Att läsa eller icke läsa.
I Rby har det kasserats gamla läseböcker, ni vet: Olas, Elsas och Leos bok, den serien som var inne då jag själv började läsa för tjugo år sen. Jag tog hem Olas bok till Joel på skoj. Han som helst av allt vill börja skolan NU. Överlycklig blev han över sin nya läsebok och började genast kämpa med orden. Vi låg och läste tillsammans på sängen, jag i Roger Säljös bok och Joel i Olas bok. 14 sidor läste han!
Imorse skulle han bestämt ha med sig läseboken till dagis. "Det är så tråkigt när vi sitter och väntar på att få börja förskolan, då tänkte jag att jag kunde sitta och läsa lite medans." Javisst, jag är skitglad över att ungen vill läsa. "Ta med den du!"
När vi kommer in till dagis sitter en i personalen och spelar spel med några barn. Joel visar stolt sin läsebok.
"Nämen, inte ska du väl läsa nu heller. Det där får du spara tills du börjar skolan, du kommer ju få jättetråkigt annars om du redan kan. Passa på att göra annat nu istället medan du har möjlighet."
"Jo..." försöker jag, "men nog underlättar det ju om man kan läsa när man börjar skolan. Och så tycker jag inte det är något fel att uppmuntra om barnen har intresse."
"Men det får absolut inte bli något tvång!" påpekar hon, men håller med att man ska uppmuntra.
Självklart ska det inte vara tvång på att barnen ska lära sig läsa i förskolan, eller att föräldrar ska tvinga ungarna med mor och sol innan de börjar skolan. Men nog arbetar man ju med bokstäver redan i förskolan, varför ska man då inte uppmuntra till läsning för de som har intresset? Och om en unge har lust att läsa även utanför förskoletid, mellan 12 och 13 måndag till torsdag, ska man hindra dem då för att de "borde passa på att göra annat". Annat roligt, då eller? Är läsning tråkigt och borde sparas till skolstarten? Ska man verkligen säga det till ett barn att han inte borde läsa? När det finns så många som har svårigheter borde man väl vara skitglad över de som vill och kan!
Jag pussar Joel på huvet medan han något nedtryckt i skorna sitter med Olas bok och läser trots sin dagisfrökens pessimism.
Ni som är förskollärare kan ju ge er syn på saken och berätta om jag har fel.
Imorse skulle han bestämt ha med sig läseboken till dagis. "Det är så tråkigt när vi sitter och väntar på att få börja förskolan, då tänkte jag att jag kunde sitta och läsa lite medans." Javisst, jag är skitglad över att ungen vill läsa. "Ta med den du!"
När vi kommer in till dagis sitter en i personalen och spelar spel med några barn. Joel visar stolt sin läsebok.
"Nämen, inte ska du väl läsa nu heller. Det där får du spara tills du börjar skolan, du kommer ju få jättetråkigt annars om du redan kan. Passa på att göra annat nu istället medan du har möjlighet."
"Jo..." försöker jag, "men nog underlättar det ju om man kan läsa när man börjar skolan. Och så tycker jag inte det är något fel att uppmuntra om barnen har intresse."
"Men det får absolut inte bli något tvång!" påpekar hon, men håller med att man ska uppmuntra.
Självklart ska det inte vara tvång på att barnen ska lära sig läsa i förskolan, eller att föräldrar ska tvinga ungarna med mor och sol innan de börjar skolan. Men nog arbetar man ju med bokstäver redan i förskolan, varför ska man då inte uppmuntra till läsning för de som har intresset? Och om en unge har lust att läsa även utanför förskoletid, mellan 12 och 13 måndag till torsdag, ska man hindra dem då för att de "borde passa på att göra annat". Annat roligt, då eller? Är läsning tråkigt och borde sparas till skolstarten? Ska man verkligen säga det till ett barn att han inte borde läsa? När det finns så många som har svårigheter borde man väl vara skitglad över de som vill och kan!
Jag pussar Joel på huvet medan han något nedtryckt i skorna sitter med Olas bok och läser trots sin dagisfrökens pessimism.
Ni som är förskollärare kan ju ge er syn på saken och berätta om jag har fel.
Yes!
Godkänd på hemtentan!
Asså... jag fattar det inte. Men herregud vad skönt!
Ytterligare en bock i protokollet... ytterligare ett steg närmare... Vílken kick!. Måtte jag nu bara bli klar med ex arbetet i tid.
Wohooo!
Asså... jag fattar det inte. Men herregud vad skönt!
Ytterligare en bock i protokollet... ytterligare ett steg närmare... Vílken kick!. Måtte jag nu bara bli klar med ex arbetet i tid.
Wohooo!
Vill inte mer!
Jag ångrar bittert att jag gav mig in på det här jäkla arbetet själv. Jag skulle hugga av min högra arm, bara någon hjälpte mig att skriva.
Tror jag börjar lipa och ge upp snart.
Jag skiter i att bli lärare.
Jag kan börja städa, steka hamburgere eller t o m jobba på Robert´s coffee två månader gratis bara nån ville hjälpa till lite.
Ajö.
Tror jag börjar lipa och ge upp snart.
Jag skiter i att bli lärare.
Jag kan börja städa, steka hamburgere eller t o m jobba på Robert´s coffee två månader gratis bara nån ville hjälpa till lite.
Ajö.
Urin och ReVigör.
Urinprovet är lämnat och det gick bra tror jag. Jag spillde ingenting, utan fick i alla de gyllene dropparna i muggen. :)
Idag har jag vickat i Rby, haft ettan-tvåan. Gullungar! Herregud vad jag har klumat och petat på dem idag, man kan inte låta bli. Vissa skulle man sätta tänderna i om man fick!
Jag har ju inte berättat om den trevliga personalfesten som gick av stapeln i fredags heller! Vi åt tacos, drack vin och blåbärsgroggar, spelade Så det kan låta (=SKITKUL, och JAG OCH TONY VANN... såklart :). Sen blev det lite Rappakalja och vips var klockan hundra och dags för hemfärd. Jag träffade min man på Dinos, där han precis gjorde sig redo för att sjunga kareoke. Jag ställde upp som moraliskt stöd, även om Ozzylåten för mig var totalt okänd.
Klockan halv tie på lördagmorgonen svepte jag den sista brustabletten av tre i ReVigör-kuren, trestegsmetoden som ska förhindra svåra dagen-efter-besvär. Men det var hårt att arbeta på Dillen ändå. Efter flera timmars illamående och magont gick jag på toaletten och satte fingrarna i halsen. A-L som jag jobbade med tittade konstigt på mina glansiga och rödsprängda ögon när jag återvände från toabesöket.
"Jag är okej" frustade jag fram. "Nu känns det mycket bättre!"
Sen gick dagen i en rasande fart och jag åkte hem till min prins. Vi hade planerat Dinos igen, men vi orkade inte, utan blev hemma och såg på Brokeback Mountin. Liiiip, säger jag bara!
