Misslyckat.
Annas goda bröd blev stenhårt på utsidan och geggigt inuti. Och när jag stjälpte dem ur formarna fastnade hälften i botten. Men inget får förfaras. Jag ska minsann äta upp det där jävla brödet vars ingredienser tillsammans utgjorde ett pris av ca 5 ÅCA hemvetekakor.
Och så får man hem en gnällspik till på köpet.
Usch!
No more alcohol!
I fredags var vi på middag till Enbergs. Gubben Oki hade lagat stek med rostade grönsaker och det smakade inte illa. Vin till det och så var lördagen förstörd. Jag börjar allvarligt fundera på att sluta dricka! Det krävs så lite, så lite för att jag ska må pest dagen efter. Sen förstör alkoholen så mycket annat. Den gör människor dumma och korkade. Man gör saker man ångrar. Och nog är det väl underligt att man "inte kan ha kul utan sprit". Jag tror jag ska ordna en alkholfri fest för att se om man inte kan ha lika skoj ändå!
Ialla fall... på lördagen var vi till Umbra och åt. Det var väl okej. Sen gick vi hem och somnade framför teven kl 23.
Och idag har vi storstädat, storhandlat (120 euros nota från Kantarellen - för två kassar mat och andra förnödenheter, det är helt sjukt vad dyrt det är att handla!!!) och just nu ligger två Annas bröd i ugnen och gräddas.
Nu kommer min älskade lilla Ove, som ännu inte blitt storebrorsa.
Mhm.
Jag lär mig nya saker varje dag om hur ungar fungerar. Jag säger bara STRUKTUR! I och med att jag var STRUKTURERAD till tänderna idag, hade jag fyra otroligt underbara lektioner med sexorna. Och de gillar det! De behöver det. Då är de trygga och vet vad som förväntas av dem.
Jo, jag kanske är tråkig som mal på om mitt jobb, men jag gör inte så mycket annat än jobbar just nu = inge liv.
I dag åkte Joel till sin pappa och blir där över helgen. Han väntar och väntar på att hans lilla syskon ska komma, men än har ingen bebis tittat ut. Vi ska till Ma och Pa Enberg på krubb och vin imorgon. På lördag tänkte vi gå ut på tumis middag. Kanske det blir en sväng till krogs om man träffar på några sköna människor.
Bläääh.
På morgonpromenaden måste man gå med sänkt blick och parera mellan de slemmiga högarna på asfalten.
Jag talar om de fruktansvärt asiga mördarsniglarna.
Mördarsniglarna kan se ut på olika sätt.
Vissa är som hela, bruna bajskorvar med uppstickande spröt.
Vissa har liksom legat ett tag, förmodligen dött och flutit ut i en slemmig pöl.
En del ligger ovanpå sin döda släktings slem och käkar upp resterna av honom (henne?).
Och en gång såg jag två stycken som låg ihopslingrade så de såg ut som jing och jang med en glittrande, slemmig hinna i mitten. Jag medger, det hade kunnat vara vackert - om det inte varit mördarsniglar.
Jing och jang
.................................................
Pitkämäki.
Simning och OS pojkar.
Efter en lång natts sömn fick vi lite tråkigt framåt förmiddagen och bestämde oss för att dra iväg till Mariebad. Eftersom solen sken blev det till att cyla. Trötta som vi var efter en hård vecka så tog det säkert en halvtimme att ta sig de två-tre kilometrarna ner till "äventyrsbadet" som inte känns fullt så äventyrligt längre.
Det närmaste vi kom till äventyr var att Joel tappade sin näsklämma på det djupa i längdbassängen. Den MÅSTE han ha för att kunna simma överhuvudtaget tydligen. "Annars kan vi lika gärna åka hem!" sa han med darrande underläpp. Om klämman åtminstone inte varit genomskinlig hade man kanske lätt fiskat upp den, men nu blev det många dyk för mamman som fick knäpp i öronen och tryck över näsan. Till slut hittade jag klämman och vi kunde åter simma, dyka, åka rutsch i fullt ös med baddräkten/simbyxorna uppdragna mellan skinkorna. Och hur många mammor i sisådär 27-årsåldern står och balanserar på de gula "flötena" i terapibassängen och försöker brotta ner någon som är 20 år yngre och 30 kg lättare på ett annat flöte?
Efter simningen mötte vi upp Henrik på Nikolaj och åt en god lunch. Sen var vi så trötta så vi fick skjuts hem med cylarna i skåpet på bilen.
Resten av dagen har vigts åt OS-tittande. En spännande höjdfinal där den "orivbara" Vlasic (hur man nu stavar det) missade guldet. I spjutfinalen blev Pitkämäki trea. Ni vet ju att jag är svag för manliga atleter och jag måste bara påpeka hur jädra snyggt det är när de där spjutkastarna galopperar fram mot linjen och vräker iväg spjutet med allt vad de har så de ramlar ner på mage och hur de sedan på resta armar sneglar upp mot himlen där det randiga spjutet vobblar iväg högt upp i luften och sedan landar någonstans kring 80-meterslinjen. Wow, säger jag bara. Ser man sedan sådär lätt busig och pojkaktig ut som Andreas Torkildsen med håret på ända så gör det saken ännu bättre. Grrrrr!
Jobberi jobbera.
Jag har världens finaste ungar i min klass! De är så duktiga! De lyssnar, följer instruktioner och tar sig an allting utan stånk eller stön. De är ivriga och längtar efter att få lära, lära, lära! (Ehrm... de har gått tre dagar i skolan. Men jag ser ljust på framtiden också!!)
Förutom min egen klass har jag årskurs 5 i engelska (skitkul!) och textilslöjd (mindre kul). Årskurs 6 har jag i bild och textilslöjd. Och så har jag åk 5-6 i musik.
Idag har jag haft 25 pigga 1-2:or i musik. Det var en utmaning, men det var roligt! Och jag tror DE också tyckte det var roligt. Vi sjöng den populära Tvärtomvisan, där "jag" gör allting tvärtom, som att pussa på soffan istället för på killen och sitta på fröken istället för på bänken. Det blev många skratt!
.........................
Joel har också börjat skolan ju och han har väl inte så mycket att orda om det direkt. Jag frågar och är nyter, men han svarar kort: "Det har varit bra." Läxor har han haft som han gjort utan protester. Han är liksom varken till eller från när det gäller skolan just nu.
Jag för Joel till eftis både före och efter skolan. Han eftis heter Örnen och där har barnen det jättebra! Världens mysigaste "eftistanter" och de har en stor sal med stora madrasser att springa och leka i. Men Joel önskar ändå att han slapp eftis på morgnarna och att han fick gå själv till skolan. Det är en promenad på ca 300 meter bara, men jag behöver åka 7.30 på morgnarna och han börjar antingen 9 eller 10. Han blir ganska länge ensam och jag litar inte på att han håller reda på tiden. Kanske till våren.
Annars då...?
Ja, jag är rätt slut på eftermiddagarna och eftersom jag slutar lektionerna 14.30 alla dagar utom en, blir det inte mycket tid till planering i skolan innan det är dags att hämta Joel. Så hem och laga mat och sen sitter jag till sena kvällen med böcker och planeringar. Men det ska väl ge sig tills man blir lite varm i kläderna, antar jag.
Nu ska jag duscha pojken, utfodra honom och stoppa honom i säng. Sen blir det OS och planering framför teven!
Smått och gott.
Jag blev rejält överraskad på födelsedagen då min käre sambo kom med stor blombukett och ett kuvert med två nycklar i. Cykelnycklar!! Nere i förrådet stod en svart tantcykel - precis sån jag vill ha! Med högt styre så att man kan sitta rak i ryggen och inte hänga som en räka över styret och få ryggskott.
Han kan nog han :)
Nervös
Det är två nervösingar här idag. Jag och Joel har första skoldagen imorgon och vi är spända samtidigt som vi ser fram emot det. Igår var vi på stan och shoppade nya byxor, tischa och inneskor. Jag lyckades hitta ett par jeans på rea från Zic Zac (gäller att passa på när de inte kostar 120 e). Så snygga kommer vi vara imorgon ialla fall!
Imponerad
Och så lite OS...
Guuuud, vad roligt för Michael Phelps att få bli historisk med 8 OSguld! Simning är kul att titta på, kanske för att simmarna har sjukt snygga kroppar! Mums.
Skitnödig
Nu morgonskiten och kaffe.
Imorrn är det!
Nej, det är faktiskt inte idag jag fyller år. Jag är lite förvirrad och hade skrivit fel dag på bloggen. Det är alltså imorgon :) Herregud, så mycket som jag hållt på och tjatat om den här födelsedagen verkar det nästan som om det är nån stor grej. Men det är det inte. Men varför tycker jag det är lite småpinigt att det verkar som om jag gör en stor grej av det? Födelsedagar är ju trevliga! Det är ungefär samma sak som att man helst inte ska gilla julen nuförtiden. Usch, vad det är klyschigt att säga: "Bah, jul? Sånt firar inte jag ialla fall. Det är bara dyrt med julklappar, bla bla bla."
Jag har säkert kläckt det ur mig någongång jag med, men jag tänker ändra mig!
Jul och födelsedagar ÄR trrrrevliga! Då kan man träffas och snacka skit en stunn.
Ikväll hade jag ialla fall några gäster som kom hit och snackade skit (imorrn, på min riktiga födelsedag är jag upptagen med annat).
Mamma och Johan kom.
Och så Tessa och Jeff. Li hade inte lust eftersom att inte Joel var hemma, haha. Jeff ser lite ut som dvärgen Toker i Snövit och röjer slätt det som kommer i hans väg. Han har ett stort, brett smajl och små vingmuttrar som står rätt ut från huvudet.
