jeneli

När har har slutat spy, då börjar han skita. Hoppas, hoppas, hoppas det bara är någon väldigt tillfällig och oåterkommande ripuli han har. Att han kanske ätit för häftigt idag, efter att ha gått på tom mage i 2½ dygn. Ialla fall har han gått omkring och pruttat hela dagen. På kvällskvisten fick han ont i magen, och nu har han varit och bajsat senap tre gånger på en halvtimme. Sover nu dock... i min säng... eeeh...

Första tecknet på att Joel höll på att bli frisk, var att han satte sig upp och pratade och skojade på lördagskvällen när Linda var här. Men det varade inte så länge. Han sov ialla fall hela natten utan att spy (han spydde heeela natten mellan fredag och lördag) men på morgonen var det kört igen. Sen låg han apatiskt (precis som han legat hela lördagen) och stirrade rätt ut i luften, pillade lite lamt på knapparna på soffkuddarna, bad sluddrigt om lite saft och spydde. Sovit har han gjort också, flera timmar på förmiddgen och ännu fler på eftermiddagen igår.
Igårkväll var han riktigt pigg nästan. Vi åt popcorn och såg på film och gick och lade oss vid 23-tiden. Idag är han nästan helt återställd, men han får vara hemma idag ännu och vila upp sig och så ska jag se om jag kan få någon mat i honom.

Min tvättmaskin är sönder! Fan.

Kom i allsköns ro hem från Sparhallen idag på dagen och skulle just plocka upp varorna ur kassarna då det knackar på dörren. Där står barnafadern med en blek och hängig pojke på armen. Joel hade spytt på dagis och eftersom min mobiltelefon befinner sig någonstans mellan Sverige och Åland i ett vadderat kuvert (antar jag) så hade dagispersonalen inte fått tag på mig. Han verkade dock rätt pigg och tomtade på här en stund, innan han började hosta och svälja och ta sig för halsen. "Jag måste spyyyyy!" Och efter det har jag sköljt ur spyhinken diverse gånger. Han har bara legat på soffan och sovit, spytt, sovit, spytt... stackars liten. Nu har han "vant sig" och böjer sig bara över spyhinken, gör det han ska och säger "jag är färdig" och lägger sig ner.

Favoritprogram just nu på tv:
- Prison break Trots att jag missar avsnitten p g a skolresor och övriga saker och somnar under repriserna som går nästan mitt i natten, är det otroligt spännande. Ska han lyckas fly från finkan? Ska han få ut sin bror innan han steks i elektriska stolen? (eller, tja.. de kanske avrättar folk genom dödlig injektion nu för tiden, men elektriska stolen låter ju liksom lite värre och ger mer "krydda" till serien)
- Let´s dance Trots sin något över medelstora kroppshydda rör sig Anna Bok som en katt på dansgolvet, förd av sin uttrycksfulle partner David. Kammade hem en tia i kvällens program!! Charmige Idol-Måns skulle kunna dansa fågeldansen utan att se löjlig ut, då hans leende förtrollar en så att man inte överhuvudtaget lägger märke till hans fotföring i Paso doble. Men rösta ut Peppe Eng! Visst, han ser gullig ut, men det är inte rättvist att sympatirösta!
- Top model Jo, faktiskt! Det är alltid kul att se vackra människor. Plåtningarna är skojjiga och tuffa. "Fy fan, Jamenita (eller vad dom nu heter), du ser ut som dött kött på ett staket" Ja, om ursnygga Jamenita ser ut som dött kött, då hade jag liknat en hög med tuggat dött kött som passerat matsmältningssystemet.
- Lisas sagoshow Kommer varje fredag i Bolibompa. Lisa bjuder in sagofigurer till sin studio. Idag var det de tre små grisarna i Snickers byxor, som gav en tillbakablick om hur det gick till när Vargen pustade och frustade och blåste sönder deras små hus. Vargen var också inbjuden till studion, han valde dock att stanna i logen eftersom han tyckte det var lite pinsamt att grisarna lurat honom in genom skorstenen, där han sedan satte sig i en kittel med kokande vatten (ja, ni känner väl till sagan).

All 4 now

Det är naturligtvis i Proud Mary man sjunger "råålen, råålen, råålen åne ribö" i refrängen... inte i Bad moon rising.

Jag ska sätta igång med pluggadet här, men måste bara säga att det var tråkigt att inte ha någon att vinka till när jag gick förbi Robert´s coffee imorse. Min hundmatsgubbe sitter ALLTID där och fikar runt 10 när jag går förbi med Seidi. Igår ringde han och sa att han blivit påkörd på Nygatan och inte kunde komma och leverera någon mat på ett tag, han ville veta om vi skulle klara oss. Så omtänksamt! Ja, han mådde rätt bra ialla fall, det var skönt att höra.
Däremot kom lille Lennart gående när jag passerade Robert´s imorse. Men vit toppluva och en kass i handen tultade han över Torggatan i halkan och pratade med en (antagligen okänd) man som tittade konstigt på honom. Sen fick han syn på mig och sken upp som en sol. Vi hejjade och jag tänkte tillbaka på sommaren på grillen, då Lennart kom in, växlade till sig några 20 centare som han satte i pokerautomaten, när han beställde en kopp kaffe (en liten, bara en liten) hans gula naglar och hans gubblukt (tobak blandat med svett). Ja *snyft*, jag längtar nästan tillbaka!

Vaknade av en blöt nos i ansiktet, nån som hoppade upp i sängen och sprang ett varv, hoppade ner, slickade mej i ansiktet, sprang ett varv genom lägenheten, slickade mej i ansiktet, hoppade upp i sängen, hoppade ner och lade sig på golvet - Seidi hade kommit hem (Johan kastade in henne påväg till jobbet imorse). Somnade om.

Vaknade igen, bråkade lite lagom med Joel, som inte ville till dagis. Lämnade honom på dagis.

Promenad runt stan, träff med Susanne på ÅUF (Ålands ungdomsförbund), vi skulle diskutera sportlovslägret, men satt mest och drack kaffe och snackade om hur det är att ragga på Arken, om att bli dumpad av killar, om att inte bli dumpad av killar och om att dumpa killar och andra väsentliga saker som känns viktigare än sportlovsläger.

Gick till bibban och lånade typ 15 böcker om indianer (som är temat för lägret) för att ha gjort nån nytta.

Åkte hem, läste och skrev = pluggade! (japp, jag fick loss tummen imorse!)

Promenerade in till stan med hund i koppel och rattkälke på släp för att hämta Joel. När vi gick från dagis stod alla barn och hängde över staketet och var stenimpade över Joels rattkälke. "Nu ska ni få se hur fort den går!" skrek han och satte sig tillrätta bakom ratten. "Spriiiing, mamma!" Jag sprang. Vad gör man inte för att låta sonen impa på polarna. Jag längtar dock tills han får körkort, eller åtminstone moppe, så jag slipper bli så slut varje gång han ska stajla.

Kom hem, lagade mat. Diskade, drack kaffe, duschade, åkte på gurakurs. Idag spelade vi Living next door to Alice. Helt okej. Jag tror jag ska lära Joel, som alltid är med på kurskvällarna, att sjunga "Alice, who the fuck is Alice!". Han kan redan nynna introt till Bad moon rising och hänger på rätt bra i refrängen: "Råålen, råålen, råålen åne ribö!"

Nattardags nu.

Hur fort går det att sätta i sig ett rör mentos? Tja, uppskattningsvis 5 minuter.. det är 10 sekunder per godis, jag borde söka hjälp!

Det var vild sjögång på Ålands hav ikväll då jag återvände till min lilla ö. Jag lade mig i baren på en av sofforna medan kryssningsvärdens, som hade Bingo för passagerarna, monotona röst: "Olov 75, Olov sjua, femma... Bertil 12, Bertil etta, tvåa" fick mig att somna. Jag vaknade upp i lagom tid för att hinna sticka till tax freen och handla lite godis till Joel, bland annat ett fett rör med tio små mentos rör i... dom som är så goda så man sätter dem i sig på 5 minuter. Kom iland och startade Tryggve, duktiga pålitliga Tryggve. Jag var lite orolig att han skulle vara sur och grinig för att ha blivit lämnad i Berghamn i en vecka. Men nej, han var glad att se mig och ivrig att få komma hem. Dock hade han lite ont om soppa i sig och efter att ha stannat på två sedel/kortautomater på vägen, hittade jag äntligen en som accepterade Electron kort. Jag hämtade Joel och vi hade myskväll i soffan med chips och mentos (5 min/rör... ja, ni vet...) När det var nattidags kröp vi ner i Joels säng och läste saga. Det tog ett tag innan jag insåg att den lätt sura lukten jag kände kom från en spyhög i fotändan på sängen, precis där jag låg med foten. Kunde ha varit Seidi som spytt upp en hög kattmat, som hon snor från katten Nylock. Det är straffet för att man stjäl! Kunde ha varit Nylock som spytt upp sin egen kattmat, trots att han ju har lov att äta den! Kunde ha varit jag... eller nä, jag gillar ju inte kattmat!
Aja, byta sängkläder och gossen slocknade efter ett tag. Skööönt att vara hemma!

