jeneli

... så handlar det nog mest om att vara sig själv juh.

Första dagen i skolan idag och jag var förberedd  till tänderna inför mina lektioner. Ändå måste man ju räkna med vissa oförutsedda händelser och hålla masken när t ex dvdspelaren inte fungerar, när en unge vägrar delta i leken och sätter sig och surar, när man blir kallad marsvin eller när man blir pussad i armhålorna.
Ja, dagen hade kunnat gå värre. Jag var överlag nöjd med min insats, mitt sken som jag höll uppe hela tiden, min positiva fasad och mitt oändliga tålamod.

Som lärare gäller det att vara flexibel.

Ettor och tvåor blir man alltid älskad av när man sätter den sidan till, hittar på lekar, säger prutt och skakar deras slattriga ben när de ligger avslappnade och mjuka som spagetti.
Femmor och sexor är är det värre med. Det gäller att vara vuxen förebild, samtidigt som man är lite cool och rolig, man ska vara schysst och demokratisk samtidigt som man ska ha lite veto när det gäller svåra beslut.

Det är inte lätt.
Men det ska nog gå bra.
Tror jag.
Så länge jag kan hålla skenet uppe.

Igår köpte jag pälsvårdsartiklar till min stackars toviga katt för 40 euro (där rök de reajeansen från Zic Zac...). Nu ska han få knapra Biorion i några veckor. Det är ett vitamintillskott som stärker pälsen och klorna. Nu på morgonen har jag även dränkt in hans stora "kakor" på ryggen med ett "tovlösande" medel. Där ska det sitta tills det torkar, sen ska man försiktigt borsta ut, men jag misstänker ändå att jag blir tvungen att klippa bort de värsta bitarna. Jag kostade också på mig örontvätt åt både hund och katt, då båda har en tendens att få irritationer där.
Seidi fick också ett härligt fräscht märgben med ostfyllning och så tog jag smakprov på specialfoder för toviga katter till Nylock. Det kan man ha som godis :)

Jag har spanat och spejat här i kvarteret. Legat i buskarna och gömt mig bakom husknutar, då jag länge har misstänkt att någon släpper in MIN katt till sig. Inte konstigt att han inte vet var han bor och nästan aldrig är hemma. Och minsann! En dag kommer Karlsson (står det på dörren) i huset bredvid tågandes med katten i släptåg. Han låser upp och kvickt som ögat slinker misse in. Jag funderade på att knacka på och konfrontera honom, men modet svek. Samtidigt tyckte jag att det kunde vara praktiskt att ha någon som sköter om honom då och då.

Kanske Karlsson skulle vara intresserad av att adoptera katten...

Alla människor har fuldagar. Jag har haft en fulvecka. Det måste vara nåt i den västernorrländska luften som gör en svullen, gasig och grovporig. Att man sedan spenderar större delen av tiden i en föreläsningssal, sittandes rätt upp och ner, lyssnandes på en röst som mal och mal i timtal och försöker läsa av de hundra tabellerna och diagrammen som syns på en suddig bild på en skärm, gör inte saken bättre. Att miljö handlade om så mycket matematik förstod jag inte!
Jag och Maggan har ialla fall gjort vårt bästa för att få våra jästa magar att få fart. Vi har varit duktiga och gått både morgon- och kvällspromenad alla dagar. Men då vart man ju slut i bena. Benhinnorna, eller om det var nån muskel på framsidan av vaderna, spände och skrek för varje steg. T o m i höftena fick jag ont och med fasa funderade jag på om jag ärvt mors knarrande och sneda höfter. Jag bestämde mig för att införskaffa ett par ordentliga och sköna gåskor och efter att ha fladdrat runt i platta flip flops hela sommaren, kändes det riktigt skönt att dra på sig ett par rejäla (och dyra) Reebook med luftkuddar under tå och häl. Hoppas Reebookarna kan skjuta höftledsrenovering till sen framtid.

I fredags skippade jag seminariet vi hade och satt mig på bussen mot Stockholm. Men på bussen var en blind tjej med en liten bebis. Alla blev charmade av den coola mamman och hennes lilla solstråle och gjorde allt för att vara till hjälp. Modigt att bege sig iväg sådär utan syn.
"Äh, det går bara bra." sa tjejen. "Folk är så hjälpsamma bara man frågar. En positiv sak med att vara blind är att man kommer i kontakt med så många trevliga och hjälpsamma människor!" 
Hennes lille son, snart ett år, tyckte att sex timmar i en buss var aptråkigt och som tur var var alla villiga att turas om och roa honom.

När jag kom ombord på M/S Eckerö senare på kvällen var de första jag fick syn på Pappa och Helene. Toppen, tänkte jag och tog mig för magen och ojade mig... "jag är såååå hungriiiig!"
Vips stod man vid smörgåsbordet och slet åt sig av sill, potatis och skinka. Ner slank också oxfilé, fläskfilé och lamm. Äppelkaka till efterrätt och mitt i allt kom högtalarrösten "Mina damer och herrar, vi anländer till Eckerö om cirka tio minuter!" Aldrig har en båtresa gått så fort!

Hemma låg en sömndrucken Romeo på soffan och välkomnade mig med stora kramen. Joel låg och sov och jag måste gå in och pussa på honom lite. Imorse var han uppe tidigt och jag hörde hur han grävde runt i alla kassar jag hade med mig.  Mitt i allt står han vid sängen med ett stort leende och present i handen.
"Hej mamma! Kan du öppna förpackningen?"
"Hej, men hur vet du att det är till dig? Jag kanske köpte den där till Seidi..."
Då flinade han så hans nya, taggiga nedre framtänder syntes och vi steg upp och hade gos på soffan. Jo ni, en tand har han tappat och en är fortfarande lös. Men redan har de nya tänderna kommit upp, den ena växer bakom den lösa mjölktanden. Jag får väl knipa den när han minst anar det.

Idag ska jag bara mysa med mina grabbar, tror jag. Men först ska jag ta en tur med mina nya Reebook!

Krällskivan på Börtskär var trevlig. Baksmällan var inte lätt.
Vid bussbytet på Willys i Uppsala fick jag uppsöka toaletten och häva ur mig lite galla innan det bar vidare till Hsand. Anlände halvtio på kvällen och vid det laget hade jag piggnat i ordentligt. Gick raka spåret till Donken och åt Big Mac meny samtidigt som jag läste på baksidan av brickunderlägget hur många kalorier en sån där måltid innehåller.
Slutsats: ska man äta på Mackedonken ska man vara bakis och tömd på minsta lilla energi, för ett sånt där meal ger en det rekommenderade dagliga kaloriintaget.

Nåväl.

Sov en god natt och drömde konstiga drömmar. Den helige ande hade befruktat mig under natten och jag var höggravid när jag vaknade. Tur att det bara var en dröm och jag i själva verket bara var pissnödig. En halv liter cola före läggdags är inte bra för blåsan.

Och nu är vi här.
Långa föreläsningar på skånska leder till håltimmar i datasalen. Men jag ska faktiskt göra nytta och börja skriva min forskningsplan nu.

Jag har blitt klippt också.

Jag skriver sammanhängande märker jag.

Det är för att blåsan pockar på uppmärksamheten igen.

Mina vänner... dygnet har för få timmar och tyvärr är det bloggen som prioriteras lägst just nu.
Denna vecka har gått i en rasande fart med jobb på Dillen, en dag ledig och så jobb på Robert´s. Igår sprang jag runt i caféet härliga 12 timmar... aldrig har jag känt mig så pigg efter ett arbetspass! Drog hem, tog en öl (okej, två), packade lite och förberedde mig för avfärd mot H:sand. Det ska jag fortsätta med här under förmiddagen, för sen bär det iväg till Börtskär och den årliga kräftskivan, som jag inte deltagit i tidigare men som jag nu har förmånen att vara inbjuden till då jag kärat ner mig i en av arrangörerna ;)
Och så på söndag drar jag norrut med mitt pick och pack, antagligen med en lätt baksmälla (Obs! Lätt!), en tung väska och ett litet vemod över att behöva åka från Oh Romeo, som jag numer vant mig vid att han alltid finns med.

Min egen kräftskiva gick ialla fall av stapeln i tisdags och den blev lyckad. Det blev lite pastasallad, kex, baguetter, ostar, rullader och så en massa kräftor såklart. Fredrika hade snott 60 knallröda krällor åländska ur sin syrras frys, som hon delade med sig av. Tyvärr tyckte gänget att tisdag var en sådär dag att ha kräftkalas på, men Simon och Viktor gjorde sitt bästa för att låtsas att det var lördag. Jag var heller inte blyg med vindunken och Romeo har väl aldrig tackat nej till lite alkohol. TIlläggas kan att typ en fjärdedel av gästerna var gravida, dvs två stycken, och höll sig till alkholfia alternativ. Den ena blivande pappan, Stefan, sympatiserade också med sin gravida tjej Linda och lät bli alkoholen. Fränt, nu slipper jag hålla käft om det också!
Ändå var stämningen på topp och det kan var för att, som Romeo uttryckte sig efteråt, aldrig har det väl samlats så många "centrummänniskor" på ett och samma ställe. Man brottades om talutrymmet minst sagt, t ex när jag skulle presentera maten kunde ingen hålla käften, så jag skrek "ÄT!". Då minsann blev det tyst. Ett friskt sörplande då kräftsaften skulle sugas upp var det enda som lät. Vissa små mumlanden om "satan vad hårt skal" eller "heh, vilken stor klo" hördes även emellanåt.
När alla var mätta och belåtna, hade fått efterrätt och kaffe och suttit här och babblat i nåra timmar, drog de hem. Tessa blev kvar och pusslade mitt pussel klart (en bit saknas, fan! Och en bit har Seidi smakat på. Snyggt pussel...).
På onsdagen var jag ledig. Romeo och jag tog med oss rester av pastasalladen och lite kex och drog iväg till ett liten holme med båten. Där låg vi ett par timmar och tittade på de stora fartygen som drog förbi. Sen gick vi på upptäcksfärd på holmen och tävlade om vem som kunde hoppa på farligaste stället. Tyvärr var det tjockt och gult av alger i vattnet och maneterna trivdes tydligen där, för de var stora och feta och många. Ändå hävde jag mig i vattnet ett par gånger, för det var bra varmt!

Packa var det!
Hej svej!

26 och ingenting känns annorlunda. Några större förändringar i utseende hade inte skett över natten, förutom att jag fått en ny finne bredvid näsan. Tonårstiden borde ju vara förbi vid det här laget, men finnar blir man tydligen aldrig för gammal för. Däremot kände jag mig ovanligt trött och tung i kroppen och någon knackade med hammare och stämjärn i mina tinningar. Jag släpade mig ändå ut på morgonpromenaden och efter en dusch kändes det bättre. Idag är jag sista dan på Dillen, eftersom jag ska jobba på caféet resten av veckan. Det känns både bra och lite tråkigt, jag har trivits bra där med Tessa och resten av gänget. Tessa var förresten pusselsugen igår och när jag kom hem från "festhandlingen" satt hon redan här och försökte lappa pusslet som åkte i golv när vi skulle transportera det från bordet till en underlagsskiva. Nu har vi lagt skivan först och pusslet sen, mycket smartare! Som sagt, tack för tipsen, men eftersom jag befann mig på arbete hela dagen hade jag inte möjlighet att läsa dem förrän nu. Men jag tror att en pastasallad blir bra. Till det har jag gjort tunnbrödrullar med lite olika fyllningar som jag skär i bitar och serverar som lite plockmat. Här är fyllnigarna: No:1 Creme bonjour soltorkade tomater Hackade soltorkade tomater Rödlök No:2

Cantadou pepparrot (mmmm, favvo!)
Hackad salami
åsså rödlök förstås (mmm, favvo!)
No:3
Creme bonjour vitlök
Fetaost
Gröna oliver

Sen blir det kex och baguetter som man får smeta på resterna av ostarna som använts till fyllningen.

Fredrika har förresten fått tag i åländska kräftor! Mmmm, favvo!

Nä, till jobbet en sväng nu. Vi ska få varor idag, jippiii! Jag kan låtsas att alla paket är till mig.

Joel och Romeo utanför Junibacken.

Tävlingsdags igen. Nu ska ni gissa vad denna suddiga bild föreställer. Är det: a) en änsglisg tolvåring som ska delta i programmet Feta barn. b) den tjocka och utstötta tjejen i klass 7b.  c) en nyförlöst kvinna med alltför många extra graviditetskilon med varken ork eller lust till att snygga till sig, MEN som nu har bestämt sig för att aldrig se ut sådär igen och därför kommer att klistra upp bilden på sitt kylskåp som en liten reminder till hur illa det kan gå om man inte låter bli maten och som har insett att en graviditet INTE automatiskt medför att man får gå upp hur mycket som helst i vikt.