Nu är det jul igen
Nu är julen här. När man tänker på julen ska ett milt och rofyllt leende sprida sig över ansiktet, man ska bli varm i kroppen och tänka på gemenskap och glädje, man ska helst ha en stickad kofta med renar och så bör det dofta pepparkaka och stearin i varje hus. Man strosar runt på stan med en julklappslista, ler mot människorna man möter och hälsar "God Jul!". Ute ska det singla ner stora flingor som lägger sig på träd och mark och frosten ska gnistra på fönsterrutorna.
På själva julaftonen ska man ska omge sig med sina nära och kära, se på Kalle Anka, äta gott och vänta på tomten. Man ska sedan somna gott i sin säng och tänka på hur underbart allting är och vakna upp dagen efter och bara lääängta till nästa jul.
Låter det inte mysigt? Såhär går det inte till i vanliga familjer, bara om man bor i Bullerbyn eller heter Madicken.
Såhär ser en vanlig jul ut i många andra familjer:
Aaahh, det är snart jul! Ett skräckslaget utseende pryder många ansikten, man får en isande känsla av panik i hela kroppen och tänker på om farbror Nisse kommer att supa sig full och förstöra friden ännu en jul. I hemmet är det kaos, hur ska man hinna reda upp den värsta skiten i tid? Man drar sig för att åka in till stan, det är fullsmockat i varenda jäkla affär där man jäktar runt för att köpa några sistaminutenklappar. Man trängs med folk och muttrar ett besvärat "ursäkta" när man råkar stöta till någon med armbågen. Ute är det milt väder, snöar ena dagen, töar den andra. Och är det frost får man ha bilen på tomgång och skrapa rutor tills fingrarna stelnat.
Och var ska man vara på julafton? Några hela familjer finns inte längre... ska man åka till mamma eller pappa? Vems "tur" är det att ha barnet i år? Och vem ska man hyra som Tomte? Det jäktas med julmaten, kanske hinner man se Kalle Anka. Fast, det kvittar... man vet ju ändå att Pluto kommer att riva hela granen för Musse, Hacke Hackspett upprepar sitt "arapappa pappa padia" och Ferdinands morsa blir lika förolämpad varje år då hon får höra att hon är en förstående mor, trots att hon bara är en ko. När kvällen lider mot sitt slut, är man lika slut själv, tar ett glas vin och tänker "puh, tur att det är ett helt år kvar till nästa jul".
På själva julaftonen ska man ska omge sig med sina nära och kära, se på Kalle Anka, äta gott och vänta på tomten. Man ska sedan somna gott i sin säng och tänka på hur underbart allting är och vakna upp dagen efter och bara lääängta till nästa jul.
Låter det inte mysigt? Såhär går det inte till i vanliga familjer, bara om man bor i Bullerbyn eller heter Madicken.
Såhär ser en vanlig jul ut i många andra familjer:
Aaahh, det är snart jul! Ett skräckslaget utseende pryder många ansikten, man får en isande känsla av panik i hela kroppen och tänker på om farbror Nisse kommer att supa sig full och förstöra friden ännu en jul. I hemmet är det kaos, hur ska man hinna reda upp den värsta skiten i tid? Man drar sig för att åka in till stan, det är fullsmockat i varenda jäkla affär där man jäktar runt för att köpa några sistaminutenklappar. Man trängs med folk och muttrar ett besvärat "ursäkta" när man råkar stöta till någon med armbågen. Ute är det milt väder, snöar ena dagen, töar den andra. Och är det frost får man ha bilen på tomgång och skrapa rutor tills fingrarna stelnat.
Och var ska man vara på julafton? Några hela familjer finns inte längre... ska man åka till mamma eller pappa? Vems "tur" är det att ha barnet i år? Och vem ska man hyra som Tomte? Det jäktas med julmaten, kanske hinner man se Kalle Anka. Fast, det kvittar... man vet ju ändå att Pluto kommer att riva hela granen för Musse, Hacke Hackspett upprepar sitt "arapappa pappa padia" och Ferdinands morsa blir lika förolämpad varje år då hon får höra att hon är en förstående mor, trots att hon bara är en ko. När kvällen lider mot sitt slut, är man lika slut själv, tar ett glas vin och tänker "puh, tur att det är ett helt år kvar till nästa jul".
