jeneli

Igår hade jag och Linda pyjamasparty, eller alltså... party och party. Kan man kalla det party när man är två personer? Ialla fall var syftet att vi skulle sitta i våra sladdriga pyjamasar med en flaska vin på bordet och en gitarr under armen och pula på en vacker låt. Det första problemet var att jag inte hade någon pyjamas, så jag frågade om jag fick komma utan. Pryd som hon är vägrade hon låta mig sova under samma täcke som henne om jag inte hade pyjamas, så jag fick snällt sätta på mig mysdressen.
Nåja, när vi öppnat vårt vin fastnade vi istället framför datorn och höll på fjanta oss med det ena och det andra. Linda tyckte jag väckte anstöt mot hennes pojkvän genom att förtälja otäcka/äckliga/snuskiga saker för honom. Men man måste ju få skoja lite, tycker jag!

En flarra till öppnades och vi slängde ihop en låttext som båda var nöjda med. Men imorse lät den liksom inte lika bra som den gjorde kvällen innan, av någon konstig anledning.
Jag sov ialla fall jättegott, förutom att jag blev väckt av varubuden kl 8 imorse (Linda bor ovanpå en butik), "Brrrmmm, brrrmmm (skåpbilen rullar upp på parkeringen), vrrrnn vrrrnnn (tomgång), chhhhh-chhhdoongg (sidodörrarna öppnas och stängs), dock (förardörren stängd), brrrm, brrrrmmm (bilen åker iväg).
Herregud, hålla på köra varor klockan 8 en onsdagsmorgon när folk ligger och sover ruset av sig! Hrmpf!

Linda ringde när hon satt på färjan, äntligen påväg hem. Jag åkte till henne och väntade med kaffe och matade henne sedan med bullar och förtäljde historien om den ledsna flickan. Och minsann, efter lite uppmuntran så kändes det genast mycket bättre!

Sen åkte jag på pump med tom mage och har väl aldirg varit så nära att svimma och spy under ett pass. Conny skonar ingen! Efter ett plågsamt utfallsset (3x15, han är fan galen!) och marklyft med 25 kilo på stången var jag stekt och fick jag sätta mig och samla krafterna medan de andra knäböjde. Hur vore det med lite mer regelbunden träning istället för att fläska på allt man har varannan vecka?
Dagens Connycitat:
"Jajaaaa, spänn rumpaan! Tänk att ni har vunnit en miljon och har lotten mellan skinkorna och det blåser storm ute! Spääännnn!"

Följde Tessa till Robert´s på en toast efter pumpen. Hon skulle vidare på jobb direkt efteråt. "Jag duschar ikväll" sa hon... "eller imorgon, får si..." Rekord i sunkighet går tiiiilll.. (trumvirvel).... Mig. Tessa tog åtminstone en raggardusch under armarna på Avancia och här sitter jag med intorkad svett.

Jag känner mig otroligt stark idag, samtidigt som jag är skör som en mingvas och lika ledsen som den som får sin sköra mingvas sönderslagen. Så jag har bokat in mig på ett pumppass och kommer lägga på alldeles för tungt och skrika och explodera. När det är klart ska jag åka och hyra filmer och lägga mig i fosterställning på soffan med Seidi i knävecken och äta mig spyfärdig på onyttigheter och se tre sunkiga snyftare med förutsägbar handlig och lyckliga slut.

Först ska jag bara åka och köpa notpapper och skriva min klagovisa färdig.

Varför är jag född på Åland?!

Om man gick vid Ålandsbanken på Nygatan i lördags vid en sisådär tolvtiden, kunde man se en lätt stressad människa slå in först fel kod i bankautomaten, för att sedan få ut pengar, betala den väntande taxichaffisen och sen med ett "klick-klackande" springa i duggregnet mot Dinos.
Där stod hon först och slet argt i den låsta vita dörren en stund, innan hon insåg varför det var en kö vid "Upatairs-dörren" längre bort. Det var tydligen där man skulle gå in... Köade, slängde in jackan, hittade kompisarna, handlade öl i baren och inledde en högljudd konversation med Catta och Marielle. Den här människan var förstås jag.

