Para sig.

Och tiden går och mitt i allt står min tandborste i hans vattenmugg i badrummet, jag har fått "egna" mjukisbyxor, jag har "min" sida av sängen och jag vet i vilket skåp han förvarar kaffemuggarna.

Min vän Furello* lyfter ett varnande finger och säger:
"Passa dig, snart blir du parig. Går på parmiddagar och bär likadana joggingdresser." Igår höll han på dö när jag sa att jag och Calle (aka. Mr Lång) satt och lade pussel.
"Pussel?! Herregud, nu går det bara utför."
Jag försökte förklara att jag köpt pusslet till mig själv och att det ligger framme och att jag knappast kunde gå fram och slå Calle på fingrarna för att han var där och hjälpte mig och försökte passa in de omöjliga himmel- och havbitarna i varandra.
Furello himlade med ögonen (föreställde jag mig ialla fall, men jag vet inte riktigt för han sitter på andra sidan nätkabeln) och skrev: "Säg till mig på skarpen den dag jag ska på parmiddag.Tack på förhand."
Så jag funderade på det här med parighet, som jag tidigare också bara suckat över. Och jag kom fram till detta:

Det är roligt att göra saker ihop med någon man tycker om!

"Någon man tycker om", det kan vara många det. Det kan vara pojkvän/flickvän, kompis, föräldrar, syskon, barn eller husdjur, t ex. Jag gillar att promenera med Seidi. Det är okej. Är det äckligt parigt då om man promenerar med pojkvän/flickvän? Jag gillar att äta middag och ha trevligt med mina föräldrar. Är det parigt om man gör det med pojkvän/flickvän? Jag gillar att åka skridskor med Joel. Är det parigt om man gör det med pojkvän/flickvän?
Om man tycker om någon, vill man väl vara tillsammans med denna någon och ha trevligt och mysigt!

Men jag tror att det Furello menar med parighet, är väldigt pariga par som gör allt tillsammans och inte viker en tum från varandras sida. Detta kan, enligt Furello, få ödesdigra konsekvenser. Han menar att man tappar bort sig själv, för att man är så parig att man ser sig själv som en enhet och till slut glömmer man bort sig själv och sina egna behov och intressen (Furello, 200?)

Jag tycker man ska forstätta spendera tid med den man tycker om och göra saker ihop, även om det är pariga saker som att pussla eller skriva inköpslista tillsammans. MEN man får inte glömma bort att man är två personer i ett förhållande. Därför bör man även göra saker på egen hand, ha sina egna vänner, sina egna intressen, vara ensam ibland och undgå att hamna i fällan då man känner att livet inte spelar någon roll om Han/Hon inte finns där för stunden.

* Joniie Furello jobbar som bäst på en essä; "Parighetens Gissel", som kommer att utgivas inom en snar framtid, men som tyvärr är lite försenad p g a en fältstudie i Mexico.


Kommentarer:
Postat av: Maggan

Jenny, du är så klok , så klok...
Fortsätt njuta och göra roliga saker med den du tycker om. Jag tror att det är så det ska vara under "lång tid" när man nyss träffats. Det är ju så man verkligen lär känna varandra. Eller hur?
Då kan man sen släppa taget och vara med sina kompisar på var sitt håll och njuta av den vänskapen.
Men först...Mr. Lång, under "lång" tid!!

2007-02-09 @ 12:31:05
Postat av: Linda

Gud vilken härligt skriven blogg!! Jag vill också kunna skriva så bra. Även om det skulle kunn vara mina tankar skulle jag inte kunna formulera det så bra :D. Kanske vi lyckas få folk av dig också ;)


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback