jeneli

Joel har hämtats av sin pappa och vi ska bajsa, klä oss och åka iväg på partaj. Kvällen blir dock ung, eftersom man måste åka hem rätt tidigt och se till att inte Seidi får frispel vid tolvslaget när himlen sätts i brand.
Så det blir till att skåla in det nya året hemma på tumis. Men det gör inget så länge man har sin käresta bredvid sig.
Satan vad smörigt.

Nyårslöfte?

Näeh...

Gott nytt år!

God Jul! ... i efterskott!

Jag har inte haft någon tillgång till "datamatchiiin" sen jag kom hem från Härnta ett par dar före jul, men nu sitter jag i Joels mysiga krypin under sängen och plitar ner några rader. Jättefin säng har han, "Ove". Blå och allt, precis som han beställt. Igår höll jag dock på att slå skallen i bitar i den fina sängbottnen, 140 cm över golvet. Det gjorde så ont så jag började lipa. Hur ofta slår man sig så man grimaserar och tårarna sprutar när man är vuxen?
"Hur gick det?!" ropade Henrik från vardagsrummet.
Jag skämdes nästan för att jag började böla, så jag smög till köket, gned min ömma skalle och försökte desperat torka bort tårarna innan han skulle se dem. Men när de varma armarna kramade om en bakifrån så blev man ju fyra år, kunde inte motstå trösten utan skakade fram några tårar mot hans axel.
"Äh, nu är det bra" sa jag sen kaxigt, snörvlade och torkade ögonen på tröjärmen.
"Men jag är ju rädd om dig, vi har bara en mamma" log han.
Gulle.

Julaftonen var smärtfri. God mat, trevlig familj och framförallt glada och snälla barn! Tomten kom med PS2 till Joel, så de senaste dagarna har gått i spelandets tecken. Det jobbigaste med det är att man måste springa till teven stup i kvarten och hjälpa till med läsning eller trixiga koder.
Jag väntar och längtar tills jag lyckas skrapa ihop slantar till att köpa Singstar och Guitar Hero. Kuuuul!

Nylock har flyttat till Doppingvägen också. Han har tills nu levt som ensamstående på Askuddsvägen, men började tröttna på ungarlslivet. Jag lindade in honom i en handduk och sen satt han lugnt i min famn medan Henrik rattade Carro mot vårt nya hem. Missen har funnit sig väl tillrätta här och har mest sovit. Han har hittat till sin låda, som tur var bara gjort ettan. Fy fan, man har inte haft kattlåda inne på år och dar, nu ska man börja mocka ur den också innan man vågar släppa ut katten för att låt honom göra behoven i naturen.
Jag är också lite nervös över vad Bond, kvarterets skräck och fasa - Ålands svar på katten Måns, ska säga om att Nylock inkräktar på hans revir. Bond är en lurvig, gul och stor frasse som t o m jag är rädd för. Han stryker runt huset här och håller ordning och tornar hotande upp sig till dubbel storlek när jag kommer gående med Seidi, som med svansen mellan benen kurar ihop sig och smiter förbi. Hade hon kunnat, hade hon lagt tassarna över huvudet för att skydda sig för eventuella slag.

Nu ska jag se på teve med sonabarnet.

Hejdå
/Jenny - the teacher

Jag har hunnit med mycket idag!

Var uppe i ottan med älsklingen och vi satt tillsammans och "bläddrade i morgonbladet" över frukostbordet. Sen drog jag till det forna hemmet, Askuddsvägen, för att göra klart kompletteringarna till examensarbetet. Fixade det i ett kick och slirade iväg på dåliga vinterdäck till Rby för att hinna med lite jullunch. Men jag fick inte i mig mer än en skinkbit och ett par köttbullar, något sitter i magen och nej, det är ingen bejbis. Efteråt printade jag ut arbetet, slirade tillbaks till stan, såg en gubbe krocka i stenpelarna utanför Posten, gick in och skickade iväg arbetet till Mittuniversitetet. Puh, andades uuuut och fräste iväg hemåt. Ringde upp rektor på en skola i stan och hörde mig för om arbete. "Sista ansökningsdatum är idag" sa hon, så jag mejlade iväg en kort ansökan och fick lov att komplettera senare.

Ikväll blir det lite glögg hos föreståndare Larsson, men glöggen blir ospetsad för min del. Jag vill ta det lugnt nu, vara med familjen på Doppingvägen, göra fint, pyssla och invänta den fridfulla julen. För fy sablar vad skönt det är, nu är jag klar! Nu är jag en lärare på riktigt!

Det är nu allvaret börjar...

Sitter i datasalen och ska försöka få ihop en komplettering till mitt examensarbete. Den är frivillig, egentligen, men ändå sitter jag och svär, morrar och blir snart galen. Det ska ju vara över nu!!! Hursomhelst har den sista lektionen avklarats och jag har vinkat hejdå till alla kära klasskamrater. Några av dem kommer man aldrig se igen.
Igår hade vi en trevlig afton tillsammans på restaurang. God mat, dryck, sång och skådespel bjöds det på. Mycket trevligt.

Inatt får jag sova själv, Jenny och Maggan har åkt hem. Imorrn åker jag hem och kommer aldrig åter hit.

Sitter här, redo för avfärd.
Väskan packades i ett huj, medan kampen om att få ordning på håret tog desto längre tid. Fy fan, jag vill inte se mig i spegeln längre! Det är råttfärgat, utväxt och stripigt. Luggen hänger i ögonen och vinklar liksom till sig på sidorna, likt Abba-Agnetas frisyr. Kam, tupering, spray, spännen och snoddar kunde inte lösa den värsta bad-hair-dayen på länge. Men nu sitter jag här med spännen, tofs och skuld på axlarna för att jag låter miljön betala för mitt fula hår.
Jag hoppas att Maggan har packat ner kniv och sax, så att hon eventuellt kan göra mig lite fin till jul.

Det som gäller i veckan är redovisning av grupparbete, samt ett seminarium. Men lite kul ska vi ha också och fira vår sista träff på vår sista termin med en god middag på restaurang på tisdagkväll.
På torsdag återvänder jag hem och kommer antagligen ha väldigt blandade känslor i kroppen (och förhoppnigsvis snyggare frisyr). Jag kommer nog vara lättad och nöjd med att jag tagit mig igenom 3½ års studier, men samtidigt kommer det kännas tomt på något sätt. Är det klart nu? liksom. Det kommer inte att bli några fler Härnösandsresor, inga fler vinkvällar på Hospis med Maggan och alla de andra. Inga eldsvådor på Folkhögskolan eller bulor i skallen efter att ha testat Dirty dancing lyftet med Helena. Inga fler garv åt alla högljudda, gröna fisar som förpestar luften i rummet på Hospis av den anledningen att man automatiskt får gaser och dålig mage så fort man befinner sig norr om Sundsvall. Aldrig mer kommer vi ta oss flåsande och svettiga upp för biblioteksbacken eller längta efter kaffe på Studentfiken, bara för att komma på och förbanna oss över att det har stängt på fredagar. Inga fler ångestladdade tentor eller feta inlämningsuppgifter som gör vem som helst redo att kasta in handduken. Inga fler sega föreläsningar i Sigma bredvid sovande klasskamrater. Inga fler stunder av lättnad så man insett att man fixat allt det där som man slitit sitt hår över tidigare.

Nu är det dags att åka upp för att ta farväl till allt detta.
Fy fan vad sorgligt!

Dags igen att återvända till Härnösand - imorgon alltså.

