tunghäfta

Att vara en bra försäljare innebär att man skall kunna sälja sin egen mor, fick jag höra idag. Tja, hon ska väl inte vara så svår att få iväg, kan jag tänka, hon ser ju rätt bra ut för sin ålder :)
Jobbar man på Robert´s coffee ska man inte bara kunna sälja kaffe och bullar, utan även sälja in sig själv litegrann för att få kunden att vilja återkomma.
Efter min anställningsintervju som kaffeböna idag, kändes det som om det var just det jag var urkass på - att sälja in mig själv. Det är ju viktigt att göra ett gott första intryck och att kunna tala om sina positiva och mindre positiva sidor. Men aj aj, vad svårt det är. Helst ska man väl vara lite kvick och rapp, trevlig och med glimten i ögat. Jag kände mig istället helt tom i skallen och svarade "hmmm... vad ska jag svara på det.... hmmm... asså, liksom...tjaaa..." på alla frågor. Jag kände mig totalt bortkommen!

Är jag en bra försäljare? Vad är skillnaden mellan att expidera och försälja? Vad gör jag om det kommer in två män i caféet och ber om att få en kaffe? Sitter jag inne på ett kontor när frågan ställs, får jag blackout. Står jag i caféet när detta inträffar, agerar jag väl annorlunda, på det mest naturliga sättet i just den situationen. För under en arbetsdag behöver man inte tänka vad man ska svara och göra. Man bara gör det! Därför borde anställningsintervjuer ske efter att man har provjobbat, då man agerat i en naturlig miljö och arbetsgivaren har fått se hur man bemöter kunderna.

På tisdag får jag väl chans att visa framfötterna då jag ska provjobba. Då ska jag väl inte säga: "hmm, jaa... eeeh" när någon frågar vilket som är godast, en muffins eller en chokladboll.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback