Jag är off.
| Lunchade med Sajmon idag. Det var en trevlig lunch, inte bara för att han pröjsade den med kuponger, utan också för att jag träffat honom endast EN gång sen han kom hem från Singapore och för att han är så nedrans bra. Han kan, med sin erfarenhet, lista ut varför svetten ständigt sprutar som om jag vore i tidigt klimakterie, varför magen protesterar som om jag hade magsår samt varför min hy skjuter upp finnar som om jag vore fjortis. "Man måste vrida på off-knappen ibland" säger unge Sajmon, vis och förståndig trots sin ringa ålder. Motgångar föder erfarenhet, likaså äventyr, och vi satt och nickade i samförstånd över klyftpotatisen när vi jämförde våra kroppsliga åkommor (hans tidigare och mina nuvarande). Han gav mig rådet att ta det lugnt. Sluta tänka på pengar som inte finns, jobb som ska klaras av, skola som väntar, barn som ropar i örat, hund som skiter på mattan och bil som rostar sönder. Det känns skönt att prata med någon som fattar, nån som inte himlar med ögonen och säger: "that´s life!". För även om det är så att de flesta ibland seglar i motvind, kan man ändå behöva lite medkänsla när det är tungt och inte alltid få höra att "det finns de som har det värre". Så nu har jag just tagit en tupplur på soffan. Jag har druckit kaffe och ätit överblivna kakor från Joels kalas. Jag tänker inte diska. Jag tänker inte ens rensa stanklåset i badrummet, fast tandkrämsspottet inte rinner igenom. Ikväll ska jag vara OFF och ha semester från måsten och huvudbry. Imorgon är jag ledig och ska inte göra ett skit. Lönen kommer, kanske jag skulle slå på stort och köpa nya trosor? Det är jag värd! |
Absolut Lök.
| Jag har levt utan deo och hudlotion i en vecka. Istället har jag baddat lite Absolut Torr under armarna varannan morgon (fast egentligen ska sätta på före natten, men vem kommer ihåg sånt?). Nu sticks det i hålorna och Dillentröjan spänner på så obehagligt där under armarna. Men, huvudsaken att man håller sig torr och lökfri! Att man sen gör det med preparat som innehåller typ 100% alkohol och andra ämnen som sprättar rätt ut i lymfarna och vidare in i hela kroppen... whaaevvaaa! Benen har haft ökensprickor och varit så torra så det blivit vita ränder där jag kliat. Om man vill kan man göra "prickiga strumpisar" genom att slicka på fingret och dutta på benen. Igår tog jag mig råd att åka till Kantis för att inhandla lotion och deo. Jag travade direkt till "hudhyllan" och valde väldoftande smörja och den vanliga Rexona 24hour intensive deon, som är skitkass och snarare framkallar svettningar än förhindrar dem, men med lite tur luktar lökringarna aloe vera istället för just lök. I födelsedagspresent i fjol önskade jag mig en sterilisering (till Seidi iofs). Året före det en levertransplantation. Och i år önskar jag en svett-operation i armhålorna. Fast... då får jag väl handsvett istället... |
Ett gott skratt...
| Tiden flyger när man är på jobb. En pall varor idag som man ska packa upp, scanna in, prismärka och hitta plats för i de redan smetfulla hyllorna. Sen hör man en gäll röst bakom kassan som ropar nåt korkat, man tittar upp och ser en asful min: halvslutna ögon, underskjuten haka, uppdragna mungipor och vippande underläpp - Tessa. Ibland väser hon bara fram något läte som kvävs i strupen och hade jag inte sett bildbevis hade jag aldrig trott på att hon vunnit Miss Åland för 10 år sen. Skämt åsido, hon är snygg till vardags, men sjukt bra på att göra sig ful, till min stora lycka! Jag kan ge igen, såklart. Dagens skrattattack gick av stapeln när jag irriterade mig över att söta, ettåriga barn genast blir "fulare" när de pratar bebispråk på finska. Min imitation av den ettåriga finnungen fick ansiktet att bli rött och tårarna att spruta av garv. Snart ska jag få sällis ;) |
Duktig!
| VG på forskningtentan. Wohoooooo!!! |
Tiger, wah wah!
Tänk att det faktiskt finns kändisar som frivilligt och helt gratis delar med sig av bilderna på sin nya bebis. Tiger Woods var så lycklig över sin dotter, så han orkade inte hålla nyfödingen gömd i tre månader tills media halvt om halvt slog ihjäl varann och bjöd mångmiljonbelopp för att få fota den lilla först.
Han la ut bebisbilder på nätet för alla att skåda.
Shit, vad normalt för att vara kändis!
Teach me Tiger, how to kiss you, wah wah wah wah wah
Fin dag.
| När Joel igår fick höra att det vankades vattenrutschåk hos Helsings vid Rökka var han genast sugen på att prova. "Jag mår bättre nu!" sa han och packade ner handduk och såpbubblor i sin Nemo-kass. Solen sken ju och jag hade ingen lust att sitta inne hela dagen, så jag gick med på det, trots att han just varit dålig. Solen piggade upp, tydligen. Joel och Li åkte kana och sen blev vi bjudna på middag. Jäääättegod middag! Så idag blir det dagis och jag jobbar kväll på Dillen. |
Sjuk.
Stången är uppe och såhär busig var Joel på midsommaraftonen. Igår var han slö och hängig och ville inte äta. När vi åkte till Mommojohan på förmiddagen, lade han sig på soffan, klagade på huvudvärk och illamående. Som tur fick han en Tarzanfilm av gammelmorbror Bror, som han kunde se på. Med på kalaset var även Simon, A-C och den lilla vingmuttern Elias, som numer växt i sina stora öron. Mor hade rensat ur alla lådor med gamla fotografier som vi gick igenom. Vi skrattade mest åt Simons skolfoton, eftersom hans frisyrer på den tiden var av de mest häpnadsväckande slag. När vi kom hem senare på kvällen, var det en sjuk kille jag fick bära upp från bilen till lägenheten. Vi gick och lade oss vid halv 23. Inatt vaknade han och spydde ner alla täcken. Imorse låg han i feberyror och ropade och grät med vidöppna ögon: "Mamma! Akta vattnet attackerar dig! Mamma hjälp mig! Där, dääär (pekar) gå dit!" Efter 13 timmars sömn verkar han dock lite piggare, men har fortfarande ont i skallen. Nu ligger han och kollar på Tarzan igen och förhoppningsvis ska han vara på benen till imorgon. |
Joel åker flytdon.
Pirrigt det här, tycker Joel.  |
Tjoho, nu bär det iväg!
Jag kan ju avslöja att han åkte typ 50 meter innan han tyckte det var enough och lyftes upp i båten.
Men modig ändå!
Fartfylld midsommar!
| Sviterna från midsommarafton var inte så farliga. En lättare armskada som förorsakades av en bakifrånattack, ett litet skrapsår på benet samt ömma stortår. Jag hade inte ens huvudvärk dagen efter! Det var tur att man fick möjlighet att fira midsommar i närheten av sjön, samt att värdparet äger en båt och diverse häftiga flytdon som kopplas efter båten. Jag var smått nerka när jag satte mig tillrätta gränsle över "sitsen" i en kit tube, en ring ca 3 m i diameter som har som tyg i mitten. Meningen är sedan att rycka lite i handtagen så att luften tar tag i tyget och får tuben att sväva. Spännande... och skitkul! När man väl fått in rätta knycken kunde man sväva länge en bit ovanför vattnet. Jag var rätt skakig i benen och hade ont i stortårna när jag kördes in till bryggan. Men jag var torr! Och glad! Så Här kan det se ut. Efter tubåket tog jag ett dopp i sjön, för man var ju nästan svettig i den skyddande våtdräkten. Sen joinade jag de andra i bastun, badade vildmarksbad (trots att de anda tjejerna varnade för urinvägsinfektion, nån sån har jag aldig haft!) och doppade mig igen och passade samtidigt på att hälsa på Seidi, som såklart stod och "fiskade". Tidigare på kvällen var vi till Solbacka för att kolla när de reste midsommarstången. Vi sjöng ålänningens sång och dansade små grodorna kring stången. Sen åkte vi tillbaks till Patrik och Carola och åt grillat, sallad och nypotatis. Joel hade två kompisar att tjoa och leka med, Tristan och Jesper, som är i samma ålder ungefär. De sköt varann med vattenpistoler, kastade vattenballonger och fiskade med kastspö nere vid bryggan. De åkte också vattenring, en mindre variant. Ungarna somnade nöjda och rätt utmattade vid 23 snåret. Några följde sen med Carola till Arken, då hon åkte för att sjunga. Resten satt kvar och spelade yatzy i garaget fram till tresnåret. Kul midsommar! |
Midsommar!
