jeneli

Jo, jag har ont i truten. En elak visdomstand håller på att trycka sig ut genom mitt tandkött. Det är svullet. Det är rött. Det är... trasigt. En jäkla "flaga" av tandköttet som sitter löst och slänger och dinglar och varje gång jag äter får jag rensa ur hålet där tanden skymtar. Okej, okej... jag ska inte berätta mer ingående om min sjuka käft. Men idag var jag till apoteket och köpte bakteriedödande medel för munnen som man sköljer med. Känns bättre. Det är rätt starkt, det där munvattnet. Undrar hur många procent... äh, det var inget!
Hursomhelst föreslog apotektanten att jag borde uppsöka tandläkare. Jag nickade skräckslaget, betalade, tog min flaska och gick och hoppades till Gud att det skulle bli bättre.

Sist jag var till tandläkaren var jag 18 år, sista året man får gå gratis. Sen kostar det en förmögenhet om man vill ha gaddarna i skick. Jag har aldrig haft ett hål och hoppas jag aldrig kommer att få det heller. Tur att tandkvalitén är bra, men klart... man borde väl gå och kolla till att Karius och Baktus inte ställt till med nåt fanstyg därinne med jämna mellanrum.

Idag fick jag en lapp hem med lite information om julfirandet på dagis. Bland annat är föräldrarna bjudna på glögg och pepparkaka på Luciamorgon, då barnen ska sjunga lite julsånger. Det stod att barnen själva fick ta med kläder hemifån om de ville vara Lucia, tärna, stjärngosse eller tomte. Joel frågade om jag hade nån vit skjorta han fick låna till klänning. "Vad ska du vara då?" frågade jag. "Lucia, såklart!" svarade han. Ja, klart han ska vara Lucia om han vill det.
Det kom så passande. Vi läser om genus i skolan just nu och har diskussioner över nätet om just såna här grejer. Varför är det så självklart att tjejerna ska vara Lucior? Varför kan inte de vara tomtar och stjärngossar? Men på något sätt är det mer acceptabelt för en flicka att vara pojkflicka, än tvärtom. Tjejer som kör cross eller mekar på bilar är skitcoolt, medan killar som dansar balett eller rider är nördar och i värsta fall "bögar". Jag kommer att uppmuntra Joel till att göra som han vill. Klart han ska vara Lucia, eller klä ut sig till Törnrosa eller vadsomhelst för "tjejigt". Jag tror absolut inte att det kommer att påverka hans sexuella läggning i framtiden, oavsett vad den blir. Han kommer bara att lära sig att gå sina egna vägar och inte bry sig om vad andra tycker.

Idag har jag varit barnvakt åt Li, snart två år. Här följer en några ord på Li-språket:

"Pitt, pitt!"
("Fisk, fisk." På besök hos Fredrika, då Li fick syn på hennes guldfiskar."
"Patt"
("Saft")
"Kimmo"
("Pingu" Li kollar gärna på Pingu på tv, ni vet den lilla pingvinen som pratar som Linus på linjen.)

Barnvaktandet gick bra, "Lisan" var glad och go hela dagen, förutom då hon skulle sova och hade "pippi tännenaaa" (ont i tänderna) och bölade en timme. Som tur hade jag hjälp av Joel, som var stor och förståndig och passade på Li, skulle hålla henne i handen och fnissade och ryckte på axlarna ("tsss... tokig hon är, nåja.. hon är ju inte ens två år") när hon gjorde tokiga saker på en tvåårings vis.

Lite bakis har jag varit idag också... och än en gång kändes det värdelöst att vakna upp en morgon, stinka rök om kläder och hår, bryta loss tungan ur gommen och se sina blodsprängda ögon i spegeln. Svepa en halvliter vatten direkt ur kran, borsta tänder och tunga och fundera om man vågar äta nåt.
Ja och idag var nog strupen extra torr, efter alla framföranden som gjordes igår på kareokekvällen på Dinos. Jag började mjukt med Greendays Time of your life, för att helt otippat avsluta med Great balls on fire, i duettform tillsammans med Tommen.

Jorå, en hel del halvtaskiga framträndanden hann jag med, publiken applåderade halvhjärtat efter avslutat nummer och även om man försökte köra den vanliga "Mår ni braaaa??" reagerade de inte nämnvärt. Däremot, när en av mina bekanta (en kompis kompis) släntrade in på puben framåt småtimmarna (fint folk kommer ju sist) valde låt och klev upp på scen började folk vakna till liv. Hon var betydligt bättre på publikfireriet och körde "Den här låten är för eeeer!" vilket gjorde alla glada och uppspelta. Sen öste hon på med Twist and shout bättre än... den som sjunger den... och fick stående ovationer. Sen log hon ett filmstjärneleende och fyrade av en Silviavinkning innan hon gick vidare till Arken. Jag satt tyst en stund och funderade på hur jag skulle bräda henne... skam den som ger sig. Slet åt mig låthäftet och började bläddra efter en ny låt.

Har man tråkigt en lördagkväll kan man spela När och fjärran med morsan med respektive och hennes bröder med respektive. Man kan hoppas att man vet t ex i vilket land "Akakalupulur" är huvudstad, eller vilket land Nobelpristagaren i litteratur 1974, "Kent Man King Raj", kommer ifrån. Det är också bra om man vet vad "Nullabor", en australiensisk stad, betyder på latin (inga träd).
Bildfrågorna var lättast.. men inte alltid då jag inte fick medhåll av mina lagkamrater, t ex om att det var Clint Eastwood på bilden. "Näää.. han är mycket äldre än det där! Se, den där mannen är ju ung!" Jag försökte förklara att det fanns en möjlighet att bilden togs för x antal år sedan. Vårt lag vann ialla fall, kanske för att det var vi som drack minst vin.
Det bjöds på god middag också, avocadosoppa till förrätt, oxfilé med ris och svampsås till varmrätt, och nån god varm fruktsallad med vit choklad och glass till efterrätt.

Imorgon ska vi till pappa och dra upp båtar.

Gitarren just nu: Proud Mary och James Bond theme (coooooolt)

Idag har det kommit snööö! Rätt mycket faktiskt. Klockan 9 imorse klädde vi på oss vinterpälsarna och rullade några varv i det mjuka kalla, gjorde några snöänglar och kastade snöbollar till Seidi. Så fort hon ser att man kramar en boll, intar hon startposition och fixerar en med blicken och bara väntar på att få rusa iväg efter bollen. Man kastar iväg den, hon rusar efter så snön sprutar, bollen tar i marken och går sönder. Hon dyker ner med nosen och börjar febrilt söka och gräva, "vart tusan tog den vägen??". Efter en stund ger hon upp och väntar på att man ska kasta nästa boll.

Joel fick bli hemma idag igen, trots stora protester imorse. "Neej, jag vill till dagis och visa mitt Spidermanhalsband!" Han var inte riktigt frisk (vilken unge gapar för att han vill till dagis??) + att jag inte hade satt på vinterkängorna på Tryggve, bilen. Jag hade ingen lust att slira in till stan med en bakhjulsdriven bil utan vinterdäck i halkan. Grannens barnbarn Oliver var hos sin mormor idag, så killarna har lekt hela dagen. Skönt! Jag har fått massor gjort idag på uppsatsen. Ikväll ska vi på gitarrkurs, Joel får följa med... få se hur det går.

Ne, back to work... individintegrering, spännande!!!

Oj, jag har slarvat med bloggandet. Nu har jag för mycket att berätta för att det ska få plats här, men jag ska ge en kort summering av förra veckan!

Upp till Härnösand förra söndagen, kändes riktigt kul att åka upp igen eftersom det var nio veckor sen sist. Sambon Hanna (som jag delar rum med under skolveckorna) ringde två gånger när jag satt på bussen och skickade rapporter om sin luftmadrass som lät som ett flygplan när hon blåste upp den och jag garvade så hela bussen skakade när vi spekulerade i hur det vore att släpa med sig en tältsäng på bussen. Ja... jo, det är inte lika kul att återge såna här historier....

Mycket plugg under veckan, vi var inte ens till Bittens på öl och pilkastning. Däremot åkte jag upp till Umeå med Hanna på fredagen och då hann vi med både öl och vin! :) Det blev en tung helg och jag hade fruktansvärd hemlängtan när jag satte mig på nattbussen till Stockholm på söndagskvällen. Nio timmar med buss, battrierna i cd freestylen tog slut på halva vägen. Nåja, fick ju se Shall we dance på video iaf, med en stel Jennifer Lopez som borde hålla sig till... till... ja, inte kan hon ju sjunga heller!

Kom till Sthlm halv 7 på måndagsmorgonen och blev bjuden på morgonkaffe på Centralen, trevligt! :) Vidare till Grisslehamn, jag hade skrapat ihop mina sista slantar till buss och båtbiljetten och när jag kom fram till Eckerö var det enda jag ägde 3,20 euro och 11 kronor. Jag tänkte att det nog skulle räcka att ta mej till stan. Men NÄ! Jag fick inte betala med både kr och e! "Antingen eller" fräste chaffisen. Med tårar i ögonen sa jag "jaha, men jag har inte så det räcker" och klev av bussen och ringde till pappa och frågade om han kunde hämta mej. När han fick höra vad som hänt, ringde han upp bussbolaget och vips satt jag på bussen på väg till stan. Pappa fixar och jag kände mig som 14 år igen...

Oj, nu har Joel tapetserat vardagsrumsbordet med tejp...
Tills nästa gång...