Telefonsamtal med Carola:
J: Åh, det låter gott. Men jag tänkte ta det lugnt med vinet, vi ska baka pepparkakor och godis och sånt i morgon och då ids jag inte vara så bakis. Så jag kör nog. Man kan ju ha roligt utan sprit!
Det finns hopp.
PengarPengarPengar.
Studiebidraget betalas ut den 4:e varje månad. Detta innebär att man, inför sommaren, får sitt sista bidrag den 4 maj. Sen förväntas du klara dig på de pengarna (260 euro i mitt fall) hela maj och hela juni. För lön får du ju först i slutet på juni. Har du varit smart och förutseende har du kanske sparat pengar under året, men hur mycket kan man spara när man precis får det att gå jämt ut varje månad?
Nu kommer jag få mitt sista bidrag 4 januari, och då bara för en veckas studier. Dvs en fjärdedel av de där 260 eurona... typ 65 euro? Med lite tur får jag något jobb och lyckas få en lön i slutet av månaden, men då har jag försökt leva på 65 euro fram tills dess.
Och sen var det ju det... resan. Vi vill ju fira 30 årsdag och examen på en varm strand på andra sidan jorden. Ska vi åka i januari blir det inte mycket jobba av den månaden, dvs. lön kommer i slutet på februari.
Suck... att det aldrig blir som man tänkt sig.
Men så känner jag: vad satan! Jag har pluggat och jobbat i 3 1/2 år, nog ska det väl vara helvete ändå om man inte ska komma sig iväg på en semester.
Kosta vad det kosta vill!
Öhajkhagkjdfn.
Jag har ialla fall hängt tvätt och kommit mig för att ringa S-viks kommun och fråga efter min uteblivna lön. Tyvärr var hon som håller hand om just min lön sjuk på obestämd tid, så jag får väl räkna med att bara drömma om slantarna tillsvidare och hoppas att de åminstone kommer före jul.
Joel kom hem igår och var på bra humör. Han och Henrik hade brottning och judo i säkert en timme och kittlades, ropade och skrek. Henrik sprang runt i sina håliga långkalsonger och Joels herrhatt på huvudet och den mindre grabben sprang framför för att skona sitt liv från de otäcka "kittlarhänderna". Jag var nöjd över att lämna dem ensamma en stund för att åka och träna.
Det är bara flytt i huvudena på oss nuförtiden. Vi springer runt med måttband och letar tapeter på nätet. Jag kom på en smart idé för att kolla vilka tapeter som passar till skåpet vi ska ha i hallen.
Vad sägs om denna? Brunt mönster?
Grönt? Eller randigt?
Nääjjjj...... nu måst jag läsa lite till, sen halka ut med Seidi på promenad. Satans isigt på vägarna! Kör försiktigt!
Helg.
Ialla fall inleddes fyllehelgen med en salongsberusning på fredagskvällen. Jag och den blivande sambon slängde ihop lite pyttipanna som vi sköjde ner med vin. Vi tog en mysig kvällspromenad, kollade på Idol och jammade. Det är så roligt! Han lär mig massa tricks och knep, som t ex hur man tar "fuskackord" eller hårdrocksackord, vi sjunger, spelar och gnabbas om ackordföljder.
På lördagen traskade vi ner till stan och shoppade lite, åkte hem och åt en god pastasallad, vilade, läste och bara latade oss. Sen blev det klippstuga! Jag hade tagit med mig min hårtrimmer för att ge mig på Henriks gyllene man. Hans kalufs må inte vara så lång, men den är desto tjockare. Den är som en tät matta och det var inte lätt att dra trimmern igenom. Det stockade sig, håret samlades vid bettet och maskinen började låta slö och trött. Den höll dock hela vägen och efter typ en timme och många spring till spegeln var det färdigt. Jag var riktigt nöjd med resultatet. Efter det satte jag saxen i min egen man och fixade till luggen, som varit på gränsen mellan kort och lång i flera månader.
Vi svidade till oss och tog cyklarna ner till Indigo, där min snygge och välfriserade karl bjöd på middag. Gott! Vi var inte nöjda efter middagen, utan drog vidare till Dinos och innan vi visste ordet av stod vi på Arkens läckra heltäckningsmatta. Där blev man ju då alltför länge och vi fick t o m till ett litet fylletjafs.
Gårdagen spenderade vi halva dagen i sängen och andra halvan i soffan. En liten avstickare till Draken måste vi ju ta, då hungern blev för svår. Med svidiga ögon höll jag mig sen vaken ända tills Sagan om ringen slutade på teve och imorse sov jag alldeles för länge.
Idag har vi flyttat till Askuddsvägen igen. Det är Joelvecka, hipp hipp hurra!
Sådär... men än ropar jag inte hej.
Härmed vill jag meddela att jag har skickat in den slutgiltiga versionen av min C-uppsats och nu är det bara att hålla tummarna och hoppas det går bra på själva examinationen, då jag ska få "domen". Än är det inte riktigt över, jag har två resor till Härnösand framför mig innan jag kan pusta ut och förhoppningsvis fira en fridfull jul.
Såhär ser rutten ut:
12 dec. Mot Härnösand!
13 dec. Respondering, mitt examensarbete skall bedömas av opponent och examinator. Luciafirande på studentrummet med glögg och pepparkaka.
14 dec. Opponering, jag ska ge en bedömning av en annans examensarbete. Sen kutar jag ner till bussen och åker hem.
15-16 dec. En skön helg hemma med grabbarna.
17 dec. Mot Härnösand!
18-20 dec. Innevecka med trevliga (umgänge med trevliga studiekamrater, avslutningsmiddag och stämningsfullt kyrkbesök) och mindre trevliga (seminarium och redovisning) händelser.
Full rulle före jul alltså!
Belöning.
Bönsalsa på kidneybönor och black eyed peas.
Tacoköttfärs.
Sallad.
Soltorkade tomater och gröna oliver.
Jag säger bara MUMS!
Sen ska jag duscha och fräscha till mig och känna efter hur det känns att ha behå, jeans och kammat hår.
Lördagkväll och söndagdag.
Varenda ett pass, förutom ett spinningpass, är fullbokade på Avancia nästa vecka. Slött. Jag byter nog till Träningsverket istället (som jag sagt att jag ska göra hundra gånger), men det är svårt... jag är så hemma på Avancia, det känns tryggt och vant, man känner instruktörerna och kan rutinerna.
Igår spelade Facedrill på Bastun. Vilket drag! Vi började med sittning hos några vänner till Henrik och gick sen ner till puben för att lyssna på The 21st Impact från Uppsala, som spelade före. Tyvärr var bandmedlemmarna lite väl i gasen efter 24 timmars kryssningen hit, och spelningen gick rent utsagt åt helvete. Tur att våra åländska hjältar kom och visade var skåpet skulle stå! Jag var stolt "fru" till den heta basisten, som släppte loss ordentligt på scenen och funderade på att be Carola trycka upp en tischa, som jag vet hon gjort till sina bandmedlemmars respektive, med texten: I´m with the basist.
Fast jag vet inte om basist är basist på engelska.
Efter spelningen gick vi vidare till Dinos och lyssnade på nåt hårdrocksband som var sådär. Vi var hemma vid 03 och imorse mådde jag apruttet! Som vanligt var sviterna efter festkvällen svår och jag fick tömma magsäcken två gånger innan MommoJohan kom hem med Joel och hans söta kusin. Jag hade ju lovat att vara barnvakt till Vingmuttern Elias, vilket inte kändes så kul just då. Men jag piggnade i efter ett tag och vi hade jätteskoj.
Nu har Joel gått till Marcial och Henrik har tagit med sig Elias för att lämna honom till hans mamma, som stått i en monter på Godbymässan hela dagen. Henrik ska dit och plocka ner nå grejor, så då passade det att Elias åkte med.
"Ärik ska köra bilen, faster får inte rum" sa Elias när jag följde med till bilen för att vinka av dem. Han har inte så stor skillnad, han är mest nöjd.
Nu ska jag röja upp efter gänget.
"Det är härligt med barn" log jag och Henrik stelt, när tre stora grabbar och en liten röjde runt på 59 kvadrat. Speciellt härligt när man är bakis...
Hets i trafiken.
Häromdagen var jag sur och irriterad när Henrik kom hem från jobbet. Han frågade försiktigt om jag tänkt på någon mat, vilket jag såklart inte gjort. Jag kan inte tänka på någonting annat än arbetet just nu, jag t o m drömmer om fysiska klassrumsmiljöer och interaktionistiska teorier. Jag slet upp frysen och slängde in en fryst klump malet kött och höll på börja lipa när jag kom på att spagettin var slut. Eftersom jag ändå måste åka till Doppingvägen och hämta min gitarr, beslöt jag mig för att dra dit på stört och samtidigt ta en förpackning spagetti därifrån. Jag klampade ut och satte mig i bilen och fräste iväg. Klockan var 16.30, rusningstid och förbannat trögt i trafiken. Nån tönt körde ut mitt framför mig vid Mariehams telefon och krypkörde framåt medan jag ilsket rattade till höger och vänster bakom för att hitta en lucka i den mötande trafiken och köra om. Tur! Tönten svängde vänster mot Södragatan och jag stampade gasen i botten och fick väja höger förbi några gul-röda skyltar mitt på vägen. Och mitt i allt var det stopp. Aha! En avspärrning... ojdå. Jag hade kunnat backa tillbaka och ta vänster, som den exemplariske tönten i den tidigare framförvarande bilen, men nä! Jag var arg och hade ingen lust att lyda några trafikregler, så jag svängde helt enkelt upp på trottoaren och körde förbi avspärrnignen. Lätt som en plätt.
Jag fick min gitarr och spagettin och när jag kom tillbaka hem var jag lite gladare. Jag är för bra på att förstora upp saker och göra dem till oövervinnerliga hinder. Jag blir hetsig och arg och gör dumma saker i onödan.
Men det är ändå kul att berätta om sånt här i efterhand.
Fniss.
Utlåst.
Igår var vi påväg ut på kvällspromenad, klädda till tänderna som tur var. Och så smäller jag fast dörren och såväl nycklar som telefon ligger på insidan. Henrik såg lika snopen ut som jag och ruskade på huvudet när jag frågade om han råkade ha några nycklar på sig.
Vi knackade på nästdörrs hos Terttu och fick låna en kniv för att försöka pilla upp kolven. Det gick inte såklart, dörrar är oftast inte gjorda för att man ska kunna pilla upp dem med knivar. Kofot kanske hade gått, men helst ville vi ha dörren hel. Jag fick låna Terttus telefon för att ringa BGT security som är de som ska komma och öppna. Det visade sig att de bytt namn till Control Risk Åland, så förvirringen var stor när kvinnan i andra änden svarade. Hursomhelst kom hon och öppnade och jag var en tjugolapp fattigare. Dessutom ska jag köpa en ny kniv till Terttu, för spetsen på den vi lånade av henne gick av.
Det är dyrt att glömma nycklarna.
Ös.
Full rulle från och med tidig morgon idag.
När jag och Joel kom till dagis var det alldeles dött. Inga barn, ingen personal.
Då fick jag syn på en lapp på dörren:
Teater: Tummelisa
13 november kl. 9.00 på Uncan.
Vi åker från dagis med bussen 8.20
Att jag alltid lyckas missa de där teatrarna! Iofs visste jag inte ens om det den här gången. Jag packade in gänget (Seidi och Joel) i bilen och drog till Uncan. Där var teatern i full gång, jag smög in med Joel och lämnade honom.
Nu har jag suttit med resultatdelen av uppsatsen och kämpat för att få in all text på ett, som det står i metodboken, så ekonomiskt sätt som möjligt och snart ska jag hämta Joel, åka med honom till tandläkaren och sen iväg till Rby på möte och planering av luciaprogram.
Ikväll tror jag att jag ska sätta igång och röja ur skrubben. Dags att förbereda sig att man inte har en miljon saker som ska föras bort eller kastas på tippen sen när det är flyttdags. Jag har t ex möbler som inte tillhör mig. Tessa, blåa byrån, kistan och fina sängen... har du nå plats för dem? :) Den som sen behöver en unken soffa och två fåtöljer i brun plysch som luktar kropp och hud och har lite fläckar av olika slag är välkommen att hämta. Ett databord finns till handa, samt en 120 cm resårmadrass. Jag ska bjuda in till loppis, tror jag.
Vad gör jag? Jag har inte alls tid med det här. Hejdå.
Helg.
På lördagen åkte vi först runt i slasket till olika tapetfirmor. Det är hallen som är på tapeten, hahah hahaa! Nåväl, mycket tapeter finns det. Alldeles för mycket! Vi bläddrade i hundra olika böcker, rullade upp olika prover, åkte från det ena stället till det andra och till sist började allt spåra ur. Inne på Ålands färg och tapet brast det totalt när Henrik slog upp en sida med en tapet som, enligt honom, liknade fittor.
"Kolla! Kanske vi ska ha fittor på väggarna!"
Vi garvade i sisådär en kvart innan en i personalen sa till oss att de tänkte gå hem för dagen. Då gjorde vi det med.
Senare på kvällen var vi bjudna till LInda och Stefan. De hade lagat god mat och även bastu utlovades. Men först skulle vi testa nerverna genom att spela Risk. För er som inte vet hur det går till så drar jag kort reglerna:
Spelplanen ser ut som en värdlskarta och man ska ockupera olika länder. Man har olikfärgade gubbar som är ens armeér, och så ska man försöka kriga bort de andras armeér genom att slå högst med tärningen. Typ. Jag tror vi spelade i fem timmar. Klockan var till slut kvart i ett när Linda äntligen lyckades vinna spelet. Då var vi trötta och slitna och hade inte ens varit i bastun ännu, så vi sket i det och for hem.
Och igår då... vi sov länge, gick till Enbergs på Tallvägen och körde sötvatten genom motorn på båten och täckte över den med en presenning. Det tog typ två timmar och jag var som en isbit när vi kom hem. Då drog Henrik iväg för att repa med bandet (spelning på Bastun på lördag!) och jag gjorde så lite som möjligt.
På kvällen var det farsdagstårta hos Pappa, han hade bakat den själv helt från scratch och den var god!
Sen tog vi vårt pick och pack, dvs. hundra kassar, väskor och mat som vi handlat, och åkte "hem" till Askuddsvägen. Jobbigt det här släpandet. Tur att det snart är över!
På besök hos Jeff.
Igår var jag till BB för att skåda underverket, utrustad med present till både mor och barn. Jag hade köpt två bodysar och ett paket blöjor till Jeff och amningskupor och energysnacks till mamma Tessa.
När jag kom in och såg den lilla plastsängen, där nyfödingarna brukar ligga och dyna, trodde jag först inte det var någon bebis där. Men vid en närmare titt låg han visst där, så liten och ljuvlig. Nedbäddad, sovandes på sida med de långa, smala fingrarna under hakan. Sen var det ju svårt att slita blicken från honom.
Det kom fler besökare, bland annat Natalie, som är kanske 2-3 år.
"Jag vill paja den!" sa hon och tittade längtansfullt på Jeff och man fick lust att knipa henne hårt i kinderna, så gullig var hon.
Och Tessa mådde bra, fast hade lite svårt att skratta utan att hon fick "magknip". Sen visade hon bild på den äckliga "hårbollen", dermoiden (tror jag det hette) som togs ut samtidigt som Jeff. Blä, säger jag bara!
Jag dricker vin och lagar mat till min älskling nu. Jag har köpt rosor och dukat med ljus. För han är helt enkelt bäst!
Full koll!
Som lärare är det viktigt att visa att man har full koll och vet vad man sysslar med. Eller åtminstone låtsas som man vet det... Man ska såklart erkänna att man kan göra misstag och fel, men när man t ex ska lära eleverna en låt man aldrig i hela sitt liv hört förut och bara suttit och försökt öva in under en 10 minuters rast, gäller det att vara övertygande.
Först kolla:
"Jaha, då ska vi sjunga den här låten. 'Ridom, ridom' heter den. Har någon hört den förut?"
Sjutton skakningar på huvudet.
"Bra!" tänker man, för man vill inte sjunga fel och att någon unge ska påpeka det för en. "Såhär går den!" säger jag hurtigt, harklar mig och sätter darr på strängarna på gitarren, E-moll, och tar ton. Det skorrar lite i strängarna, det är rätt svåra ackordbyten och jag har fullt sjå med att hålla koll på text, ackord och fingersättning.
Men ungarna lyssnar och när jag kommit till slutet av låten håller jag ackordet och hojtar: "Nu sjunger ni meeed!" Och de gör som jag säger, försöker. Jag stakar mig i spelandet, tappar bort mig i texten, men håller god min och rajtar vidare.
När låten är slut är jag lika slut. Men jag ler och säger: "Jahapp! Det var den det! Nu tar vi nästa!"
Men det är kul att jag lyckades "lura" dem!
Nu kanske ni undrar varför jag ger mig på låtar som jag aldrig hört. Saken är den att min kollega, som är stressad inför julfest- och luciaprogram, bad mig öva dessa låtar med eleverna. Och tiden är knapp, det måste göras! Jag är lite orolig bara för den gången kollegan ska öva "Ridom, ridom" med ungarna. "Sådär sjunger inte Jenny den!" kommer de säga.
Ditt å datt.
Och mitt i allt ringer kollegan från Rby och är stressad över lucia- och julfestprogram som vi tillsammans ska sätta ihop. Kul, visst, men det är lite mycket på samma gång!
Promenerade ner till stan vid 12-tiden, tränade lite core och lunchade med Carola på Eat. Trevligt!
Nu ska jag slita vidare med resultatet.
Förresten, stora gratulationer till Tessa och Chrille + storasyster Li, som igår blev en till i familjen då lille Jeff kom till världen. Imorrn ska jag dit och snoka på honom, satan vad spännande! Det var inte igår man såg en så färsk bebis. Myyyys!
Skriver jag uppsats lika osammanhängade som jag bloggar, lär det bli ett fett U :) Tur att de e skillnad.
Inreda.
Igårkväll sprang vi mellan datorn (ikea.se) och hallen med måttband i högsta hugg. Här ska inredas! I helgen ska vi kolla på tapeter och vi är redan överens om ungefäääär hur de ska se ut. Vi är nästan löjligt överens och det kommer bli så jäla snyggt! Den sista utmaningen är att låta Joel komma med förslag till sitt rum, det kan bli vadsomhelst det. Vi har redan planerat lite på förväg att bygga en loftsäng åt honom för att spara utrymme i det lilla rummet som ska bli hans. Men det gillar han nog!
Nu ska jag slänga i mig lite halvfabrikat, fortsätta arbetet en stund och sen iväg och träna. Skönt!
Morgonbestyr.
Jag satt uppe till kl 02 inatt och skrev klart första utkastet till min litteraturgenomgång. Nu på morgonen traskade jag och Seidi iväg till Malins livs för att köpa kuvert och frimärken så jag kunde posta iväg brevet. Man hade önskat att man hade fått använda sig av den moderna tekniken för att sända iväg sitt arbete till sin handledare, men vissa föredrar tydligen än idag att få snail-mail. Det är dyrare, det tar myyyyycke längre tid och är helt enkelt allmänt besvärligt.
Jag och expediten på Malins försökte med alla medel slå våra kloka huvuden ihop för att komma fram till vad mitt brev skulle kosta att skicka iväg till Sverige. Hur många frimärken skulle jag ha? Jaha, två av den sorten, då saknas det fortfarande 35 cent, vad vägde kuvertet igen nu då? Och vad skulle det bli att kosta? Just ja, hur mycket hade vi satt på hittills nu då i frimärksväg? Jag smattade till sist på två förstaklassfrimärken plus ett Björn Borg-frimärke för 55 cent. Aldrig har jag köpt nåt av märket Björn Borg så billigt! Men nu ligger ialla fall brevet i lådan och väntar på transport.
Påväg hem från brevlådan stötte vi på Henrik som stod vid banken och gjorde sitt jobb, skötte om fastigheten helt enkelt. Asså, män i uniform i all ära, men det finns inget som är så läckert som en handyman i blåkläderbrallor, röda hörselkåpor med radio på skallen och arbetshandskar som det t o m står Handyman på. Jag kastade mig i hans famn och Seidi kastade sig över hans fina handymanhandske, slängde runt med den lite och rev till sist upp sömmarna. Hon fick behålla handsken och bar den med högt huvud hela vägen hem och nu ligger den i slarvor på hennes äckliga madrass.
Nu ska jag cykla in till stan och lämna tillbaks bandinspelaren jag använt till mina intervjuer.
Kaffekopp.
Imorse stod det en kaffekopp på Seidis madrass. I koppen låg en av hennes benbitar.
"Vad har du gjort?" frågade jag henne. Då såg hon såhär skamsen ut.
Jag brukar nämnligen använda kaffekopparna som sockerskålar. Kanske hon försökte dölja att det varit socker i koppen genom att lägga dit sitt ben. Hur koppen kommit från köksbordet till madrassen kunde hon inte förklara.
"En sak har jag alltid undrat" frågade Henrik häromdagen. "Var har du fått de här nätta kaffekopparna ifrån?" sen flinade han brett och tog betäckning när jag lätt och kärleksfullt boxade till honom på axeln.
Jag har faktiskt ärvt dom av min mor och jag tycker de är jättenätta och gulliga! Sådeså!
Två spöken.
Vad hade ni gjort om ni mött dessa läskiga spöken en mörk novemberkväll? De som fick besök av dem igår vågade inte annat än att ge dem massa godis, för visst ser de läskiga ut! De överfulla godispåsarna vittnade också om att de skrämt skiten ur folk i kvarteret.
Hallowbild.
Kan ju ändå inte låta bli att göra en halloweenbild. Hihi.
Halloweeeeeeeeeeen.
Idag är det fredag och Halloween. Vissa hade halloween i onsdags, vissa har på lördag. Man vet inte riktigt när det är. Den är mest jobbig den där högtiden, tycker jag. Det ska köpas dräkt och smink, man ska handla godis till ungar för att slippa bus och i värsta fall ska man traska runt i novembermörkret med ett litet spöke vid näven som ska skrämmas och tigga godis. Som tur ska Joel få gå och spöka med polarna Simon och Marcial, så jag slipper följa med. Jag vet ju att det är många som inte gillar att Alla helgons dag har blivit "spökdagen", föräldrar får skäll i messa nyan för att de låter ungarna gå runt och knacka dörr och skrämma slag på äldre tanter som precis tänt ett stämningsfullt ljus och sitter i gungstolen med en broderad näsduk i handen och minns sin bortgångne make.
Vi har ialla fall planerat lite mys med några goá rullar och vin här på Askuddsvägen. Jag ska försöka släppa arbetet för en stund, så jag kan kramas med favoritkillarna.
Jag och Henrik håller på att kolla på tapeter till hallen. Hallen på Doppingvägen. Ja, vi bor ju liksom på två addresser och tycker det är dags att lämna den ena. Farväl Askuddsvägen! VI får se när flytten blir av, i första hand ska jag fixa skolan klart och så ska vi väl ut i världen en snabbis innan vi blir sambos på riktigt. Men vi planerar och klurar på hur vi ska få plats på 63 kvadrat, eller vad det nu är i hans lägenhet. Har någon ett tips på en billig trea, så tar vi gärna emot det förstås :)
(none)
Jag funderade på en grej när jag fick det positiva beskedet om hemtentan. Eftersom jag trodde att jag visste att jag skulle få göra om den, blev jag nästan förnärmad först när jag såg resultatet. Ett G?! DET var jag verkligen inte värd! Min kära och alltid lika uppmuntrande mor sa en gång vid ett annat tillfälle då jag fått bra betyg: "Jah... man har ju hört att de har så låga krav på högskolorna nuförtiden." Jag börjar fundera på om hon inte har rätt. Eller så är det så att jag har för dålig tilltro till mig själv. Kanske kraven är precis lagom, och kanske jag faktiskt kan klara av det som krävs. En liten fundering bara såhär på torsdagseftermiddagen...
Måste ju berätta om fortsättnigen på gårdagen och kampen om Joels rätt att läsa.
Egentligen är det inte mer än att de hade lekt skola hela förmiddagen, Joel och några andra barn. Tänk att de fick göra det och inte blev avbrutna då!
Aja... nu ska jag kolla att min intervjuutrustning är i skick innan det är dags.
Hej.