Kris?
I kassen från bibban idag:
Självkänsla Nu av Mia Törnblom
Rum för dig - bli den du egentligen är av Lisa Fabre
DUMPA HONOM - han vill faktiskt inte ha dig av Greg Behrendt och Liz Tuccillo
(läste jag ut redan idag och även om det stod en del skitsnack så tror jag faktiskt att tesen: Är du osäker på vad han känner, så är han faktiskt inte "that into you" stämmer!)
Har nån lust att ställa diagnos?
Bilägare?
Nu är det spännande...
Jag väntar på samtal från banken idag och förhoppningsvis beviljar de mig ett lån så att jag kan köpa mig en sån här liten pärla...
Bilden har jag snott från Marknaden, Ålandstidningen.
Vi var och provkörde i tisdags och det gick fin-fint. Till och med Seidi måste hämtas från Skrakis så vi kunde testa om hon fick plats i det yttepyttiga bagageutrymmet och samtidigt passade Joel och Johannes på att få sig en premiärtur. Bilen är bra mycket större än den ser ut att vara, alla fick plats!
Jag måste också säga att fröken Sofie, som säljer bilen, är en utmärkt försäljare och hade hon inte varit en "kollega", så skulle hon bra kunna ta anställning på Bifa, eller Håwe eller.... Sparhallen. Ja, jag tror hon skulle kunna kränga iväg precis vadsomhelst!
Jag väntar på samtal från banken idag och förhoppningsvis beviljar de mig ett lån så att jag kan köpa mig en sån här liten pärla...
Bilden har jag snott från Marknaden, Ålandstidningen.
Vi var och provkörde i tisdags och det gick fin-fint. Till och med Seidi måste hämtas från Skrakis så vi kunde testa om hon fick plats i det yttepyttiga bagageutrymmet och samtidigt passade Joel och Johannes på att få sig en premiärtur. Bilen är bra mycket större än den ser ut att vara, alla fick plats!
Jag måste också säga att fröken Sofie, som säljer bilen, är en utmärkt försäljare och hade hon inte varit en "kollega", så skulle hon bra kunna ta anställning på Bifa, eller Håwe eller.... Sparhallen. Ja, jag tror hon skulle kunna kränga iväg precis vadsomhelst!
Grönan och kondomer.
Igår stack jag och Joel iväg till Gröna Lunda på tumis. Vi ringde några polare och hörde om de skulle haka, men ingen hade passligt. Längdgänsen för de "värsta" attraktionerna är 140 cm, så vi mätte Joel hemma innan vi åkte för att kolla om han nådde upp till gränsen. 138 blev utslaget, jag kunde pusta ut. Jag slapp åka Insane!
I fem timmar vandrade vi runt i trängseln, det var hett och mycket folk, timmeslånga köer till varje attraktion och vi var rätt nöjda då vi tog Djurgårdsfärjan tillbaka till Slussen och pustade ut på tunnelbanan mot cityterminalen. Inne i terminalen fick stod en tjej som plötsligt stack fram två kondomer framför näsan på mig.
"Kondomer?" frågade hon.
"Visst, varför inte" sa jag och tog emot.
"Vad fick du?" undrade Joel nyfiket.
Jag berättade vad det var, "minns du, det som vi pratade om häromdagen".
Joel och jag har nämnligen redan haft det där blommor och bi-samtalet. Helt utan nervösa inslag eller omskrivningar från min sida. Fast egentligen tror jag det var gummor Linda som berättade för Joel vad kondom var för nåt.
"Som en ballong som pojkarna sätter på snoppen så att inte spermierna hamnar i mamman och gör henne med barn" typ.
Sperimer och sånt vet han redan allt om. Häromdagen var Li hos oss och övernattade. Vi läste bok om kroppens ABC och kom till bokstaven L, där det handlade om livmoder. Jag förklarade att det var där som bebisarna växte i mammans mage. Först kommer äggen kanande genom äggledarna och så möts spermierna och ägget i livmodern. Spermierna kommer från pappans snopp.
"Men hur kommer de in i mammans mage då?" frågade Li.
"Pappan sticker in snoppen här" sa jag och pekade på det rätta stället.
" I sissen?!?!" utbrast Li och skrattade. "Killas inte det?!"
Mjooo, nog "killas det i sissen" allt... fast det där får hon väl uppleva själv tids nog. MED kondom!
Väska eller inte.
Det började med en avighet mot handväskor. Jag har ytterst svårt att strutta runt på stan med en väska dinglandes från axeln eller handen, eller armvecket, eller runt halsen, eller hur tusan man nu ska bära en sådan för att känna sig lagom bekväm och avslappnad. För nåt år sen var det inne med såna där handväskor i hockybagsstorlek och den trenden hakade jag inte på kan jag säga. Vad har alla i sina väskor? Det enda jag har med mig när jag går utanför dörren är (i bästa fall) nycklar, telefon och plånbok. Min hockeybagsväska skulle hänga som ett slattrigert skinn och dingla om jag hade haft en sån.
Nåväl, så jag började istället avundas Tessas fina "pluska" som hon så käckt knäpper runt midjan och som verkade så himla praktisk! Lyckan var gjord när jag för nåt år sen fick en pluska av henne i födelsedagspresent och nöjt började jag flitigt använda den. Jag har struntat i folks elaka kommentarer: "Har du magväska? Nu är det bara träningsoverallen och Taffelkepsen som fattas!"
Eller under ett Arkenbesök: "Jobbar du här, eller?"
Den så praktiska pluskan.
I söndags minimerade jag åter mitt användande av alla former av väskor, då jag klämde fast plånboken på pakethållaren då jag skulle cyla ner till Dinos på en tortillatallrik med Tessa.
Den här metoden visade sig vara lite riskfylld för en glömsker person som jag själv. Ni fattar att jag glömde plånboken på pakethållaren, va? Fast bara en liten stund, så den var kvar.
Nåväl, så jag började istället avundas Tessas fina "pluska" som hon så käckt knäpper runt midjan och som verkade så himla praktisk! Lyckan var gjord när jag för nåt år sen fick en pluska av henne i födelsedagspresent och nöjt började jag flitigt använda den. Jag har struntat i folks elaka kommentarer: "Har du magväska? Nu är det bara träningsoverallen och Taffelkepsen som fattas!"
Eller under ett Arkenbesök: "Jobbar du här, eller?"
Den så praktiska pluskan.
I söndags minimerade jag åter mitt användande av alla former av väskor, då jag klämde fast plånboken på pakethållaren då jag skulle cyla ner till Dinos på en tortillatallrik med Tessa.
Den här metoden visade sig vara lite riskfylld för en glömsker person som jag själv. Ni fattar att jag glömde plånboken på pakethållaren, va? Fast bara en liten stund, så den var kvar.
Badsugen?
Joel pickar mig på axeln, pekar menande på sin utstyrsel och illustrerar utan ord vad han är sugen på att göra idag.
Halllåååå?!
Under mitt blogguppehåll var det en del som frågade om jag helt slutat blogga. Mjaaaanå, kanske det kanske, svarade jag. Men, ser ni, det är ju inte kul att blogga för blinda läsare, om man säger så. Ni får ju ta och ge lite respons lite nu och då. Kanske jag är för tam? Jag tror jag ska börja som hondär Katrin Zytomi.... nånting, alltså f.d Schulman. Alltså, jag ska skaffa mig en stark personlighet och tydliga åsikter om ALLT. Jag ska börja skriva upprörande saker för att provocera och göra så ni blir arga på mig och tycker jag är en idiot. Bättre negativ uppmärksamhet än ingen uppmärksamhet alls... eller?
Så kom igen, era fega jävlar!
(P.S Är det någon som saknar mina vackra dikter? Jag hoppas ni har anat ironin i dem :) Men jag kan nog skaka fram en till, om nån är intresserad ;) *fiskar kommentarer*
Så kom igen, era fega jävlar!
(P.S Är det någon som saknar mina vackra dikter? Jag hoppas ni har anat ironin i dem :) Men jag kan nog skaka fram en till, om nån är intresserad ;) *fiskar kommentarer*
Rumphår.
Jag och Joel cyklar hem från stan.
Jag: Vad tusan, det sticks i rumpan på mig.
Joel: Kanske det är en sticka?
Jag: Eller så är det mina rumphår.
Joel: Jaaa, du har faktiskt rätt stickiga rumphår!
Jag skrattade nästan ihjäl mig och undrade frustande hur han visste det. Då sa han att han sett mina stickiga hår i armhålan och drog slutsatsen att mina rumphår var lika stickiga. Mjaa... efter fyra dagars utväxt så sticks det nog, då är det dags att vispa runt med hyveln mellan skinkorna igen :)
Jag: Vad tusan, det sticks i rumpan på mig.
Joel: Kanske det är en sticka?
Jag: Eller så är det mina rumphår.
Joel: Jaaa, du har faktiskt rätt stickiga rumphår!
Jag skrattade nästan ihjäl mig och undrade frustande hur han visste det. Då sa han att han sett mina stickiga hår i armhålan och drog slutsatsen att mina rumphår var lika stickiga. Mjaa... efter fyra dagars utväxt så sticks det nog, då är det dags att vispa runt med hyveln mellan skinkorna igen :)
Ma, ma, ma, ma, Markooliooo!
Joel fick två Rockoffbesök i födelsedagspresent. Det ena besöket var från mig, vi gick på EMD. Det andra var från Farmor. De skulle gå på Markoolio tillsammans. Men så ringde Farmor och hade blitt sjuk och undrade om jag kunde tänka mig att gå istället. Jovars, jag har inget annat för mig, tänkte jag.
Under eftermiddagen tappade jag sugen och tyckte att det bara skulle bli jobbigt. Vi cylade iväg ialla fall, betalade in och köpte öl, köpte öl, köpte öl. Lite över kl 20 öppnades "gardinen" till scenen och Markoolio uppenbarade sig under publikens jubel. Vi stod nästan längst fram och när jag fick se de glada människorna på scenen och den energiske finnen dansa runt, började endorfinerna vakna till liv och göra mig tam och glad. De såg ut att ha så roligt tillsammans, de spexade och sjöng och bjöd på en underbar show. Jag trodde aldrig jag skulle bli så glad över att få stå och skråla:
"Åh, millennium två, du e så på!" medan eldar flammade upp och megastora sprakstickor frasade framme vid scenkanten.
När Markoolio tackat för sig första gången och publiken bad om mer, fick vi inte bara höra en låt som extranummer, utan det var faktiskt ett helt nummer. Det bästa av allt var att Markoolio INTE körde sin melodifestivallåt. Nä, det var fullt ös hela showen igenom.
Jag ångrar inte att jag följde med!
Enda bilden på Markoolio, vem har tid att stå och plåta när man ska hoppa, dansa och klappa?!?!
Precis när uppträdandet var slut, började det regna igen. Vi kastade oss påhojarna och trampade hemåt i ösregnet. Såhär blöta var vi när vi kom hem.
"Markooolio!"
Under eftermiddagen tappade jag sugen och tyckte att det bara skulle bli jobbigt. Vi cylade iväg ialla fall, betalade in och köpte öl, köpte öl, köpte öl. Lite över kl 20 öppnades "gardinen" till scenen och Markoolio uppenbarade sig under publikens jubel. Vi stod nästan längst fram och när jag fick se de glada människorna på scenen och den energiske finnen dansa runt, började endorfinerna vakna till liv och göra mig tam och glad. De såg ut att ha så roligt tillsammans, de spexade och sjöng och bjöd på en underbar show. Jag trodde aldrig jag skulle bli så glad över att få stå och skråla:
"Åh, millennium två, du e så på!" medan eldar flammade upp och megastora sprakstickor frasade framme vid scenkanten.
När Markoolio tackat för sig första gången och publiken bad om mer, fick vi inte bara höra en låt som extranummer, utan det var faktiskt ett helt nummer. Det bästa av allt var att Markoolio INTE körde sin melodifestivallåt. Nä, det var fullt ös hela showen igenom.