Idag kommer "Ove" hem. Roligt!
Idag har jag vickat i Rby, haft ettan-tvåan. Gullungar! Herregud vad jag har klumat och petat på dem idag, man kan inte låta bli. Vissa skulle man sätta tänderna i om man fick!
Jag har ju inte berättat om den trevliga personalfesten som gick av stapeln i fredags heller! Vi åt tacos, drack vin och blåbärsgroggar, spelade Så det kan låta (=SKITKUL, och JAG OCH TONY VANN... såklart :). Sen blev det lite Rappakalja och vips var klockan hundra och dags för hemfärd. Jag träffade min man på Dinos, där han precis gjorde sig redo för att sjunga kareoke. Jag ställde upp som moraliskt stöd, även om Ozzylåten för mig var totalt okänd.
Klockan halv tie på lördagmorgonen svepte jag den sista brustabletten av tre i ReVigör-kuren, trestegsmetoden som ska förhindra svåra dagen-efter-besvär. Men det var hårt att arbeta på Dillen ändå. Efter flera timmars illamående och magont gick jag på toaletten och satte fingrarna i halsen. A-L som jag jobbade med tittade konstigt på mina glansiga och rödsprängda ögon när jag återvände från toabesöket.
"Jag är okej" frustade jag fram. "Nu känns det mycket bättre!"
Sen gick dagen i en rasande fart och jag åkte hem till min prins. Vi hade planerat Dinos igen, men vi orkade inte, utan blev hemma och såg på Brokeback Mountin. Liiiip, säger jag bara!
Idag kommer "Ove" hem. Roligt!
Kan inte låta bli.
Jag har arbetat flitigt idag. Gjort en intervju som jag sammanställt och skrivit många sidor på min bakgrund. Det låter tyvärr bättre än vad det är, för jag har nu ungefär 20 sidor bakgrund att fnula över och skriva om på "mitt sätt". Nu väntar jag på att få åka på personalfest med Rby-gänget, så jag passar på att skrvia lite strunt!
När jag satt här och skrev så tangenterna höll på lossna, fick jag lite besök av världens finaste fastighetsskötare, som levererade en hund. Seidi får vara med husse på jobbet då matte har annat för sig. Matte tycker Seidi gott och väl kan vara ensam några timmar, men husse envisas med att släpa runt på henne och binda henne vid stuprännor då han klipper gräs och "jagar löv" med blåsmaskinen. Seidi har dock hittat en trevlig underhållning när husse arbetar: hon samlar äpplen och gräver ner. Hon gräver en stor grop på en sekund, lägger ner äpplet och puttar omsorgsfullt över jorden med nosen. Nu har hon dille på äpplen. Häromkvällen när vi var ute på promenad plockade hon sig ett äpple som hon bar med sig hela vägen hem. Väl hemma lade hon sig på sin "säng" och åt upp det.
Hursomhelst började vi (av nån anledning, vi pratar om mycket konstiga saker) diskutera urinprovtagningar. Jag hävdade att det var orättvist att män och kvinnor ska få lika stor mugg att kissa i. Männen har det ju lätt att sticka ner "uken" i muggen och spilla i några droppar.
Vi kvinnor ska sitta på porslinet, sticka in muggen under rumpan och försöka pricka strålen på rätt ställe utan att titta. Man försöker förutspå vart strålen ska spruta, ibland är man ju jäkligt pissnödig. Då sprutar den rätt framåt. Jaha... då har man ju pisset, som borde ligga i muggen, strilandes rätt ut över underarmen.
Ibland försöker man lite försiktigt släppa på trycket, med resultatet att pisset strilar åt sidan och börjar rinna längs låret. Förfärat försöker man fånga upp de spillda dropparna genom att skrapa upp dem med muggkanten.
Är man jättelätt på trycket, rinner pisset bakåt mot rumpan. Då kan det lätt bli fel i provsvaret. "Ojdå, du har skit i urinet. Det är allvarligt!"
De påpekar ju ofta det, att det är de första dropparna som är viktigast när man tar urinprov. Men hur i helsikke ska man få dit dem då, när man inte har en jäkla aning om var de kommer hamna?
Jag funderade på att kräva en avlång balja att urinera i nästa gång jag ska lämna pissprov.
När jag satt här och skrev så tangenterna höll på lossna, fick jag lite besök av världens finaste fastighetsskötare, som levererade en hund. Seidi får vara med husse på jobbet då matte har annat för sig. Matte tycker Seidi gott och väl kan vara ensam några timmar, men husse envisas med att släpa runt på henne och binda henne vid stuprännor då han klipper gräs och "jagar löv" med blåsmaskinen. Seidi har dock hittat en trevlig underhållning när husse arbetar: hon samlar äpplen och gräver ner. Hon gräver en stor grop på en sekund, lägger ner äpplet och puttar omsorgsfullt över jorden med nosen. Nu har hon dille på äpplen. Häromkvällen när vi var ute på promenad plockade hon sig ett äpple som hon bar med sig hela vägen hem. Väl hemma lade hon sig på sin "säng" och åt upp det.
Hursomhelst började vi (av nån anledning, vi pratar om mycket konstiga saker) diskutera urinprovtagningar. Jag hävdade att det var orättvist att män och kvinnor ska få lika stor mugg att kissa i. Männen har det ju lätt att sticka ner "uken" i muggen och spilla i några droppar.
Vi kvinnor ska sitta på porslinet, sticka in muggen under rumpan och försöka pricka strålen på rätt ställe utan att titta. Man försöker förutspå vart strålen ska spruta, ibland är man ju jäkligt pissnödig. Då sprutar den rätt framåt. Jaha... då har man ju pisset, som borde ligga i muggen, strilandes rätt ut över underarmen.
Ibland försöker man lite försiktigt släppa på trycket, med resultatet att pisset strilar åt sidan och börjar rinna längs låret. Förfärat försöker man fånga upp de spillda dropparna genom att skrapa upp dem med muggkanten.
Är man jättelätt på trycket, rinner pisset bakåt mot rumpan. Då kan det lätt bli fel i provsvaret. "Ojdå, du har skit i urinet. Det är allvarligt!"
De påpekar ju ofta det, att det är de första dropparna som är viktigast när man tar urinprov. Men hur i helsikke ska man få dit dem då, när man inte har en jäkla aning om var de kommer hamna?
Jag funderade på att kräva en avlång balja att urinera i nästa gång jag ska lämna pissprov.
Farväl.
Jag hinner inte blogga. Kanske återkommer i januari om jag är klar med mina skolarbeten då...
Intervjuer o cheesecake.
Sådärja. Då har jag avklarat mina första tre intervjuer och det gick riktigt bra!
På hemvägen svängde jag in till Kantarellen för att köpa nåt enkelt till middag. Det slutade med att jag kom ut med gelatinblad, kesella, philadelphiaost, digestivekex och frusna hallon. Ni vet väl vad det betyder? Cheesecake. Inte till middag dock. Jag kom på att vi hade en frusen klump köttfärs i frysen, det får duga.
Nu har jag lagat caken och ätit upp resterna av "fyllningen": typ en halvliter hallonröra som satt sig som en fet hinna i buken. Jag är inne i en riktig sug-period. Alltså, sug efter mat period. Igårkväll åt vi ägg, mackor, avocado och te till kvällsmat. Sen hittade vi en kvarts chipspåse. Sen blev det mandariner och mandlar innan vi äntligen släpade våra feta kroppar till sängs.
Henrik har nyss slutat snusa och har hittills tuggat Nicorette. Nu har han slutat med Nicorette och har istället börja få sug efter alltmöjligt. Och jag sympatiäter med honom. Tur att viktstången ligger i sovrummet och kallar på mig emellanåt...
Nu ska jag sammanställa intervjuer!
Ses ikväll då!
På hemvägen svängde jag in till Kantarellen för att köpa nåt enkelt till middag. Det slutade med att jag kom ut med gelatinblad, kesella, philadelphiaost, digestivekex och frusna hallon. Ni vet väl vad det betyder? Cheesecake. Inte till middag dock. Jag kom på att vi hade en frusen klump köttfärs i frysen, det får duga.
Nu har jag lagat caken och ätit upp resterna av "fyllningen": typ en halvliter hallonröra som satt sig som en fet hinna i buken. Jag är inne i en riktig sug-period. Alltså, sug efter mat period. Igårkväll åt vi ägg, mackor, avocado och te till kvällsmat. Sen hittade vi en kvarts chipspåse. Sen blev det mandariner och mandlar innan vi äntligen släpade våra feta kroppar till sängs.
Henrik har nyss slutat snusa och har hittills tuggat Nicorette. Nu har han slutat med Nicorette och har istället börja få sug efter alltmöjligt. Och jag sympatiäter med honom. Tur att viktstången ligger i sovrummet och kallar på mig emellanåt...
Nu ska jag sammanställa intervjuer!
Ses ikväll då!
Städiver.
Det är tur att man åtminstone får städiver när man är sur och på dåligt humör. Jag har märkt att så fort Joel tjafsar och jag blir irriterad, sliter jag tag i nån sak eller nåt skräp och medan jag tjatar och försöker argumentera emot, för jag saken till sin rätta plats. Och mitt i allt, innan jag vet ordet av, så står jag med dammsugare och skurmopp (Enjo, skitbra!) i högsta hugg och svabbar så svetten sprutar.
Idag var det inget tjafs som utlöste min iver, utan bara det att jag mest var sur och irriterad över ingentingspeciellt.
För det första var jag uppe i ottan imorse och slet ut en ovillig hund på morgonpromenad, medan resten sov. Då hade jag redan varit vaken i en timme och legat och grubblat, sådär som man gör när man inte kan sova. Sen har dagen fortsatt i samma goda tempo!
Jag har dammsugit och torkat golv. Jag gjort rent i igengrodda skrymslen, t ex golvsilen i badrummet, yäck! Jag har gjort en plats för skitiga och sandiga barnskor precis innanför dörren, eftersom allt grus ute på gården fastnar på skorna och dras in när de på rad travar in i hallen. Jag har tvättat överdragen till soffkuddarna, vikt två maskiner tvätt och vädrat min enda matta. Jag har också hunnit med att plugga lite, åkt och handlat till den goda GI chokladkakan som serveras imorgon för den som tänker komma på Enjoparty och jag har stekt plättar till lunch.
Nu är klockan snart tre på eftermiddagen.... halva dan kvar... jag tror jag går en promenad med Seidi som ligger och gnäller efter husse i hallen. Sen tror jag att jag sliter lite i viktstången innan det är dags att laga middag. Sen hinner jag nog plugga och förbereda mig inför morgondagens intervjuer innan det är dags att sätta Joel i badet, natta och kolla på "ensam mamma söker".
Idag var det inget tjafs som utlöste min iver, utan bara det att jag mest var sur och irriterad över ingentingspeciellt.
För det första var jag uppe i ottan imorse och slet ut en ovillig hund på morgonpromenad, medan resten sov. Då hade jag redan varit vaken i en timme och legat och grubblat, sådär som man gör när man inte kan sova. Sen har dagen fortsatt i samma goda tempo!
Jag har dammsugit och torkat golv. Jag gjort rent i igengrodda skrymslen, t ex golvsilen i badrummet, yäck! Jag har gjort en plats för skitiga och sandiga barnskor precis innanför dörren, eftersom allt grus ute på gården fastnar på skorna och dras in när de på rad travar in i hallen. Jag har tvättat överdragen till soffkuddarna, vikt två maskiner tvätt och vädrat min enda matta. Jag har också hunnit med att plugga lite, åkt och handlat till den goda GI chokladkakan som serveras imorgon för den som tänker komma på Enjoparty och jag har stekt plättar till lunch.
Nu är klockan snart tre på eftermiddagen.... halva dan kvar... jag tror jag går en promenad med Seidi som ligger och gnäller efter husse i hallen. Sen tror jag att jag sliter lite i viktstången innan det är dags att laga middag. Sen hinner jag nog plugga och förbereda mig inför morgondagens intervjuer innan det är dags att sätta Joel i badet, natta och kolla på "ensam mamma söker".
Sköna lördag.
Kommer ni ihåg ett program som hette Sköna Söndag som gick på teve för ett tiotal år sedan? Jag bara kom på det när jag skrev sköna lördag som rubrik... kul. Jag tror han där växt- och plantgubben, Bertil -nånting, var med där och talade om pelargoner och violer på svår skånska.
En annan skåning som jag kom att tänka på när jag skrev om Bertil, det är vingubben på tv4. Vad heter han?! Han smyger runt bland vinrankor i Frankrike, fräser, spottar, får konstiga utbrott och ser helt galen ut i sin yviga frisyr. Jag har mycket svårt för den mannen... Bengt, heter han va? Jo, Bengt Fritiofsson (svårt att stava...).
Ja, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om...
Jag vet inte om jag ska kalla Romeo för Romeo längre. Han har ju liksom blivit Henrik med hela folket. Så jag tror han får heta så i bloggen nu också.
Hursomhelst har Henrik hämtat hem en skivstång med fyra femkilosvikter på. Hela familjen knuffas och trängs runt stången och är ivriga på att arbeta på bicepsen. Vi skrämde ialla fall bort Joel och sa att han skulle stanna i växten om han började lyfta skrot i så unga dar. Nä... riktigt så var det inte. Självklart fick han prova på. En femkilosvikt var allt han mäktade på ("Men jag stannar väl inte i växten om jag lyfter den här...?"), jag var livrädd att han skulle tappa den på sin tå, eller ännu värre... MIN tå!
Idag har vi varit på stan och lunchat med Elias och Ann-Catherine. På Eat satt de söta kusinerna bredvid varandra och delade på en portion lasagne. Joel kunde inte låta Elias vara, utan satt och klappade honom på huvudet och armarna och bet ihop tänderna som om han hellre hade satt tänderna i sin lilla kusin än i lasagnen. "Han är så söt" sa Joel. Och man kan inte annat än hålla med! Vi åkte häst och vagn också och Joel sjöng kareoke i sossarnas tält. Först sjöng han favoritlåten The final countdown och sen den där Christer Sandelin låten, Hon har ett sätt, eller vad den nu heter. "Hon står på sina knän och ber" går en del av texten. Fast Joel sjöng "Hon står på sina kvinnoben".
Vi trampade hemåt i kylan vid 14-tiden. Nu är Joel ute och leker med Marcial och Henrik är och lirar rock ´n roll med Facedrill, som förresten har spelning på Pub Bastun den 17 november. Det ska bli kul att se Enberg på scen! Jag har ju faktiskt sett honom på dvd en gång. Det är lite Janne Schaffer över munrörelserna när han spelar, men som rockstjärna måste man väl ha ett signum, antar jag :)
En annan skåning som jag kom att tänka på när jag skrev om Bertil, det är vingubben på tv4. Vad heter han?! Han smyger runt bland vinrankor i Frankrike, fräser, spottar, får konstiga utbrott och ser helt galen ut i sin yviga frisyr. Jag har mycket svårt för den mannen... Bengt, heter han va? Jo, Bengt Fritiofsson (svårt att stava...).
Ja, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om...
Jag vet inte om jag ska kalla Romeo för Romeo längre. Han har ju liksom blivit Henrik med hela folket. Så jag tror han får heta så i bloggen nu också.
Hursomhelst har Henrik hämtat hem en skivstång med fyra femkilosvikter på. Hela familjen knuffas och trängs runt stången och är ivriga på att arbeta på bicepsen. Vi skrämde ialla fall bort Joel och sa att han skulle stanna i växten om han började lyfta skrot i så unga dar. Nä... riktigt så var det inte. Självklart fick han prova på. En femkilosvikt var allt han mäktade på ("Men jag stannar väl inte i växten om jag lyfter den här...?"), jag var livrädd att han skulle tappa den på sin tå, eller ännu värre... MIN tå!
Idag har vi varit på stan och lunchat med Elias och Ann-Catherine. På Eat satt de söta kusinerna bredvid varandra och delade på en portion lasagne. Joel kunde inte låta Elias vara, utan satt och klappade honom på huvudet och armarna och bet ihop tänderna som om han hellre hade satt tänderna i sin lilla kusin än i lasagnen. "Han är så söt" sa Joel. Och man kan inte annat än hålla med! Vi åkte häst och vagn också och Joel sjöng kareoke i sossarnas tält. Först sjöng han favoritlåten The final countdown och sen den där Christer Sandelin låten, Hon har ett sätt, eller vad den nu heter. "Hon står på sina knän och ber" går en del av texten. Fast Joel sjöng "Hon står på sina kvinnoben".
Vi trampade hemåt i kylan vid 14-tiden. Nu är Joel ute och leker med Marcial och Henrik är och lirar rock ´n roll med Facedrill, som förresten har spelning på Pub Bastun den 17 november. Det ska bli kul att se Enberg på scen! Jag har ju faktiskt sett honom på dvd en gång. Det är lite Janne Schaffer över munrörelserna när han spelar, men som rockstjärna måste man väl ha ett signum, antar jag :)
Skola och Enjo.
Jag sitter med papper och böcker ovanför huvudet, jag har sammanställt mina observationer och bokat in tid till intervjuer. Jag har lånat bandinspelare från Läromedelscentralen och fick t o m en kassett därifrån. Dock bara en 90 minuters, lär behövas fler, för här ska grillas informanter! Skämt åsido... finns det överhuvudtaget kassetter att köpa nuförtiden?!
Jag lunchade med Carola på Katten. Hon bjöd på en försenad födelsedagslunch. Hon har iofs också fyllt år här i höst, så det blir väl jag som får bjulla nästa gång :) Trevligt var det ialla fall!
Jag är två pers kort till mitt fantastiska Enjoparty på måndag. Någon som kan lura med sig nån mamma, kompis, syster eller varför inte pappa eller bror? Jag fortsätter locka med godsaker, såväl nyttiga som onyttiga. Och för att inte tala om det härligt mjukgörande fotbadet med väldoftande OCH miljövänliga preparat som ni kommer att få sitta och badda fötterna i under tiden. Eller så kanske någon vill göra en beställning, det går bra det med. Börjar bli dags att tänka på julklappar nu, varför inte köpa en trevlig toalettborste eller ett dammsvärd?
Nej, nu har jag inte tid med mer reklam, måste återgå till arbetet.
Jag lunchade med Carola på Katten. Hon bjöd på en försenad födelsedagslunch. Hon har iofs också fyllt år här i höst, så det blir väl jag som får bjulla nästa gång :) Trevligt var det ialla fall!
Jag är två pers kort till mitt fantastiska Enjoparty på måndag. Någon som kan lura med sig nån mamma, kompis, syster eller varför inte pappa eller bror? Jag fortsätter locka med godsaker, såväl nyttiga som onyttiga. Och för att inte tala om det härligt mjukgörande fotbadet med väldoftande OCH miljövänliga preparat som ni kommer att få sitta och badda fötterna i under tiden. Eller så kanske någon vill göra en beställning, det går bra det med. Börjar bli dags att tänka på julklappar nu, varför inte köpa en trevlig toalettborste eller ett dammsvärd?
Nej, nu har jag inte tid med mer reklam, måste återgå till arbetet.
Semester.
Nu när vi är seriösa och har planer för en gemensam framtid är det ju dags för den obligatoriska romantiska semestern på tu man hand.
Vi är inte så kräsna, men det ska vara varmt (på gränsen till hett) och det ska vara billigt! Vid tidpunkten vi har planerat att åka (januari) verkar det vara ända ner till Afrikatrakterna som gäller för att man ska få lite värme. Thailand vore ju underbart, men smakar det så kostar det. Någon som har nått hett tips på bra och billig semester?
Vi är inte så kräsna, men det ska vara varmt (på gränsen till hett) och det ska vara billigt! Vid tidpunkten vi har planerat att åka (januari) verkar det vara ända ner till Afrikatrakterna som gäller för att man ska få lite värme. Thailand vore ju underbart, men smakar det så kostar det. Någon som har nått hett tips på bra och billig semester?
Lukter och fårskallar.
Idag lade jag märke till många saker på min och Seidis morgonpromenad.
Framförallt doftade det så mycket! Redan när jag vaknade imorse kände jag doften av härligt rostat bröd. Romeos frukostbröd.
Ute sken solen, det var frost i gräset, frisk luft och lite dimdisigt. När vi passerade Backebergs sportfält smög sig en höströkig doft in i snoken. Jag drog in och andades ut så det rykte ur munnen. Vid MP höll man på att asfaltera. Mmmmm! Asfaltsdoft är nästan lika bra som bensinångorna man gärna drar i sig när man tankar Carro. När vi gått över Östra utfarten vid Mariebad och kom in på grusvägen genom skogen låg doften av fårpäls tung i näsan. Ni vet, den där oljiga, feta lukten som man inte riktigt vet om den är god eller inte.
Vid stängslet stod ett gäng får och glodde dumt på oss när vi gick förbi. Den ene stod med huvudet ut genom stängslet och hans (eller hennes, jag könsbestämde inte) fårkompisar stod tätt bakom. Först trodde jag att fåret ville ha gräset, som ju alltid är grönare, på andra sidan. Men sen insåg jag att fårskallen hade fastnat. Vi gick fram, jag och Seidi, för att se om han skulle dra undan skallen när vi kom nära. Men inte ens när Seidi ivrigt gick med nosen över hela huvet på honom rörde han sig. Han satt liksom fast med skallen mellan en stolpe och i ett av hålen i fårstängslet. Jag tog tag i stängslet och drog det åt sidan så mycket jag kunde för att vidga hålet. Fårkompisarna blev arga och trodde jag ville deras vän illa, så de började stånga mot mig.
Men oj, vilken lycka när den lille krabaten kunde dra skallen igenom stängslet och blev fri! Alla fåren skuttade runt honom med långa halsar och de kastade förvånade blickar åt höger och vänster. Det såg ut som om de tänkte "Hur gick det där till? Aja, men vi är jävligt glada att du är fri igen!"
Jenny - vardagshjälten!
Framförallt doftade det så mycket! Redan när jag vaknade imorse kände jag doften av härligt rostat bröd. Romeos frukostbröd.
Ute sken solen, det var frost i gräset, frisk luft och lite dimdisigt. När vi passerade Backebergs sportfält smög sig en höströkig doft in i snoken. Jag drog in och andades ut så det rykte ur munnen. Vid MP höll man på att asfaltera. Mmmmm! Asfaltsdoft är nästan lika bra som bensinångorna man gärna drar i sig när man tankar Carro. När vi gått över Östra utfarten vid Mariebad och kom in på grusvägen genom skogen låg doften av fårpäls tung i näsan. Ni vet, den där oljiga, feta lukten som man inte riktigt vet om den är god eller inte.
Vid stängslet stod ett gäng får och glodde dumt på oss när vi gick förbi. Den ene stod med huvudet ut genom stängslet och hans (eller hennes, jag könsbestämde inte) fårkompisar stod tätt bakom. Först trodde jag att fåret ville ha gräset, som ju alltid är grönare, på andra sidan. Men sen insåg jag att fårskallen hade fastnat. Vi gick fram, jag och Seidi, för att se om han skulle dra undan skallen när vi kom nära. Men inte ens när Seidi ivrigt gick med nosen över hela huvet på honom rörde han sig. Han satt liksom fast med skallen mellan en stolpe och i ett av hålen i fårstängslet. Jag tog tag i stängslet och drog det åt sidan så mycket jag kunde för att vidga hålet. Fårkompisarna blev arga och trodde jag ville deras vän illa, så de började stånga mot mig.
Men oj, vilken lycka när den lille krabaten kunde dra skallen igenom stängslet och blev fri! Alla fåren skuttade runt honom med långa halsar och de kastade förvånade blickar åt höger och vänster. Det såg ut som om de tänkte "Hur gick det där till? Aja, men vi är jävligt glada att du är fri igen!"
Jenny - vardagshjälten!
Uppfostran, ett svårt jobb.
Var uppe i ottan imorse och gjorde frukost till killarna. Den ena killen var trumpen och sur och låg på soffan och gapade: "Var é min frukost!? Jag är hungrig!!" Och det var inte Romeo kan jag säga!
Jag överväger allvarligt att skriva husregler, såna där som man har i skolan ungefär.
I hemmet är vi artiga och talar trevligt till varandra med vacker ton.
Jag funderade också på att införa pricksystem. Det hade vi hade i högstadiet. En prick när man inte skött sig. Skrapade man ihop fem prickar på en vecka fick man kvarsittning.
Alltså, talar man otrevligt och är ful i mun får man en prick. Efter fem prickar får man.... nåt hårt jävla straff.
Men har man däremot varit trevlig en hel dag får man en guldstjärna och har man varit trevlig hela veckan kan man få åka till Mariebad eller nåt annat kul.
Romeo tyckte att det bästa vore att nonchalera den stöddiga attityden och vägra svara.
Igår var Joel stor i mun när han tjafsade om sina dataspel. Han fick dataförbud resten av dagen.
"Som att jag bryr mig! Hallååå! Jag kan faktiskt spela ändå, DU kan inte hindra mig!" sen satte han sig vid datorn. "Mammaaa! Nu håller jag på startar spelet... nu är jag snart framme... nu börjar jag spela!"
Vips fick han dataförbud en hel vecka. Snacka om att testa gränserna ialla fall!
Det är dags att ta i med hårdhandskarna nu, jag vill inte ha en två meter lång, finnig och respektlös tonåring som ropar Jävla kärring! åt mig.
Hur skulle ni göra? Hur har ni gjort med era barn?
Jag överväger allvarligt att skriva husregler, såna där som man har i skolan ungefär.
I hemmet är vi artiga och talar trevligt till varandra med vacker ton.
Jag funderade också på att införa pricksystem. Det hade vi hade i högstadiet. En prick när man inte skött sig. Skrapade man ihop fem prickar på en vecka fick man kvarsittning.
Alltså, talar man otrevligt och är ful i mun får man en prick. Efter fem prickar får man.... nåt hårt jävla straff.
Men har man däremot varit trevlig en hel dag får man en guldstjärna och har man varit trevlig hela veckan kan man få åka till Mariebad eller nåt annat kul.
Romeo tyckte att det bästa vore att nonchalera den stöddiga attityden och vägra svara.
Igår var Joel stor i mun när han tjafsade om sina dataspel. Han fick dataförbud resten av dagen.
"Som att jag bryr mig! Hallååå! Jag kan faktiskt spela ändå, DU kan inte hindra mig!" sen satte han sig vid datorn. "Mammaaa! Nu håller jag på startar spelet... nu är jag snart framme... nu börjar jag spela!"
Vips fick han dataförbud en hel vecka. Snacka om att testa gränserna ialla fall!
Det är dags att ta i med hårdhandskarna nu, jag vill inte ha en två meter lång, finnig och respektlös tonåring som ropar Jävla kärring! åt mig.
Hur skulle ni göra? Hur har ni gjort med era barn?
Inbjudan!
Adressen är den gamla vanliga, nyckeln ligger under krukan!
Vänligen sätt en kråka i kommentatorsfäletet om ni vill komma!
Skulle va JÄTTESNÄLLT!
Jag LOVAR att baka nåt gott till kaffet!
75 dagar kvar till julafton.
Joel frågar: "Hur länge är det kvar till julafton?"
"Mjaa... två och en halv månad ungefär."
Joel funderar..... han vet att det går tretti dagar på en månad.
"Vad är hälften av tretti?"
"Femton."
Joel funderar igen....
"Vad är dubbelt så mycket som tretti? Fast förresten, det vet jag! För det går tretti minuter på en halvtimme och sexti minuter på en timme. Då måste det vara sexti!"
"Bra!"
Joel funderar vidare....
"Vad är femton plus sexti då?"
"Ja... vad är tio plus sexti?"
"Sjutti!"
"Och vad är sjutti plus fem?"
"Sjuttifem!"
Smart tänkt, Joel!
"Mjaa... två och en halv månad ungefär."
Joel funderar..... han vet att det går tretti dagar på en månad.
"Vad är hälften av tretti?"
"Femton."
Joel funderar igen....
"Vad är dubbelt så mycket som tretti? Fast förresten, det vet jag! För det går tretti minuter på en halvtimme och sexti minuter på en timme. Då måste det vara sexti!"
"Bra!"
Joel funderar vidare....
"Vad är femton plus sexti då?"
"Ja... vad är tio plus sexti?"
"Sjutti!"
"Och vad är sjutti plus fem?"
"Sjuttifem!"
Smart tänkt, Joel!
Vin- och kortkväll.
Morgondis och sol. T o m min lägenhet är ljus idag. Joel vaknade tidigt, trots att han la sig 22.30 igår och då var så trött så han grät. Det blir snart en lång och skön morgonpromenad med Lat-Hund och sen iväg på aerobics... fy fan vad jobbigt. Jag längtar inte!
Igår hade vi riktigt trevligt. Linda var sällissjuk och kom på besök. Vi såg Idol, spelade kort åt smörgås och drack vin. Ja alltså, vi som inte är gravida drack vin så jag blev snurrig och Romeo blev högljudd och svarade "abscholut, abscholut" på allting. Linda fick bara vatten, för inget annat fanns hemma.
Flååååås!
Tänkte återuppta min träning som legat på is i flera månader nu. Så idag var jag på aerobicpass på Avancia. Ja, det var Fanny som var instruktör. Vi vet ju alla (som nångång varit på hennes pass) att hon är totalt skoningslös och outtröttbar - hon måste tamejfan ha världens bästa kondis. Jag var kaxig i början, men veknade totalt efter halva tiden. När det äntligen var dags för stretch och jag böjde mig ner efter vattenflaskan som stod på golvet, kände jag hur uppstötningarna trängdes i strupen och det började smaka surt i mun.
På tunga ben trampade jag hemåt i regnet. Imorrn ska jag dit igen. TIll Avancia, aerobicpasset och Fanny.
Nu dricker jag vin.
Det är gott.
Innehåller många kalorier.
Kacknödig.
Idag ska jag ut på mitt första uppdrag i Expedition Examensarbete!
Med kameran tömd och laddad ska jag åka till X-skola och fota klassrum.
Måste bara bajsa först.
Med kameran tömd och laddad ska jag åka till X-skola och fota klassrum.
Måste bara bajsa först.
Baken domnar.
Ena stunden känns det roligt och motiverande och andra stunden helt hopplöst. Jag talar om examensarbetet och den knappa tiden som finns till förfogande. Hade dock ett samtal med min handledare idag och nu känns det lite bättre. Jag har åtminstone ett ämne som intresserar mig och det underlättar ju!
Annars rullar allt på som vanligt här. Det är mest "lugna hemmakvällar och mysiga promenader" för oss. Det trodde man väl aldrig, att man skulle bli en sån! Men när man möter Mannen med stort M behövs det inte så mycket mer... för tillfället. Fick dock höra att det skulle bli personalfest för Rangsbykollegiet om ett par veckor och det tänker jag minsann inte missa! Det sociala livet är inte utmärkande just nu kan jag säga. Minsta lilla avvikelse jag gör från hemmets vrå ger mig dåligt samvete:
Jag borde ju sitta 24h/dygn med nama antingen i dataskärmen eller i nån bok om teoretiska perspektiv på kunskap.
Man lär behöva lite fysisk aktivitet när dagarna i princip spenderas stillasittande så på fredag ska jag skutta runt i Avancias lilla, svettiga gruppträningsrum och prova på aerobic (det enda gruppasset som var ledigt). Och Imorrn ska jag rusa omkring i Rangsbykorridorerna och jaga sjuåringar.
Ett välkommet avbrott i den annars rätt monotona tillvaron. Vad vore jag utan mina torsdagar i skolan??
Och vad vore jag utan den ljuva kärleken? Tur att jag har världens bästa Romeo, som säger att jag är duktig, som uppmuntrar och "sparkar mig i arslet" emellanåt.
Bubbelbad.
Examensarbete idag, men först del 2 om vår trevliga helg.
"Moffa" ringde på söndagsförmiddagen och hade lite jobb till Joel. De båda åkte iväg, medan jag och Romeo tog båten och drog ut för att ta upp näten han lagt ut på lördagen. Däri låg det mest rosa slemmiga maneter, men vi fick ändå några abborrar, två små flundror, en gös, en sik och en stackars strömming. Vi åkte hem till Ma och Pa Enberg för att reda upp. Seidi fick leka med strömmingen på gården och grävde ner fiskhuven i gräsmattan.
Efter arbetet tog vi en kebablunch och såg på en gammal film, starring Henrik Enberg. Filmen är väl en sisådär 15 år gammal och är en finlandssvensk produktion. Den spelades in på Åland inför julen och vi fick följa med "tomten" Henrik som åkte runt till diverse ställen och lärde sig baka bröd, stöpa ljus och hugga julgranar som han sen sålde på lillajulmarknaden på Jan Karlsgården. Jag skrattade så jag grät! Femton år, med rastaflätor, tandställning och snus stod han där och knådade deg med duk på huvudet, neg så vackert när ljusen skulle doppas i stearinet och lite tonårsnonchalant frågade om nån ville köpa en gran på marknaden.
På eftermiddagen åkte vi ut till Pappa och fick god middag. Joel var eld och lågor över den nya jacuzzin som far införskaffat och ville genast att vi skulle prova den. Det gjorde vi givetvis. Allihop skulle bada samtidigt, tyckte Joel som redan tvingat i Moffa en gång, men han nöjde sig till sist med att jag och Romeo följde med. En flaska Axe hällde han i vattnet innan jag hann hejda honom, som sen växte till tjockt och högt skum, rann ner på golvet och kröp mot dörren. Det bubblade så låren dallrade och massagesprutet som kom från sidan började till sist klia i ryggen. Joel hoppade hit och dit och ropade på Moffa hela tiden för att han skulle "fråga en sak". Vi tröttnade på badet ganska snabbt och kom överens om att det var överskattat med bubbelbad.
Rena och mätta åkte vi hem. Idag ska vi äta fisk.
"Moffa" ringde på söndagsförmiddagen och hade lite jobb till Joel. De båda åkte iväg, medan jag och Romeo tog båten och drog ut för att ta upp näten han lagt ut på lördagen. Däri låg det mest rosa slemmiga maneter, men vi fick ändå några abborrar, två små flundror, en gös, en sik och en stackars strömming. Vi åkte hem till Ma och Pa Enberg för att reda upp. Seidi fick leka med strömmingen på gården och grävde ner fiskhuven i gräsmattan.
Efter arbetet tog vi en kebablunch och såg på en gammal film, starring Henrik Enberg. Filmen är väl en sisådär 15 år gammal och är en finlandssvensk produktion. Den spelades in på Åland inför julen och vi fick följa med "tomten" Henrik som åkte runt till diverse ställen och lärde sig baka bröd, stöpa ljus och hugga julgranar som han sen sålde på lillajulmarknaden på Jan Karlsgården. Jag skrattade så jag grät! Femton år, med rastaflätor, tandställning och snus stod han där och knådade deg med duk på huvudet, neg så vackert när ljusen skulle doppas i stearinet och lite tonårsnonchalant frågade om nån ville köpa en gran på marknaden.
På eftermiddagen åkte vi ut till Pappa och fick god middag. Joel var eld och lågor över den nya jacuzzin som far införskaffat och ville genast att vi skulle prova den. Det gjorde vi givetvis. Allihop skulle bada samtidigt, tyckte Joel som redan tvingat i Moffa en gång, men han nöjde sig till sist med att jag och Romeo följde med. En flaska Axe hällde han i vattnet innan jag hann hejda honom, som sen växte till tjockt och högt skum, rann ner på golvet och kröp mot dörren. Det bubblade så låren dallrade och massagesprutet som kom från sidan började till sist klia i ryggen. Joel hoppade hit och dit och ropade på Moffa hela tiden för att han skulle "fråga en sak". Vi tröttnade på badet ganska snabbt och kom överens om att det var överskattat med bubbelbad.
Rena och mätta åkte vi hem. Idag ska vi äta fisk.
Trevlig helg, del 1.
Det började med bastubad hos Linda och Stefan i lördags. De har flyttat till ett mysigt litet hus, som blir passligt för dem nu när de snart ska bli en till. Först åt vi så jävla god mat! Rotsaker i ugn, rostbiff med beasås och guacemole + sallad. Till efterrätt blev det "chokladfluff" (vad heter det egentligen??) med vispgrädde.
Joel var ivrig och ville bada med en gång efter maten. Det var bara att mödosamt resa på sin stinna och jästa kroppshydda och kliva in i hettan. För hett vill jag lova att det var! Det brann för glatta livet i spisen och nålen på tempmätaren prickade ganska exakt 120 grader. Det gick inte att placera arslet på bastulavan, för det hettade så i skinkorna så man trodde man hade fått smisk. Joel ställde sig ute i duschrummet och började vråla. Han ville bada, men inte i sådär varmt! Snart hettade det inte bara om skinkorna för mig, utan även inombords. Romeo började rent utsagt koka och fick rusa ut och kyla ner sin upphettade lekamen, medan Joel lugnade ner sig och vi kunde sätta oss på en pall bredvid dörren som stod på glänt.
Jag passade på att klösa bort ett skitigt skinnlager tills jag var rörandig samt bearbeta de vidöppna porerna i fejset och sen var vi nöjda med bastubadandet.
Del 2 kommer inom kort.
Träning och skit.
Det var så längesen jag bokade in mig på ett pass på Avancia (träningscentret för er som inte vet), så webadressen har försvunnit från fältet där de senast besökta adresserna "lagras". Sedan vet jag att nån liten skuld för uteblivet besök ligger där och väntar på att bli betald innan jag kan boka in mig på nåt pass. För oj, vad det suger i träningstarmen!
Kanske det ska hinnas med lite träning nu när alla praktiker, inneveckor och hemtentor är över på ett tag. Dags att ladda inför beach -08. Rätt tidigt kan tyckas, men eftersom jag förväntar mig att strutta runt i vågsvall på en strand i bikini redan i januari är det inte en dag för tidigt!
Jag och Romeo har förvisso legat i med långa kvällspromenader. Ja, vi var t o m ute och joggade häromkvällen! Joel stannar nöjt hemma och sitter vid datorn eller leker med någon kompis. Han har inte mycket tid för annat. Allt kretsar kring kompisar där Marcial är den stora idolen. "Men han tvingar mig att göra saker som jag inte vill!" muttar han. All aktivitet har gjort så att ungen äntligen börjat äta! Han äter som han aldrig gjort förut. Stora portioner till middag, sen dröjer det bara ett par timmar innan han vill ha kvällsmat. Smörgåsar, puffar och yoghurt, juice eller te och frukt. Stor och duktig har han blivit, serverar sig själv, dukar undan och donar. Lilla kruxet är fortfarande det där med att torka rumpan när han bajsat. Jag måste alltid vara redo att kontrolltorka. "Det är äckligt" klagar han men brukar härda ut när jag kräver att han minsann får torka min rumpa när jag skitit om jag ska torka hans.
Kanske det ska hinnas med lite träning nu när alla praktiker, inneveckor och hemtentor är över på ett tag. Dags att ladda inför beach -08. Rätt tidigt kan tyckas, men eftersom jag förväntar mig att strutta runt i vågsvall på en strand i bikini redan i januari är det inte en dag för tidigt!
Jag och Romeo har förvisso legat i med långa kvällspromenader. Ja, vi var t o m ute och joggade häromkvällen! Joel stannar nöjt hemma och sitter vid datorn eller leker med någon kompis. Han har inte mycket tid för annat. Allt kretsar kring kompisar där Marcial är den stora idolen. "Men han tvingar mig att göra saker som jag inte vill!" muttar han. All aktivitet har gjort så att ungen äntligen börjat äta! Han äter som han aldrig gjort förut. Stora portioner till middag, sen dröjer det bara ett par timmar innan han vill ha kvällsmat. Smörgåsar, puffar och yoghurt, juice eller te och frukt. Stor och duktig har han blivit, serverar sig själv, dukar undan och donar. Lilla kruxet är fortfarande det där med att torka rumpan när han bajsat. Jag måste alltid vara redo att kontrolltorka. "Det är äckligt" klagar han men brukar härda ut när jag kräver att han minsann får torka min rumpa när jag skitit om jag ska torka hans.
Sista tentan.
Den allra, allra sista tentan avklarad. Inte sista i mitt liv kanske, för vem vet... mitt i allt kanske man blir skolsugen igen och får för sig att läsa några kurser bara på skoj. Knappast troligt de närmsta åren dock, men ialla fall var det den sista tentan på den här utbildningen. Och för att göra det hela lite trevligt såhär på sluttampen, så smackade kursledningen iväg den värsta tentan i världshistorien till oss stackars studenter. Som om man inte hade nog redan, liksom?
