jeneli

Det var nästan så att underläppen darrade och tårarna steg i ögonen som eftersuget av en vikingfärja igårkväll när alla skulle ut utom just jag igår. Sen tänkte jag kaxigt att "så är det när man har barn" och bestämde mig för att sluta känna mig så ensam. Så jag ringde Tessa och frågade om hon var lika allena och sugen på lite vuxensällis. Visst!
Vi drog ner med alla kidsen till Umbra, Jeff sovandes i vagnen och en trött Li och en hungrig Joel vid bordet. Vilka snälla, väluppfostrade och tålmodiga barn vi har! Li blev så trött så hon däckade över två stolar med servetten över ögonen. Joel satt med glansiga och röda ögon och petade tappert i sig sin beställda Frutti di Mare. Klockan tolv var det Rockoffavslutning med pompa och ståt då det stora fyrverkeriet brakade lös. Massor, massor med människor hade trängt ihop sig vid torget och nedanför stadshusbacken för att bevittna slutet på sommaren.
Och det kändes allt lite vemodigt. Nu försvinner folket. Nu går vi mot kallare tider. Sommaren är snart slut. Vi traskade hemåt med barnen och Joel däckade rätt fort på sin madrass på golvet (han kan inte sova uppe i sängen, det är för varmt).

Idag är jag dock rätt nöjd med att det blev en nykter afton med barn igår. För tydligen så ska man på efterfest och ännu inte vara hemkommen klockan 11 dagen därpå för att det ska vara "på riktigt". Kanske borde ringa och höra att mannen är vid liv.