Måndag.
| Den efterlängtade lönen kommer imorrn. Lönespecen kom idag och gjorde mig inte så glad. Man sliter för ingenting, tydligen. Fan. Aja, jag ser fram emot att få börja jobba "på riktigt" och tjäna vettiga päännngar! Leve långa utbildningar som gör det möjligt att arbeta och få vettig lön för mödan! Joel har åkt till pappa sin och ikväll ska jag och Romeo se skräckis. Häromkvällen såg vi Feed, en osmaklig och asig film som gjorde att man satt med kväljningar i halsen. Eller skulle du tända på att äta upp dina egna kroppsdelar? Ledig två dagar. Men det känns inte kul, det känns som om man borde jobba mer. |
Sommaren är kort.
| Det smäller och dundrar utanför. Det är fyrverkerierna som avslutar Rockoffestivalen... och sommaren. För i och med att festivalen är slut försvinner turisterna och sommaren känns på nåt vis som över. Om en vecka lär Mariehamn återgå till att vara den klyschiga "sömniga småstaden" där man får vara glad om man stöter ihop med en endaste person i centrum efter klockan 21 en vardagskväll och det är lönlöst att hitta en öppen affär en söndag. Semestrarna är över, folk börjar jobba på måndag och snart är det skoldags. Ledin har rätt. Sommaren är kort.. Och den har knappt börjat innan man börjar fundera på att den snart är slut. Så det är väl lika bra att tänka att den fortfarande är här och att solen skiner kanske bara idag (fast det mesta regnar bort...) |
Lill-Måns.
| Det var en kolugn "småstjärna" som ställde sig på Rockoffscenen i förmiddags. Han hade tjatat och varit ivrig sedan tidigt på morgonen och jag var minst lika glad då han äntligen fick äntra scenen och dra sitt Cara Mia-nummer. Fast nervöst var det! Koreografin satt bra, skynket som han kastade av sig i början av låten trasslade inte ihop sig, han snubblade inte i några microfonsladdar och han mindes alla moves som vi övat in. Publiktycke hade han också, alla klappade i takt och han fick många applåder efter framträdandet. Man var mäkta stolt över sin duktiga kille! Bara tre barn var med i småstjärnorna i år och som "pris" fick alla en biobiljett och ett diplom. Sen kastade ju mormor, farmor och morfar pengar åt honom efteråt. Det blir bra att spara till Sverigetrippen om en dryg vecka. Annars är stämningen lätt spänd mellan mor och son just nu. Joel vet verkligen hur man gnider på morsans nerver och han verkar njuta av att retas, munhuggas och få en att gå i bitar av irritation. Tur att jag kan stänga in mig och räkna till hundratusen i fred, medan Romeo leder in Joel på andra tankar. Markoolio blev det igår också, men vi stod bara utanför och kikade över stängslet. Joel hade bra utsikt högst upp på en gungställning i närheten och njöt av musiken och eldshowen som Markoolio bjöd på. Sen köpte han ett godissnöre för 1-euron han tjänat på att dammsuga golvet hemma. Ikväll är det myskväll med en trött stjärna. |
Drummer Boy.
Det var kul med trummor, tyckte Joel och spelade byxorna av oss! Han har lite taktkänsla ändå, killen. Måste ärvt den av mor... |
Jobb och ledighet.
| Joel åkte till Kumlinge i tisdags och igår hämtade jag honom från Hummelvik efter jobbet. Han hade haft det bra där, simmat, bastat, spelat dataspel med min kusin Tomas 17 år, plockat svamp och sovit på madrass på golvet i sin gammelfarmors sovrum. Lite sommarlov fick han ändå! Nu är det bara en nedrans dag kvar på det där nedrans sommardagiset som han avskyr! Jag har både hunnit med att jobba och "semestra" mig jag med. Vi har tagit ett par turer med båten, vilket har varit väldigt trevligt! I söndags packade vi med oss mat, grill och badkläder och drog iväg till någon liten ö och stannade hela dagen. Linda och Stefan var med. Och Seidi såklart. Men hon "fiskade" ju såklart och sprang efter pinnar som vi kastade. Linda funderade om hon hade en guldfisks minne, då hon ivrigt sprang upp och ner ur vattnet och varje gång hon åter rusade i plurret tänkte hon kanske: "Åh, nämen titta! Vatten!" Nu är Joel anmäld till Småstjärnorna som går av stapelt på lilla Rockoffscenen på lördag. Vi ska bara fixa en snygg svart skjorta till, så blir han en perfekt Måns Zelmerlöw. Han har liksom inlevelsen och känslan och mimar bra. Bara han vågar ställa sig på scenen när det lider sen... Igår tog Romeo med oss till sin replokal, nåt som Joel nojsat om skitlänge. Han fick prova att spela elgitarr och på bas, det som Romeo spelar i sitt band. Men trummorna var nog roligast ändå! Joel rev av några fräcka solon, men önskade att han hade haft lurar på sig. Även Romeo visade att han kunde trumma på mer än bara knäna. Ikväll vill Joel gå på Markoolio, men hur i hela.... ska man ha råd att betala 60 EVVVRROO för inträdesbiljetterna?? Barn under 6 år går gratis, barn över 6 betalar fullt pris! Sjukt. Inte är det så lätt att luras och säga att han är fem heller, då han redan räcker mig till halsen, typ. Nu kokar äggen och jag måste väcka mina prinsar. |
Lugn vänner!
| Jag lever och jag förstår att ni saknat mig. Nu är jag åter hemma på Askuddsvägen och om ni bara håller er till tåls ett par timmar till så kommer ett färsk inlägg! Pussåkram. |
Håhå, jaja.
| KAOS på Robert´s! Fast ändå ordning i kaoset - jag var ju där! :) Idag jobbar jag dubbelpass och är nu hemma på paus innan jag ska återvända till cafeét kl 20. Ont som fan i ryggen fick jag ju, efter att jag svängde runt med 12 glasslådor a´ fem liter och sen lyfte in fem fulla backar mjölk i en redan fullproppad kyl. Det är l i t e mer slitsamt än det bekväma tempot på Dillen... där man t o m kan ta 45 minuters lunch! Inte ett jota, inte ens en av de goda chokladpralinerna vi bjuder på framme vid disken, hann jag sätta i mig mellan 8 och 15. Och knappt var jag hungrig när jag kom hem, bara öm i fötter och rygg. Men tänk att det kan vara så förbaskat roligt ändå! Igår socialiserade vi oss lite med Linda och Stefan. Vi tog med oss kubbspelet och några öl och gick till nån gräsplätt i solen bredvid Lilla Holmen och hivade runt de där jäla träpinnarna - jag och Romeo mot Linda och Stefan. Stefan påstod att påfåglarna som skränade från LH-hållet ropade "bra, bra"... eller var det "hurra, hurra"? Nåja, vi var överens om att de var bättre än måsjävlarna som skrattar retsamt åt en när vi spelar på LIndas gräsplätt. Innan vi började spela putade jag ut arslet och bad Romeo påta lite med pinnen där i rövtrakten. "Så, nu har vi det där obligatoriska rövpeteriet överstökat, så behöver du inte skoja och roa dig med det under spelets gång" sa jag. Då måste han snabbt sätta en pinne mellan sina egna ben och jucka och vifta lite med "träsnoppen" bara för att ha det avklarat också. Nu ska jag smörja in mina fnösiga händer med lotion, slänga mig på slafen en kvart och sen trampa iväg mot Doppingvägen och ge Romeo två grattiskramar. Grattis till båtköpet och grattis till semestern. Lejter! |
Flyttat.
| En liten snabbrapport från Jenelis oförskönade verklighet... Har bott på Doppingvägen nåra dar och där är burken slut, så nät- och bloggabstinensen börjar växa. Jag flyttar nog hem snart, åtminstone tills nästa vecka, ni får räkna med tätare mellan inläggen då. Vi har bytt nycklar! Eftersom jag inte hade någon extranyckel, åkte Romeo helt sonika till låssmeden och kopierade min. Han var trött på att komma till jobbet varje dag och hämta nyckeln för att åka efter Seidi (som har blitt hans hund). Lite vemodigt var det, för jag gillar ju när han mitt i allt står där och smajlar bakom någon hylla med uppblåsbara pooler. Därför blev jag lite överraskad när jag hörde att han varit in på jobbet igår och sökt mig. Jag var nere i lagret då, tyvärr, men Tessa hade pratat med honom: "Jenny? Hon är väl nere i lagret och pippar med chefen, ha ha ha!" Ja... sen igår räckte han under högtidliga former över sin stora alfanyckel till mig. Den kändes lite ovan att ha i nyckelknippan, men jag ska väl vänja mig! Jobbdags och jobbtröjan har vita deorester blandat med svett i ringar i "ärmhålorna". Men vem har tid att tvätta? |
Helgkul.
| Har haft en halvledig helg, med jobb på lördagen och helt "dillenfritt" på söndagen. Vädret var helt okej för att vara sommaren 2007 och efter att jag hämtat upp Joel och Marcial efter jobbet på lördagen tog jag med mig grabbarna till Nabben för bad. Den större grabben, Romeo, kom med lite goda sallader och så hade vi picnic och mys där på stranden. Igår hade Tristan Pokémonfest och Joel var bjuden. Det blev lekar, skattjakt, vildmarksbad och tårta såklart. Man märkte vem som var stadsbon på kalaset ialla fall, haha. Då de andra barnen tjutande kastade sig i vattnet från bryggan, simmade och låg och blev kokta i vildmarksbadet tills hela kroppen var skrynklig, stod Joel huttrande bredvid med torrt hår och tittade på. "Jag önskar att jag också kunde hoppa sådär" sa han drömmande och genast stack det till i hjärtat och jag önskade än en gång att han hade haft möjlighet att gå på simskola i år. Nåväl, senare på kvällen tog vi vårt pick och pack och vår Romeo och drog iväg för att sparka fotboll. Joel föll och skrapade upp sitt knä, lipade och vrålade att han inte kunde ha byxorna på sig för att det skavde mot såret. "Wohooo" tjöt jag glatt för att få honom på gott humör. "Då spelar vi i bara trosorna!" Jag slet av mig shortsen och Joel blev genast på bättre humör och tog av sig byxorna han med. Sen blev det kalsong- och trosfotboll innan vi drog vidare till Nabben för att värma oss ytterligare med volleyboll. Det slutade med brottning i sanden tills alla var så svettiga, varma och skitiga att vi bara måste gå i vattnet. Skönt var det! Jag gillar känslan när man just kommit upp från ett svalkande dopp, är lite huttrig och kall, får på sig varma och torra kläder. Sen är det toppen att få åka på pakethållaren och hålla om och skratta åt sin Romeo som fånar sig, trampar febrilt så det skorrar i kedjan och plingar frenetiskt med ringklockan för att skynda på lillkillen som cyklar framför. Oh, vad man kan ha det bra! |
Stan och teater.
| Har varit på stan nästan hela eftermiddagen. Köpte födelsedagspresent på Dillen och fikade med Tessa, som hade lunch... och foglossning. Joel släpade ändå med sig sin gummor, som ryckte och skrek för varje steg, till KappAhl och hittade ett par schyssta jeans och en t-shirt med motiv av en örn med silverklor. Coola grejer! Gummor slängde fram kortet och betalade, och fick en stor kram av gudsonen. Sen gick vi vidare till Outlet och där hittade Joel supercoola spidermanskor för en tia och jag köpte trosor för en femma. Ikväll ska vi på teater, andra gummor (Linda) är med i Bentes. Sist vi var på Bentes och tittade på Linda var Joel en pytteliten bebbe och låg som ett knyte och sov sig genom hela föreställningen. Få se om han är lika stilla idag :) Oh, nu kommer Romeo! |
Romeo, oh Romeo!
| "När ska han tröttna?" brukar jag fundera. Romeo, alltså. Han kommer glatt varje dag, ibland har han handlat mat, lagar den, diskar och reder upp. Sen spelar han spel med Joel, busar och svarar tålmodigt på hundra frågor. Han fungerar som peacemaker mellan mor och son när vi råkat i luven på varann och när jag behöver gå ut på balkongen, andas fridfull luft och räkna till tio kommmer han och sätter armen över mina axlar. Och så ler han och plirar på mig med sina bruna pepparkaksögon, då går det ju inte att vara sur mer! Sen river han av nåt fränt riff på gitarren, fattar ni, en musiker! Som sitter och trummar med händerna i åttondelstakt på låren när ledan är nära. En annan skön sak är att slippa sova ensam vareviga natt och t o m min 120 cm säng blir alldeles för stor när man ska ligga nära, kika in i de där bruna pepparkaksögonen och räkna fräknarna på näsan. Jag blir så nedrans glad! |
Julafton på jobbet.
Konstigt nog försvann mitt urusla humör efter att jag kom till jobbet igår.
Varor! Varor i massor! Det är ju som självaste julafton! När Robetoys småprylar, roliga slajmdjur, glittriga pennor och fräna döskalletatueringar kommer, känns det som om det är paket till mig... även om jag bara får lov att känna, lukta och kluma.
Tessas schleich-djur kom också. Söta, små plastdjur, hästar, kossor, grisar och dinosaurier som är omåttligt populära bland barnen... och Tessas. Eftersom hon var ledig plockade jag upp djuren på hyllan. Självklart stod hon ju där vid schleich-hyllan kl 19.30, fast hon var ledig, och krusade på den nya kissekatten som vi fått in.
"Varför är hästarna på den här sidan?" frågade hon anklagande och började flytta och förklara att "såhär brukar jag sätta dom."
När jag kom hem, var Joel påväg till Marcial för att ha vattenkrig. "Romeo" frågade om jag var hungrig och serverade hemlagade hamburgare som han och Joel lagat. Diskbänken var blank och ren och hunden rastad. Det här skulle jag kunna vänja mig vid.
Eländiga eländes elände.
| Hittills har den här sommaren varit en av de sämre på flera år. Alla mina planer på roliga upptåg har gått i stöpet. Jobbar för det mesta, är inte ens ledig två dar på raken. Och min enda lediga helg måste jag hoppa in och ta extrajobb på Robert´s av den anledningen att jag är så jävla slät. Och inget har så dålig inverkan på humöret som när man är utan pengar. Sur, muttrande och trött lämnade jag av Joel på dagis. Han avskyr dagis, i vanlig ordning och tänkte börja bråka, jag fick i trådarna och höll på att ställa till med en scen därinne bland skrikande ungar och dagistanter. Jag måste säga att jag beundrar de som orkar jobba på dagis och stå ut med det där jävla oväsendet! För att inte tala om trötta föräldrar som de ska handskas med. Jag hade inte pallat fem minuter. Sen i ilskan och uppgivenheten tog jag en promenad med Seidi, grät några krokodiltårar över det eländiga livet, redde upp i oredan och bryggde en kopp kaffe. Och sen måste jag lipa lite till över hur mycket jag tycker om den smidige karln - Romeo på balkongen - och hur han kan tycka om en pank och eländig flicka som mig och hur han ställer upp och sköter om inte bara henne, utan även hennes hund och hennes unge. Nu ska jag åka och jobba. Jag tror jag gömmer mig i lagret idag, så jag inte börjar fräsa åt kunderna. |
Monstersmälla.
| Aldrig, ALDRIG har jag mått så dåligt som jag gjorde igår. Jag låg utfläkt, apatisk, lealös och spak ända fram till kl 21. Under den tiden hade jag hunnit spy 6-7 gånger och hade skallebank som hette duga. Nu önskar jag faktiskt att det var någon form av ett elakt virus som satt sig i kroppen, eller att jag fått en dundermagsjuka. Men nej. Det här "viruset" var helt självförvållat och kallas i folkmun baksmälla, eller krapulla. Efter att jag jobbat i lördags väntade jag på att få hem Joel, som lekt med Moffa hela dagen. Framåt kvällen ringde Joel för att berätta att han tänkte bli kvar hos Moffa över natten. Jahapp... Fredrika satt på Indigo, sa hon. Vips satt jag på cykeln med en Lapin i handen och trampade iväg mot city. Efter Indigo blev det Knorring och till sist Arken såklart. Hur kommer det sig att man dagen efter inte för sitt liv kan förstå varför man: 1) ... dricker stora starköl, duger det inte med mellis kanske? 2) ... går ENSAM till Arken, då Fredrika bangade och for hem. 3) ... ställer sig i en monsterkö i en halvtimme för att trängas med tusen pers inne i en het och svettig lokal. 4) ... går ut överhuvudtaget när man är fattig som en kyrkråtta. Oansvarigt! Vid femtiden cyklade jag hemåt. När jag klev ur byxorna och in i sovrummet hajjade jag till. Det låg en karl i min säng! Karln var inte alltför främmande dock. Det var karln jag hoppats på att träffa på ute, han som jag provat ringa hundrasjuttio gånger med fått finnrösten "matka puhelin on...." i örat. Tydligen hade han tagit sig in genom balkongdörren, då jag inte var hemma. |
På söndagen kom Joel hem. Direkt stack han iväg på kalas till Marcial och blev där hela dagen. Skönt för en krapullantisk mor. Karln i sängen, ja... Hempi heter han dårå, åkte iväg och köpte pizza och utfodrade sig själv och ungarna med det.
En bra karl, den där.
Dåligt med spänst.
| Jag hade inga som helst problem med bikiniunderdelen idag när vi stekte oss i solen på Nabben. Värre var det med överdelen. Två år gammal bikini har tydligen ingen som helst spänst kvar, varken i nackbanden eller tyget i trekanten som ska dölja brösten. "Kom Mamma, vi springer ner till vattnet!" skrek Joel lyckligt när han, utan att följa mina ombytesinstruktioner, bytt om till simbrallor och slitit tag i min näve. "Okej..." sa jag besvärat och rättade till bikinin innan jag försiktigt struttade iväg med ett vakande öga på Joel och ett på pattarna. Det skumpade oroväckande mycket och jag placerade en stödjande hand lätt över bröstet, sådär som fina damer gör i filmer när de blir förskräckta. Det var lika bra att doppa sig så fort som möjligt, för att slippa tänka på eventuellt pattfladder. Nabben bjöd på pissljummet idag och det var riktigt skönt. Det enda jag oroade mig för var sträckan från vattenbrynet över sanden till filten på gräset. Joel frös och nu var det bråttom upp till den värmande handduken. Jahapp, dags att springa igen, alltså. Fina-damen-handen över bröstet och en hand i Joels. Väl framme på filten andades jag ut och satt avslappnat och konverserade med Joels kompis pappa, som huserade på filten bredvid vår. Efter ett tag tyckte jag han fokuserade blicken väl mycket på mitt bröstparti och när jag tittade ner såg jag till min fasa att jag, vulgär som jag är, satt och blottade halva vänsterbröstet för karln! Som tur är jag bra på att hålla masken, så jag skrattade till lite och skyllde på dålig spänst i såväl bikini som pattar. Och när jag likväl visat vad jag har inanför blusen, kunde jag ogenerat slita av mig den jobbiga överdelen och byta om till uppkavlat linne. |
M&M:s släktkalas.
| När jag blev inbjuden till släktträff för ett par veckor sedan var jag rätt svalt inställd till den. "Jag kommer kanske" sa jag till Mor och funderade på vad jag skulle hitta på för ursäkt. "Jag kanske ska jobba." Nu skulle jag verkligen jobba i söndags, men bytte pass för att åka och träffa tjocka släkten för jag hade ändrat inställning och tänkt att det kanske t o m skulle bli trevligt. Dagen till ära iklädde jag mig mina fina kilklackskor, slängde mina få tillhörigheter i den vita handväskan och körde iväg ut mot Skutviken, där släkten avlad från Matti och Mina (min mors morföräldrar) skulle sammanstråla. Vädret var strålande! "Åhå, de har satt partytält på åkern" funderade jag medan jag rattade Carro över gropar och jordkokor till "parkeringen" som låg intill tälten. På vinglande klackar snavade jag fram till tälten där jag slog mig ner. Folk började strömma till och jag fick chansen att träffa och prata med kusiner som jag inte träffat på tusen år minst. De flesta av släkten var dock av en betydligt äldre årsmodell än mig själv och blev nog lättade när Mor manade alla till att slå sig ner vid borden. "Mmmm, nu kommer maten" tänkte jag hungrigt. Jag hade ju varit på jobb och skitit i lunchen bara för att spara mig. Mor hälsade alla välkomna och "överraskade" med att berätta att nu skulle vi gå en promenad genom Skutviken - strosa i spåren av våra förfäder. Jag hajjade till. Det var ju med möda många, inklusive mig själv, tagit sig fram över åkern till tälten! Och hur länge skulle maten dröja då? De flesta verkade dock tycka att en tur genom Skutviken, där Matti och Mina bodde för... ja, väldigt måga år sedan, var en trevlig idé. Så vi begav oss. Det visade sig att jag haft fel. Samtliga skuttade galant över stock och sten, galopperade över berg och kröp genom ris och moras för att ta sig igenom skogarna där Matti för så länge sedan suttit och nött byxbaken mot stenarna. De har nog varit med om värre, tänkte jag. Knappast fick de åka skolbil till skolan när de var små, inte blev de heller skjutsade till kompisar eller var ovana vid hårt arbete. När alla tagit sig tillbaka var det äntligen dags för mat och trevliga bordskonversationer och de som faktiskt träffat Matti och Mina berättade om några minnen från den tiden. Vi fick se svartvita fotografier av allvarligt folk i strama frisyrer, vi skrev våra namn i en gästbok och tog släktfoto bland pissmyrorna på åkern. En överlag gemytlig släktträff! |
Instruktioner För Offentligt Ombyte.
| I Maggans blogg kan man läsa om svårigheter vid bikiniombyten på fullsmockad strand. Om man inte vill vira in sig hundra varv i en handduk, tappa den och blotta sina bleka skinkor, kommer här ett tips för smart offentligt ombyte. Men kom ihåg, försök att alltid knipa ihop låren flickor! 1. Börja med att dra på bikinitrosorna över dina vanliga trosor.  2. Såhär!  3. Ta nu ett tag i trosorna och dra ner dem över låret.  4. Trä trosorna över benet och foten. Vid detta skede finns det viss risk för blottning, smidighet är A och O.  5. Nu hänger trosan löst genom grenen på bikinitrosorna.  6. Dra nu trosorna genom grenen på bikinitrosorna. Nu kan du med ett smidigt sätt dra även andra benet igenom.  7. Har du följt anvisningarna borde du nu stå med trosan i handen och bikinitrosan på plats. Ett tips är att öva hemma innan du utför ombytet på stranden.  |
LYCKA TILL!
Eftertraktade brallor.
| Det har varit en lugn, fast trevlig helg. Jag var ledig i fredags, hittade ett par schyssta armybrallor på Magique och hästtrosor på KappAhl, ta tre betala för två med röd lapp. Svinbilligt! Jag hittade inre filé på Sparhallen, samt nypotatis och creme fraiche till kall sås. Jag hittade rabarber på Kantis och tog en vaniljsås till pajen som jag tänkte laga. Jag hittade en flaska Lindemans på Alko och till sist hittade jag en trevlig och attraktiv man att dela maten och vinet med och som jag sen visade hästtrosorna för :) När jag kom på jobb igår hade Majja på Robert´s köpt likadana armybrallor som mig. När Jenny på Robert´s såg att Majja på Robert´s köpt såna armybrallor, traskade hon raka vägen över gågatan till Magique och inhandlade likadana. När Maria på Zko fick se att Jenny på Robert´s hade så snygga brallor, följdes de åt för att tillsammans välja ut ett par passande till henne. När Marielle på Robert´s fick höra talas om de snygga armybrallorna som alla i Zeipels varuhus vid det laget bar, köpte hon förstås ett par likadana. Jag ska börja handla på nätet. Idag ska jag vara på Dillen till kl 13, sen är det släktträff ute hos Mommojohan. Kan bli trävlit. Seidi är lycklig, förresten. Hon har fått daghusse. |