Jag ångrar inte att jag följde med!
Enda bilden på Markoolio, vem har tid att stå och plåta när man ska hoppa, dansa och klappa?!?!
Precis när uppträdandet var slut, började det regna igen. Vi kastade oss påhojarna och trampade hemåt i ösregnet. Såhär blöta var vi när vi kom hem.
"Markooolio!"
I svampskogen.
Igår drog Linda, Stefan och Vilja ut oss i svampskogen.
Adris var med såklart och travade runt bland snåren i Ytterbyskogen. I bakgrunden Vilja och Stefan.
Här har han hittat en gammal bil.
Emellanåt hittade vi (oftast Linda, hon har näsa för kantareller) också det "gula guldet".
Det här är min påse. Det räckte till en skitgod svampsås som smakade härligt tillsammans med pannbiff och nypotatis.
Adris var med såklart och travade runt bland snåren i Ytterbyskogen. I bakgrunden Vilja och Stefan.
Här har han hittat en gammal bil.
Emellanåt hittade vi (oftast Linda, hon har näsa för kantareller) också det "gula guldet".
Det här är min påse. Det räckte till en skitgod svampsås som smakade härligt tillsammans med pannbiff och nypotatis.
Småttisar.
Mitt hem är inte vad det en gång varit. Inte för att jag är särskilt ordningsam av mig, men förut kunde jag gå fritt i lägenheten utan risk för skada. Det ligger prylar precis Ö-VER-ALLT. Tidigare har jag varit ganska bestämd med att Joel ska hålla sina saker i sitt rum, men sen småttingarna "flyttat in" på dagarna, har jag sorterat ut lämpliga leksaker för dem och satt dem i en låda i vardagsrummet. Tror ni de ligger länge i lådan, leksakerna? Nä, precis.
Joel vill heller inte att de ska röja fritt i hans rum, för småttingar har sönder saker. Exempelvis bet Adrian sönder ett skumgummisvärd som man skjuter såpbubblor med. De där gröna skumgummibitarna är nu en del av sånt som fastnar på fötterna när man ska försöka ta sig från vardagsrummet till köket. Annat man kan räkna med att få under sulorna är små legobitar. Till på köpet är golvet så klibbigt av utspilld saft och yoghurt så att det säger "tjipp, tjipp" när man går barfota och "fras, fras" när man har strumpor. Jag har medvetet lämnat städningen tills barnen inte ska komma hit mer på dagarna, för det är helt enkelt inte lönt att städa. Imorrn ser det ut precis likadant.
Igår hade jag tre ettåringar här (Jeff, Vilja och Adrian), plus en femåring (Li) och en åttaåring (Joel). Elias hade ledigt från faster igår och var på jobb med sin pappa, därför saknades han. De andra ettåringarna tog med sig sina mammor också, och vi hade en trevlig stund då vi satt i köket och surrade medan ungarna härjade fritt. Emellanåt kom någon liten bölande med blodsprängda ögon och knallrött fejs för att nån annan liten marodör snott en leksak. Adrian kom på att han kunde hoppa från soffan och gjorde så till allas vår förtjusning tills han vurpade över Seidi och slog fläskläpp. Sen fick han tutten och snuttisen och så fortsatte han hoppa för glatta livet.
Det är inte lätt att knäppa en osuddig bild på såna här raringar. Från vänster Jeff, Adrian och Vilja.
Jeff och söta, stora, duktiga Li.
Adrian, aka Adris eller Adde och lockiga Vilja.
Elias hade "ledigt igår", här är han vid ett annat tillfälle. Foto: Joel Fredlund.
Mjo, de är söta och rara att ha till låns de där barna. Till låns.
Joel vill heller inte att de ska röja fritt i hans rum, för småttingar har sönder saker. Exempelvis bet Adrian sönder ett skumgummisvärd som man skjuter såpbubblor med. De där gröna skumgummibitarna är nu en del av sånt som fastnar på fötterna när man ska försöka ta sig från vardagsrummet till köket. Annat man kan räkna med att få under sulorna är små legobitar. Till på köpet är golvet så klibbigt av utspilld saft och yoghurt så att det säger "tjipp, tjipp" när man går barfota och "fras, fras" när man har strumpor. Jag har medvetet lämnat städningen tills barnen inte ska komma hit mer på dagarna, för det är helt enkelt inte lönt att städa. Imorrn ser det ut precis likadant.
Igår hade jag tre ettåringar här (Jeff, Vilja och Adrian), plus en femåring (Li) och en åttaåring (Joel). Elias hade ledigt från faster igår och var på jobb med sin pappa, därför saknades han. De andra ettåringarna tog med sig sina mammor också, och vi hade en trevlig stund då vi satt i köket och surrade medan ungarna härjade fritt. Emellanåt kom någon liten bölande med blodsprängda ögon och knallrött fejs för att nån annan liten marodör snott en leksak. Adrian kom på att han kunde hoppa från soffan och gjorde så till allas vår förtjusning tills han vurpade över Seidi och slog fläskläpp. Sen fick han tutten och snuttisen och så fortsatte han hoppa för glatta livet.
Det är inte lätt att knäppa en osuddig bild på såna här raringar. Från vänster Jeff, Adrian och Vilja.
Jeff och söta, stora, duktiga Li.
Adrian, aka Adris eller Adde och lockiga Vilja.
Elias hade "ledigt igår", här är han vid ett annat tillfälle. Foto: Joel Fredlund.
Mjo, de är söta och rara att ha till låns de där barna. Till låns.
Poetry2.
När jag i vardans stunder jäkta, jag glömmer hur mitt hjärta smäkta.
Ensamhetsstunder känns inkorrekta, må kärlekens vind mina tårar fläkta.
Poetry.
Jag tror jag ska bli poet.
Här är min första lidelsefulla dikt:
Glada dagar kommer och går, nu är varandet mödosammare än jag förmår.
Ehuru jag ändå är klok och förstår, kan inget hjälpa mitt hjärtas sår.
Här är min första lidelsefulla dikt:
Glada dagar kommer och går, nu är varandet mödosammare än jag förmår.
Ehuru jag ändå är klok och förstår, kan inget hjälpa mitt hjärtas sår.
Summer09
Hallåjo!
En liten kort rapport om sommaren hittils.
En vecka i skärgården på favvoön Kumlinge. Det var under den stekheta veckan i slutet av juni, så det blev mycket simning och solning. Joel hittade många lekkompisar och mamman hade tid att läsa fyra böcker och få till en schysst bränna. Lite nytta gjorde vi också - målade dasset.
Sedan åkte Joel på dragrace till Alastaro med pappa och fammo och direkt efter det hälsade han på sin mommo några dagar, medan mamman inte gjorde ett skit och tyckte det var väldigt skönt.
Nu har jag och Joel varit barnvakter åt Elias och Adrian hela veckan. Vi är helt utmattade, men det har gått bra. Som tur var har vädret varit fint, så vi har spenderat dagarna på Lilla Holmen. Joel och Elias kom riktigt bra överens ända till torsdagen ungefär, sen började de bråka och tjafsa och fastern/mamman brände sina proppar med jämna mellanrum - dels också för att Adrian hittade på massa rackartyg under tiden som jag bannade Joel och Elias.
Under den här veckan med tre ungar kan jag inte annat än hylla de som har flera barn och som orkar med det. Det är ständigt olika viljor, man måste lära sig att bestämma "nu gör vi det här" istället för att fråga "vill ni göra det här". Då är det alltid nån som säger NÄÄÄÄ och den andra säger JOOOO och medan den tredje som inte kan prata häller ut en liter mjölk på golvet, eftersom man svängde ryggen till i tre sekunder.
Man ska aldrig säga aldrig, men... nu när Joel är så stor, duktig och självgående är det nästan otänkbart för mig att börja om med småttingar och allt vad det innebär igen.
Imorrn åker jag på en liten minisemester till Stockholm ett par dar och på onsdag kommer de små Petterssonska raringarna igen. För visst är de ju söta ändå:
Elias.
Adrian.