Japp, jag åkte tillbaka till Härnösand i söndags och har sovit på Maggans sköna madrass i två dagar. Vi började nya kursen Läs -och skriv och jag insåg att jag nog i fortsättningen måste ta mej i kragen, få tummen ur arslet, få en spark i häcken... ja, sådana saker för att klara mej igenom den här kursen. 5 poäng på två veckor, ujuj! Inget mer msn:ande på dagarna med söta pojkar alltså! Åkte på onsdagseftermiddagen ner till Stockholm och blev bjuden på god mat och vin och fantastiskt sällskap och jag kände ett sting av ledsamhet och ett av glädje idag när jag skulle åka hem.
Jag satte mej på bussen till Grisslehamn, somnade och vaknade för att jag var kruttorr i käften. Ånej! Jag insåg att jag hade suttit sådär pinsamt fult och sovit, med huvudet bakåtlutat och munnen vidöppen. Antagligen hade jag utstött såna där hemska, djupa sovpustar också och en och annan snorkling. Tur att jag hade fått väskan packad åt mig med frukt och lokavatten så jag hade nåt att skölja mina uttorkade halsmandlar med. Tack Martin!

Oh, oh, reprisen av Prison break börjar snart! Måste ladda!

Japp, här sitter jag i ett snötäckt Undrom. Det har kommit säkert 3 dm inatt, och den lilla kåken jag befinner mig i är nästan helt instängd i snömassorna. Jag är alltså på besök hos min klasskompis Jenny (snyggt namn!). Eftersom jag var i skolan torsdag och fredag och ska tillbaks på måndag, tog jag mig en vända hit upp för att ta en rekreationshelg med Jenny, hennes kattor, hästar och kossor. Ja, kossorna har jag inte träffat än, men igår var vi ut och red på hästarna Sigge och Tobbe. Sigge är en nordsvensk och Tobbe en fjording. Det var mörkt ute och kallt i luften och vi red in på en liten oplogad skogsväg. Det var alldeles tyst, det enda som hördes var kusarna som kämpade frustande och flåsande genom snön. Vi travade och galopperade och det blev nästan kapplöpning på slutet då gamle Tobbe, 20 bast (som jag red på), försökte hänga på Sigge som är betydligt kvickare i benen.

Efter ridturen åkte vi hem till Jenny som lagade en smarrig potatisgratäng och stekte några goda biffar. Vi drack lite vin och kollade på en film och var sedan heelt slut. Vi kröp ner i hennes stora säng och somnade skönt. Men imorse! Ajaj! Nackspärr! Ont som tusan gjorde det, jag har gått runt med huvudet på sned hela dagen. Ikväll blir det kanske lite flipperspel och öldrickande hos Jennys bror, men inte nå sent, för imorrn bitti ska kossorna mjölkas och utfodras igen. Tur som fan att man inte är bonde, de vet inte vad sovmorgnar är för nåt! På söndagkväll åker jag tillbaks till Härnösand.

Gaah! Jag sitter hemma, försöker koncentrera mig på allt sistaminutenpill med arbeten inför onsdag då det återigen är dags för skola. Men grannen här under verkar ha nåt renoveringsprojekt på gång och borrar i väggen med cementborr, eller nåt liknande. Och med tanke på att det skallrar i hela huvet på mig bara för att grannarna drar för gardinerna på kvällen när de lägger sig, kan ni ju tänka er hur det låter när de ger sig på väggen med cementborr. Lite lyhört faktiskt. Rätt kul ändå när man kan lyssna till grannarnas gräl på kvällen och sedan lägga sig i lugn och ro och veta, av de stönande ljuden att döma, att de är sams igen.

Japp, skola alltså på onsdag. Jag får äran att övernatta med tre snygga tjejer under veckan, hehe. Först min kära sambo Hanna, som jag nu kommer att bli särbo med i fortsättningen, då vi inte ska läsa samma kurs denna termin. Sedan åker jag till en klasskompis Jenny över helgen, för att återigen åka till skolan på söndagkväll och slagga med Maggan t o m tisdag.

Hade en märklig dröm inatt. Jag var i Afrika tillsammans med Tessa och vi skulle gå in i en lejonkula. Det var som ett tempel mer eller mindre som lockade många besökare och man fick åka tåg igenom det. Det var helt packat på tåget när det rullade igenom templet. Otroligt vackert! På tåget träffade jag en kille som hette Simon och var afrikan. Vi blev jättekära. Sedan har jag en liten lucka fram tills vi sitter på en strand och ser en jättevåg komma emot oss. Alla rusar in i ett litet hus och stänger dörren framför näsan på mig och Tessa skriker: "Håll i dig i dörrhandtaget bara!" Vågen sköljer över mig, men det känns liksom bara skönt och av någon anledning kan jag ändå andas under ytan.
Tja... vad hände sen? Simon blev vit och rödhårig mitt i allt och vi drabbades av flera jättevågor under en båtfärd. Han som körde båten gasade full fart framåt när vågorna kom och vi for liksom igenom dem med båten. Båten kantrade till sist, men ändå var alla torra och ingen hade fallit överbord.

Hmm.. jag borde få drömmen analyserad av en drömtydare, undrar vad han eller hon skulle säga om den. Kanske betyder det att jag kommer att göra en resa snart? Åka tåg i alla fall, till någon jag tycker om kanske? (Simon på tåget) :) Kanske jag blir sviken av en vän (Tessa stänger dörren framför näsan på mig). Vågen förknippar man ju med tsunamin såklart, men det hoppas jag innerligt att det inte kommer flera sådana!

Nu har borrandet slutat! Jag ska återgå till mitt sistaminutenpill.

Lejter!

Torsdagen var given utgångsdag, eftersom det var röd dag på dagen därpå, fredagen... Trettondagen. Eh...

Ja, så vi vallfärdade till Gurras lägenhet, lyssnade på typisk Gurramusik. Vi tjejer jämförde benlängd och lårtjockhet, pratade om utbildningar och hemorrojder, frågade oss om Sofis dreadlocks verkligen gick att reda ut eller om hon var dömd rastaman för resten av sitt liv (om hon då inte valde att klippa av håret). Vi drack lite vin och hade det allmänt trevligt. Då kom messet: "Lust att sjunga kareoke ikväll? Kom gärna till nattklubben och använd mitt band, jag har tappat rösten! Ta med sångsugna polare också!" Ah... från Carola. Jag fick eld i baken, som den goda vännen man är måste man ju ställa upp. Vi hoppade i taxin och drog till Arken. Som en räddare i nöden seglade jag in i nattklubben med min svarta cape och sade med myndig stämma: "Jag hörde att vi hade lite problem här." Ja, sa Carola... Vill du sjunga Främling eller Fångad av en stormvind? Kändes givet, det fick bli Främling. Och inför en halvtom nattklubb och med falsk stämma, ivrigt påhejad av Simon och Fredrika, bräkte jag på och hoppades att "utstrålning" skulle slå högre än sångröst. Tydligen var jag den enda sångsugna denna afton, så Carola fick bita ihop och göra sitt jobb.

Några fler överraskningar bjöd inte kvällen på. Kom hem med Simon som sällskap runt 4-tiden, gårdagen ägnades åt återhämtning. Jag låg på soffan hela dagen och läste.

Förresten, måste meddela att jag härmed inte längre är någon internetraggare. Mitt medlemsskap i Spray date är avslutat :)

Jag vände alla streckkoder åt rätt håll när jag handlade på Sparhallen, och jag byggde inga varuberg.

Jag har betalat hyra och räkningar.

Jag har pluggat!

Amningsdebatt pågår på Aftonbladet. Man kan läsa om Celia, 2 år, som får "mammas tutte", när det finns tid och känns rätt. – Vi kan ha en lång mysstund i soffan eller så snuttar hon tio gånger om dagen, säger mamman. Bland läsarnas kommentarer är det en mamma som skriver att hon fortfarande ammar sin 6-åriga dotter och att hon blivit så självständig och smart p g a det. "Och jag bryr mig inte om vad folk tycker!"

