Livet går i moll.

Förra veckan var fullspäckad med examinationer av olika slag. Musikteoritenta på onsdagmorgon som jag tror gick rätt okej. Sedan gitarr -och pianoexamination som jag blev godkänd på. Vi fick tillbaka våra hemtentor och där var jag också godkänd. Nu kan jag andas ut litegrann och ta itu med uppgifterna inför nästa innevecka.

Ytterligare en låt skall komponeras, men denna gång framföras och filmas av en skolklass.
Min förra låt; Kalla fingrar, framträdde jag med tillsammans med studiegruppen i fredags. Lena i min klass tyckte det var en typisk ålandslåt, den går i d-moll och handlar om höstens fuktiga, blåsiga och kyliga väder, om hur man blir så kall om fingrarna och ända in i själen, men att en kram från den man tycker om kan värma och göra en trygg. Naaawwwww! Lite som Vem kan segla, alltså, som ju också är en ålandslåt. Mina kamrater i studiegruppen hade komponerat fantastiska visor de med och vår lilla show blev en mix av vals, blues, country och folkmusik.

Den nya låten kommer att bli en julvisa, för snart är det ju jul. Och eftersom livet just nu går mest i moll, sitter jag redan med tårar i ögonen och gnolar på en vackert sorglig refräng och tänker på den lilla flickan med svavelstickorna som på julnatten (eller var det nyårsnatten?) frös ihjäl i H.C Andersens saga.


Kommentarer:
Postat av: Linda

*kramar om*


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback