April, april!
Imorgon är det den första april och som alla vet får man dra folk vid näsan, luras, ljuga, "pull someones leg", ja... vad man än vill kalla det. Lille Lucas berättar om sitt bästa ljug i dagens Nyan:
"Jag brukar säga till min syster att hon är en pojke!"
Oj, oj, vad nervös man hade blivit om man hade fått det slängt i ansiktet en tidig morgon.
"Jenny, du är en pojke!"
"Va?! Är det sant? Ja, nu när du säger det har jag alltid haft lite manhaftiga drag kring ögonen och käkpartiet. Folk har misstagit sig förr. Jag brukar ju ofta få höra att jag liknar jag på mina bröder, kanske jag är den tredje brodern?" Sen hade man lyft på täcket och kollat efter bevis för att personen talade sanning.
Varje år brukar jag tänka att jag ska hitta på nåt riiiiktigt, riiiktigt bra ljug. Men det lyckas aldrig. Jag har inget bra pokerfejs utan ser sådär barnsligt förväntansfull och ivrig ut när jag stammar fram ljuget. Och det är bra om jag lyckas hålla mig för skratt.
Kan man maila aprilskämt kanske?
"Jag brukar säga till min syster att hon är en pojke!"
Oj, oj, vad nervös man hade blivit om man hade fått det slängt i ansiktet en tidig morgon.
"Jenny, du är en pojke!"
"Va?! Är det sant? Ja, nu när du säger det har jag alltid haft lite manhaftiga drag kring ögonen och käkpartiet. Folk har misstagit sig förr. Jag brukar ju ofta få höra att jag liknar jag på mina bröder, kanske jag är den tredje brodern?" Sen hade man lyft på täcket och kollat efter bevis för att personen talade sanning.
Varje år brukar jag tänka att jag ska hitta på nåt riiiiktigt, riiiktigt bra ljug. Men det lyckas aldrig. Jag har inget bra pokerfejs utan ser sådär barnsligt förväntansfull och ivrig ut när jag stammar fram ljuget. Och det är bra om jag lyckas hålla mig för skratt.
Kan man maila aprilskämt kanske?
Ensam och pank.
En solig, men rätt trist lördagseftermiddag. Det enda planerade för kvällen är att skjutsa mor med väninnor till Arken. Carro ser ut som en sandlåda inuti och de festklädda damerna vill nog inte leka med hink och spade just då, så det är bara för mig att dra fram dammsugarn. Dessutom borde stackars skitiga Carro få sig en tvätt på utsidan också. I slutet av månaden ska hon besiktas, och jag måste hotta upp henne lite tills dess. Sen drar man själv på sig stora charmen och i ljuset av mitt bländande leende hoppas jag att besiktningsgubbarna ska skriva OK på Carros papper.
Jag blev andrahandsbjuden på en födelsedagsfest, men av princip undviker jag sådana fester av den enkla anledningen att man egentligen inte är bjuden. Man kommer där, hälsar och nickar ursäktande ("Förlåt för att jag kommer fast jag inte är bjuden, hoppas jag inte blir till besvär:") med sin Sparhallenkass i handen, slår sig ner med en öl bland mer eller mindre okända gäster som alla känner födelsedagsbarnet, och känner sig påträngande.
Nääeee....
Fredrika hade det motsatta problemet. Hon hade blitt bjuden på två fester och visste inte vilken hon skulle gå på. Jag föreslog att hon skulle följa med mig och kolla på Babel på Bio Savoy istället, men hon var tveksam.
Nåja, en kväll i ensamhet verkar inte så tokig ändå. Det har varit dåligt med egentid de senaste veckorna och man kanske skulle må bra av en paus från folk.
Inga pengar har jag heller, ännu ett skäl till att hålla sig hemma ikväll. Jag trodde dock att en hel del stålars skulle trilla in på kontot igår. Men icke. Jag fick lyfta från studielånet - igen - bara för att betala andra påminnelsen på alla räkningar som ligger på hög och "vips" var det tomt på kontot igen. Ny vårjacka (ungefär som om jag hade en gammal, det har jag inte, jag har ingen vårjacka alls), nya skor och lite uppfräschning i garderoben kan jag glömma.
Tur att jag inte har råd att gå ut, för vad fan skulle jag ha på mig?!
Jag blev andrahandsbjuden på en födelsedagsfest, men av princip undviker jag sådana fester av den enkla anledningen att man egentligen inte är bjuden. Man kommer där, hälsar och nickar ursäktande ("Förlåt för att jag kommer fast jag inte är bjuden, hoppas jag inte blir till besvär:") med sin Sparhallenkass i handen, slår sig ner med en öl bland mer eller mindre okända gäster som alla känner födelsedagsbarnet, och känner sig påträngande.
Nääeee....
Fredrika hade det motsatta problemet. Hon hade blitt bjuden på två fester och visste inte vilken hon skulle gå på. Jag föreslog att hon skulle följa med mig och kolla på Babel på Bio Savoy istället, men hon var tveksam.
Nåja, en kväll i ensamhet verkar inte så tokig ändå. Det har varit dåligt med egentid de senaste veckorna och man kanske skulle må bra av en paus från folk.
Inga pengar har jag heller, ännu ett skäl till att hålla sig hemma ikväll. Jag trodde dock att en hel del stålars skulle trilla in på kontot igår. Men icke. Jag fick lyfta från studielånet - igen - bara för att betala andra påminnelsen på alla räkningar som ligger på hög och "vips" var det tomt på kontot igen. Ny vårjacka (ungefär som om jag hade en gammal, det har jag inte, jag har ingen vårjacka alls), nya skor och lite uppfräschning i garderoben kan jag glömma.
Tur att jag inte har råd att gå ut, för vad fan skulle jag ha på mig?!
Praktikvecka 1
Snart är första praktikveckan avklarad. Man är rätt färdig på eftermiddagarna när man kommer hem, för det är minsann fullt ös på dagarna - men KUL!
"Jenny.... jag tycker om dig. Jag vet att jag sa det igår, men jag ville bara säga det igen" fick jag höra på lunchen idag och jag blev nästan rörd till tårar. För övrigt slåss ungarna om vem som ska "få ha mig" i sitt bord under lunchen och jag har överlåtit beslutet till "mattanten" Migge, som resolut slänger ut en tallrik på nåt bord, vilketsomhelst, och hänvisar mig sen dit.
I grannbordet hade de en diskussion om stjärntecknen idag och "kollegan" Jutta sträckte sig mot mig och frågade vilket tecken jag var. Tydligen hade de haft en personlighetsanalys av mig och alla var rörande överens om att jag bara måste vara ett lejon och att elden var mitt element. Är jag så uppenbar?
"Jag är sjöjungfru" ler en liten tjej i ettan som sitter i mitt bord, och återigen får jag tårar i ögonen och har lust att nypa henne hårt i armen.
Ändå märker jag att de där småttingarna stundtals kan kittla mina nerver rätt bra. Imorse var förskolebarnen på besök hos åk 1-2 och det var inga blygingar direkt. "Snotte", clowneri och spex hela tiden och leken vi lekte höll totalt på att spåra ut. "Nää, hörni! Nu får ni sluta spela Allan!" sa jag med sträng röst, vilket resulterade i ett samstämmigt fnitter som följdes av diskussioner om vem den där Allan var för nån kis, och här fanns det väl ingen som hette Allan och varför pratar jag om Allan mitt i leken?
Imorrn blir det helg och jag ska sänka en vinare tillsammans med Linda och bara slappna av! De där barna är söta, men tar minsann musten ur en!
"Jenny.... jag tycker om dig. Jag vet att jag sa det igår, men jag ville bara säga det igen" fick jag höra på lunchen idag och jag blev nästan rörd till tårar. För övrigt slåss ungarna om vem som ska "få ha mig" i sitt bord under lunchen och jag har överlåtit beslutet till "mattanten" Migge, som resolut slänger ut en tallrik på nåt bord, vilketsomhelst, och hänvisar mig sen dit.
I grannbordet hade de en diskussion om stjärntecknen idag och "kollegan" Jutta sträckte sig mot mig och frågade vilket tecken jag var. Tydligen hade de haft en personlighetsanalys av mig och alla var rörande överens om att jag bara måste vara ett lejon och att elden var mitt element. Är jag så uppenbar?
"Jag är sjöjungfru" ler en liten tjej i ettan som sitter i mitt bord, och återigen får jag tårar i ögonen och har lust att nypa henne hårt i armen.
Ändå märker jag att de där småttingarna stundtals kan kittla mina nerver rätt bra. Imorse var förskolebarnen på besök hos åk 1-2 och det var inga blygingar direkt. "Snotte", clowneri och spex hela tiden och leken vi lekte höll totalt på att spåra ut. "Nää, hörni! Nu får ni sluta spela Allan!" sa jag med sträng röst, vilket resulterade i ett samstämmigt fnitter som följdes av diskussioner om vem den där Allan var för nån kis, och här fanns det väl ingen som hette Allan och varför pratar jag om Allan mitt i leken?
Imorrn blir det helg och jag ska sänka en vinare tillsammans med Linda och bara slappna av! De där barna är söta, men tar minsann musten ur en!
Vidrigheter.
Jag vill varna känsliga läsare (läs: Sajmon K) för att inlägget kan innehålla starka ord.
Läser Fredrik Virtanens blogg och upptäcker till min stora förtjusning att han efterlyser det äckligaste ordet. Fredrik själv mjukstartar med att föreslå rätt rumsrena ord som leverfläck och moderkaka, ord som för oss hårdingar låter ungefär lika äckligt som knäckebröd.
Entusiastiskt scrollar jag ner för att läsa kommentarerna som haglar av förslag med härligt äckliga ord. Vad sägs om t ex: flensost, geggveck eller köttros? Man går ju miste om själva poängen ifall man inte vet vad orden betyder, men när man vet att flensost alls inte är ätbart och att köttrosen knappast doftar blomma, blir det liksom rätt skoj.
För visst är det ju roligare (och äckligare) att säga framstjärt än slida, och visste ni att det är klacksaft som stinker när ni tar av er skorna efter åtta svettiga timmar på jobbet?
Till sist: vad är det som gör att vi "döper" alla äckligheter och intima kroppsdelar efter maträtter?
"Jag tar en skäggbiff med fittkeso, tack. Att dricka vill jag gärna ha tarmsaft."
"Javisst, frun. Önskar ni glass med kånkelbär till efterrätt?"
"Nejtack. Jag bantar. Så var snäll och stek inte biffen i rövsmör."
VÅR!
Igår var det vår.
Det var röjningsarbete, eldning, solsken och sjöfågel. Det var bara armar, badande hund och glad unge.
Vi var hos Pappa och städade upp på hans gård och eldade upp tallris från den stora tallen han sågat ner. Det var svårt att få fyr på brasan, men när det väl tog sig så brann det som tusan och pyromanen i en kom fram. Allt skulle eldas, man gick som en besatt och sökte upp saker att slänga på brasan bara för att det var så kul att se det brinna. Det var gamla madrasser, sängbottnar från sjöboden och övrigt bråte. Joel var dock mycket noga med att plast inte fick kastas på brasan. "Man måste vara rädd om naturen" föreläste han.
Efter flera timmars arbete var händerna fulla av små sticksår, byxorna (1200 kr Lee jeans, inte bästa arbetsbrallan kanske) var sotiga och jag fick en reva på ena fickan, svetten rann och skorna var sura. Men just då brydde jag mig inte, för det var så kul att arbeta!
Vi tog paus framåt eftermiddagen och blev bjudna på sjöfågel och öl. Mmm! Så himla gott. Jag tror inte Joel ätit så mycket på flera månader som han gjorde igår.
När kvällen kom var det dags att grilla korv i glöden som var kvar av brasan. En hel tallrik knackkorv bars ut på stubben vid brasan och genast var Seidi framme och försökte stirra till sig korvarna. Jag gav henne en varnande blick som sa "Låt bli korvarna, gam!" Vi täljde grillspett och började de vanliga grillbestyren med snurrande korvar på spetten, korvar som ramlar i brasan och blir sotiga och korvar som är svarta på ena sidan och iskalla på den andra. Seidi löste dock bestyren åt oss: det slamrade till i tallriken under ett obevakat ögonblick och sekunden senare var det slut på korvgrillningen och vi åkte hem.
På kvällen var jag helt slut, något som jag varit alla kvällar hela veckan. Trött, trött, trött. Hoppas vårsolen kan pigga upp mig litegrann.
Det var röjningsarbete, eldning, solsken och sjöfågel. Det var bara armar, badande hund och glad unge.
Vi var hos Pappa och städade upp på hans gård och eldade upp tallris från den stora tallen han sågat ner. Det var svårt att få fyr på brasan, men när det väl tog sig så brann det som tusan och pyromanen i en kom fram. Allt skulle eldas, man gick som en besatt och sökte upp saker att slänga på brasan bara för att det var så kul att se det brinna. Det var gamla madrasser, sängbottnar från sjöboden och övrigt bråte. Joel var dock mycket noga med att plast inte fick kastas på brasan. "Man måste vara rädd om naturen" föreläste han.
Efter flera timmars arbete var händerna fulla av små sticksår, byxorna (1200 kr Lee jeans, inte bästa arbetsbrallan kanske) var sotiga och jag fick en reva på ena fickan, svetten rann och skorna var sura. Men just då brydde jag mig inte, för det var så kul att arbeta!
Vi tog paus framåt eftermiddagen och blev bjudna på sjöfågel och öl. Mmm! Så himla gott. Jag tror inte Joel ätit så mycket på flera månader som han gjorde igår.
När kvällen kom var det dags att grilla korv i glöden som var kvar av brasan. En hel tallrik knackkorv bars ut på stubben vid brasan och genast var Seidi framme och försökte stirra till sig korvarna. Jag gav henne en varnande blick som sa "Låt bli korvarna, gam!" Vi täljde grillspett och började de vanliga grillbestyren med snurrande korvar på spetten, korvar som ramlar i brasan och blir sotiga och korvar som är svarta på ena sidan och iskalla på den andra. Seidi löste dock bestyren åt oss: det slamrade till i tallriken under ett obevakat ögonblick och sekunden senare var det slut på korvgrillningen och vi åkte hem.
På kvällen var jag helt slut, något som jag varit alla kvällar hela veckan. Trött, trött, trött. Hoppas vårsolen kan pigga upp mig litegrann.
Finnen är mogen, men inte jag.
Jag har en finne på näsan och även om Lóreal utlovar att den skall verka i 16 timmar, försvann concealern redan efter första rasten i skolan idag (ja, jag har jobbat idag igen). Där gick jag, med ett stopljus i nama och försökte få svullnaden att försvinna genom att sätta kalla saker mot näsan.
På eftermiddagen åkte jag med fyra elever till Margaretagården i stan för att vara moraliskt stöd när de skulle tävla i Bibelkuppen, en kunskapstävling om Nya Testamentet med delar ur Lukasevangeliet. Lag från hela svenskfinland är med i tävlingen och idag möttes fyra lag från olika delar av Åland, b la tre elever från Brändö, en av Ålands skärgårdskommuner.
De satt där med sotiga ögon, tuggade högljutt tuggummi, fnittrade och glodde slött på de andra "snälla" barnen från de andra lagen. Brändötjejerna såg inte ut som om de hörde hemma i någon bibelkupp, de såg inte ut att ha pluggat på Lukasevangeliet och de såg inte ut som om de ens ville vara där!
När "konferencieren" bad lagen att presentera sig, stönade Brändötjejerna höggljutt och välte nästan stolarna när de skulle resa sig upp. Jag tror den ena hette Amanda, men det var svårt att urskilja något namn med tanke på den sluddriga rösten och tuggummismasket.
Hursomhelst, tävlingen startade och alla lag började ivrigt fylla i frågeformulären. Själv satt jag på en stol och höll tummarna för mina elever, medan jag studerade de andra lagen. Då ser jag plötsligt hur de där Brändötjejerna sitter och glor åt mitt håll och pekar med pennorna. Jag ler lite försiktigt, men leendet fastnar när jag ser hur den ena tjejen hajar till, puttar på de andra, fnittrar och jag kan läsa på hennes läppar att hon säger:
"Kolla, hon har en finne på näsan!"
"Ska väl ni skita i, jävla snorvalpar. Ni är för unga för att ens ha börjat få finnar", tänkte jag och hoppades att de skulle vara så upptagna av att glo på min finne, så de skulle glömma bort frågorna de hade på pappret framför sig. På det viset skulle mina söta, rara och artiga barn ta hem segern. Inte för att de där Brändötjejerna hade någon chans ändå, förståss.....
En timme senare satt jag, fortfarande med finnen på näsan, med stelt leende och applåderade åt vinnarna i Bibelkuppen: Brändö!! Och medan jag sitter och har fula tankar om Brändöbor i skallen, säger mina söta, rara och artiga barn som kom på tredjeplats:
"Vi borde gå fram och gratulera."
Fy fan vad jag är omogen.
På eftermiddagen åkte jag med fyra elever till Margaretagården i stan för att vara moraliskt stöd när de skulle tävla i Bibelkuppen, en kunskapstävling om Nya Testamentet med delar ur Lukasevangeliet. Lag från hela svenskfinland är med i tävlingen och idag möttes fyra lag från olika delar av Åland, b la tre elever från Brändö, en av Ålands skärgårdskommuner.
De satt där med sotiga ögon, tuggade högljutt tuggummi, fnittrade och glodde slött på de andra "snälla" barnen från de andra lagen. Brändötjejerna såg inte ut som om de hörde hemma i någon bibelkupp, de såg inte ut att ha pluggat på Lukasevangeliet och de såg inte ut som om de ens ville vara där!
När "konferencieren" bad lagen att presentera sig, stönade Brändötjejerna höggljutt och välte nästan stolarna när de skulle resa sig upp. Jag tror den ena hette Amanda, men det var svårt att urskilja något namn med tanke på den sluddriga rösten och tuggummismasket.
Hursomhelst, tävlingen startade och alla lag började ivrigt fylla i frågeformulären. Själv satt jag på en stol och höll tummarna för mina elever, medan jag studerade de andra lagen. Då ser jag plötsligt hur de där Brändötjejerna sitter och glor åt mitt håll och pekar med pennorna. Jag ler lite försiktigt, men leendet fastnar när jag ser hur den ena tjejen hajar till, puttar på de andra, fnittrar och jag kan läsa på hennes läppar att hon säger:
"Kolla, hon har en finne på näsan!"
"Ska väl ni skita i, jävla snorvalpar. Ni är för unga för att ens ha börjat få finnar", tänkte jag och hoppades att de skulle vara så upptagna av att glo på min finne, så de skulle glömma bort frågorna de hade på pappret framför sig. På det viset skulle mina söta, rara och artiga barn ta hem segern. Inte för att de där Brändötjejerna hade någon chans ändå, förståss.....
En timme senare satt jag, fortfarande med finnen på näsan, med stelt leende och applåderade åt vinnarna i Bibelkuppen: Brändö!! Och medan jag sitter och har fula tankar om Brändöbor i skallen, säger mina söta, rara och artiga barn som kom på tredjeplats:
"Vi borde gå fram och gratulera."
Fy fan vad jag är omogen.
Äckliga mamma.
Röst från badrummet:
"Jag är fääääär-diiiiig!"
Jag går till toan där Joel sitter och väntar på att bli torkad i krysset.
"Det är nog dags att du börjar torka dig själv snart" säger jag.
"Det kan jag redan!" säger Joel.
"Men... varför gör du det inte då?"
"Mamma..." stönar Joel och suckar åt min tröghet, "det är faktiskt ganska äckligt!"
Det är det vi är till för, vi mammor, att sköta såna där äckliga saker.
Skoljobb.
Det pipit och tjutit i örona på mig hela natten och halva morgonen. Furello skickar mms där han posar framför den där röda bron i San Fransisco och bara för att jag skrev att han såg solbränd och läcker ut, tror han att jag ska gå igång på att han spamma mig med sjutton likadana mms. Själv påstår han att han bara skickat ett, men vem vet... efter att pimplat en massa tequila i Mexico och fått solsting (av brännan att döma), kan man inte vara allt för säker på att han vet vad han gör.
Det som tjöt var mitt barn, som ropade: "Mammaaaa.... kom och ligg hos meeeej!" Efter att ha legat ihopknycklad i fosterställning med knäna under hakan i hans juniorsäng, smög jag tillbaks till mig egen bädd. Väcktes kl 7 av Calles mobilalarm som ville att han skulle stiga upp och jobba. Somnade om och vaknade av mitt eget mobilalarm kl 8, fumlade med knapparna, satte igång snooze och en minut senare ringde P. Larsson från Rangsby skola och ville att jag skulle komma och jobba.
"Jag kommer" mumlade jag och en och enhalvtimme senare infann jag mig i åk 5-6:s klassrum och tog över undervisningen.
Jätteroligt!
De har blitt så stooooora, jag hade lust att gå och nypa var och en i kinden och rufsa dem i håret. När jag jobbade i Rangsby gick de i 2-3:an, läste knaggligt, skrev krokiga bokstäver och var nojsiga.... men ack så rara! Lika rara var de idag, men mindre nojsiga. Imorrn ska jag vicka igen i samma klass, och from nästa vecka kommer jag att få vara med ungarna i fyra hela veckor! Jag tror det är första gången jag faktiskt ser fram emot en VFU-period.
Att vikariera ger också otroligt lättförtjänta pengar, något som verkligen behövs just nu. Det var längesen räkningarna låg på hög och man fick svänga ut och in på sig själv för att klura ut hur i helskotta man skulle kunna betala dem. Så är det nu, men som tur var väntar jag på lön från packningen + lite andra innestående grejer, så det löser sig förhoppningsvis!
Idag fick Joel sin efterlängtade "monsterbike" också. Den är blå, gul och skittuff! Lite ovant att cykla på en sån stor cykel till en början tyckte Joel, men efter heta tips av polaren Marcial (som är 7 och har cyklat på mountainbike i ett år redan) går det nu bättre. Nu sitter de och ritar Ninja Turtles...
Jaha... lite kaffe kanske....
I omklädningsrummet.
Omklädningsrummet på Islandia. Vi trängs där, ungar, mammor och pappor som hjälper till att tejpa benskydd och snöra skridskor - alla på ett ställe.
Efter träningen trycker vi ihop oss igen och medan Joel äter äpple och dricker vatten, står jag stånkandes på huk och befriar den svettiga hockeyspelaren från alla trånga skydd.
"Titta Mamma, vilket skydd han där har!" säger Joel mitt i allt, varav jag tittar upp och hamnar plötsligt öga mot öga med ett suspensoarbeklätt mansunderliv. Han rucklar och klumar på suspensoaren, böjer bena och rätar på dem så att skyddet ska sitta rätt. Tydligen har IFK Mariehamns herrlag träning just efter "knattarna" och gör sig nu redo för hårda tag på isen. Då är det ju viktigt att skydda de ädlare delarna också.
"Ehm... hmmm... ja... ja, titta." säger jag och återgår lite generat till att tejpa loss Joels benskydd.
"Vad är det för slags skydd egentligen?" funderar Joel vidare.
"Mja, det är ett slags snoppskydd." säger jag och får roade blickar från herrarna. Med skygglapparna för ögonen, greppar jag hockeykassen, säger till Joel att vi måste gå och fumlar med hundra hockeyprylar samtidigt som jag försöker få upp dörren till omklädningsrummet.
Tur att inte knattarna tränar efter herrlaget. Det vore nästan värre att se dem dra av suspensoaren!
Efter träningen trycker vi ihop oss igen och medan Joel äter äpple och dricker vatten, står jag stånkandes på huk och befriar den svettiga hockeyspelaren från alla trånga skydd.
"Titta Mamma, vilket skydd han där har!" säger Joel mitt i allt, varav jag tittar upp och hamnar plötsligt öga mot öga med ett suspensoarbeklätt mansunderliv. Han rucklar och klumar på suspensoaren, böjer bena och rätar på dem så att skyddet ska sitta rätt. Tydligen har IFK Mariehamns herrlag träning just efter "knattarna" och gör sig nu redo för hårda tag på isen. Då är det ju viktigt att skydda de ädlare delarna också.
"Ehm... hmmm... ja... ja, titta." säger jag och återgår lite generat till att tejpa loss Joels benskydd.
"Vad är det för slags skydd egentligen?" funderar Joel vidare.
"Mja, det är ett slags snoppskydd." säger jag och får roade blickar från herrarna. Med skygglapparna för ögonen, greppar jag hockeykassen, säger till Joel att vi måste gå och fumlar med hundra hockeyprylar samtidigt som jag försöker få upp dörren till omklädningsrummet.
Tur att inte knattarna tränar efter herrlaget. Det vore nästan värre att se dem dra av suspensoaren!
Böcker.
Usch, vad man tappar lust till allt så fort det är dåligt väder. Jag knallade runt på biblioteket en timme för att hitta nåt nytt att läsa. Jag funderade på hur många böcker det egentligen finns i ett bibliotek och hur det kan komma sig att man inte hittar nåt bra bland de där hundratusentals. När jag kom hem hade jag ialla fall fem böcker i min tygkasse:
Jonas Gardell - Ett ufo gör entré. Jag valde den eftersom jag har läst den första boken, En komikers uppväxt.
Wei Hui - Shanghai Baby. En snygg kinesisk tjej på framsidan och en baksida som utlovade passion. Tydligen har boken bannlysts i Kina och efter det blitt bestsellar och fått kulturstatus. Måste man ju läsa!
Arabella Weir - Ser min bak stor ut i den här? En osäker kvinnas dagbok. Den kan bli kul och är kanske lik Jenelis oförskönade verklighet?
Marian Keyes - Under täcket. Mer passion? I wish, men titeln syftar snarare på personliga betraktelser från min favoritförfattare.
Sista boken är en kursbok: Kön och kunskap = Inga kommentarer :S
Nu ska jag hämta "Ove" och plåga honom med pussar och kramar hela dagen.
Time flies.
Tänk att vi är i mitten av mars redan! Vart tar tiden vägen??
I helgen har ialla fall jag och Seidi spenderat tid hos Calle. I lördags bjöd Mr på fylld lammfilé med rotsaker i ugn. Gotti gotti. Senare åkte vi till Marielle och sjöng lite Singstar och så "vips bara", stod man på dansgolvet på Arken och skakade röv så svetten sprutade. Tiden flyger lätt iväg när man får dansa och ha skoj och "tjoffs bara", så tänds lamporna i nattklubben och bandet ropar: "Tack för ikvääääll!" och man bara: "Jaha? Då får man väl gå hem då."
På söndagen sov jag bort en stor del av tiden. När jag vaknade vid 12 stod en pigg Calle och glodde på mig. Han undrade väl om jag levde. Han och Seidi hade redan varit ute på promenad och arbete, flyttat möbler och lekt på "morfars" gård.
Som tur var det pissväder ute, snö och slask och lite regn, så man hade liksom "lov" att ligga inne och fisa i mjukisbyxorna. Först på kvällskvisten tog vi oss ut och gick för att rösta.
"Vem ska du rösta på?" frågade jag.
"Det säger jag inte!" sa Lång.
"Varför inte det?" frågade jag.
"För att det är min ensak!" sa Lång.
Jag ifrågasatte det där med att inte säga vem man röstar på. Varför gör man så? Jag kan ju säga att jag inte röstade på någon alls! Hursomhelst, under promenaden till Stadshuset försökte jag fiska information och genom uteslutningsmetoden tror jag nu jag vet vem han röstat på. Inte för att det spelar någon roll, det är mer den där grejen att tänker han inte berätta, tänker jag minsann ta reda på det ändå!
Idag kommer Joel hem och då brukar min tid bli mer styrd än vad den är de veckorna jag är ensam. Rutiner och bestämda tider är ändå rätt skönt att ha emellanåt för ibland känns det som om jag har för mycket tid som jag inte tar vara på.
I helgen har ialla fall jag och Seidi spenderat tid hos Calle. I lördags bjöd Mr på fylld lammfilé med rotsaker i ugn. Gotti gotti. Senare åkte vi till Marielle och sjöng lite Singstar och så "vips bara", stod man på dansgolvet på Arken och skakade röv så svetten sprutade. Tiden flyger lätt iväg när man får dansa och ha skoj och "tjoffs bara", så tänds lamporna i nattklubben och bandet ropar: "Tack för ikvääääll!" och man bara: "Jaha? Då får man väl gå hem då."
På söndagen sov jag bort en stor del av tiden. När jag vaknade vid 12 stod en pigg Calle och glodde på mig. Han undrade väl om jag levde. Han och Seidi hade redan varit ute på promenad och arbete, flyttat möbler och lekt på "morfars" gård.
Som tur var det pissväder ute, snö och slask och lite regn, så man hade liksom "lov" att ligga inne och fisa i mjukisbyxorna. Först på kvällskvisten tog vi oss ut och gick för att rösta.
"Vem ska du rösta på?" frågade jag.
"Det säger jag inte!" sa Lång.
"Varför inte det?" frågade jag.
"För att det är min ensak!" sa Lång.
Jag ifrågasatte det där med att inte säga vem man röstar på. Varför gör man så? Jag kan ju säga att jag inte röstade på någon alls! Hursomhelst, under promenaden till Stadshuset försökte jag fiska information och genom uteslutningsmetoden tror jag nu jag vet vem han röstat på. Inte för att det spelar någon roll, det är mer den där grejen att tänker han inte berätta, tänker jag minsann ta reda på det ändå!
Idag kommer Joel hem och då brukar min tid bli mer styrd än vad den är de veckorna jag är ensam. Rutiner och bestämda tider är ändå rätt skönt att ha emellanåt för ibland känns det som om jag har för mycket tid som jag inte tar vara på.
Praktikanten.
Sisådärja.
Nu har jag krängt iväg Monarken för femti buck till en liten spellevink som heter Gustav. Och stödhjul fick han på köpet!
Jag har även skolarbetat litegrann och skickat iväg anvisningar till min handledare inför praktiken som startar v. 13. Dessa anvisningar är en slags "skötselråd" som alla handledare behöver för att veta hur de ska handskas med sina praktikanter.
- praktikanten ska infinna sig på skolan varje dag
- praktikanten ska planera och hålla egna lektioner
- praktikanten måste också få tid till sitt övriga skolarbete
- om du märker att praktikanten inte håller måttet och verkar direkt olämplig som lärare vill vi att du hör av dig till oss på tel....002452542545421212
Den där sista punkten finns faktikst! Och det har t o m hänt att handledare ringt ansvariga lärare på Mittuniversitetet och sagt att: "Hörninini, jag skickar hem den här praktikanten." Vissa har ingen självinsikt, tydligen. Än så länge har jag inte blitt utkastad från någon skola ialla fall och jag hoppas jag klarar mig den här gången också.
Nu ska jag sätta på mig masken och dra till stan för att tjattra lite med Fredrika.
Nu har jag krängt iväg Monarken för femti buck till en liten spellevink som heter Gustav. Och stödhjul fick han på köpet!
Jag har även skolarbetat litegrann och skickat iväg anvisningar till min handledare inför praktiken som startar v. 13. Dessa anvisningar är en slags "skötselråd" som alla handledare behöver för att veta hur de ska handskas med sina praktikanter.
- praktikanten ska infinna sig på skolan varje dag
- praktikanten ska planera och hålla egna lektioner
- praktikanten måste också få tid till sitt övriga skolarbete
- om du märker att praktikanten inte håller måttet och verkar direkt olämplig som lärare vill vi att du hör av dig till oss på tel....002452542545421212
Den där sista punkten finns faktikst! Och det har t o m hänt att handledare ringt ansvariga lärare på Mittuniversitetet och sagt att: "Hörninini, jag skickar hem den här praktikanten." Vissa har ingen självinsikt, tydligen. Än så länge har jag inte blitt utkastad från någon skola ialla fall och jag hoppas jag klarar mig den här gången också.
Nu ska jag sätta på mig masken och dra till stan för att tjattra lite med Fredrika.
Mmmmm.
Nu har jag varit till Kalmers och köpt skruv och muttrar och monterat på pakethållaren på Joels cykel (det var tydligen inte coolt med pakethållare). Jag har skrubbat däcken och putsat ramen och nu står den lilla Monarken och blänker i solskenet, redo att byta familj. Jag hoppas verkligen att dess nya "husse" är snäll mot den och inte slirar sönder dubbarna i däcket så som den gamla hussen gjort.
Igår var jag på Thereses monsterpumppass, åkte hem till the Long residence, där Mr själv hade slängt ihop en god lasagne, drack kaffe och promenerade till Dinos för att prata skit med Linda en stund. Mycket blev sagt. Vi garvade b la. åt den gången jag slirade omkull med Allex moppe utanför KHS inte mindre än två gånger under loppet av ca en minut. Det värsta var att detta skedde på eftermiddagen, då alla högstadiets elever satt på grässlänten vid grusplan och väntade på sina bussar och fick ta del av skådespelet. Fattar inte hur man kör från Godby till stan på en lånad moped när man typ aldrig kört moppe i sitt liv förut. Nåja, man var väl inte smartast i världen när man var 15.
Efter två timmar och två mellis var vi nöjda och jag knallade tillbaks till Calle som redan hade varit på bajsrunda med Seidi, så det var bara att krypa ner i säng! Mmmmmm... ingen hård madrass......... mmmmm, fluffigt täcke....... mmmmm..... mjuk kudde utan knölar..... mmmmmmmm, en varm och gosig Lång.
Idag blir det glidardag.
Igår var jag på Thereses monsterpumppass, åkte hem till the Long residence, där Mr själv hade slängt ihop en god lasagne, drack kaffe och promenerade till Dinos för att prata skit med Linda en stund. Mycket blev sagt. Vi garvade b la. åt den gången jag slirade omkull med Allex moppe utanför KHS inte mindre än två gånger under loppet av ca en minut. Det värsta var att detta skedde på eftermiddagen, då alla högstadiets elever satt på grässlänten vid grusplan och väntade på sina bussar och fick ta del av skådespelet. Fattar inte hur man kör från Godby till stan på en lånad moped när man typ aldrig kört moppe i sitt liv förut. Nåja, man var väl inte smartast i världen när man var 15.
Efter två timmar och två mellis var vi nöjda och jag knallade tillbaks till Calle som redan hade varit på bajsrunda med Seidi, så det var bara att krypa ner i säng! Mmmmmm... ingen hård madrass......... mmmmm, fluffigt täcke....... mmmmm..... mjuk kudde utan knölar..... mmmmmmmm, en varm och gosig Lång.
Idag blir det glidardag.
KLAAAR!
Nu sitter jag här - hålögd, med flottigt hår och en tallrik microtomtegröt framför mig. Men ändå är jag glad, för efter fyra dagars frenetiskt pluggande har jag äntligen blivit klar med tentan! Nu återstår bara en spänd väntan på resultatet och jag hoppas att jag inte lagt ner så här mkt arbete i onödan och blir tvungen tenta om i maj.
Linda ringde häromdagen och var ölsugen, men jag hann knappt prata två ord, så stressad var jag över att få alla begrepp begripliga och slutsatser slutgiltiga. Men ikväll är en ypperlig kväll att fira med en öl. Och skulle jag inte vara så pank skulle jag tamejfan bjuda Linda på en öl, bara för att gratta henne för hur smart hon är som hade vett att börja plugga ett år tidigare än mig och nu är klar och slipper tentor och skit.
Nu ska jag ta med mig Seidi på en promenad i vårsolen. Hon tycker att hon blitt väldigt försummad de här dagarna.
Linda ringde häromdagen och var ölsugen, men jag hann knappt prata två ord, så stressad var jag över att få alla begrepp begripliga och slutsatser slutgiltiga. Men ikväll är en ypperlig kväll att fira med en öl. Och skulle jag inte vara så pank skulle jag tamejfan bjuda Linda på en öl, bara för att gratta henne för hur smart hon är som hade vett att börja plugga ett år tidigare än mig och nu är klar och slipper tentor och skit.
Nu ska jag ta med mig Seidi på en promenad i vårsolen. Hon tycker att hon blitt väldigt försummad de här dagarna.
Föräldrasamtal.
Cyklade i det strålande vårvädret iväg till dagis för föräldrasamtal. Det första jag hör när jag stiger in genom dörren till Blåsippan är ett sorl av små barnröster. Så trevligt de små barnen samtalar och leker, tänkte jag och hängde upp jackan vid Joels fack. Då hör jag en något högre och mer utmärkande röst som ropar: "Visa pattarna!" Med fasa insåg jag att rösten lät otroligt bekant och förmodligen tillhörde min femårige son. Just då kom en "dagistant" och hälsade mig välkommen. Jag log, tog i hand och låtsades att jag inte hade hört lill-Markoolio därinifrån lekrummet, eftersom det verkade som om hon inte heller gjort det.
Under samtalet talade dagistanten om att min son har god grovmotorik, men finmotoriken är något sämre kanske beroende på att han inte var värst intresserad av att sitta still och pyssla. Han är ibland lite väl dominant mot sina kamrater och vill gärna bestämma. Ibland visar han på ett dåligt självförtroende, då han blir upprörd då han inte kan något direkt. Men trots Joels stundtals missbrukande av sin verbala förmåga, försäkrade dagistanten att han var mycket duktig på att konversera, diskutera och att han hade ett gott ordförråd.
Under samtalet talade dagistanten om att min son har god grovmotorik, men finmotoriken är något sämre kanske beroende på att han inte var värst intresserad av att sitta still och pyssla. Han är ibland lite väl dominant mot sina kamrater och vill gärna bestämma. Ibland visar han på ett dåligt självförtroende, då han blir upprörd då han inte kan något direkt. Men trots Joels stundtals missbrukande av sin verbala förmåga, försäkrade dagistanten att han var mycket duktig på att konversera, diskutera och att han hade ett gott ordförråd.
Monsterbike.
Joel håller på att växa ur sin fina blå Monarkcykel och har bestämt att han ska ha en ny. Helst en "monsterbike".
"Mountainbike, heter det" försöker jag förtydliga.
"Jaja, ialla fall en sån där med tjugo växlar och tjocka däck vill jag ha. En monsterbike" säger Joel.
Jag föreslog att vi skulle sälja hans gamla cykel i Torget och sen köpa en ny cykel för pengarna. Den idén nappade han på så vi gick in på Ålandstidningens hemsida för att maila in en annons. Samtidigt lade vi in en "köpes" annons. Joel dikterade:
"Mon-ster-bike. Tjugo växlar. Skriv så, Mamma!"
För en stund sedan fick jag den första intresseanmälan på Joels gamla cykel. På fredag ska de komma och titta på cykeln och sen kanske en annan pojke cyklar runt på Joels lilla Monark, medan han själv snart förhoppningsvis fräser runt på en monsterbike med tjugo växlar och feta däck... om det nu är någon som har en sån att sälja...
"Mountainbike, heter det" försöker jag förtydliga.
"Jaja, ialla fall en sån där med tjugo växlar och tjocka däck vill jag ha. En monsterbike" säger Joel.
Jag föreslog att vi skulle sälja hans gamla cykel i Torget och sen köpa en ny cykel för pengarna. Den idén nappade han på så vi gick in på Ålandstidningens hemsida för att maila in en annons. Samtidigt lade vi in en "köpes" annons. Joel dikterade:
"Mon-ster-bike. Tjugo växlar. Skriv så, Mamma!"
För en stund sedan fick jag den första intresseanmälan på Joels gamla cykel. På fredag ska de komma och titta på cykeln och sen kanske en annan pojke cyklar runt på Joels lilla Monark, medan han själv snart förhoppningsvis fräser runt på en monsterbike med tjugo växlar och feta däck... om det nu är någon som har en sån att sälja...
Hemtenta.
Denna vecka är det hemtenta som gäller. Igår morse släpptes den och jag dök genast ner i arbetet och tänkte: "Vilken baggis, lätt som en plätt! Bäst att göra undan med en gång, så kan man bara njuta, skämma bort sig själv och andas vårväder resten av veckan".
Men sen inser man hur lite koll man har egentligen. Det man trodde var glasklart blev plötsligt suddigt, begrepp skruvar in sig i varandra och till sist vet man ingenting längre.
Idag ska Johanna komma hit och vi ska försöka slå våra tomma skallar ihop och se om vi kan bena ut vad det är de egentligen vill ha svar på.
Men sen inser man hur lite koll man har egentligen. Det man trodde var glasklart blev plötsligt suddigt, begrepp skruvar in sig i varandra och till sist vet man ingenting längre.
Idag ska Johanna komma hit och vi ska försöka slå våra tomma skallar ihop och se om vi kan bena ut vad det är de egentligen vill ha svar på.
Seidi, gamen.
Hon sitter på golvet bredvid soffan och stirrar på Joel när han äter sin frukost.
Hon följer hans minsta röresle med blicken; när han sträcker fram handen efter smörgåsen, när han lyfter den och för den till munnen. När han biter i den vet hon inte utom sig av frestelse och trampar några gånger med framtassarna som för att påminna honom om att hon står där och är väääldigt sugen!
"Seidi, sluta tigga!" ropar jag. Då försöker hon ge mig tass och sitta vackert så jag ska se hur duktig hund jag har och om jag inte tycker att hon är värd åtminstone en liiiiten bit av smörgåsen.
Vi packar ihop oss och medan vi borstar tänderna sitter Seidi kvar på exakt samma plats och stirrar på den övergivna smörgåsen på vardagsrumsbordet. Hon utstöter några gnäll och stön för att vi ska komma ihåg att mackan fortfarande ligger kvar och att hon fortfarande sitter där och väntar och kan ingen snäll själ förbarma sig över henne?
Motsträvigt följer hon med till bilen - utan smörgås.
Vi lämnar Joel, går promenaden, åker hem. Det första hon gör när vi kommer in är att springa till bordet och stirra på mackan.
"Men nog var det väl självaste...." tänkte jag och slängde smörgåsen i hennes matskål.
SLAFS! så var den borta och nu ligger hon och myser på soffan.
Hon följer hans minsta röresle med blicken; när han sträcker fram handen efter smörgåsen, när han lyfter den och för den till munnen. När han biter i den vet hon inte utom sig av frestelse och trampar några gånger med framtassarna som för att påminna honom om att hon står där och är väääldigt sugen!
"Seidi, sluta tigga!" ropar jag. Då försöker hon ge mig tass och sitta vackert så jag ska se hur duktig hund jag har och om jag inte tycker att hon är värd åtminstone en liiiiten bit av smörgåsen.
Vi packar ihop oss och medan vi borstar tänderna sitter Seidi kvar på exakt samma plats och stirrar på den övergivna smörgåsen på vardagsrumsbordet. Hon utstöter några gnäll och stön för att vi ska komma ihåg att mackan fortfarande ligger kvar och att hon fortfarande sitter där och väntar och kan ingen snäll själ förbarma sig över henne?
Motsträvigt följer hon med till bilen - utan smörgås.
Vi lämnar Joel, går promenaden, åker hem. Det första hon gör när vi kommer in är att springa till bordet och stirra på mackan.
"Men nog var det väl självaste...." tänkte jag och slängde smörgåsen i hennes matskål.
SLAFS! så var den borta och nu ligger hon och myser på soffan.
Telefonen ringer.
8 mars - Internationella kvinnodagen, och Lindas födelsedag. Grattis, grattis!
På morgonpromenaden med Seidi fick jag två telefonsamtal.
Samtal 1:
Daniel från Pectus Pack ringer. En stor leverans väntas och de är i akut behov av min expertis.
"Jag kan inte, jag har tenta nästa vecka" sa jag.
När samtalet var avslutat hade vi bestämt att jag ska infinna mig på packnigen kl 10 imorrn.
Övertala mig att hoppa från Färjsundsbron med huvudet före (utan snöre i fötterna), jag lovar, jag gör det!
Samtal 2:
Från Avancia. Coren inställd - för andra dagen irad! Förstår de inte att det är lunchpassen som passar mig bäst och att jag är i desperat behov av dem?!
Tydligen finns det människor som hellre vill äta, än att få starka muskler, på lunchen. Det är väl de där människorna som faktiskt jobbar på dagarna...
Och just fick jag Samtal 3.
Det var Mor som ringde och sa att hon var påväg hem med Joel. Han åkte dit igår förmiddag, har sovit över och blivit bortskämd med Mommos fulla uppmärksamhet. De har tydligen haft det riktigt mysigt, se bara på mms:et jag fick igår:
På morgonpromenaden med Seidi fick jag två telefonsamtal.
Samtal 1:
Daniel från Pectus Pack ringer. En stor leverans väntas och de är i akut behov av min expertis.
"Jag kan inte, jag har tenta nästa vecka" sa jag.
När samtalet var avslutat hade vi bestämt att jag ska infinna mig på packnigen kl 10 imorrn.
Övertala mig att hoppa från Färjsundsbron med huvudet före (utan snöre i fötterna), jag lovar, jag gör det!
Samtal 2:
Från Avancia. Coren inställd - för andra dagen irad! Förstår de inte att det är lunchpassen som passar mig bäst och att jag är i desperat behov av dem?!
Tydligen finns det människor som hellre vill äta, än att få starka muskler, på lunchen. Det är väl de där människorna som faktiskt jobbar på dagarna...
Och just fick jag Samtal 3.
Det var Mor som ringde och sa att hon var påväg hem med Joel. Han åkte dit igår förmiddag, har sovit över och blivit bortskämd med Mommos fulla uppmärksamhet. De har tydligen haft det riktigt mysigt, se bara på mms:et jag fick igår:
Jimmy.
Jimmy Jansson har blivit pappa. En riktigt duktig pappa! Han säger att han trodde det skulle vara "äckligt att byta blöjor och sånt, men det är det inte alls!". Han försäkrar att han också tar hand om sin tjej Sandra och lagar mat till henne alla dagar. Korv och stuvade makaroner, det han är bäst på. Han påpekar att Sandra mår bra men upplyser oss om att "det tar ju ett tag innan allt är läkt", ifall det nu var någon som inte visste det. Jimmy förberedde sig som bäst för melodifestivalen när intervjun gjordes och berättade att han laddat genom att ta det lugnt: "Jag har ätit chips med dipp och kollat på film."
Hoppas att Jimmy hinner mogna en del innan lille Vilmer som tioåring får ett mentalt övertag över sin pappa.
Hoppas att Jimmy hinner mogna en del innan lille Vilmer som tioåring får ett mentalt övertag över sin pappa.
En vanlig dag.
Det verkar vara mycket strul på den här sidan nuförtiden. Har läst att andra hängivna bloggare irriterat sig på icke fungerande blogginloggningar. Själv vägrade jag bli insläppt i min egen blogg p.g.a "fel" lösenord. Knappast. Jag använder samma lösenord till allt jag behöver lösenord. Det är enklast så. Annars måste man ju ha hundrasjuttio olika och hur ska man komma ihåg just vilket lösenord som var till vilken grej?
TIll slut fick jag ett tillfälligt lösenord från webblogg.se, loggade in och "bytte" lösenord till mitt gamla vanliga. Ordningen återställd.
Joel har varit hemma idag, han hostade "yhy-yhy" imorse och hade "sååå ont i halsen". Ögonen var på halvstång och armarna hängde rakt ner. Jag misstänkte att han drog mig vid näsan rejält, men sa ändå: "Okej, okej, du får bli hemma." Mitt i allt piggnade han i men intog för syns skull soffläge framför tv:n tillsammans med Seidi. En stund senare frågade han om vi kunde åka och skrinna, men bet sig hastigt i läppen när han fick se min min som sa: "Hördududu, akta dig för vad du frågar!"
Medan Joel barnvaktats av dvd:n hela dagen har jag suttit djupt försjunken mina böcker och med hålögd blick läst om hundrafemtisex olika definitioner av genus, klass, etnicitet, kultur, socialisation m.m.m. Det konstiga är att ju mer man läser, desto luddigare blir begreppen. Mitt i allt kommer man på att alltihop betyder exakt samma sak, eller är åtminstone beroende av varandra för att kunna förekomma.
Konstigt.
TIll slut fick jag ett tillfälligt lösenord från webblogg.se, loggade in och "bytte" lösenord till mitt gamla vanliga. Ordningen återställd.
Joel har varit hemma idag, han hostade "yhy-yhy" imorse och hade "sååå ont i halsen". Ögonen var på halvstång och armarna hängde rakt ner. Jag misstänkte att han drog mig vid näsan rejält, men sa ändå: "Okej, okej, du får bli hemma." Mitt i allt piggnade han i men intog för syns skull soffläge framför tv:n tillsammans med Seidi. En stund senare frågade han om vi kunde åka och skrinna, men bet sig hastigt i läppen när han fick se min min som sa: "Hördududu, akta dig för vad du frågar!"
Medan Joel barnvaktats av dvd:n hela dagen har jag suttit djupt försjunken mina böcker och med hålögd blick läst om hundrafemtisex olika definitioner av genus, klass, etnicitet, kultur, socialisation m.m.m. Det konstiga är att ju mer man läser, desto luddigare blir begreppen. Mitt i allt kommer man på att alltihop betyder exakt samma sak, eller är åtminstone beroende av varandra för att kunna förekomma.
Konstigt.
Tråkig föreläsning.
Jag är alltid noga med att köpa blanka kollegieblock att anteckna i under föreläsningarna. Då kan man roa sig med att rita en rolig bild om man råkar få tråkigt.
Home, sweet home!
Jag hatar verkligen att åka buss, även om vi idag hade världens mysigaste busschaffis. Jag hade lust att ställa mig upp i mittgången, greppa micken och uppmana till allsång med:
"En busschauffööör, en busschaufföööör, det är en man med glatt humööör!"
Tyvärr gjorde svettlukten och kvalmigheten i bussen blandat med illamåendet av skoningslösa hungerskänslor att jag inte kunde göra annat än att knöla ihop jackan mot den kalla rutan och försöka sova bort tiden.
Nu har jag äntligen kommit hem till ön och parkerade Carro vid Södragatan strax före halv 24. Bylingen hade blåskontroll vid Tekniska verken och jag blinkade lydigt in vid busshållplatsen och vevade ner rutan i tonerna till Thunderstruck. Det är konstigt det där med blåskontroller; man tar ett djupt andetag och blåser hårt i plaströret så man blir röd i ansiktet och när alkomätaren inte ger något utslag känner man sig så stolt och duktig! Man ler brett, polisen nickar muntert och säger "Det ser bra ut det där, trevlig kväll!", man lägger i ettans växel och blinkar ut och känner sig så nöjd: "Jag kör minsann inte i fyllan jag!" Helst vill man ha en medalj, eller åtminstone ett diplom, ja... någon slags bekräftelse för att man är laglydig och nykt.
Härnösandsveckan var som vanligt trevlig, men lite väl seg. Jag roade mig med att rita skämtteckningar under de allra tråkigaste föreläsningarna, även om några var riktigt intressanta.
Det roligaste är ju dock att få förmånen att dela rum med Jenny Röv och Maggan. Jenny och jag hittade en ny hobby denna innevecka: kortspel. Vi lärde varandra våra favoritspel och satt så fort vi fick tid och spelade Casino, Hugo, Maja eller Finns i sjön. Vi slogdes om kort, skrek och jublade, medan Mama (Maggan) suckade saker i stil med: "Kom och ät nu barn!"
Nu är det ingen H:sandsvecka förrän v. 19, vilket känns otroligt skönt. Men jag kommer att sakna mina raringar på Hospis!
Nu ska jag lägga mig i Calles sköna säng och vänta på att han kommer hem och lägger sig bredvid mig med hög promillehalt och sur andedräkt.
Guddnajt.
"En busschauffööör, en busschaufföööör, det är en man med glatt humööör!"
Tyvärr gjorde svettlukten och kvalmigheten i bussen blandat med illamåendet av skoningslösa hungerskänslor att jag inte kunde göra annat än att knöla ihop jackan mot den kalla rutan och försöka sova bort tiden.
Nu har jag äntligen kommit hem till ön och parkerade Carro vid Södragatan strax före halv 24. Bylingen hade blåskontroll vid Tekniska verken och jag blinkade lydigt in vid busshållplatsen och vevade ner rutan i tonerna till Thunderstruck. Det är konstigt det där med blåskontroller; man tar ett djupt andetag och blåser hårt i plaströret så man blir röd i ansiktet och när alkomätaren inte ger något utslag känner man sig så stolt och duktig! Man ler brett, polisen nickar muntert och säger "Det ser bra ut det där, trevlig kväll!", man lägger i ettans växel och blinkar ut och känner sig så nöjd: "Jag kör minsann inte i fyllan jag!" Helst vill man ha en medalj, eller åtminstone ett diplom, ja... någon slags bekräftelse för att man är laglydig och nykt.
Härnösandsveckan var som vanligt trevlig, men lite väl seg. Jag roade mig med att rita skämtteckningar under de allra tråkigaste föreläsningarna, även om några var riktigt intressanta.
Det roligaste är ju dock att få förmånen att dela rum med Jenny Röv och Maggan. Jenny och jag hittade en ny hobby denna innevecka: kortspel. Vi lärde varandra våra favoritspel och satt så fort vi fick tid och spelade Casino, Hugo, Maja eller Finns i sjön. Vi slogdes om kort, skrek och jublade, medan Mama (Maggan) suckade saker i stil med: "Kom och ät nu barn!"
Nu är det ingen H:sandsvecka förrän v. 19, vilket känns otroligt skönt. Men jag kommer att sakna mina raringar på Hospis!
Nu ska jag lägga mig i Calles sköna säng och vänta på att han kommer hem och lägger sig bredvid mig med hög promillehalt och sur andedräkt.
Guddnajt.
Härnösand.
Man hinner inte mer än kliva av bussen i Härnösand, innan magen pajar och man blir rutten, plöffsig och två kilo tyngre. Dagarna går här medan man springer på toa mellan föreläsningarna och kafferasterna, och har man tur får man skita. Men allt som oftast vägrar tarmen funka som vanligt, och släpper mest ut en massa giftiga gaser som förpestar tillvaron för mina rumskompisar. Nu är ju inte deras magar i toppskick heller iofs och tur är väl det så blir det inte så markant.
I tisdags hade vi samkväm på Hospis tillsammans med ett gäng klasskompisar. Det var trevligt, men jag var fruktansvärt bakis på onsdagen och tog sovmorgon fram till lunch. Eftersom dagarna är fullspäckade med föreläsningar från 8-17, gäller det att sålla mellan vilka som är nödvändiga och vilka man kan hoppa över och jag ansåg att onsdagförmiddags föreläsningar kunde skippas, bara så jag fick ta igen mig lite.
Ikväll ska Maggan fixa håret på mig, klippa och slinga. Och så ska vi äta resterna av den otroligt megasupergoda middag hon lagade igår. Älgkött som legat i ingefärsmarinad i tre dygn, med ungspotatisar och två olika kalla såser; vitlök och pepparrot. Muuummmmsss!!!!
Imorgon blir det hemfärd, sen ska jag inte hit på 10 veckor. Ska bli skönt att kunna få skita som folk igen.
I tisdags hade vi samkväm på Hospis tillsammans med ett gäng klasskompisar. Det var trevligt, men jag var fruktansvärt bakis på onsdagen och tog sovmorgon fram till lunch. Eftersom dagarna är fullspäckade med föreläsningar från 8-17, gäller det att sålla mellan vilka som är nödvändiga och vilka man kan hoppa över och jag ansåg att onsdagförmiddags föreläsningar kunde skippas, bara så jag fick ta igen mig lite.
Ikväll ska Maggan fixa håret på mig, klippa och slinga. Och så ska vi äta resterna av den otroligt megasupergoda middag hon lagade igår. Älgkött som legat i ingefärsmarinad i tre dygn, med ungspotatisar och två olika kalla såser; vitlök och pepparrot. Muuummmmsss!!!!
Imorgon blir det hemfärd, sen ska jag inte hit på 10 veckor. Ska bli skönt att kunna få skita som folk igen.