Men nu är njuter jag av söndagkvällen och sitter nyduschad och pillar bort skorpor ur näsan från såret jag haft där i hundra år. Det vill inte helna, men det kanske är för att jag inte slutar pilla.
Vi har ätit så jävla god mat idag, så jag känner mig stinn och mätt för en gångs skull.
Till lunch blev det sallad med massor av tillbehör. Det var kyckling, bacon, majs, soltorkade tomater, oliver, fetaost, gurka, tomat och guacemole + lite annat smått och gott.
Några timmar senare var det dags att fylla den vrålande buken på med rotsaker i ugn (palsternacka, morot, potatis och kålrot), entrecote och pepparrotssås. Asså, herregud vad gott! Till efterrätt lagade vi chokladmousse och grädde till det såklart.
Nu står man sig väl ett tag igen. Typ en timme. Undrar om jag har världens snabbaste ämnesomsättning, för jag känner ingen som är så hungrig som jag.

Hörni.

Jag kommer just från examination och har ett papper med betyget VG i min hand!
Helt otroligt!

Jag är glad!

Nu återstår bara opponeringen imorrn, sen börjar en lärarexamen visa sig!

Wohooo!

Dudu du duuuu, du du du du duuuu, du du du du, du du dudu dudi duuu, dudu duuu, du du du du du du du du duuuuuu!

"Were leaving together, but still we stand well"!



"And maybe we´ll come ba-a-ack, to earth who can tell!"




"I guess there is no one to blame, we´re leaving ground, leaving ground. Will things ever be the same again?"



Gissa låten! :)

"Nog är det ju ett jävla fult hus man bor i" sa Henrik en dag när vi var ute och promenerade.
Och nä, inte är det speciellt vackert, men det är ju insidan som räknas!

Fy fan, så började jag skriva ett skitlångt inlägg om dagisjulfesten igår. Och så klick bara, försvann det. Fan.
Joel var ialla fall jätteduktig som stjärngosse i luciatåget och "Herr Galt med betar och allt" i pjäsen Vanten. Sen blev det ringdans och jag var den enda föräldern som dansade och figurerar väl nu som liten groda i samtliga föräldrars fotoalbum från julfesten 2007. Jäklar vad de orkar fota! Under luciatåget kunde man tro att Paris Hilton stod i klungan, som det blixtrade och smattrade från alla kameror. Själv hade man ingen kamera, men jag lever på minnet av den söta stjärngossen som sjöng högst av alla.

Idag sticker jag till Härnta. Imorgon klockan 15.15 (lokal tid) ska ni hålla tummarna, för då sitter jag som respondent i ett seminarium och får min uppsats bedömd. På fredagen kl 8.15 kan ni också hålla en tumme för att jag ska göra ett bra jobb som opponent.

Killarna bli alltså ensamma ett par dar. Det kommer gå jättebra, de trivs ju ihop.

I måndags åkte de första tre lådorna till Doppingvägen.
"Nu är det för sent att ångra sig!" flinade jag åt Henrik i bilen.
Men han såg inte alls rädd ut. Han log mest nöjt och sa att han inte ångrade sig det minsta. Tre tapetböcker står uppslagna i vardagsrummet med favorittapeterna blottade. Varje gång vi går förbi, eller kastar ett öga på dem, klurar vi på vilken av dem det kommer att bli i hallen. På fredag ska vi lämna tillbaka böckerna och då ska vi ha bestämt oss. Att det ska vara så svårt!
"Fast jag skiter i om det är fisrosa väggar i hallen, bara jag får bo här med dig!" smörade jag för Henrik, fast sen erkände jag att den rosa färgen faktiskt var skitful och att jag nog helst ville täcka över den med en läcker tapet. Jag kallar honom Pastell-Henka för att retas, eftersom sådana färger verkar ligga honom varmt om hjärtat. För närvarande är ju vardagsrummet klätt i jätteröda tapeter, men innan de fanns hade han ljusgula väggar där. I köket är det "ritzgrönt" (mintgrönt enligt mig), i hallen ljusrosa och i sovrummet lila.
Men som sagt, det spelar inte sååå stor roll, man får va glad att man har tak över huvudet!

Det känns som att varje gång jag skriver här har det just varit helg. Antingen har jag blivit himla inaktiv på bloggen, eller så springer veckorna iväg utan att man hinner blinka. Jag tror mest på det sistnämnda.
Den här veckan har annars varit lugn och skön. Vi har haft en snäll och rar Joel (förutom ett litet hysteriutbrott i söndags).

På fredagen lämnade vi den snälle gossen till hans gummor, Linda, och åkte till Patrik och Carola för att dricka lite vin och spela lite spel. Carola bjöd på någon tysk dryck som jag har glömt bort vad hette för jag kan inte tyska. Men ialla fall var det uppvärmt vin med apelsinbitar i (fast jag utbrast: "Mmmm, gott! Är det ananas?!"... fel på smaklökarna eller?). Sen lades en sockertopp ovanpå kastrullen och den dränktes i nån likör, cognac eller vad det nu var för nåt. Sprit i alla fall. Sen tuttades det eld på sockertoppen, så all den goda sockerspirsörjan rann ner i det varma vinet. Supergott! Jag tog förstås bara en liten smutt, eftersom jag hade ansvaret för att se till att vi kom hem senare på kvällen. Min tidigare kollega Yvonne var där med sin man också och som de jämna paren vi var satte vi igång med att spela ett riktigt parspel, där den ene fick en fråga och den andre skulle lista ut om han/hon kunde svaret på frågan. Det blev mycket gnabb och tjafs mellan paren ("Ditt pucko! Jag var bombsäker på att du kunde det där!") men till slut stod Johnny och Yvonne som vinnare.
Sedan spelade vi Cranium, även här i par. Jag och Henrik vann lätt och inför det sista spelet bestämde vi att det var dags för ett parbyte. Vid det här laget hade några fått lite för mycket tysk dryck, öl, och kaffe+cognac i sig, men stämningen var på topp. I Så det kan låta fick jag den stora utmaningen att spela med Patrik, som i princip är tondöv, men vi lyckades ändå vinna.
Vid 01-tiden var det dags att styra kosan hemåt efter en supertrevlig kväll!

På lördagen var det lillajul och jag vet inte hur många gånger jag fick frågan: "När kommer lillatomten?!" Det är hemskt egentligen, att det inte räcker med prylar och saker på "stora" julen! Ialla fall knackade nissarna på dörren och kastade in två paket (kommunikationsfel mellan mig och Henrik) som det stod Joel på. Tidigare under dagen hade vi kokat knäck och bakat pepparkakor och det mumsade vi på tillsammans med spetsad och ospetsad glögg under kvällen.

Söndagen var lugn. FÖR lugn, så jag satte igång med att städa och feja hela lägenheten. Jag flög fram med enjotrasorna och det blev skinande rent. Det är mycket enjosnack nuförtiden. När vi var hos pappa sist och jag lovordade de fina trasorna, skrockade pappa: "Jaa jaaa... de är så bra så man inte ens behöver röra vid ytan som ska bli ren. Det räcker att man står mitt i rummet och viftar med dem!" På eftermiddagen kom Tessa och Li över och bakade upp den sista pepparkaksdegen. Under tiden de var här genomgick Joel en drastisk förvandling från snäll pojke till bråkpojke. Men han förvandlades som tur var tillbaka till snäll pojke en stund efter gästerna skrämts iväg hemåt.
På kvällen drog vi till LInda och Stefan för att dricka lite glögg. Några vänner till dem kom över med sällskapsspel och även om vi var lite mätta på spelande deltog vi. Joel var också med och tyckte det var skitskoj att få spela vuxenspel, även om han mest skötte tänrningen och förflyttningen av spelpjäsen. Framåt 21-tiden tyckte vi ändå det räckte och la oss för att åka hem och kasta barn i bad, natta och mysa framför teven.

Usch, vad det är tråkigt att skriva blogg när man bara radar upp saker man gjort. Blä.