Jag satt på sluttampen och kämpade, svetten rann och ögonen sved av 7,5 timmars konstant stirrande i skärmen
(7, 5 timmar bara idag alltså...) och när jag, sju minuter innan deadline, äntligen skickade iväg skiten var jag verkligen inte klar med den. Det luktar komplettering lång väg... nåväl, någon gång ska väl vara den första. Jag är bara glad att det är över för tillfället. Nu är det koncentration på examensarbete som gäller.
Vänner... vilken jäla fest det ska bli när det här är över i januari!
Nu ska jag starta firandet med en öl och kramas med favoritkillarna och Satans Hund!, som Seidi så vackert kallas numer... inte för att hon är jobbig, skällig eller bitig. Man måste bara svära för att hon är så himla gullig!
Jag satt på sluttampen och kämpade, svetten rann och ögonen sved av 7,5 timmars konstant stirrande i skärmen
(7, 5 timmar bara idag alltså...) och när jag, sju minuter innan deadline, äntligen skickade iväg skiten var jag verkligen inte klar med den. Det luktar komplettering lång väg... nåväl, någon gång ska väl vara den första. Jag är bara glad att det är över för tillfället. Nu är det koncentration på examensarbete som gäller.
Vänner... vilken jäla fest det ska bli när det här är över i januari!
Nu ska jag starta firandet med en öl och kramas med favoritkillarna och Satans Hund!, som Seidi så vackert kallas numer... inte för att hon är jobbig, skällig eller bitig. Man måste bara svära för att hon är så himla gullig!
Plugg och skola.
Tjohooo vilken underbar dag! Synd bara att jag måste åka ifrån Rby och alla trevliga kolleger och barn och påminnas om att den där sabla tentan ligger på mitt "arbetsbord" och pockar på uppmärksamhet.
Jo, ser ni. Jag har skapat mig en liten arbetsplats i vardagsrummet. Jag tänkte att det är bra att ha en speciell plats när man ska syssla med sina studier. Känns iofs som om jag är tre år sen i mitt tänk, men jag har ju trots allt klarat mig rätt bra hittills! Nu har jag högar med böcker och papper samlade på bordet. Där sitter jag och känner mig rätt viktig när jag med höjda ögonbryn och förnäm blick slickar på pekfingret och bläddrar blad i kursböcker och stenciler.
Imorrn kl 16 ska den vara inskickad. Min sista tenta. Hur i allsin dar jag ska hinna är en annan fråga.
Idag var jag som sagt till Rby och vickade lite och hade mina ordinarie lektioner. Jag har sjungit sånger ur Majas alfabet med åk 1-2. De är så härligt spontana och alltid med på noterna. De gör verkligen allting till 100%! Vi sjöng "Champinjon" ur Majas alfabet. Den går såhär:
Här har jag letat i flera timmar,
nu är jag så trött så jag tror att jag svimmar
och massor av barr har jag fått i skon.
Men i korgen finns bara en champinjon.
Genast satte de igång med att leta och leta efter de där "champinjonerna" bakom stolar och bord. Och det gick inte att ta miste på hur trötta de var, de satte handen för pannan som fina damer gör i filmer och krökte på ryggarna för att visa hur svimfärdiga de var.
Åk 5-6 har jobbat med noter i Note worthy composer, som går att ladda ner från nätet. De tyckte det var jättekul och lärde sig massor bara på en lektion. Ett roligt sätt att ha musikteori på!
Om nu bara det här pluggeländet vore över så jag fick börja i skolan "på riktigt" nångång.
Jo, ser ni. Jag har skapat mig en liten arbetsplats i vardagsrummet. Jag tänkte att det är bra att ha en speciell plats när man ska syssla med sina studier. Känns iofs som om jag är tre år sen i mitt tänk, men jag har ju trots allt klarat mig rätt bra hittills! Nu har jag högar med böcker och papper samlade på bordet. Där sitter jag och känner mig rätt viktig när jag med höjda ögonbryn och förnäm blick slickar på pekfingret och bläddrar blad i kursböcker och stenciler.
Imorrn kl 16 ska den vara inskickad. Min sista tenta. Hur i allsin dar jag ska hinna är en annan fråga.
Idag var jag som sagt till Rby och vickade lite och hade mina ordinarie lektioner. Jag har sjungit sånger ur Majas alfabet med åk 1-2. De är så härligt spontana och alltid med på noterna. De gör verkligen allting till 100%! Vi sjöng "Champinjon" ur Majas alfabet. Den går såhär:
Här har jag letat i flera timmar,
nu är jag så trött så jag tror att jag svimmar
och massor av barr har jag fått i skon.
Men i korgen finns bara en champinjon.
Genast satte de igång med att leta och leta efter de där "champinjonerna" bakom stolar och bord. Och det gick inte att ta miste på hur trötta de var, de satte handen för pannan som fina damer gör i filmer och krökte på ryggarna för att visa hur svimfärdiga de var.
Åk 5-6 har jobbat med noter i Note worthy composer, som går att ladda ner från nätet. De tyckte det var jättekul och lärde sig massor bara på en lektion. Ett roligt sätt att ha musikteori på!
Om nu bara det här pluggeländet vore över så jag fick börja i skolan "på riktigt" nångång.
Nån jäla tönt.
Mycket på agendan idag. Började med att föra son till dagis och strutta runt Strandnäs med hund. Sen var det pappersärenden till studieserviceenheten och barnomsorgen. Och eftersom nån jäla tönt stulit Carros nummerbricka under Härnösandsvistelsen måste jag ju beställa en ny.
Först till försäkringsbolaget.
"Nån jäla tönt har stulit min nummerbricka. Får jag ut det på försäkringen?"
"Du har en självrisk på 150 euro. En ny bricka kostar 33."
"Jaha, tack då."
Till motorfordonsbyrån och prata med Mickis som jobbar där.
"Hej Jenny."
"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka. Jag vill ha en ny."
"Då måste du få en polisrapport på det och fylla i det här pappret. Och så kostar det 33 euro."
"Jaha, tack då återkommer jag."
Till polisen.
"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka."
"Ja, då ska du prata med honom i luckan bredvid."
"Okej."
"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka."
"Jaha, då ska du gå tre trappor upp så hjälper dom dig där."
"Okej."
"Hej, nån jäla tönt har stulit min nummerbricka."
"Okej, då skriver vi en rapport på det."
"Phew, äntligen!"
Till motorfordonsbyrån igen med pappren i högsta hugg och Visa Electronkortet på fickan. En kille står och pratar med Mickis som jobbar där.
"Tar ni bara kontanter här, va´?"
"Nej, vi tar kontokort också. Alla utom Visa Electron!"
"Jaha, då får jag be om att få återkomma!" ropar jag till Mickis och svänger på klacken.
"Haha!" säger hon och jag förstår inte vad som var så roligt med det.
Jag gör ett nytt försök imorrn. Jag hade inte tid att sitta i bilen mer just idag. Måste ju skriva tenta. Så jag åkte hem med polisrapporten och pappret om att min nummerbricka var "försvunnen". Vaddå försvunnen liksom? En nummerbricka försvinner inte! Det är nån jäla tönt som stjäl sådana!