Jag rättar!
Några fel har smugit sig in i den förra bloggen. Först och främst fick den fel rubrik, men det får ni stå ut med. Ja och sen åker man naturligtvis inte till Mariehamn med Eckerölinjen, utan till Eckerö.
Sjuk och religion
När tandvärken börjar gå över, då smäller dunderförkylningen till! Jag har hört att man kan hosta så att man får sprickor i revbenen, jag är rädd att jag är i farozonen. Och vad fan ska man göra när det kliar i halsen och vid örona, fast liksom innanför? Jag försöker använda tungan att smacka med så långt ner i halsen det går och Joel tittar på mig som om jag vore galen och säger: "Jessus! Vad gör du?" Och nyser, nyser, nyser. Ni som hört mig nysa vet att det är ett vrål som överstiger decibelgränsen för Rockoffartisterna som spelar på Mariepark sommartid. Ja, jag glömde nämna att det där vrålet följs av ca 6 till i tät följd. Tur att jag har snällare grannar än Dennis!
Ja, Joel är också sjuk och vi försöker roa oss hemma på dagarna medan vi hostar ikapp. Vi var ute en sväng med Seidi idag och gick och hostade och vrålade bredvid varandra längs vägen.
Fyraåringar har roliga funderingar. Idag frågade Joel om alla fyllde år på julafton, eftersom man får paket då. Jag berättade om det lilla Jesusbarnet som föddes i Betlehem för så längesedan och att det kom tre vise män ridandes på varsin kamel med gåvor. "Varför det?" Jo, för att de visste att Jesus skulle bli en slags kung, Messias. "Vad är det?" Mjaa... jag vet inte riktigt. "Men sääg!" Jamen, han kunde bota sjuka människor och så. "Vad är bota?" Att man gör sjuka människor friska. "Hur gjorde han det?" Tja, satte handen på det sjuka stället.
Jag kände att samtalet började barka och hur lite jag visste om Jesus egentligen... eller, det var åtminstone svårt att förklara. Joel frågade hur han såg ut, och jag sökte upp några bilder på nätet och visade.
Hmm... här satt jag och hade religionsundervisning med min son, jag som inte ens tror på allt det där. Och vad motsägelsefullt egentligen. Han tror ju stenhårt på att det är Tomten som kommer med klapparna, var kommer Tomten in i bilden i den där Jesushistorien? Det vore logiskt om Tomten var en av de vise männen. Och att de inte alls kom ridande på någon kamel, utan på en ren som hette Rudolf. Som tur var ställde han inga sådana frågor.
Vi hittade ialla fall en bild där Jesus hänger på korset och jag berättade att de spikade fast honom i händer och fötter. Usch, vilken hemsk berättelse ändå. Imorgon är det Lucia, hoppas han inte börjar fråga en massa om henne, det är jag inte så haj på. Men jag vet att de i nåt skede petade ögonen ur henne. Också hemskt! Nä, man borde köra den enkla versionen. Att Tomten kommer med paket för att göra barnen glada och att Lucias uppdrag är ungefär detsamma.
Ja, Joel är också sjuk och vi försöker roa oss hemma på dagarna medan vi hostar ikapp. Vi var ute en sväng med Seidi idag och gick och hostade och vrålade bredvid varandra längs vägen.
Fyraåringar har roliga funderingar. Idag frågade Joel om alla fyllde år på julafton, eftersom man får paket då. Jag berättade om det lilla Jesusbarnet som föddes i Betlehem för så längesedan och att det kom tre vise män ridandes på varsin kamel med gåvor. "Varför det?" Jo, för att de visste att Jesus skulle bli en slags kung, Messias. "Vad är det?" Mjaa... jag vet inte riktigt. "Men sääg!" Jamen, han kunde bota sjuka människor och så. "Vad är bota?" Att man gör sjuka människor friska. "Hur gjorde han det?" Tja, satte handen på det sjuka stället.