Men alltså... jag har försökt, verkligen försökt tänka att det är väl okej så länge mamma och barn trivs med det. Två år är väl okej, men hallå! Sex år! Då blir det nästan äckligt. Sen då, när hon börjar skolan? Ska hon ha mammas tutte då också? Jag börjar tro att mamma har lite svårt att släppa sin dotter, skulle helst se att hon är en liten bebis ännu. Och att en tvååring ska snutta tio gånger om dagen? Hur hinner man med det? Mitt i matlagningen ska mamma slänga fram tutten, för dotter är sugen. Nä, det där skulle jag aldrig gå med på.

Att amma sitt barn handlar väl i grund och botten om att ungen ska få mat i sig. Bröstmjölken är bra för de små. I andra hand kommer väl det mysiga med amningen, visst är det ju gosigt när ens lilla bebis ligger och smaskar på tutten. Men när man är sex år, då behöver man inte ammas. Ungen får i sig all näring den behöver i den vanliga maten och mysstund kan man ha med saga och pussar och kramar, varför ska man måsta slita fram tutten?

Liksom kvinnan härstammar männen från aporna, som från att till en början skutta runt i träden lära sig gå på två ben och behärska verktyg och slutligen utvecklas till homo sapiens sapien; människan. Naturligtvis har vi många likheter med aporna än idag, både kvinnor och män. Gorillahonorna när kärleksfullt sina små vid bröstet och bär dem med sig överallt, medan pappa gorilla nyfiket petar på ungen och undrar vad det är för nåt så litet och skört. Sen vänder han på sin stora bak och går majestätiskt iväg, bultar på några mindre hannar och vrålar på ett sätt som han själv tycker är ståtligt och respektingivande, innan han bestiger nästa hona.
Vissa hanar av släktet homo sapiens sapien visar dock att de passerat apstadiet och tar ut pappaledigt och lagar välling i micron till sin avkomma. Han tar ansvar och skulle inte komma på tanken att para sig med en annan hona, kanske för att han vet att honan skulle bulta ner honom som hans kusin gorillan gör med de svagare hannarna.

Med det är det inte sagt att kvinnan skulle vara bättre på något sätt. Till skillnad från gorillahonorna låter sig inte en kvinna bestigas av vilken hanne som helst. Ett vrål och bult i bröstet räknas för kvinnan snarare som något negativt och hon kommer antagligen att avvisa mannen i fråga. Kan han däremot tala rent och helst också stava, kan parning komma på fråga. Helst ska han inte ens se ut som en gorilla, utan ha den där nymodiga sapiens sapien looken. Jo, hår på bröstet kan vara okej, och även lite i ansiktet men helst ska det vara ansat. Fast jobb och hygglig lön är en fördel. Helst en pålitlig bil också, kombi gärna, där man får plats med både hund och barnvagn.

Kontentan är att män och kvinnor gärna vill fortplanta sig. Skillnaden mellan gorillor och män, är att mannen, om han är singel, helst inte vill ha någon avkomma. Lever mannen i ett föhållande kan han vara intresserad av att få en liten unge och vissa är också intresserade av att hjälpa till att ta hand om ungen. En del gör det genom att betala underhåll varje månad, andra genom att ta hand om ungen lika mycket som mamman, en del genom att vara en exemplarisk far och både ta hand om ungen ekonomiskt och genom att finnas där.
Likheten mellan gorillor och kvinnor är att det ofta (inte alltid, men ofta) är kvinnan som när sitt lilla barn, oavsett om hon är ensamstående eller i ett förhållande, medan mannen lätt kan strunta i att han har en del i ansvaret och fortsätter leva som oansvarig gorilla.

Den andra dagen på 2006 har börjat och än så länge har inget galet hänt, förutom att jag var en galen mor igår. Jag menar, ska det ta tre timmar att somna?! Ska man måsta komma och ge nattikram 74 gånger?! Ska man komma med papper när han har en snorkråka i på pekfringret 15 gånger?! Ska man stoppa om när han sparkat täcket av sig 23 gånger?! "Jag vill komma uuuupp! Jag kan inte sooovaaaa! Jag har trååååkiiiigt!" Hur mycket ska man tåla innan nerverna kollapsar?! Ja, han somnade tio i tolv ialla fall, då var jag ett nervvrak, pulsen i 120, galen blick och rufsigt hår, satt stel som en pinne i soffan och tuggade fradga. Närå, så farligt var det inte, men lite irriterande faktiskt.