| TREVLIG MIDSOMMAR ALLIHOP! |
Det går bra.
| Då tentasvaret från forskningstentan dröjde, tänkte jag att det är lika bra att gå in på Ladok och kolla studieresultatet som registreras där efter varje avslutad kurs. Och minsann, visst stod det ett stort fett G vid senaste kursen! Detta innebär alltså att jag klarat av även sista tentan! Det känns som jag vunnit högsta vinsten på lotto, med bara den enkla skillnaden att jag inte haft tur. Jag har bara varit jävligt skicklig. Eller åtminstone läst på tillräckligt... Den tråkiga känslan av att ha för lite pengar och ångesten över skolan som börjar om enochen halv månad igen känns som bortblåst. Nu är jag fit for fight igen och tror och hoppas att den sista terminen i skolan kommer att gå som en dans. Sen är eländet över och jag kan klippa mig, skaffa ett jobb, tjäna pengar, resa till främmande land, flytta till flott, läsa långa romaner, ha långa lediga somrar, tvätta fönster, köra orostig bil, kära ner mig, gifta mig och skaffa ett par kids till. Sånt vill man ju. |
Action på Dillen.
| Det är full rulle på Dillen. Man springer som en skottspole mellan lager, kassa och hyllor. Men tusan vad roligt det är! Varje dag åtar man sig nya projekt: I förrgår stationerade jag mig vid kassan halva dan för att vika presentpåsar, igår röjde vi i lagret och idag började jag och Lena städa och "somra till" mjukisdjurens plats i butiken. Vi kom på smarta och roliga lösningar för djuren och det blev jättefint till sist! Varor kom det idag också och jag satte igång med att blåsa upp basketbollar med vår "bolluppblåsare" - en sån där kompressormackapär. Bakom kassan satt jag hukad och fyllde på luft i bollen. "Vad fan" tänkte jag, "ska den aldrig bli större??". Blåsa, blåsa, mer luft... till det till sist sa ""PANNNGGGGG!" Där satt jag, chokad, med en trasig boll i min ömma hand och en Tessa som stod bredvid och ojade sig och tog sig om benet. Bollen hade alltså spruckit med en jäkla smäll och sprättat rätt i Tessas knäveck. Det värkte om mina lår av trycket och det susade i öronen av smällen. Vi hostade av dammet som for ur bollen men kunde till sist börja garva. Men när Tessa drog upp byxbenet för att inspektera sitt ömma knäveck, kändes det lite pinigt för hon var alldeles sårig och blåmärkig! Jag kommer aldig använda den där maskinen igen! Nu är jag ledig över midsommarhelgen, härligt! |
Tom Peng Pung.
| Tur att man får en fläskig sallad till halva priset på Robert´s (2, 75 e). Den kan man spara och äta på till både lunch och middag. Några micrade korvar till, så har man ju en komplett måltid. Sen har jag rester av tårta i kylen och några goda chokladmuffins som Carola lagade till kalaset. Ja, inte ska man klaga. Man klarar sig alltid. Men ibland, bara ibland, känns det lite tufft att ha 3 euro på kontot och 4 i plånboken och 11 dagar till lön. Under den tiden hinner tårtan surna, muffinsarna torka och då får man gå där... som ett skinn. |
Skola och jobb.
| Mittuniversitetets kuvert i lådan. Pirrigt. Men det var goda nyheter! Hemtentan avklarad! Nu är det bara att vänta på att det ska stå ett stort, fett G på forskningstentan också (eller VG ;). Ska strax iväg på jobb. Jag har kommit på att jag inte alls behöver ängslas över att jag inte tränat på en månad typ, för på Dillen får man ett 8 timmarspass varje dag. Marklyft med tunga lådor fyllda med uppblåsbara pooler, gummibåtar och andra flytdon. Bicepscurls med plastgräsklippare. Tricepsövningar med prylar som ska upp på hyllor kombinerat med balansövningar på stegen. Och så kondition i trappan till och från lagret. Toppen! Fan vad jag är långhårig, förresten. Idag åkte ett hårspänne i "gardinen" för första gången på ett år, typ. |
Joel, 6 år!
| Vad är det för en dag? Vad är det för en dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Joels födelsedag! Hurra, hurra, hurra!  |
Aint no reason.
Bäst just nu:
Brett Dennen - Aint no reason.
Spyfärdig.
| Det slutade ju med att man satt och åkte runt, runt i det där förbaskat speedade pariserhjulet med magen i halsen. Joel gick ut stenhårt genom att tillsammans med Marcial åka den värsta av alla åkattraktionerna - nån form av snurrande vagnar som centrifugerade och tryckte upp barnens små kroppar längs kanterna på varje vagn. Joels min utstrålade verkligen inte jubel under åkturen, snarare skräck och fasa. När vagnarna stannade satt han länge kvar och flåsade innan han segervisst höjde armarna i luften och vinkade glatt till mig - skärrad, men nöjd över sitt mod. Nu ska jag tvätta kissiga lakan och täcken (Joel drack en halvliter cola igårkväll :) och sätta igång med bakningen. |
Tivoli.
| Joel har lyckats tjata till sig ett tivolibesök. Jag undvek att köra östra utfarten ett bra tag, där tivolit monterat upp hoppslott och karuseller. Men igår skvallrade Marcial att han skulle gå med sin mamma. "Får jag följa med dom?" bad Joel och blinkade frågande med sina stora bruna ögon. "Självklart" sa jag och gjorde en snabb huvudräkning över hur mycket pengar det skulle kosta och hurl lite det skulle finnas kvar efteråt. Eftermiddagen ska ägnas åt bakning och planering för kalas. |
Sommarkväll.
Helggrillning verkar vara sommarens grej.
Och när kocken lyckas grilla inre filén perfekt mör och saftig och även slänger på champinjoner och paprikor känner man sig bra nöjd.
Sen kan man sitta med ett glas rödvin på balkongen i sommarkvällen och prata om allt och inget och höra ungarnas skratt någonstans därborta, man vet inte så noga var de är, men det spelar ingen roll. För det är sommar och då kan de få springa ute till kl 22, somna med såriga ben och skitiga fötter, vakna på morgonen och gå ut med samma kläder som de gick och la sig med.
Jag är beredd!
Pruttig och lustig.
Förresten, morgonen blev ialla fall glad och lyckad. Det höll på bli grin, men jag lyckades avleda det med lite bus och kiss och bajshumor. Att prutta och med låtsasförvirring undra vad det är för motorcykel som kör utanför fönstret funkar alltid.
"Det är duuu som pruttaaaaar!"
"Nähäddu!" (Kittlar honom och föser iväg honom till hallen)
"Joooooohoooo"
"Näääiiii" (Sätter på skorna) "Sisten till bilen är en prutt!"
Ja, så vann man kampen och det var nog bara för att jag inte snoozat tusen gånger och stressat ihjäl mig som jag orkade vara pruttig och lustig.
Klagar och är butter.
| Klockan är tjugo över sju (nitton alltså) och först nu får jag middag. Jag värmde microgröt till Joel och sen fattade han det var lika bra att lämna huset för ett tag, då hans mors nerver blev allt spändare och blicken allt mer nervös. Reta inte upp mig när jag är hungrig! "Jag ringer Benjamin" sa han och slog numret, sen sprang han iväg och lekte. Skööönt med stor och duktig pojke! Jag har glömt vilken tid det tar att handla och laga mat, eftersom det var så längesen jag gjorde det. Förra veckan blev jag bjullad på käk så gott som varje dag och det klagade man inte på. Framförallt eftersom man annars hade fått svälta. Det är inte hävt på kontot nu, kan jag säga och den ynka lilla lön jag kommer att få, kommer först i slutet på månaden. Fränt att leva på studiestödet á 300 euro i två månader. På måndag fyller Joel 6 år och på söndag har vi kalas. Vi hade tänkt göra om fjolårets lyckade beachparty, men jag har hört att det ska bli regn. Nåja... nog kan man väl trycka in tio ungar på 59 kvadrat annars. Här får de röja precis hur mycket de vill, jag har inte en pryl jag är rädd om, inget som kan bli skitigare än vad det redan är och förhoppningsvis förstör de soffan så jag får en ny på hemförsäkringen. Eller pja, jag får väl ut en tjuga högst för det aset jag har nu, efter de dragit självrisken. Som sagt... humöret är inte på topp. Nu har jag ätit upp min sallad, ska sätta på kaffe och senare ska jag få en hemlig gäst! Då blir jag säkert gladare :) |
Nya vanor.
| Jag har börjat med nya vanor och har väl insett att det faktiskt är såhär man måste bete sig när man ska ut i arbetslivet. Det handlar om att stiga upp tidigt på morgonen, eller, stiga upp i tid på morgonen - alltså, inte trycka på snooze! Snooze är ett otyg och missbrukas av de flesta jag känner. Jag själv ställer t o m klockan tidigare bara så jag kan snooza... en tre, fyra gånger! Sjukt beteende, men det finns ju inget härligare än att somna om! Och det finns inget värre än att stressa på morgonen. Så i kampen Snooze vs. Lugn morgon, är det den lugna morgonen som är vinnaren! Så här sitter jag nu, nyduschad, nyäten med kaffet bredvid mig. Lilla ängeln sover fortfarande och ska strax bli väckt med en smekning och lätt puss på kinden. Han ska vakna till en kolugn röst som försiktigt viskar: "Jo-eel.... dags att vaa-knaa" i någon trevlig tonart. Han ska slippa kasta i sig en macka medan jag hjälper med strumporna och han ska slippa på arg på sin stressade mamma genom att sätta sig på tvären och vägra åka. I min tur slipper jag bli vansinnig och galen och förhoppningsvis blir detta starten på en uuuuunderbar daaag! Eh. Jag skriver och berättar hur det gick sen :P |
Jobb.
| Det bidde ingen klasslärartjänst i höst, men det var rätt väntat iofs. Det är en kamp om tjänsterna nuförtiden och de flesta som söker är behöriga, vilket skuffar undan en ofärdig student som mig. Jag kommer ändå att få lite jobb på skolan; tre lektioner i veckan är bättre än ingenting! Så f r o m hösten kommer jag att titulera mig musik/bildlärare, bara för att det låter tufft! |
På Nabben.
Joel och jag spenderade förmiddagen på Nabben.
Vattnet var väl inte sådär jättevarmt, men Joel vågade sig i!
Sommarfrisyr har han fått också, grabben.
Vattnet var väl inte sådär jättevarmt, men Joel vågade sig i!
Sommarfrisyr har han fått också, grabben.
Man kan ha det bra.
| Supernajs helg! Man kan inte ha haft det bättre! Soligt, varmt, grillning, öl, skitbra sällskap, jobba lite, mer grillning och öl, ännu mer trevligt sällskap, kramas, sova gott, ligga på beachen och steka, pussas, äta skräpmat, dippa morötter och kolla på film. Och varenda natt har man somnat med ett fett smajl på läpparna :D |
Könsindelat.
| Jämställdhetsaktiva människor klagar ofta över hur det ser ut i leksaksbutiker och barnklädesaffärer, där prylarna är sorterade efter kön och färg. Grönt och blått i "pojkhörnan" och rosa i "flickhörnan". Dockor och hästar för flickor och krig och vapen för pojkar. Likadant har vi på Dillen såklart och igår tog jag mig an att reda upp i "maskeradhörnan", som egentligen är en del i flickhörnan. Jag slet ner alla spidermankostymer, tiaror, teatersminkset och cowboyhattar som låg huller om buller i en enda oreda. Sen satte jag igång med arbetet att sortera allt i högar, springa till lagret efter mer storlekar, slänga det som var trasigt osv. Efter hårt arbete och funderingar hur jag skulle hänga upp allt igen, kunde jag nöjt titta upp på "maskeradväggen" och insåg att jag i princip "delat av" väggen och hängt alla "flicksaker" på ena sidan och alla "pojksaker" på andra sidan. Man är bra fast i det där att det ska vara pojk- och flickindelat, på något vis. Däremot verkar bebisar fortfarande vara rätt könsneutrala, åtminstone i leksaksbutikerna. I babyhörnan finns det såväl nallar som skallror, bilar och djur i massor av olika färger. Här finns inget som är pojk- eller flick. Det är bara bebis. Jag tror det var Polarn och Pyret som öppnat någon butik där barnkläderna var sorterade helt efter storlek, och inte efter kön eller färg. Rosa klänningar hänger bredvid blå shorts. Då är det kläder för barn, och inte för pojkar eller flickor. Samtidigt vill jag försvara butikerna (och mig själv) med att säga att det där att sortera efter färg nog ser bättre ut i affären och att man såklart ska ha alla dockor på samma ställe och allt lego på ett annat ställe, helt enkelt för att det då är lättare att hitta. Och oavsett hur mycket vi vill det, kommer nog aldrig det där med flick- och pojkkläder att försvinna. Den där "könsneutralitetsfrågan" blir ibland rätt överdriven, tycker jag. Pojkar och flickor är olika, kvinnor och män likaså. Jag köpte faktiskt ett par Levi´s jeans som var av herrmodell, och de passade inte alls på min "kvinnorumpa". Jag tycker ialla fall det är bra att det finns herr- och damavdelningar i klädbutikerna. Men så länge man är bebis kan man vara en liten hermafrodit, och förhoppningsvis är det senare ingen som retas om lillpojken vill ha rosa klänning eller om tösabiten vill bära spidermandräkt på maskeraden. |
Dagens ros.
| Ni har väl inte missat att "en snäll mamma med son och hund" har fått dagens ros i tisdagens tidningar? |
Nudist?
| Idag är det den första "riktiga" arbetsdagen på Dillen. Man blir lätt lite nerka, börjar rota efter vad man ska ta på sig och fundera på när man måste åka hemifrån för att hinna i tid. Så är det ofta när man börjar på nytt ställe, man gör liksom allt för att vara till lags, trots en usel lön. Sen när man jobbat där ett tag drar man på sig i bästa fall en arbetströja för att slippa behöva välja kläder och fräser iväg hemifrån i ingen god tid alls. Tessa har haft bikinivånda i sin blogg inför sin turkietresa och nu våndas jag på samma sätt. Jag borde ju passat på att inhandla en när jag befann mig i Sverige, för var tusan hittar man en bikini på Åland? KappAhl? Hahahhahaha! Vilket skämt! Nåja, det blir väl ännu en beställning från HM, och lagom till paketet kommer hoppas jag att jag lyckats skrapa ihop 20 euro + porto, eller vad nu en bikini kan tänkas kosta. Det kan bli svårt, så det lutar åt att jag bilda någon slags nudistförening och kräva att alla ska få bada nakna på Nabben. Annars så får jag smyga runt i vassen för att skyla min nakna lekamen. Pja, alternativet vore ju att använda fjolårets (och året före det) bikini. Nu kanske ni tycker jag lät bitter och inåtvänd pga mitt tomma bankkonto, men det är jag inte. Okej, lite bekymrad då kanske. Men annars mest glad. Glad och förväntansfull. www.hm.com, var det. |
Trevlig hemfärd.
| Igår hade jag en väldigt lång, men också väldigt trevlig hemresa. Tänk vad mycket trevligt folk man möter ute på vägarna... och på sjön! Klockan 12 satte jag mig motvillig på en proppfull Ybuss och hamnade bredvid en lång, gänglig ung man. Efter en stund började vi småprata och det visade sig att han inte bara var stilig, utan även väldigt trevlig. Vi gick igenom de vanliga artighetsfraserna (vad gör du då? Var bor du? osv), innan vi insåg att vi hade mycket mer gemensamt. Under de sju timmarna vi satt på bussen, blev vi riktiga polare och jag tänkte: "Vad bekant han ser ut, var har jag träffat honom förut?" Men jag insåg att anledningen till att han kändes så bekant, var helt enkelt den att vi klickade nåt alldeles makalöst! Vi tog fula bilder med hans mobilkamera på min bulle som jag köpt, vi garvade åt de vithåriga tanternas frisyrer som stack upp som små vaddtussar vid vartannat säte och vi sträckte ut benen i varandras famnar då knäna gnisslade av att ha varit ihopknöcklade x antal timmar. Vid cityterminalen sa vi bara "Hejdå, ses kanske nångång på vägarna" och så försvann han i vimlet mot tunnelbanan. Även jag älgade vidare mot tunnelbanan och klev av vid Slussen för att promenera den sista biten till Vikingterminalen. Jag gick och gick och gick och kom ju för fan aldrig fram. Minutrarna tickade iväg och jag insåg att nu var det tight att hinna. Jag tog flipflopsen i handen och sprang allt var jag förmådde i hettan för att hinna med båten. När jag kom fram var jag lagom snygg... svettig, rufsig och med något skitiga fötter. Köpte min biljett och gick nöjt ombord. Jag kände mig nästan som en riktig backpacker och låtsades att jag inte alls var i Stockholm och påväg till Åland med finsk kryssare, utan att jag befann mig i Sydostasien på någon flashig katamaran påväg till avlägsen ö. En finsk röst som hälsade passagerarna välkomna fick mig att vakna upp ur mina dagdrömmar och jag tog mig till toaletten för att tvätta av mig den värsta skiten och svetten och bytte t o m kläder. Åt god caesarsallad och drack en Lapin i en restaurang fullproppad med finnar. Finnar, finnar så långt ögat nådde. Efter middagen placerade jag mig i baren och till tonerna av finsk ompa löste jag ett otal korsord, blev uppbjuden till dans fyra gånger ("tanssilajnen?" "ei kiitos"). Sen kom Hawgin och frågade artigt om han fick slå sig ner. Javisst, jag dansar inte, men jag har gärna sällskap vid bordet. Hawgin var en turkisk norrman och väldigt trevlig. Han bjöd på en öl och vi hade väldigt trevligt tills det var dags för mig att stiga av i Långnäs. Då var man lagom rund under fötterna, för Hawgin var inte snål på något vis. Hawgin plitade ner sin msn-adress i min korsordsbilaga innan vi kramades hejdå. I Långnäs stod sen lilla dockan, Catta, och väntade så snällt. Hon är en ängel på fler än ett sätt. Dels stiger hon upp kl 3 på natten för att hämta mig och dessutom lyssnar hon tåligt på mitt babbel hela vägen till stan. Men nu har jag inte tid. Jag ska iväg och äta. På uteservering! Det är sommar! |
Home, sweet home.
Dåså, var man hemma igen.
Och turen med Åbobåten blev skojjig! Imorrn ska jag lägga in en uppdatering, just nu är jag lite trött för det. Tentan gick bra, tror jag... men man ska inte ropa hej.... ja, ni vet. Nu är det natti natti!
Inget sommarlov.
| "När får jag sommarlov?" frågade Joel och jag tyckte så synd om honom, den stackarn ska ju gå på dagis hela sommaren. Jag ska sätta en arbetsansökan i lådan idag, innan jag sticker till båten. Eventuellt blir det jobba och plugga 100% i höst. Men det är det värt om Joel (och jag :) får sommarlov nästa år. Hej svej, ses om nåra dar! |
Bublé igen.
Här kan ni klicka för att lyssna på Bublés everything.
Bra låt, snygg man.
Bra låt, snygg man.
Sol, blod och Simon.
| Happ... återigen står väskan packad i hallen och väntar på att få skumpa upp med Ybuss till Härnösand. Jag är inte lika förväntansfull, måste jag säga. Hursomhelst har jag haft en toppendag, förutom en liten olycka i förmiddags. Jag och Joel hade varit till stan på några ärenden och tog en tur till skejtparken, där jag genast bredde ut mig i gräset med musik i lurarna och sol på armarna. Seidi hittade skugga och Joel susade ner för de asfalterade backarna i parken på sin fina skejtboard. Det är kul att studera åkarna och man håller verkligen andan ibland när de kastar sig utför ramperna och trixar och har sig. Oftast klarar de sig helskinnade, t o m med fötterna kvar på brädan, men idag var det en grabb som föll olyckligt. Han låg länge kvar och vred sig och efter en stund började kompisarna flockas kring honom för att fråga hur det gick. Det var när jag fick höra deras "äcklade" utrop, som jag förstod att han förmodligen slagit sig rätt ordentligt. När även jag gick fram hade killen rest sig och höll upp ett blodigt, uppfläkt finger. "Han har tappat nageln" sa någon och jag såg ju inte riktigt hur det var ställt med den saken, eftersom jag gärna inte studerar köttsår utan att svimma. Men så mycket såg jag att jag förstod att han behövde åka och få det omplåstrat. "Kom så skjutsar jag dig till sjukhuset" sa jag bara. Den stackars killen nickade och följde lydigt med. När jag stannade bilen utanför akuten ville han gärna att jag skulle följa med in, vilket jag såklart gjorde. Sen blev han omhändertagen av sköterskor, men tackade för hjälpen innan han försvann. Efteråt, när vi kom hem, tänkte vi på Tim, som han hette och undrade hur det gick för honom. Joel sa att han tänkte så mycket på det att han nästan måste börja gråta. Men aja, killen var inte så allvarligt skadad, en förlorad nagel på sin höjd. Men lite otäckt var det! Efter lunch kom Joels kära vän Marcial hit och lekte och jag bredde ut mig på en filt i gräset med forskningsboken. Jag fick lite oväntat besök också (eller, ett "halvförväntat" besök) där på filten och använde mest boken som huvudkudde :) Dagen avslutades med att jag äntligen fick träffa Simon, som varit ute i stora vida världen i många måndader. Medan Joel lekte hos Marcial, åkte jag och åt lite mat, spelade lite kubb och socialiserade med Gänget, som firade sin förlorade sons återkomst. Ujjjj, vad klockan är mycket! Dags att krypa i pruttarlådan. |
Vad har jag gjort nu då?
Herregud... ibland kan man tro att han verkligen är ute efter att bråka. Det är som om han ringer bara för att han har lust att reta upp mig. Han kommer med antydningar och pikar och förutsätter att jag "gör fel". Sånt gör mig galen, arg, sårad... ledsen! Jag intar försvarsposition, något som för honom betyder att jag vet att jag har fel. Det slutar med att jag kastar på luren förstås. Hur ska jag kunna prata med någon som enligt mig är rent utsagt elak?
Jag har lust att ringa upp och ropa: "Som man känner sig själv, känner man andra"!
Äh, inte värt att haka upp sig på människor som behöver trampa på andra för att själv känna sig duktiga.
Oh yeah, Bublé!
| Bästa låten just nu är Everything, med Michael Bublé. Det är en sån där lyckligt, glad kärlekssång som man skulle kunna ha som bröllopssång. Och när jag väl hittar den rätta och blir gift, kommer den där låten att vara "en gammal klassiker" (det är redan en klassiker iofs, Carola sa att typ... The Carpenters sjungit den för länge sedan). Men vackert skulle det bli! I Lindas blogg snackades det om döden, begravningar och begravningssånger för ett tag sedan. Jag vet vilken låt jag ska ha på min begravning: Waiting on an angel, heter den. En rätt okänd låt, tror jag. Artisten heter Ben Harper. Man får ju hoppas att bandet hinner stämma upp till Everything på bröllopsfesten, innan tonerna av Waiting on an angel ljuder ut ur kyrkporten. |
Den besvikna grodan.
| Det är soligt och fint, men blåser som attans! Seidi har intagit ryggläge på soffan och håller tassarna över ögonen för att skydda sig från solen som silar in genom persiennerna. Jag har läst duktigt hela förmiddagen. Vore ju pinsamt om man ringt och nojsat om att få skriva tenta och sen inte klarar av den. Jag har faktiskt ingen lust att skumpa upp till Härnösand en extra gång... Igår var vi på besök till Joels nybyggda dagis, Ängsbacken. På avdelningen Grodan var det grönt och tomt. Inga leksaker eller möbler har de fått dit än, och med tanke på de små utrymmen undrar jag hur de ska få rum med 21 ungar där bland alla bord, stolar och legobitar. Gympasalen var dock stor och fin och utrustad med ribbstolar och en "koja", som barnen genast trängde sig in i. Alla på en gång. Joel var svettig och ville absolut inte åka hem när det var dags. "Nä, men du kan ju sova i kojan" sa jag. "Jaaaaa! Tack snälla Mamma!" Eh... det var ett skämt. Joel tyckte inte det var ett roligt skämt. Planerna för dagen är vidare att uträtta några pappersärenden... igen. De blir aldrig nöjda med de bilagor de får, utan det ska kompletteras hit och dit så att man inte ska råka få en cent mer än vad man är berättigad till. Det är ju bra iofs att de har koll... Fik ska jag också hinna med, innan gossen ska hämtas. Sen antar jag att det ska jagas lekkompisar resten av dagen. Joel ringde runt till alla han kände häromdagen, men ingen hade passligt. Till slut brast han ut i gråt: "Alla bara besviker mej hela tiden!" Man vet ju själv hur det är när man är "leksugen" och ingen har tid. |