Jag kände att samtalet började barka och hur lite jag visste om Jesus egentligen... eller, det var åtminstone svårt att förklara. Joel frågade hur han såg ut, och jag sökte upp några bilder på nätet och visade.
Hmm... här satt jag och hade religionsundervisning med min son, jag som inte ens tror på allt det där. Och vad motsägelsefullt egentligen. Han tror ju stenhårt på att det är Tomten som kommer med klapparna, var kommer Tomten in i bilden i den där Jesushistorien? Det vore logiskt om Tomten var en av de vise männen. Och att de inte alls kom ridande på någon kamel, utan på en ren som hette Rudolf. Som tur var ställde han inga sådana frågor.
Vi hittade ialla fall en bild där Jesus hänger på korset och jag berättade att de spikade fast honom i händer och fötter. Usch, vilken hemsk berättelse ändå. Imorgon är det Lucia, hoppas han inte börjar fråga en massa om henne, det är jag inte så haj på. Men jag vet att de i nåt skede petade ögonen ur henne. Också hemskt! Nä, man borde köra den enkla versionen. Att Tomten kommer med paket för att göra barnen glada och att Lucias uppdrag är ungefär detsamma.
I Sthlm, H:sand och Gefle!
Suck för Eckerölinjen ialla fall... Jag har suttit och skumpat över Ålands hav på den där båten fyra gånger den senaste veckan. Som ålänning ser man ju båten som ett nödvändigt transportmedel som man är tvungen att nyttja för att ta sig från punkt A till punkt B. Det jag brukar göra när jag åker själv, är att sätta mig i nedre cafeét, sätta på cd freestylen, dra luvan över huvudet och lägga mig och försöka sova bort de två timmarna det tar att åka över till andra sidan. Någon minuter innan de ropar i högtalarna: "Mina damer och herrar, vi anländer till Grisslehamn/Mariehamn om ca 10 minuter", rusar jag till Tax freen och köper nåt att godis (kan betyda barn -eller vuxengodis).
Förra fredagen var jag och Joel påväg till Stockholm för att hälsa på brorsan och hans lilla familj, samt vår "Svärrjekompis" Jonathan. 13.30 avgick båten, de som hade kryssat från Sverige på morgonen var färdigt berusade och förde liv. Joel lekte i lekrummet, jag satt med en bok i cafeét och vinkade åt honom genom de stora glasfönstren emellan. Mitt i allt kom han och sa att "det ligger en stor i bollhavet". En stor vaddå? tänkte jag. Det visade sig vara ett väldigt stort barn. En aprak artonåring som tjoandes åkte ner för rutschkanan, landade i bollhavet och låg sedan och kastade bollar omkring sig så småbarnen flydde i panik. Det billiga spriten hade slagit vettet ur han. Hans kompis stod utanför och försökte få med sig sin polare, men han kunde inte ta sig upp ur bollhavet. Jag stegade fram och ställde mig och tittade på killen bland bollarna, log lite åt honom och sa milt att "sup gärna skallen av dig, men låt barnen ha sitt rum ifred". De avlägsnade sig efter en stund.
Samma kille började puckla på någon annan oskyldig stackare i ankomsthallen när vi skulle gå av båten. I gången där man går från båten och iland, stockade han upp allt folk genom att rusa runt och leta efter sin sko och svära och gapa. Droppen var när vi stod och väntade på stockholmsbussen och jag ser hur en äldre herre formligen flyger ur bussen, varav två ynglingar ger sig på honom med knytnävsslag. Busschaffisen fick sig också en tjottablängare och ringde snuten. Mannen som flygit ur bussen blödde från näsan och öronen. Fick sedan höra att två av killarna hamnat i häktet och en i fyllecellen. En blev kvar i Grisslehamn för att han var för full för att åka med i bussen, resten satt i bussen och svor över hur orättvist det var att deras polare satt i kurran.
Sen har vi pensionärerna. Dom är glada och trevliga, vinglar runt på båten med vita stela frisyrer och scarfar runt halsen. Gubbarna luktar lite unkel svett, blandat med någon sliskig herrparfym och en gnutta av nåt "starkt". Och allt går så lååååångsaamt. På bussen... de staplar sig uppför trappstegen, blockerar gången då de ska ta av sig jackan, sätta den i utrymmet ovanför sätena, rätta till tröjan och mödosamt sätta sig i sätet. Men de är åtmistone trevliga och snälla, de tittar ursäktande på en när man tålmodigt väntar på att få sätta sig på en ledig plats på bussen. De t o m applåderar när chaffisen lyckats köra oss helskinnade ända till Stockholm.
Hursomhelst, jag vet inte jag... ändra åldersgränsen till 20 på helgerna! Och när ett stökigt gäng får gå runt på båten, dricka öl på burk som de köpt i tax freen, slåss och kräla i bollhavet under färden utan att någon ingriper, kanske man behöver se över ett och annat.
Leve pensionärerna!
Förra fredagen var jag och Joel påväg till Stockholm för att hälsa på brorsan och hans lilla familj, samt vår "Svärrjekompis" Jonathan. 13.30 avgick båten, de som hade kryssat från Sverige på morgonen var färdigt berusade och förde liv. Joel lekte i lekrummet, jag satt med en bok i cafeét och vinkade åt honom genom de stora glasfönstren emellan. Mitt i allt kom han och sa att "det ligger en stor i bollhavet". En stor vaddå? tänkte jag. Det visade sig vara ett väldigt stort barn. En aprak artonåring som tjoandes åkte ner för rutschkanan, landade i bollhavet och låg sedan och kastade bollar omkring sig så småbarnen flydde i panik. Det billiga spriten hade slagit vettet ur han. Hans kompis stod utanför och försökte få med sig sin polare, men han kunde inte ta sig upp ur bollhavet. Jag stegade fram och ställde mig och tittade på killen bland bollarna, log lite åt honom och sa milt att "sup gärna skallen av dig, men låt barnen ha sitt rum ifred". De avlägsnade sig efter en stund.
Samma kille började puckla på någon annan oskyldig stackare i ankomsthallen när vi skulle gå av båten. I gången där man går från båten och iland, stockade han upp allt folk genom att rusa runt och leta efter sin sko och svära och gapa. Droppen var när vi stod och väntade på stockholmsbussen och jag ser hur en äldre herre formligen flyger ur bussen, varav två ynglingar ger sig på honom med knytnävsslag. Busschaffisen fick sig också en tjottablängare och ringde snuten. Mannen som flygit ur bussen blödde från näsan och öronen. Fick sedan höra att två av killarna hamnat i häktet och en i fyllecellen. En blev kvar i Grisslehamn för att han var för full för att åka med i bussen, resten satt i bussen och svor över hur orättvist det var att deras polare satt i kurran.
Sen har vi pensionärerna. Dom är glada och trevliga, vinglar runt på båten med vita stela frisyrer och scarfar runt halsen. Gubbarna luktar lite unkel svett, blandat med någon sliskig herrparfym och en gnutta av nåt "starkt". Och allt går så lååååångsaamt. På bussen... de staplar sig uppför trappstegen, blockerar gången då de ska ta av sig jackan, sätta den i utrymmet ovanför sätena, rätta till tröjan och mödosamt sätta sig i sätet. Men de är åtmistone trevliga och snälla, de tittar ursäktande på en när man tålmodigt väntar på att få sätta sig på en ledig plats på bussen. De t o m applåderar när chaffisen lyckats köra oss helskinnade ända till Stockholm.
Hursomhelst, jag vet inte jag... ändra åldersgränsen till 20 på helgerna! Och när ett stökigt gäng får gå runt på båten, dricka öl på burk som de köpt i tax freen, slåss och kräla i bollhavet under färden utan att någon ingriper, kanske man behöver se över ett och annat.
Leve pensionärerna!