jeneli

Kastar i mig lite supergod sparrissoppa innan det är dags att bege sig till bussen. Åker ju till Härnta idag. Jag har hört ryktas om att det ska bli stor "efter-tenta-fest" på måndag, så det är bäst att nära sig ordentligt så man är stark, laddad och redo. Nåja, det får nog bli lugnt, så jag inte måste ut och kräkas mitt i nån redovisning dagen efter...

Ha det bra alla! Eventuellt kommer nån uppdatering här på bloggen.

puss

Det blev en sen middag, eftersom jag promenerade till dagis för att hämta Joel. Vi stannade vid Robert´s och åt en glass sen fick han leka en stund på torget. Sen gick vi hem, åkte och handlade och vips var klockan sju. Jag, hungrig som en varg, slängde ihop en tacopaj med ruccolasallad... mmmmmmmm! Joel var ute och lekte med Oliver, jag ropade in honom och han kom in, hungrig som ett djur. När han får se maten på tallriken sjunker han ihop och säger argt och irriterat:

"Näää, va e de hääär för nånting! Jag tycker inga ooom! Ta bort det!"

Han skjuter tallriken ifrån sig. Och jag blir sur, såklart. Och tar till det fula tricket. Jag tittar på honom med ledsna ögon och säger med sorgsen röst:

"Är det här tacken man får för att man står och lagar mat? Jag köper mat för dyra pengar och du bara skäller och surar. Tänk om vi inte hade någon mat alls... ja... (och här kommer det) tänk på de fattiga barnen i Afrika, som skulle bli jätteglada om de fick tacopaj på sin tallrik!"

Det var fult gjort. Joel tittade ner i tallriken och viskade: "Jag ber om ursäkt". Jag för dåligt samvete. Klart han inte ska få klaga på maten och gapa om att han inte tycker om innan han ens smakat, men lite fult att ta till lipen nästan och ge honom dåligt samvete. Vi blev vänner och han frågade om han fick tacka och gå från bordet. Han hade ätit en tugga av pajen. Han var jättehungrig...

...jag värmde på lite risgrynsgröt...

Ja, tänk att det var solen som väckte mig imorse! Mycket trevligare än en pipande och vibrerande telefon, eller en morgontrött pojke. Solen gjorde dock både mor och son pigga och på gott humör. Och när jag sa till Joel att han fick ha vårjackan på sig idag var hans dag räddad! Lämnade på dagis och tog en riktig långpromenad med Seidi.
Kaffe och plugg nu. Ska sätta mig ute på balkongen och bena igenom de sista sidorna inför tentan. Min studiekompis Maria ringde igår och stressade upp mig. Hittils har jag varit rätt lugn, pysslat med lite annat, vilat och slappat och tänkt att "jag gör det sen". Men Maria har alltid lite inside information om saker och ting och räknade upp en radda med begrepp vi skulle kunna redogöra för i tentan. Ehhh... begrepp som jag aldrig hört förut. Eller som jag åtminstone inte kunde redogöra för. Sen tänkte jag att det är bäst jag sätter fart... så det ska jag göra nu. Ut i solen och plugga!!!!

Är man nääästan fem år leker livet. Speciellt om man får vara tillsammans med sin bästa vän.
Då kan man springa sig svettig på allmänna platser utan att någon tror att man är galen.
Man kan skutta runt och ta sig för skrevet och ropa: "Jag är inte kissnödig!" men ingen tror på en.
Man kan mutas med två euro bara man äter upp sin hamburgare.
Man är överlycklig för att man får sätta en peng i automaten och få ut en leksak.
Man tycker att ett biobesök är årets happening och är så uppspelt så man absolut inte kan hålla tyst under filmen.
Man kan tigga ostbollar av pappan och den lille pojken som sitter i raden bakom, utan att man anses oförskämd (även om ens mamma viskar att man inte får tigga).
Har man en i mörker lysande drinkpinne kan den bli till ett trollspö som förvandlar folk till sten.
Och man kan absolut se på läskiga filmer, så länge man har en drömfångare ovanför sängen. Nu var inte gårdagens biofilm någon läskig film, utan den roligaste jag sett på länge. Ice Age 2.
Är man nääästan fem år är det kul att åka med sin mamma på bio, speciellt om båda uppskattar filmen lika mycket!

Ringde och hörde mig för om jobb idag, som barn/ungdomsledare och djurskötare på 4H gården. Ta hand om minigrisen Frida och skotta lite hästdynga, knalla runt i knähöga gummistövlar och jaga kossor i hagen. Ordna aktiviteter för medlemmarna och visa hur man ser på en kanin att det är en pojke.
Hon, verksamhetsledaren, hade semester så jag fick prata med någon anställd där. Och hon kunde inte svara på det jag var mest nyfiken på: vad får man i lön? Sex timmars arbetsdag, tja, den lär inte vara alltför häv kan jag tro. Men om alternativet är att slita häcken av sig på en rutten grill (som ändå ger skitdåligt betalt), oroa sig över helgjobb och barnvakter så... varför inte?

Det snöar... jag tror jag går i ide till första juni.

Jag antog ett par dar efter nyårsafton en utmaning, denna utmaning skulle bli mitt nyårslöfte; att va lite galen, ta chanser och risker. Göra kuliga saker och skita i konsekvenserna, så länge de inte innebar döden eller fara för annans liv. Nu sitter jag och funderar... vad har jag gjort under dessa 3½ månader som gått? Svaret: Nada!

Jag önskar verkligen att jag kunde förgylla bloggarna med rader om alla spännande upptåg jag haft för mig, men det verkar inte bättre än att jag misslyckats med mitt uppdrag. Iofs, året är långt ifrån slut än och jag har inte tänkt sitta i min unkna soffa och ruttna i väntan på att det, som i Harry Potter, flyger in ett brev genom brevinkastet med besked om att jag blivit antagen till en trolleriskola eller nåt annat spännande. För det första har jag inte ens nåt brevinkast, så jag hade snällt fått knalla ner till postlådan för att se om ugglorna lagt nåt i den. För det andra krävs det väl lite mer ansträngning än så för att få som man vill.

Jag avundas såna som jobbar och sliter ett år och lever på svältgränsen för att sedan ta sina sparslantar och dra till nåt avlägset land. Och hela reskassan går åt till flygbiljetten, så när de kommer fram till landet står de panka mitt på en gata och undrar varfan de ska ta vägen nånstans. För ett ögonblick kanske de undrar vad de gett sig in på och t o m längtar hem. Men de tar sig samman, slänger Fjällrävenryggan (i vilken de har packat tre par trosor, en tandborste, kamera, pass och solskyddsfaktor 20) över sin svettiga axel och söker upp ett billigt vandrarhem där de får sova i en sunkig säng och tvätta sig under ett stuprör. Fast tyvärr är det torrperiod, så inget vatten kommer. Ännu svettigare och skitigare än dagen innan betsämmer de sig för att gå iväg från den lilla staden, för att se hur människorna lever uppe i bergen. Vägen är lång och oländig, de ramlar flera gånger och blir ännu skitigare och svettigare.
En och annan skorpion eller kanske en skallerorm hotar under skosulorna, som blir allt slitnare. När solen står som högst på himlen, hittar de äntligen ett härligt vattenfall där de kan svalka av sig. Det svider lite i såren som rivits upp av taggiga buskar i terrängen, men de grimaserar bara lite och stänker på lite sprit som fanns kvar i fältflaskan från nyårshelgen. Det borde göra susen, tänker de, klär på sig och går vidare.
På kvällen kommer de fram till en liten by, några svarta små barn kommer springande och välkomnar dem med glada rop och klapp. De bli omhändertagna, får äta bröd som stekts på en plåtbit över öppen eld och dricka mjölk från en mager get som springer runt bland en skock hönor. Sedan är det fest i byn och de är hedersgäster. Det dansas kring öppen eld, äts konstiga frukter de aldrig hört talas om och alla är glada. De får sova i en hydda och väcks av tuppen innan gryningen. Alla i lägret sover och de betsämmer sig för att det är dags att bryta upp och lämna den lilla byn.

Jag avslutar historien där, tror jag. Men visst lät det spännande!

Påsken har varit lugn, förutom lite röj på fredagen. Vi har mest suttit och stirrat in i väggen, faktiskt. Tja, vi hade ju en projektor bakom oss, som visade roliga filmer på min vägg :) Och läskiga filmer med grottmonster... och dokumentärfilmer om ett galet USA... och actionfilm med nån som liknade Jackie Chan både till utseende och kroppsspråk.

Denna vecka är det plugga som gäller. Så det är väl bäst jag sätter igång!
Oh, oh, höll ju på glömma dagens vårtecken:



En turist!

Detta upptäckte jag och Seidi på promenaden idag!

Jag föll för trycket och köpte påskliljor idag. En hel ställning stod fullproppad med gula blommor precis vid ingången till Sparhallen. Jag kunde inte hålla mig.
Nu kan jag inte bestämma mig var jag ska ha dom, det är liksom flera stycken i en kruka. Utanför ytterdörren, som ett trevligt välkomnande? På köksbordet, som en liten färgklick i den annars så trista lägenheten? Eller på balkongbordet, eftersom man nu kan sitta ute lite oftare. Får fundera på det, eller köpa två blommor till.

Denna osymmetriska lilla varelse ska föreställa årets första vårtecken. Idag satt jag på balkongen i solskenet och läste om utredning av läs -och skrivsvårigheter, när det mitt i allt landade en nässelfjäril bredvid mig. Krampaktigt darrande på de små vingarna, gick den runt därute och vad som hände med stackarn sen vet jag inte. Han såg inte alltför pigg ut ialla fall.
Hurra! Nu är det vår!

Vad jag låter pessimistisk och hemsk i alla bloggar nuförtiden! Tro inte att jag är en bitter människa för det, jag går väl bara igenom en fas. Jag är glad! Lista på fem saker som gör mej glad idag:

1. Jag sov länge imorse och känner mig pigg och utvilad.
2. Jag har just druckit kaffe och det var gott.
3. Jag ska träna ikväll och det tycker jag är jätteroligt.
4. Jag klura på ledtrådar till den stora Äggjakten, som jag ska hålla i på torsdag. Kul kul!
5. Jag har helt enkelt en bra dag! Hahah, hihihi, hooo!

... kunde man bry sig mindre? Jag var till Fredrika på fika igår och hon visade alla sina påskpyssliga saker hon tillverkat. Sån där krans att hänga på dörren och påskliljor och ägg och grejer. Hon hade t o m en påskduk! Jag fick inspiration för ett kort ögonblick och tänkte att lite videkissor kunde jag väl åtminstone ta in, eller slänga fram en och annan tupp. Men sen ångrade jag mej. Joel är inte ens hemma under påsken, och isåfall skulle det vara för hans skull jag gjorde lite påskfint. De där pynten blir ändå kvar till december sen och byts ut mot tomtar och änglar. Nä, jag har väl aldrig varit någon sucker för såna här högtider.

Jag har så tråååkigt. Jag anser att det inte är lönt att sätta igång med något plugg, eftersom jag strax ska iväg och träna. Jag har suttit och väntat på det nu i två timmar snart... men snart ska jag åka, som sagt. Bara 40 minuter kvar. Vad ska jag göra under tiden? Tänkte blogga lite, men jag har ju inget vettigt att skriva om.

Jag får återkomma.

Den första april, dagen då man ska skojas och luras. Det enda jag blev lurad till var att dricka massa vin och öl och göra bort mej på Arken.

Nåja, det var ju Min Martins födelsedag och det skulle givetvis firas. Firandet inleddes med att han lagade en god middag (ursäkt: jag är ju inte så bra på det där, jag...) och vi skålade i vin. Under högtidliga former delades födelsedagspresenten ut; en otroligt genomtänkt och påkostad sak. Nu är det inte så att jag inte sprungit mej svettig genom hela stan, googlat på "födelsedagspresenter till pojkvänner" och utstått en påträngande expidit på Madison för att hitta den perfekta presenten. Nejdå, jag har verkligen ansträngt mig till fullo, men vad ska man ge någon som liksom förtjänar det allra bästa och finaste, när resurserna inte finns? Svaret: massageolja och sig själv. Jag hade inte lindat in mig i nåt papper, men det var tänkt att jag skulle utföra själva behandlingen ialla fall.

Lite senare tittade Tommen, Fredrika och Daniel över och sedan drog vi till Arken dårå...  Träffade på stora delar av släkten som vanligt, moster Gun med gloria på huvudet, morbror Bror (med ingenting på huvuvdet, men desto mer i :) och "moster" Gunlis i sällskap av mor och Johan. Lite senare stötte vi på Jesper och kanske någon till, jag minns inte så noga... Söndagen var tung. Inte bara för att jag var bakis och hade morkisar som vanligt utan också för att helgen var över vilket innebär "var och en hem till sitt". Nåja, den hemskaste saknaden gör över efter ett par dar och övergår till längtan, som är lättare att utstå.

Idag kommer Joel hem också, han har jag också saknat nåt makalöst!
Nu ska jag dra till bibban och försöka läsa lite, har dock svårt med koncentrationen. Hoppas att saknaden övergår till längtan snart, så jag kan börja plugga som folk igen!