Åländskhet.

Igår fick jag en släng av åländskheten, som visade sitt fula tryne mitt på blanka dagen i en lika åländsk klädaffär. Åländskheten hade gömt sig i en bekants ansikte och dök, rätt väntat måste jag säga, upp när jag förklarade vem det är jag träffar.
Det är så typiskt: ett litet samhälle, man är bekant med bekantas bekanta, går på gympa med kusins svågrar och har föräldrars grannar som terapeut ungefär. Det finns med andra ord alltid någon som har något smaksigt att berätta om någon som för en själv är nyfunna bekantskaper.

Så jag stöter ihop med två tjejer jag gick i parallellklass med i högstadiet. Såna jag är bekant med nuförtiden och som bjöd mig på tjejmiddag på lördag. Artigt tackade jag nej och berättade jag skulle träffa Linda (som nu återvänt till verkligheten efter en lång resa i Asien, välkommen hem Linda!) tillsammans med hennes Stefan och min Calle.
"Jaha... vilken Calle är det då?" frågade tjej 1. Jag såg nyfikenheten i hennes ögon, medan hennes kompis stod tätt intill och försökte avleda sin egen åländska nyfikenhet genom att pilla på ett linne för halva reapriset. Men jag genomskådade henne, hon var lika nyfiken som sin kompis. Jag andades in och stålsatte mig för vad som komma skulle och sa:

"Lång."

........... tystnad........... menande blickar utbyttes............. jag tittade på den ena........... till den andra..............

"Vaddå?" frågade jag till slut.
"Näee... nä. Inget. Han är ju trevlig. Han brukar väl vara hos er (vänder sig till hon med realinnet)?"
Tjej 2 nickar.
"Ja, han är trevlig." sa jag.
"Haha, men tur att du inte valde hans kompis ialla fall!"
Ehhh... vaddå "valde"? Som om jag desperat stod med Calle och hans kompis uppradade framför mig med förväntansfulla blickar, medan jag ivrigt räknade icke picke pö och tog den som inte blev "dö"? Jag kände att samtalet var avslutat och önskade dem en trevlig lördagsmiddag tillsammans med sina tjejkompisar.
Och samtidigt som jag ville skita i deras reaktioner, kunde jag inte låta bli att störa mig på dem. Varför ser alla ut som om de fått ett hugg i sidan när man berättar vem man träffar? Nejtack, jag vill inte veta vem han har varit hånglat/legat/varit ihop med och jag vill inte få chockartade miner riktade mot mig som om jag sagt att jag träffade Bert Karlsson.
Jag har ialla fall min egen uppfattning om Calle och hittills har jag bara bra saker att säga om honom!

Kommentarer:
Postat av: Linda

Calle verkar få dig att må bra, det är det enda viktiga för mig. Sen skiter jag i allt smaskigt skvaller som nån alltid har att säga om någon! Tacka fan för att jag flyttar därifrån snart igen! O tack för välkomnandet! Ses på lördag :)

Postat av: Maggan

Jenny..det luktar avundsjuka ända upp till Hammarstrand. Vilka jä-la brudar!!
Gå aldrig på deras tjejmiddagar, det kanske är smittsamt...

2007-02-14 @ 13:05:18
URL: http://mags.webblogg.se

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback