jeneli

Jag har en hemsk rynka. Det är liksom som två streck mellan mellan ögonbrynen. Och det värsta är att den inte bara syns när jag rynkar på ögonbrynen, utan annars också!
Jag visade den oroligt för pappa. Han bara skrattade och sa att den där rynkan alltid har suttit där. Och när jag var liten var den röd när jag skrek. Jag har tydligen haft ett storkbett precis mellan ögonen.
Idag var jag och tränade och stod mellan bicepscurlen och studerade rynkan i de stora speglarna. Jag provade olika ansiktsuttryck för att se om jag kunde släta ut den. Jo, om jag höjde på ögonbrynen som om jag var förvånad, då försvann den.

Sen märkte jag att mitt sidfläsk guppar upp och ner när jag joggar på stället (detta upptäckte jag under uppvärmningen idag). Jag provade att dra ner linnet över fläsket, men det var lite för kort och bara åkte upp igen. Istället försökte jag dra upp byxorna lite, men då fick jag "kamelfitta" som det så vackert kan kallas.

Sist... varför har jag svarta ringar under ögonen?! Jag har hört att man har det när levern får jobba extra hårt. Men herregud, så mycket sprit dricker jag väl ändå inte! Och jag är född med dessa mörka ringar. Kanske jag har en kass lever?

Detta önskar jag mej i födelsedagspresent:
1. Botoxbehandling
2. Fettsugning
3. Levertransplantation

Skämt åsido... rynkan är ett tecken på att jag börjar bli äldre och därmed klokare. Sidfläsk kan va bra att ha (eeeh..?) eller så får jag tillbringa några extra timmar på gymmet, alt. gå enhalvtimme extra om dagen. Och de mörka ringarna... ge mig en ny lever, tack!

Frääda och inge att gö.

Men imorrn kanske Fredrika kommer hit och äter lite och dricker lite vin. Bara lite. Jag tänkte göra en god paj, en god fettsnål paj, en god fettsnål paj med lågt glykemiskt index. Till det en god sallad, utan dressing! Jag har inte pratat med Fredrika på länge om hur det går med pilatesen och träningen. Själv har jag inte ens varit i närheten av Avancia på flera veckor. Inte för att jag inte längtat dit, men men...  Däremot traskar jag ju runt i stan allt som oftast med Seidi.

Idag höll hundjäveln på att slita armen av mig, då jag gick försjunken i mina förvirrade tankar och hon fick syn på en katt. "Voff!" och så kastade hon sig efter missen, varav jag instinktivt tryckte på "låset" på kopplet så linan inte kunde dras ut. "Ryck" sa det i kopplet och "knäck" sa det i armen och jag trodde jag skulle vrida nacken av byrackan. Det räckte dock med att skrika en lång svordomsramsa. Sen gick vi hem.

Igår hade vi en mamma&son dag. Tja, eller... det har vi ju alla dagar nästan, men igår var lite speciellt då vi myste till det lite extra. Först hade Joel bett om att få fika i stan. Det höll på att gå åt helvete redan när jag parkerade bilen. "Sätt byxbenen över stövlarna!" befallde ungen. "Vad är det där för ton?" sa jag irriterat. "Man kan fråga snällt: Kan du...?" "Men gööör det nu dååå!" Joel fattade tydligen inte vad jag menade, eller ville inte göra som jag sa. Jag tippar på det sistnämnda. "Nää-iii" sa jag och ställde mig med armarna i kors. Joel tappade tålamodet och jag också.  Jag förklarade att om han inte ändrade attityd så skulle det itne bli någon fika överhuvudtaget. Och det tänkte han inte göra tydligen, itne förrän jag svängde på klacken, tog upp bilnycklarna och sa att jag tänkte åka hem. "Okej, okej!" ropade han. Sen ett ohörbart: "Jag skärper mej." Så lätt tänkte jag inte ge mig: "Vad sa du?" Joel upprepade det han sagt lite högre, då var jag nöjd och tog han glatt vid handen och frågade var han ville fika. Sedan var friden återställd.
Shit, det är inte lätt när både mor och son är lika envisa och framförallt inte när modern i fråga sänker sig till samma nivå som sonen...

Senare, när vi fikat i lugn och ro åkte vi hem och poppade popcorn och drog på bio. Vi såg Chicken Little, den var helt okej. Joel tyckte ialla fall att den var spännande!

Nu ska jag åka och hämta den lille och hoppas att han är på bra humör! Glad son = glad mor.

Sista avsnittet av Prison Break för säsongen igår. Det hade jag ingen aning om, utan satt på samma vis som alla andra måndagar (med benen uppdragna i soffan, kramandes en kudde och ropandes: "neeej, gå därifrån nu! Vakten kommer, aktaa!") och som vanligt slutade avsnittet med att någonting gått på tok i Scofields planer. Skillnaden denna gång var en pigg och glad tv röst som kom med information som var som ett slag i magen: "Mjaaa... detta var det sista avsnittet för säsongen. Fortsättningen följer (håll i er nu) efter sommaren!" Va?! Vaddå efter sommaren? Jag vill veta hur det går nu!

Alla mina vänner som har ett snabbt bredband har redan laddat ner och sett alla avsnitt av serien och har retats med mig som är så ute och faktiskt väntar en hel vecka på att få se fortsättningen. De har hotat med att avslöja hur alltihopa slutar och jag har slagit med handflatorna för öronen och ropat: "lalalalal" för att inte höra nåt. Jag har fnyst och sagt att det är ju en del av hela spänningen liksom, att vänta... att längta! Men att gå typ 5 månader och vänta på att få se om de lyckas fly ur fängelset, nä.. det går inte!
Så ge mej säsong 2 av Prison Break... NU!

I övrigt...

Hemkommen från skolan dårå. Jag och Maggan bodde lyxigt i ett nyrenoverat elevhem, som tidigare varit mentalsjukhus. Stort rum, stort badrum på rummet. Nya rejäla IKEA möbler och fräscht kök med sprillans nya kärl. Tyvärr kommer vi inte att kunna bo kvar där i fortsättningen av terminen, eftersom priset var lite väl saftigt för oss.
Nu är det 5 veckor till nästa innevecka, och under den tiden har jag bara en salstenta att plugga på. Känns riktigt najs, bara läsa och läsa i fem veckor. Nu har jag tid med lite vick här och där för att skramla ihop lite pengar, väldigt fattigt om dom just nu...

Ja, och igår fick jag min nya fina bil. Den gick prickfritt igenom besiktningen och jag fick välja nya fräscha brickor. Den går som ett skott och det är så kul att köra! Hurra hurra. Nu måste jag hitta ett passande namn till bilen. Kom gärna med förslag (Linda, det brukar du vara bra på!).

Dags för lite plugg nu...

Hemtentan är inlämnad, puh, som jag slitit. Eller tja... egentligen har jag inte slitit så mycket utan har nog bara tyckt att den varit ganska jobbig. Eller egentligen var den inte sååå himla jobbig. Men ialla fall är den inlämnad och jag hoppas att slippa få en ond komplettering.

Här sitter jag nu då, och skriver på min rapport med skrynkliga fingrar. Jo, tvättmaskinen är fortfarande sönder och jag hade slut på 1 euros slantar som tvättmaskinen i tvättstugan kräver. Nåja, en maskin hade jag råd med ialla fall och nu blir det att köra handtvätt på trosor och sockor och annat nödvändigt. Eller så går jag bara och växlar till mej några euroslantar vid närmsta butik. Det gäller att avgöra vilket som tar mest tid och kraft.
Jag tvättade ialla fall upp min skitiga jacka i badkaret idag, vilket var väldigt nödvändigt eftersom jag, efter att ha anklagat vänner och bekanta över att det luktar kattpiss i deras bilar, insåg att det var jag som luktade! Först gav jag mig på Tommen, när han hämtade upp mej i sin nya bil. "Usch, det luktar ju kattpiss i din bil!" Tommen började vädra med näsan, och sa att jag snackade skit såvida inte någon katt urrat i fläktsystemet. Senare, när jag åkte med mamma och Johan på gurakurs kände jag plötsligt ett os av fränt urin, som möjligtvis kunde komma från en katt. "Sniff, sniff... Det luktar kattpiss!" utbrast jag genast. Men Johan som är så noga, inte kunde det ju lukta kattpiss i hans bil, om nu inte någon katt pissat i fläktsystemet förstås. Till sist fick Danne höra att det luktade kattpiss även i hans bil när han skulle skjutsa ut mig och Tommen till eckeröbåten. Jag insåg att jag kanske borde fundera på om det var jag som luktade, vilket kunde vara högst troligt eftersom jag faktiskt har en katt. Mycket riktigt. Katten Nylock hade tydligen uträttat sina behov på min jacka. Jäkla katt!

Det är kallt och snön ligger i drivor. Ändå är det dags att börja tänka på sommarjobb. Egentligen har jag tänkt på sommarjobb ända sedan förra sommaren. Då jobbade jag på Dixie grillen och hade ett helvete att pussla ihop dagarna med jobb, barn och hund. Som tur var hade jag fantastiska vänner och familj som ställde upp och passade när de kunde. Redan då bestämde jag mig för att aldrig, aldrig mer ha ett sommarjobb som innebar skiftesarbete eller helgarbete. Aldrig!
Nu sitter jag då här och kollar jobbannonserna. Eftersom Åland till stor del livnär sig på turister under sommaren, är det inom serviceyrkena man behöver extra personal. Servitörer är det stor efterfrågan på. Kunde gå, om det inte vore så att man måste jobba kvällar och helger. Kockar likaså. Försäljningsarbete i klädbutik innebär också kvälls och lördagsarbete.
Handlar det inte om kvälls -och helgarbete skall man ha språkkunskaper, dvs man ska kunna prata finska.  Gärna tyska också. Ja, och engelska förstås. Och det enda språk jag behärskar förutom svenska är det sistnämnda.

Värdelös, det är vad man är!!

Aja, jag får väl gå och sälja mig själv till turisterna. Eller åka till Tyskland och göra det! Där är det ju lagligt. Men, just ja... man blir säkert tvungen att jobba kvällar och helger...

Man kunde tro att Jeneli fått nog av skrivande efter att ha slutfört sin maffiga hemtentamen och nu har en femsidig rapport att skriva. Men nej, här finns det alltid ord kvar! Speciellt när man får skriva om annat är läs -och skrivutveckling... fonologisk medvetenhet... morfologi, syntax och språkmedvetenhet.

Kalender

Torsdag 9 mars: Gurakurs. Ingen barnvakt. Funderar på att skippa den eftersom Joel, sist när han var med, kröp under kursledarens stol medan vi spelade Love hurts. Han var inte alltför förtjust och avslutade lektionen en kvart tidigare än tänkt.
Fredag 10 mars: Ingen besiktning för Tryggve, avbokade idag. Bilen måste dock snarast bort från parkeringen. Som tur har jag tre personer som visat intresse för den gamla rishögen och min plan är att typ skänka bort fanskapet mot att de forslar bort den. Man får inte vara dum!
Söndag 12 mars: Mot Heresneezedduck (direktöversättning från svenska till engelska, betyder Härnösand). Dejt i Sthlm med Mr Gustrin, aka Smurphen.
Denna gång ska jag och Maggan bo på Hospitalvägen precis intill fängelset, där det sägs att främst mördare och våldtäktsmän sitter. Överlag bor det mystiska typer i Härnösand. T ex den lille mannen på cykel med en liten kramis-apa som han håller ett stadigt grepp om. Han pratar för sig själv och bär alltid reflexväst och hjälm. Fast han är väl inte mystisk... bara lite utvecklingsstörd.
13-17 mars: I Härnösand. Skoldagar med redovisningar och föreläsningar. Kanske vi drar till Bittens på bärs nånkväll. Jag stormtrivs ialla fall med Maggan. Jag vill bli som hon när jag är 42!

Att lyssna på ett soundtrack kan såhär i efterhand göra filmen ännu bättre än man tyckte att den var när man såg den första gången.

Celine Dion hör definitivt inte till mina favoritartister, snarare tvärtom. Men när hon sjöng My heart will go on till Titanic gick det rysningar längs ryggraden och någon slags värkande klump satte sig i halsen och sände signaler till tårkanalerna. Jag såg filmen två gånger på bio. Första gången tillsammans med en kompis och andra gången hade jag dejt! Jag var 16 år och skulle få kolla på Titanic i biomörkret tillsammans med en kille i min klass som jag var förtjust i. Han var tio år äldre och att just han ville gå med mig gjorde mig överlycklig! Tyvärr kom han aldrig och jag blev förkrossad naturligtvis. Jag gick ändå och satte mig i biosalongen och såg filmen själv. Jag kan säga att jag grät ännu mer den där andra gången. Jävla grabb!

Likaså soundtracket till Shrek är fantastiskt! Låten, som heter You belong to me, är skriven och sjungs av Jason Wade från mitt favvoband Lifehouse. Jag hörde den första gången på O´learys i Härnösand då min klasskompis Tobbe, som också är Lifehousefan, frågade om jag hört den. Jag hade ju sett filmen 100 gånger, eftersom Joel har den på video, men aldrig lagt märke till låten. Så Tobbe ringer upp sin polare och ber honom spela låten medan jag lyssnar i luren. Ett vagt gitarrplink och en fantastisk röst där i luren blandade sig med sorlet från O´learys gäster och jag var såld!

Idag fick jag höra soundtracket till Brokeback Mountain... och blev alldeles till mig! Tänk hur mycket känslor lite musik kan framkalla. Jag såg filmen för ett par veckor sedan och tyckte den var okej. Jag kom aldrig in riktigt i den dock, eftersom vi såg den otextat och jag hade stora problem att förstå Heath Ledgers sydstatsdialekt. Men såhär i efterhand... nog var filmen bra! Riktigt bra! Och den har gett upphov till ett nytt uttryck - att vara brokeback. Det är synonymt med att vara gay... fikus... queer, tja, kalla det vad du vill.

TV themes kan också vara riktigt schyssta. Vem minns inte Julee Cruise - Fallin från Twin Peaks? På den tiden då tv serien var ny, var jag för ung för att förstå mig på den. Däremot såg vi MacGyver och dansade vilt till themet! Joels favoritlåt just nu är themet till Teenage mutant ninja turtles. Gaaah! Riktigt migränmusik, jag börjar ångra att jag laddade ner låten åt honom. Men han är glad och struttar runt i sin Supermanbadrock och Zorromask och försöker mima med i texten.

Nu ska jag lyssna på brokebacksoundtracket lite till och låta känslorna spira!

Det går ju hur bra som helst att ta bussen till stan på mognarna och bäst av allt - den är gratis!
Sen är det skönt att ta en promenad hem. Promenad in till stan igen efter Joel, och promenad hem igen. Fortsätter jag i den här takten förutsätter jag att jag är tight till Beach 2006 ;)

Men visst vore det bra med en bil ibland. När man ska handla t ex. Två liter mjölk låter inte mycket, men det blir tungt att bära på när man har snöret till rattkälken i ena handen och kopplet i den andra. Och gå så i 3 km i blåst och snöstorm. Och ett barn som fryser på rattkälken. Du offrar din tröja och har sedan bara en tunn t-shirt under jackan. För att bli varm så springer du och blir andfådd. Det där med bil är nog inte så tokigt ialla fall...

dåligt:
en molande värk i magen
en upprivande känsla i bröstkorgen
ett sting av oro
tårar
uppgivenhet
okoncentration

bra:
minnen
dofter
spår (uppdiskade kaffekoppar, gratäng i kylen)
återseendet

Små äckliga bananflugor har invaderat mitt hem, de är omöjliga att bli av med! Jag har, miljömedveten som jag är, börjat med kompost igen efter att man infört ett lite trevligare system med användandet. Nuförtiden har man en snygg mossgrön låda med en majspåse i där man slänger matresterna. Sedan är det bara att ta påsen med sig och slänga den i en tunna i soprummet. Klart! Enkelt och smidigt. Inga kladdiga backar att tvätta ur och framförallt inga stora, illaluktande kompostlådor som det osar varmt och äckligt om.
Men ingen sa nåt om flugorna...

Håller för övrigt på att skriva hemtenta. Synd att jag hade missat att den lades ut på nätet redan i onsdags, men aja... vi har på oss ända till nästa fredag. Nu ska jag ha ihjäl flugor och sen fortsätta med tentaplugg.

Martin kommer idag, jihuuu!

... Seidis öroninflammation har ruinerat mig! Kolla bara här:

Veterinärbesök: 57 euro. (Tog 5 minuter. Veterinären stoppade en tops i örat på Seidi och sa till sköterskorna att skicka på odling.)
Man kan jämföra med ett vanligt läkarbesök på hälsocentralen som kostar 18 euro.

Medicin: 16 euro (20 ml flaska)

Och nu, för en liten stund sen öppnade jag en räkning från Hälsocentralen med Seidis odlingsprovsvar och får addera ytterligare 37 euro till kalaset!

Slutsumman är alltså 110 euro. Nu måste jag gå och ut och skrika.

Aj, nackspärr... igen!
Pilatesen var helt okej, om än lite mesig för min smak. Mycket handlar ju om att andas, göra låååångsamma rörelser, hitta sitt "power house" (som är punkten i magen som guppar när man hostar) tänka på hållningen och att man inte svankar med ryggen. Jag och Fredrika tog oss en varsin skön matta och blev nästan sövda av den lugna musiken som spelades. Instruktörens röst var nästan lika sövande när hon satte igång med uppvärmningen och lika mjuk och varm genom hela passet.
Idag känns det rätt fint i musklerna. Sådär lagom träningsvärk, men den lär vara värre imorrn!

Lite andra trevliga träningsformer:

1. Ut och gå med Seidi
Seidi är en bra träningskompis, eftersom hon alltid är pigg på att komma ut och motionera (förutom sent på kvällarna och tidigt på morgnarna). Okej, hon är oftast pigg på att komma ut och motionera. När man motionerar med Seidi kan man säga att det blir en form av intervallträning, eftersom man måste stanna var femte meter då hon ska lukta på gul snö. Den hurtige kan här lägga in en rörelse tills Seidi har sniffat klart, t ex gå på stället, göra X hopp eller kanske armhävningar. Vill man få ut ännu lite extra av träningen kan man släppa lös Seidi framför ett rådjursspår, ge henne 30 sekunders försprång innan man börjar leta.
Svettfaktor: 3/10
+ Frisk luft och trevlig träningskompis, gratis!
- När träningskompisen lägger en kabel som man måste plocka upp.

2. Hämta barn från dagis
Denna träningsform kan kombineras med träningsform nr. 1. Man tar bara snowracern och hunden med sig och knallar iväg till dagis. Lastar på ungen och får automatiskt en tyngd på sisådär 20 kg att dra. Är man inte nöjd med bara det, kan man be barnet hoppa och studsa eller släpa med båda fötterna i marken. Tröttnar man på halva vägen kan man binda fast kopplet i snöret på snowracern för att få lite draghjälp.
Svettfaktor: 5/10
+ Sparar bensin, gratis, frisk luft.
-  Barnet kan börja frysa och gnälla, ta med varma kläder!

3. Pumping
Pumping är en gruppträning som man utför med hjälp av en stång eller fria vikter och en aerobicbräda. Här beror tempot mycket på vilken instruktör man har. Min favoritinstruktör Henrietta håller ett högt tempo under passen med fartfylld musik. Mellan seten kör hon alltid någon plågsam magövning eller någon hemsk övning som gör att det svider i rumpmusklerna. Hon vet vad tjejer vill ha, helt enkelt och sporrar oss med att ropa "tänk på hur snygga ni blir, kom igen, lite till!". Till sist brukar vi köra en ytterst kämpig knäböj/tåhävningsövning då man tror att man ska svimma innan det är klart.
Svettfaktor: 8/10
+ Roligt, svettigt och kämpigt!
-  Finns inga minus, förutom att det kostar en slant, men det är det värt!

4. Boxercise
Ta med polarn på lite box och jag lovar att ni kommer att gå ut på darriga ben! Utrustning som krävs är ett par handskar och ett par mitsar (finns att låna även om de stinker!) Under passet gör man olika set med slag eller sparkar med en tempohöjare i varje. Man turas om att hålla i mitsarna, som den andra slår på. I box gäller det verkligen att slå allt vad man kan utan att skada sig själv, eller den som håller i mitsarna. En gång fick jag en smocka av Tessa rätt över läppen och sparkade foten blodig, men det är sånt man får räkna med! En annan gång höll Tessa på börja kräkas och jag fick lägga mig i framstupa sidoläge för att få luft. Det är givetvis upp till var och en hur hårt man vill köra, men vi anser att det är allt eller inget liksom!
Svettfaktor: 10/10 (ta med handduk!)
+ Roligt, fartfyllt och ger grymt snygga armar! Sen ser man jävligt cool ut i svettlinne och handskar. Bara tandskyddet som saknas ;)
- Man måste ha tillgång till en kompis som är ungefär lika stor och slår lika hårt.

5. En kväll på Arken
En utmärkt träningsform för att kombinera nytta med nöje! Alla vet också hur många kalorier en öl innehåller, då har man all anledning att sticka till Arken och dansa. Här har man flera val beroende på vad man gillar: Gubbhyllan för den dansante charmören som gillar att svänga runt till Högtryck med Ramona. Nattklubben är till för den som bara vill släppa loss till sköna covers. Här behöver man nödvändigtvis inte ha en danspartner heller, och risken för att bli uppbjuden av medelålders kostymsnubbar är minimal. Den som vill satsa på en mildare träningsform, kan strosa runt i lobbyn med en drink i handen. På Arken finns också alla möjligheter för former av tungträning.
Svettfaktor: Allt mellan 0-10, beroende på promillehalten och dansstilen.
+ Att kunna ta en öl med gott samvete (jag är sååå törstig och svettig efter dansen).
- Dyrt som fan! Vissa kanske vill tungtränas tillsammans med dig även om du inte vill.

Ja, det här var bara några tips, tänk vad lätt det är att träna egentligen!