Dialog.

Herregud... jag ber om ursäkt för usel meningsbyggnad och grava syftningsfel i förra bloggen. Nu går det bara utför... jag försöker mig på att berätta om andra förvirrade stunder som inträffat de senaste dagarna.

Besök på banken
För kanske femte gången på två år besökte jag banken. Själva doften av papper och sedlar inne på banken och de alltid så ensamma banktanterna bakom sina diskar får en nästan att tro att man gått in på ett museum. Vem vet - kanske Ålandsbanken i Godby lockar turister och skolklasser om tjugo år.
"Såhär var det förr - då kunde man gå in på en bank och ta ut pengar, kontanta pengar alltså. Jo, jo! Sedlarna såg ut som papperslappar med roliga gubbar på och mynten var hårda och skramlade i fickan".

Hursomhelst var mitt ärende just det - att jag skulle ta ut pengar. Jag hade just fått min order från H&M och den var inte billig. Och jag hade för lite pengar på mitt konto, vilket innebar att jag måste ta ut pengar från mitt sparkonto.

Jenny: Hej, jag skulle vilja ta ut lite pengar. Men först måste jag föra över från mitt 1848.... nånting-konto till mitt 4031.. nånting konto.
Banktant: *Knappeliknappeliknapp...* hmmm... föra över... Hur mycket då?
J: Etthundratrettio euro.
B: Mhm... *Knappeliknappeliknapp...*
J: Sen vill jag ta ut dem.... fast... vänta nu.... Haha, varför skulle jag föra över pengarna för när jag helt enkelt kan ta ut dem med en gång från 1848-kontot!
B (river "överföringslappen med en djup suck, stämplar hårt på den nya "Uttagningslappen" som hon hastigt skriver, räcker över 130 euro, viftar med kvittot): Ska du ha det här?
J: Nej tack. Tack och hej! 

Besök på skattebyrån
Jenny:
Hej! Jag har tappat mitt beskattningsintyg. Jag vill ha ett nytt!
Skattetant: Mhm... det kostar 10 euro.
J: Okej.
S: Ditt personsignum.
J: Fjortonnollåttaåttaett, streck tvåhundratjugotvåji.
S: Tvåhundra....?
J: ... tjugotvåji.
S: Det blir intyget från 2007 då.
J: Blir det? Men det har jag hemma!
S: Jaha...?
J: Jag trodde det var från 2008 jag skulle ha.
S: Nej, du har inte deklarerat för 2008 än.
J: Har jag inte...? Okej, hejdå.


P.S Har just läst avsnittet om att skriva dialoger i min lära-skriva-bok. Tyckte ni den var intressant, förde handlingen framåt, var den för förutsägbar eller lämnade den lite åt er att läsa mellan raderna... t ex vad säger den här scenen om den där Jenny egentligen, hurdan koll har hon på såna här viktiga saker? Hur verkar Skattetanten vara på humör? Gör en liknande analys av besöket på banken.

Kommentarer:
Postat av: Tessa

På banken verkar du naturlig och glad, tanten verkar det som om du var hennes 500:onde kund denna dag, men hon verkar kunna sin sak.



Skattebyrån samma sak, damen tar förgivet att man ska fatta och veta när man deklarerat sist bara för att hon säger att det blir intyget från 2007. Bör man veta det? Haha! Tantorna är som de alltid är, platta och gör samma sak dag ut och dag in. Du verkar inte heller vara nån besvärlig person.

Postat av: Simon

Hoppasa att du är så smart att du skriver ut ditt riktiga personnummer på din blogg....

2009-04-16 @ 02:20:39
Postat av: Mor

Tanten på banken verkade surare än den på Skattebyrån.

Knatterknatterknatter är ju även ett svar, då vet man att de fått rätt uppgifter och fortsätter jobba med ditt ärende...

Dialogen var riktigt bra! Kom nu ihåg barnbokstävlingen bara! Schildts!



By the way... förr i tiden var tanten(det fanns bara en!) på Skattebyrån en riktig skräcködla! Man fasade för att vara tvungen att besöka henne. Hon var dessutom tankläsare. hon viste vad man skulle frpga innan man hunnit haspla ur sig frågan.

- Jo, jag undrar...

- Tredje rutan från vänster! kom det rappt.

- Jahaaa.. tack...

2009-04-16 @ 06:52:35
URL: http://www.britt-hoftled.blogspot.com

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback