Långt men innehållslöst.
Den här helgen har jag valt att omge mig med en massa småttingar. Som om man inte fick nog på skolan :S
Skillnaden är att de här småttingarna är riktigt små och ni vet ju vad man säger om små barn och bekymmer :P
Först ut var Adrian, eller "Nej-Adjan!" som jag och Joel kallar honom. Det är hans storebror om säger så hela tiden... Igår hämtade jag honom från hans mommo. Om små barn medför små bekymmer så kommer det istället med en massa packning med dom. In i min lilla bil skulle det rymmas en barnvagn, en resesäng, en stor skötväska + barnet i sin bilstol. Allt knådade jag in i kupén eftersom trunken var upptagen av fyra däck. Men det gick bra.
Adrian är verkligen solstrålen själv! Vi besökte Enbergs på Tallvägen på eftermiddagen och där hade Adrian ett skrattfnatt likt den berömda youtube-bebisen William som alla sett skratta åt sin pappa som härmar mikrovågsugnen.
Kvällen och natten gick bra och på morgonen belönades jag med ett riktigt kacklass som t o m fick mig att rynka på näsan.
Och så kom ju snön inatt! Joel flängde runt här som en skottspole och tjatade och nojsade om att få gå ut. Han hade panik och förbannade solen som han trodde skulle smälta bort den efterlängtade snön. Han började nästan lipa när han såg att temperaturen sakta steg från -3 till -2. "Det blir varmare! Nu smälter det snart, skynda dig mamma, vi måste passa på att gå ut nu!" Vi tog Nej-Adjan och Seidi med oss ut i snön och gick sen in och gjorde oss redo för kalas som Joel och hans kompis skulle på. In med alla ungar i bilen, svetten lackade efter en kamp med att fälla ihop barnvagnen.
Hämta Johannes och kuta in på Lekplaneten och köpa present 2 minuter innan kalaset började. Jag har glömt hur svettig man var jämt när man hade småbarn och skulle kånka runt på liten parvel med tillbehör...
När de stora killarna var på kalas mötte jag upp A-C på stan, Adrians mamma alltså, tackade för lånet och lämnade tillbaka honom. Sen ringde jag runt efter lunchsällis. Ingen hade passligt, så jag satte mig själv på Bagarstugan med en kycklingsallad och kände mig ledsen och övergiven. Löjligt va! Men så är det ibland.
Och för att göra en lång och svamlig blogg ännu längre och happigare ska jag berätta att nästa lilla solstråle - Vilja - ska få leka med Tant Jenny och Joel hela kvällen och natten. Fast jag hoppas Vilja inte är speciellt lekfull på natten i och för sig.
Jag ska avsluta med ett roligt uttryck från min rolige son:
Joel kommer in i badrummet och ser bromsspår i toastolen. Utbrister äcklat:
- Vem har skitit såhär våldsamt?!?!
Skillnaden är att de här småttingarna är riktigt små och ni vet ju vad man säger om små barn och bekymmer :P
Först ut var Adrian, eller "Nej-Adjan!" som jag och Joel kallar honom. Det är hans storebror om säger så hela tiden... Igår hämtade jag honom från hans mommo. Om små barn medför små bekymmer så kommer det istället med en massa packning med dom. In i min lilla bil skulle det rymmas en barnvagn, en resesäng, en stor skötväska + barnet i sin bilstol. Allt knådade jag in i kupén eftersom trunken var upptagen av fyra däck. Men det gick bra.
Adrian är verkligen solstrålen själv! Vi besökte Enbergs på Tallvägen på eftermiddagen och där hade Adrian ett skrattfnatt likt den berömda youtube-bebisen William som alla sett skratta åt sin pappa som härmar mikrovågsugnen.
Kvällen och natten gick bra och på morgonen belönades jag med ett riktigt kacklass som t o m fick mig att rynka på näsan.
Och så kom ju snön inatt! Joel flängde runt här som en skottspole och tjatade och nojsade om att få gå ut. Han hade panik och förbannade solen som han trodde skulle smälta bort den efterlängtade snön. Han började nästan lipa när han såg att temperaturen sakta steg från -3 till -2. "Det blir varmare! Nu smälter det snart, skynda dig mamma, vi måste passa på att gå ut nu!" Vi tog Nej-Adjan och Seidi med oss ut i snön och gick sen in och gjorde oss redo för kalas som Joel och hans kompis skulle på. In med alla ungar i bilen, svetten lackade efter en kamp med att fälla ihop barnvagnen.
Hämta Johannes och kuta in på Lekplaneten och köpa present 2 minuter innan kalaset började. Jag har glömt hur svettig man var jämt när man hade småbarn och skulle kånka runt på liten parvel med tillbehör...
När de stora killarna var på kalas mötte jag upp A-C på stan, Adrians mamma alltså, tackade för lånet och lämnade tillbaka honom. Sen ringde jag runt efter lunchsällis. Ingen hade passligt, så jag satte mig själv på Bagarstugan med en kycklingsallad och kände mig ledsen och övergiven. Löjligt va! Men så är det ibland.
Och för att göra en lång och svamlig blogg ännu längre och happigare ska jag berätta att nästa lilla solstråle - Vilja - ska få leka med Tant Jenny och Joel hela kvällen och natten. Fast jag hoppas Vilja inte är speciellt lekfull på natten i och för sig.
Jag ska avsluta med ett roligt uttryck från min rolige son:
Joel kommer in i badrummet och ser bromsspår i toastolen. Utbrister äcklat:
- Vem har skitit såhär våldsamt?!?!
Kommentarer:
Postat av: Linda
Hahahah!! Joel är kul! Tusen tack hjälpen med Vilja. Så skönt att komma bort tillsammans med Stefan lite. Vart duktigt överraskad när han sa att vi inte hade så långt till våra sängar när vi kom ut från Arken. Du var duktig på att hålla masken =)
Postat av: Jenny
Hoppas ni hade det mysigt tillsammans!
Postat av: Tessa
Jag antar av kommentaren att ni sov på hotell Linda =) ?
Haha, skön kommentar Joel! Och duktig du e Jenny som tar hand om massa barn. Sånt uppskattas av småbarnsföräldrar. Cred till dig. Kramis
Postat av: Anonym
Japp, Stefan hade bokat hotell. Visst hade vi mysigt, i alla fall den sista timme dagen efter haha. Vi var alldeles för trötta och fulla för att mysa när vi damp ner i sängen efter Arken. Vi orkade inte ens stiga upp och käka frukost på morgonen.
Trackback