jeneli

Joel var hemma från skolan ännu i fredags och verkade piggare än någonsin. Eftersom vi ruttnat bort här hemma bestämde vi oss för att åka till Mommojohan och sova över för att få lite miljöombyte. 
På lördagen gick vi upp till fexet och mockade åt hästarna och klappade fåren och på eftermiddagen for vi hem. Joel var ivrig, nu när han äntligen var frisk ville han leka med en kompis! Jag bäddade ner mig i soffan med Ibumetin och Finrexin, för jag mådde själv inte bra och vid 20-tiden kom Joel hem och vi såg på vårt favvoprogram: Wild kids.
Då hade jag piggnat i, men Joel såg slut ut. Ont i magen igen. Jag bäddade med madrassen på golvet och där låg han och ojade sig och ville att jag skulle krusa honom i håret. Som den mjuka mor jag är, gjorde jag sonen till viljes tills jag fick kramp i armen och blev irriterad på det där förbannade magsjukan.
"Nu får det vara nog" sa jag och gick till medicinskåpet för att se om vi hade nåt jag kunde proppa i ungen för att få slut på eländet. Fast, vad hjälper mot magsjuka??
Då hörde jag rop från vardagsrummet, jahapp, dags att spy igen då. Men det var inte bara spyor det kom. Medan den lilla stackaren satt böjd över städhinken (jag ska döpa om den till spyhinken), så florrade det ut senap från andra ändan som landade i en fin hög på madrassen. Jag hjälpte Joel till toan där han tryckte ut resten medan jag städade upp bajs och spyor. Jag duschade av mitt stackars lilla barn och bäddade ner honom på en annan madrass, där han strax somnade.

Puh, men det var i alla fall värre då jag städade på lungavdelningen på ÅCS och farbror Torvald hade gjort tarmsköljning.
En sköterska knackade mig försiktigt på axeln och undrade om jag kunde reda upp lite på toaletten efter honom. Det gjorde jag gärna, det var inte direkt mycket att göra annars på den där avdelningen. Det roligaste var om man fick sitta inne hos tant Greta och tant Rakel en stund och lyssna på deras förvirrade, men ack så roliga, konversation. Glad över att få en oförutsedd uppgift i den annars så rutinmässiga och tråkiga arbetsdagen, tog jag min städvagn och traskade muntert iväg till toaletten. Om jag hade visslat, så hade jag slutat med det tvärt då jag öppnade dörren till toan. Farbror Torvald hade verkligen haft eld i baken, kan man säga. Ur honom hade det fullkomligt sprutat ut skit på väggar, golv, handfat, toa... ja, hela jävla toaletten var nerskiten. Jag svalde och städade upp och tänkte att det var kanske inte direkt den här sortens överraskningar på jobbet jag ville ha.

Åter till Joels återfall. Imorse vaknade han pigg och ställde genast till med frukostkok, spagetti ville han ha. Nu sitter han och svär över sitt Playstation som hackar och pja... ordningen är återställd. Nu håller vi tummarna för att det ska vara över.