Denna impulsiva utgång började som barnvakt hos Salva, som var på Arken och kockade. Innan han gick visade han mig var vindunken stod - någon som han fick ångra senare. Vi lagade våfflor till middag, spelade Svälta räv och såg Bolibompa. Ungarna slocknade en efter en, till sist var det bara Joel kvar som prompt skulle se "Tactänic". Salva kom hem lite före tolv, då var man lagom lullig och krogsugen. Joel fick sova över och jag sprang hem, hoppade i duschen och ringde taxi och vips... en halvtimme senare satt jag på Dinos och försökte överösta Made in Thailand som hade sin avskedsspelning.

Sen blev det självklart Arken och Dixieburgare efter stängningdags. Kom hem vid femtiden och igår var jag lagom snygg och tänkte "vad i helvete skulle jag ut för?".
Pappa hämtade oss mitt på dagen för han hade jobb åt Joel, de skulle hugga en gran att ha på altanen med belysning. Jag intog horisontalläge på soffan och rörde mig inte förrän det var middag. Åt två tuggor och kröp tillbaks till soffan.
 Vid halv nie började jag piggna i, tyckte pappa, för då hade jag återfått talförmågan blev hungrig. Vi blev hemskjutsade, jag lade Joel att sova och satt uppe och blev slagen i huvet av ensamheten.

Förra veckan var fullspäckad med examinationer av olika slag. Musikteoritenta på onsdagmorgon som jag tror gick rätt okej. Sedan gitarr -och pianoexamination som jag blev godkänd på. Vi fick tillbaka våra hemtentor och där var jag också godkänd. Nu kan jag andas ut litegrann och ta itu med uppgifterna inför nästa innevecka.

Ytterligare en låt skall komponeras, men denna gång framföras och filmas av en skolklass.
Min förra låt; Kalla fingrar, framträdde jag med tillsammans med studiegruppen i fredags. Lena i min klass tyckte det var en typisk ålandslåt, den går i d-moll och handlar om höstens fuktiga, blåsiga och kyliga väder, om hur man blir så kall om fingrarna och ända in i själen, men att en kram från den man tycker om kan värma och göra en trygg. Naaawwwww! Lite som Vem kan segla, alltså, som ju också är en ålandslåt. Mina kamrater i studiegruppen hade komponerat fantastiska visor de med och vår lilla show blev en mix av vals, blues, country och folkmusik.

Den nya låten kommer att bli en julvisa, för snart är det ju jul. Och eftersom livet just nu går mest i moll, sitter jag redan med tårar i ögonen och gnolar på en vackert sorglig refräng och tänker på den lilla flickan med svavelstickorna som på julnatten (eller var det nyårsnatten?) frös ihjäl i H.C Andersens saga.

Glömde ju berätta... trick or treaten gick bra. Mina två små dödsskallar gick runt med bleka nosar och knackade dörr, väntade på att någon skulle öppna, tittade blygt ner på skorna och frågade försiktigt: "Bus eller godis...?" fick snask i sin lilla påse och ropade sedan på mig, där jag stod gömd i nåt buskage i närheten med en gnällande hund i koppel. Sen gick vi hem med Marcial och efter ett par timmar fick jag gå hem själv, utan min unge. Han ville sova över, trots att jag protesterade med sorgsen blick: "Men vem ska jag sova med då?" Joel kröp upp i min famn och strök mej över håret: "Du kan sova med Seidi, Mamma. Det blir bra. Du kan gå hem nu."

Och "vinterdäcken" fick jag på tidigare idag, även om de hade glömt bort lilla Carro, som tålmodigt stått parkerad och väntat på att få sulorna påsatta hela dagen. Alla på Rollic hetsade upp sig och bad hundra gånger om ursäkt för att de glömt mig, körde hastigt in Carro i verkstan och jag ropade "Vafan! Ni har ju haft hela dan på er, hahahaha! Vinterdäcken ligger i trunken!". Grabbarna öppnade trunken och tittade först roat på varandra och sen på mig. "Vadnu?" frågade jag oroligt. "Hahahahah, ska du köra med de här, jaja, lycka till då, hahah." Allround-däck, eller vafan de nu heter, är tydligen inte så bra att köra med på isgata fick jag veta, "fast bättre än sommardäck, hahahhaha!"
Nåja, jag fick 2 euro rabatt som tröst för deras glömska.