jeneli

Det känns som att varje gång jag skriver här har det just varit helg. Antingen har jag blivit himla inaktiv på bloggen, eller så springer veckorna iväg utan att man hinner blinka. Jag tror mest på det sistnämnda.
Den här veckan har annars varit lugn och skön. Vi har haft en snäll och rar Joel (förutom ett litet hysteriutbrott i söndags).

På fredagen lämnade vi den snälle gossen till hans gummor, Linda, och åkte till Patrik och Carola för att dricka lite vin och spela lite spel. Carola bjöd på någon tysk dryck som jag har glömt bort vad hette för jag kan inte tyska. Men ialla fall var det uppvärmt vin med apelsinbitar i (fast jag utbrast: "Mmmm, gott! Är det ananas?!"... fel på smaklökarna eller?). Sen lades en sockertopp ovanpå kastrullen och den dränktes i nån likör, cognac eller vad det nu var för nåt. Sprit i alla fall. Sen tuttades det eld på sockertoppen, så all den goda sockerspirsörjan rann ner i det varma vinet. Supergott! Jag tog förstås bara en liten smutt, eftersom jag hade ansvaret för att se till att vi kom hem senare på kvällen. Min tidigare kollega Yvonne var där med sin man också och som de jämna paren vi var satte vi igång med att spela ett riktigt parspel, där den ene fick en fråga och den andre skulle lista ut om han/hon kunde svaret på frågan. Det blev mycket gnabb och tjafs mellan paren ("Ditt pucko! Jag var bombsäker på att du kunde det där!") men till slut stod Johnny och Yvonne som vinnare.
Sedan spelade vi Cranium, även här i par. Jag och Henrik vann lätt och inför det sista spelet bestämde vi att det var dags för ett parbyte. Vid det här laget hade några fått lite för mycket tysk dryck, öl, och kaffe+cognac i sig, men stämningen var på topp. I Så det kan låta fick jag den stora utmaningen att spela med Patrik, som i princip är tondöv, men vi lyckades ändå vinna.
Vid 01-tiden var det dags att styra kosan hemåt efter en supertrevlig kväll!

På lördagen var det lillajul och jag vet inte hur många gånger jag fick frågan: "När kommer lillatomten?!" Det är hemskt egentligen, att det inte räcker med prylar och saker på "stora" julen! Ialla fall knackade nissarna på dörren och kastade in två paket (kommunikationsfel mellan mig och Henrik) som det stod Joel på. Tidigare under dagen hade vi kokat knäck och bakat pepparkakor och det mumsade vi på tillsammans med spetsad och ospetsad glögg under kvällen.

Söndagen var lugn. FÖR lugn, så jag satte igång med att städa och feja hela lägenheten. Jag flög fram med enjotrasorna och det blev skinande rent. Det är mycket enjosnack nuförtiden. När vi var hos pappa sist och jag lovordade de fina trasorna, skrockade pappa: "Jaa jaaa... de är så bra så man inte ens behöver röra vid ytan som ska bli ren. Det räcker att man står mitt i rummet och viftar med dem!" På eftermiddagen kom Tessa och Li över och bakade upp den sista pepparkaksdegen. Under tiden de var här genomgick Joel en drastisk förvandling från snäll pojke till bråkpojke. Men han förvandlades som tur var tillbaka till snäll pojke en stund efter gästerna skrämts iväg hemåt.
På kvällen drog vi till LInda och Stefan för att dricka lite glögg. Några vänner till dem kom över med sällskapsspel och även om vi var lite mätta på spelande deltog vi. Joel var också med och tyckte det var skitskoj att få spela vuxenspel, även om han mest skötte tänrningen och förflyttningen av spelpjäsen. Framåt 21-tiden tyckte vi ändå det räckte och la oss för att åka hem och kasta barn i bad, natta och mysa framför teven.

Usch, vad det är tråkigt att skriva blogg när man bara radar upp saker man gjort. Blä.