Vi har läst om Marte Meo principerna i skolan. Med hjälp av en videokamera skall man dokumentera sitt samspel med barnet. Sedan finns det åtta principer man ska analysera sitt samspel med. Bland annat ska man följa barnets fokus och vara uppmärksam när barnet tar olika former av initiativ, både kroppsmässigt och verbalt. Exempel: Joel kliver ur sängen och tittar argt på mig från sovrumsdörren, stampar med foten i golvet och ropar: "Jag vill komma upp!" Här borde jag ha sökt barnets blick och lyssnat på vad han hade att säga. Istället sa jag: "Gå och lägg dej!" och lyfte honom i säng. Som vuxen ska man enligt princip 4 "benämna barnets initiativ, agerande, reaktion, svar och känslor på ett sätt som bilr bekräftande för barnet." Här borde jag alltså ha sagt någonting i stil med: "Joel, (ögonkontakt här) jag ser nu att du är arg eftersom du stampade med foten i golvet. Jag förstår att du inte vill sova eftersom du skriker att du vill komma upp. Det känns säkert jobbigt för dig, men nu måste du gå och lägga dig." Mhm... vidare: "Den vuxne tar ansvar för interaktionen så att den formas till en kommunikation med flera turtagningar och en rytm som gör det möjligt för barnet att aktivt vara med i denna interaktion." Alltså, Joel ropar: "Jag har tråååkigt!" Jag svarar: "Det struntar jag i, du ska sova!" Här borde jag ha lyssnat och svarat förståeligt. Låtit honom berätta vidare och svarat. Han hade pratat vidare, jag hade nickat och svarat. Nåja, han hade kanske somnat av leda efter en timme eller så... Och han hade fått som han ville, att jag skulle sitta bredvid honom tills han somnat. Ialla fall, den sista principen lyder: "Den vuxne ger tydliga start och slutsignaler, tydligt markera att `ja, nu är det färdigt`" Men hur?! "Färdigt diskuterat, nu ska du sova!" "Neej, jag vill inte!" "Jo, sluta nu, sov nu!" "Nää, jag vill komma upp!"
Jag tror jag gav femtielva slutsignaler igår och det funkade inte, iofs... jag gav aldrig någon startsignal. Det ska jag prova nästa gång: "Japp, nu kan du börja bråka Joel."

Det här kanske inte var något bra exempel, men nästa gång ska jag försöka ha Marte Meo principerna i huvudet och se om det hjälper.

Nyårsaftonen blev en lugn historia och det var ritkigt skönt faktiskt. Jag var sen ifjol inställd på att årets nyårsfirande skulle gå i lugnhetens tecken så det kändes helt okej.
Men när jag lagt Joel och satt i min ensamhet med en cider och såg hur minuterna närmade sig klockan tolv, kändes det lite tråkigt. Så jag skålade med axeln och muttrade "gott nytt år". Nåja, vad är väl ett nyårsfirande. Långtråkigt, urtrist, eller alldeles... alldeles... underbart! Jag stod som en Askunge och tittade längtansfullt ut genom fönstret och tittade på alla fyrverkerier som smällde och blinkade utanför.
Men jag och Joel smällde några smällare tidigare på kvällen och firade med en fantastisk nyårssupé som bestod av makaroner och köttsås och broccoli. Vi skålade i cider och läsk och kollade på tv. Så det var inte så tokigt ändå och när jag vaknade upp utvilad och fräsch imorse och tänkte på alla vänner som förmodligen vred sig i ångestattacker och baksmällor kändes det riktigt bra!


Några nyårslöften då? Nja... inte direkt, men jag har utmanat Joniie på att leva så galet som möjligt det här året. Den som gjort den mest galna grejen vinner. Han började med att vara otroligt modigt med att starta en blogg, han har ingen aning om vad han ger sig in på! Snart har han, som mig, morsor, mostrar och morbröder som läser bloggen och vet allt vad som händer i ens liv. Nåja, man får väl välja sina ord lite så man inte avslöjar för mycket.

Nu ska jag planera för nåt galet upptåg.
Gott nytt år på er alla!