jeneli

Kort vecka, sejdan vad skönt! Satt och gjorde undan på skolan till 15.15 och trampade sen hem i det ljumma regnet. Tog ut Seidi på prommis och åkte sen för att hämta Joel. Han hade fångat en larv under dagen som han förvarade i en kastrull med löv ute på dagisgården. Den skulle han ha med sig hem. Jag tycker så synd om alla maskar, larver och skalbaggar som ungarna ska envisas med att stänga in i någon tät glasburk så de kvävs och dör. Eller svälter ihjäl. Eller nåt. Jag lyckades ialla fall övertala honom att släppa larvstackarn fri ("stackars larv... vad skulle du säga om en stor jätte kom och stängde in dig i en burk? vill du inte att den söta larven ska få bli till en vacker fjäril?? vilda djur ska man inte ha i fångenskap!" osv osv osv)

Nu har vi just lagat smarriga kokosbollar med banan (prova, jättegott!) och Joel spelar "Djengs Bond" med Liam.

Den här veckan har jag kommit igång med träningen ordentligt! 3 pass har jag hunnit med och ikväll blir det nog jättegympa på WHA. Gratis är gott och sen är det ju för ett välgörande ändamål (för varje deltagare går en euro till .... nån barnfond...?)!

I fredags slutade jag mina lektioner kl 14 och jag tror jag var ute ur skolbyggnaden 14.07. Bråttom till helgen. Jag hämtade Seidi hemma och drog sen hem till Linda på fik och långpromenad. Det var jätteskönt att träffa tjejerna (Vilja var ju med också förstås) och de bestämde sig för att komma hem till mig och dricka en öl senare på kvällen. Vilja var dock inte på topphumör, utan gastade sig igenom Talang 2008 innan mamma Linda bestämde sig för att det var dags för tösen att åka hem och tutta. Förresten lyssnar jag hellre på babyskrik och går runt och buffar rumpa 1 ½ timme än att se på den där talangskiten.

VAD gör Peppe Eng med i programmet, när han bara visar sig en halv minut i början och en halv minut på slutet? Undrar vad han tjänar på en minuts programtid i veckan? Juryn sen... en fetlagd och sur gubbstrutt som har fått rollen som den "elake" jurymedlemmen. Han skriker, på ett inte helt övertygande sätt, åt publiken att hålla käften när de buar åt hans röda kryss och han röstar bara vidare små flicksnärtor som sjunger. De andra "finns det ingen scen för".
Sofia Wistam leker cool och försöker slänga ur sig kvicka och fyndiga kommentarer om sin elake kollegas (Bert) utlåtanden. Det blir bara fjantigt. Hennes egna omdömen baserar sig först och främst på deltagarnas utseende ("Ni är jättesnygga, killar!" eller "du är jättesöt" eller "jag blir kär i dig!").
Tobbe Trollkarl är väl egentligen vettigast, även om han också gillar att "bli kär i" deltagarna. 
Fattar inte att jag glömde att Så ska det låta gick på ettan...


 

Det har molat och värkt i magen i två dar nu, men jag har inte lyckats åka på den hemska magsjukan riktigt så ordentligt som mina sambos. T o m aptiten är det dåligt med, den som annars är lite i värsta laget.

Jag och Seidi orkade trots allt ta en tur ner på stan nu på eftermiddagen. Jag slank in på Zeipels och hittade en "nätt blus" (som Henrik skulle sagt) på Kapp Ahl. Sen måste jag slinka in på barnavdelningen och gosa bland bebiskläderna på extrapris. Hittade tuffa byxor och body till Vilja. Min egen unge får vara utan sånt där extra. Han har just slitit ut sina gummistövlar som inte alls är särskilt gamla och fina Didrikssons-jackan från i höstas, som inte alls var särskilt billig, är kort i ärmarna redan. Kan man ge dom nåt växthämmande?

Imorgon ska jag introducera bråk med förlängning i klassen. Urk, jag kan det ju knappt själv! Tur att det bara blir lätta saker som tiokamraterna i matematiken i höst. Bäst att sätta sig och läsa på nu.

Men stor förväntan öppnade jag mitt kuvert från skattebyrån som damp ner i hallen igår förmiddag och vecklade ut pappret för att kolla in den höga summan jag förväntade mig att skulle finnas under rubriken återbärs. Men plötsligt fastnade blicken på någonting annat som fick mig att gå i taket. Enligt skattebyrån skulle jag vara gift. Och min make skulle heta F. Fredlund. Nä, ni. Det kapitlet är avslutat för längesen och vi var aldrig ens gifta! Detta misstag har skett förut och jag har vid ett par tillfällen påpekat det när jag i andra ärenden besökt skattebyrån.
Trött som jag var efter en natt utan sömn, kände jag irritationen växa och jag måste till och med svära en lång ramsa samtidigt som jag nappade tag i telefonkatalogen för att slå numret till skattebyrån för att meddela dem att jag är ogift!
Efter att ha letat efter telefonnumret till skattebyrån i en kvart, fick jag tala med en trevlig dam på skattebyrån som lovade att "ta bort gubben" från mina papper, bara jag skickade in deklarationen till dem med ett civilstånd: ogift!

Just det, återbäringen! 600 evvvro lagom till jul!

Joel piggnade till igår under dagen och idag är han sig själv igen. Däremot kom en lätt hukad och blek karl stapplande in genom dörren vid 15.30 tiden. Han har jour den här veckan och hade varit på banken sen tidigt imorse. Han slängde sig på sängen och berättade att han skitit 7 gånger och spytt en gång. Imorrn är det väl jag som ligger då...

Idag har vi ialla fall tagit vara på det vackra vädret och cylade ner till stan på förmiddagen, knatade runt på leksaksbutikerna och gick till Hesburger och åt. Eller Joel åt. Jag gillar inte hesburgers burgers. Och för den delen hade jag proppat i mig en rejäl portion english breakfast bestående av vita bönor i tomatsås, äggröra och bacon. DET håller man sig mätt läääänge på! Love it! Först vid halv 3 blev jag hungrig igen. Rekord!
Jag svängde också in via Avancia när vi var i stan för att ordna upp min blockning från nätbokningen. Minsann, jag hade tre pass som jag missat avboka och de betalade jag av. Nu jävlar ska den högre växeln läggas i inför beachsäsongen!
När vi kom hem från stan tvättade vi fönster, dammsög, torkade golv, hängde tvätt, satte igång diskmaskinen och vädrade filtar, täcken och hundsängar. När allt var klart tog jag mig en lång, skön promenad i solskenet.
Skön da.

Joel började spy igårkväll kl 23 och fortsatte med det hela natten. Det började med ett panikartat skrik på hjälp från hans lilla krypin. Där satt han i sin höga säng med skärrad blick och en hand för halsen.
"Mamma, mamma, mammmaaaa" var det enda han fick ur sig. Han hade mått lite illa före läggdags och jag frågade om han behövde spy.
"Jag vill inte spy" bölade gossen.
Hans mamma var trött och försökte lugna. Funderade i sitt stilla sinne på att eventuellt kanske utifallatt gå och hämta en hink om det eventuellt kanske utifall skulle komma en spya. Längre än så hann jag inte fundera förrän ungen böjde sig ner över sängkanten - och där kom spyan. Den dök ner från 150 cm höjd och landade med ett plask på golvet så det strittade uppåt väggarna. Sen kom det några till, jag tappade räkningen, för jag hade fullt sjå med att försöka hålla i det hulkande och ståkande barnet som satt där i överslafen och kaskadkräktes. När det var färdigt tog jag först hand om det olyckliga barnet och bäddade ner honom på soffan. Sen ställde jag mig en lång stund och bara stirrade på förödelsen i det lilla rummet. Det var spyor precis ö-ver-allt! Golvet var täckt med en sörjig massa med någon korvbit, lite potatismos och se - han fick nog i sig en och annan paprikabit till middagen ändå. När jag karat ihop spyorna ägnade jag säkert en halvtimme till att torka, putsa och feja. Slänga lakan, kuddar och nerstänkta kläder i tvättmaskinen. Spola av mattor och leksaker. Och däremellan springa till soffan och hjälpa Joel att spy.
Sen fortsatte han hela natten. Varje timme var det dags på nytt och jag satt parkerad i soffan, slumrade till, vaknade och agerade hinkhållare, bäddade ner sjukt barn, slumrade till, åhå, dags igen, osv osv tills klockan var 6 och det var dags att "stiga upp" och ta itu med det praktiska som skall lösas när man är borta från jobbet.

Så idag har jag vikarie för första gången i hittills korta karriär som utbildad lärare. Jag är lite orolig över mina gullungar där på skolan och har plitat ihop ett A4 med instruktioner till vikarien över hur de ska "skötas". Nå, det går nog jättebra. Nu ska jag koncentrera mig på att sköta om min egen lilla unge här hemma. Han har piggnat i nu och varit "spyfri" sen imorse. Kanske man får gå och vila på sängen en stund...?

Just ja!
Glömde att berätta att jag fått ett nytt vikariat i höst! Jag styr nu kosan ut mot landet och "blir med ettor". Det ska bli skoj att klappa, rimma, ramsa, leka, krama, sjunga, lalla, läsa, klippa, klistra, ränka ett-två-tre. Så tänkte jag det allra första året jag som obehörig hade ettor också. Det var inte riiiktigt så lätt, må jag säga. Men nu får jag en ny chans och har ett bättre hum om vad det handlar om. Mycket roligt blir det, men att börja skolan är ett stort steg i en sjuårings liv och kan också medföra en del svårigheter.
Det kommer att bli jätteroligt ialla fall!

Och så fick jag ett mail från Ålands ungdomsförbund där de undrade om jag ville ha teaterläger under fyra dagar i sommar. Perfekt! Jag tackade ja och det lutar åt att det blir en musikal.

Mkt spännande på gång...

Jo, det blir ungefär ett inlägg i veckan numer. Jag har ju blivit vuxen, klippt mig och skaffat ett jobb. Och så har man en unge och en hund att sköta, och en katt. Mannen sköter sig själv, men vill ha en kram nu och då. Mat ska lagas, ungar ska duschas och få mammasällis innan det är kvällsmat och natti. Nu är "ungen" hos pappa sin och jag fick som av en händelse syn på en datamaskin som stod i hans rum när jag var där och letade skittvätt.
"Hmm... en datamaskin, vad var det man använde en sån till nu igen?" funderade jag.
Visst ja, jag försöker vara aktiv med en blogg.

Även om jag är mogen och vuxen med barn, sambo och jobb så hindrar det fortfarande inte mig från att bli på fyllan med polarna. Jag passade "som av en händelse" på att åka på en fest i helgen då Joel var i Sverige med Moffa och Helene. Janina fyllde år och planen var sedan att gå vidare till Itech på Mariepark. Som hängiven Arkenbesökare rynkade jag till en början lite på nosen åt förslaget som Linda kom med. Pessimism och fördomar är mina mellannamn, men omväxling förnöjer och med tanke på att det skulle bli hennes premiärutgång sen hon blev mamma så måste jag bara hänga på! Klart man får stå ut med lite blip-blop bara man får dansa med sin bästa Linda! Oj, jädrar var kul det var. Det finns t o m bildbevis på Xits partypics.

Söndagen var lam tills en glädjestrålande Joel kom hem och berättade om allt spännande han varit med om under helgen. Han har verkligen blivit stor och duktig, snäll och rar. Han har lärt sig simma, dyka och orkar läsa flera sidor ur Olas bok. Han var värd en kul helg med dinosaurieskelett, hajgap på Naturhistoriska och "Deep sea" på Cosmonova, samt besök på Fyrishov - för andra gången på några veckor!

Det var allt för idag.
Tune in next week!

Jaha, nu funkar det.
Inte för att jag är så aktiv och försöker skriva ett inlägg varje dag nå mer iofs. När ska man göra det?
Nu passar jag på när jag ändå ska betala räkningar.

Idag tvättade jag min bil för första gången! Jag har haft den ett och ett halvt år, så det var verkligen dags. Först måste jag få lite instruktioner av Select-killen om hur man gör: "Sätt in kortet i automaten" - svårt! Kände mig biltvättsvan då jag i sista sekunden kom på att jag borde skruva bort antennen på biltaket. Men si det gick inte. Carro har inga sådana fina finesser som avtagningsbar antennen. Så jag sket i det. Jag hade ju redan betalat 14 euro för tvätten! Så vi satt där - jag, Joel och en lätt skärrad Seidi, medan de enorma diskborstarna snurrade över bilen så den skakade. Och si jo, när de slutade snurra hängde antennfan slappt över framrutan. Den hade gått av.
Det blev att lyssna på brusigt Rix Fm påvägen hem med en trasig antenn som flaxade längs med sidorutan.

Igår var vi till Mariebad och simmade, jag och Joel. Han har verkligen upptäckt en ny värld - den under ytan! Oj, vad han simmade och dök. Och simmade UTAN simdräkten, säkert 10 meter. Det blev fin belöning när vi efter 2 timmar och jätteskrynkliga traskade ut från badhuset: en god chokladstrut och trip från Esso.

På lördag ska Joel på äventyr med Moffa och Helene. De ska till Naturhistoriska museet för att se dinosauriefilm på Cosmonova. Sen ska de bo på hotell och Joel hoppas såklart på att det finns pool, så han kan dyka!
Kul!