Toker? Jeff?
Förlåt att jag snodde en bild från din blogg, Tessa. Men jag kunde inte hålla mig. Gu, vad gulligt!
Nightmares!
Jag kommer till skolan i tron på att det är en hel vecka kvar till skolstart bara för att upptäcka att alla elever sitter förväntansfullt i klassrummet när jag kliver in. Herregud! Börjar vi idag? Och jag har ingenting iordningsställt! Ingenting planerat! Vad fan ska jag göra?!
Jag står längst framme vid tavlan och skriker "tyyyyysssstaaaa!" men ingen av eleverna tar någon notis om mig. De väsnas, bråkas och lever om. Uppgivet slår jag ut med händerna. Nej, jag borde verkligen inte vara lärare.
Till på det har jag svårt att sova. Istället ligger jag och grubblar:
Kanske jag skulle göra en sån där fin födelsedagskrans att ha på tavlan när någon fyller år. Den ska vara med sjöstjärnor, fiskar och snäckor. Hmm... jag kan rita med svart tusch och kopiera på färgat papper... mjo.... så får det bli.
Ska jag ha lådhurtsena där vid väggen som jag ställde dem idag, eller blir det konstigt när den sticker ut rätt från väggen...?
Dom-dom, dabba dom-dom, dabba dom-dom, dom dom-dom... och medan halva gruppen sjunger basstämman så kan halva sjunga melodin: "when the night has come, and the land is dark..."
........................................................................................................
Igår var jag ialla fall till skolan och ställde iordning en hel del. Jag fick massor med material att använda från Eva, som hade ettor ifjol. Vad skulle man göra utan kolleger?! Nu känner jag mig lite lugnare.
Nu morgonkaffe och lite OS innan det är dags att dra till plugget igen.
Jo.
Usch, vad slött det är med blogg, egentligen. Har ingen lust att skriva, men måste ju berätta att jag var ut med LInda och Tessa i fredags. Anhalterna var dessa:
- Mariebads relaxavdelning med trasig bubbelpool.
- Indigo. Åt anka. Drack vin. Blev bjuden av brudarna, jag fyller ju år på onsdag :) Snällt!
- Arken. Hohoh.
- Select på natt-french.
- Via Lilla Holmen.
- Taxi hem ca 06.
Och på lördagen låg man som en märla på soffan och utstötte diverse fula ljud. Kved av illamående och ångest. Allt liksom sköljde över mig när jag låg där. Usch, ska jag verkligen börja jobba snart?! Hur ska det gå? Ska Joel faktiskt börja skolan? Ska jag faktiskt fylla 27? Varför drack jag den där sista salmiakshotten? Varför har jag så ont i nacken.
Framåt kvällen var det dags för nästa fest. Skiva hos LInda och Stefan. Krällorna smakade ljuvligt såklart och jag drack bara fanta. Vi spelade Rita och gissa och sen hem.
Usch, vad det är tråkigt att blogga.
Loppisfynd.
- en svart velourtröja till Vilja (1,50)
- två pussel (1 e)
- 6 "iskubsformer" (2 e)
- 100 små papperstallrikar (1 e)
- De hängda rävarnas skog av Arto Paasilinna (0,50)
- En påse blandade småknappar (5 e = dyyyyyrt!)
Summa: 11 euro.
Nu kanske ni undrar vad jag ska göra med så många iskubsformer. Ska jag ha party eller? Nej, jag ska ha dem som "färgpaletter" i skolan. Bra för de mindre eleverna att ha små "fack" för flaskfärgen, det brukar komma alldeles för mycket annars. Och så rinner inte färgen ihop och blandas heller. Ja och papperstallrikarna ska jag inte använda för att äta tårta på, utan de är också skolgrejs. De kan man ha mycket roligt med. Knapparna ska vi (jag och skolbarnen) använda för att räkna med, sy med, spela spel med och limma fast på teckningar. Pusslen ska också mina elever få använda. Pussel är bra träning för den visuella förmågan.
Paasilinna är en rolig snubbe, därför köpte jag hans bok.
Den är till mig!
High Chaparral! Yiii-haa!
Vi startade redan på söndagen och hade med oss Elias till Stockholm, där vi skulle övernatta hos Simon och Ann-Catherine. Det är första gången jag hälsar på hos dem sen de flyttade för... skitlänge sen. Duktigt. Vi satt uppe länge och tjattrade och drack varsin Smirnoff Ice innan vi gick och la oss. Joel hade svårt att somna och stängde nog inte ögonlocken förrän vid 01 snåret.
Väckning tidigt och så iväg! Som sagt så regnade det en hel del och jag fasade för våra liv när sikten var = 0 och vi råkade ut för diverse vattenplaningar.
Efter ca 4,5 timmar kom vi fram och tyvärr sken inte solen i Wild Wild West heller, så det första vi gjorde var att gå och köpa varsin regnponcho och ett paraply. Det finns mycket att göra på High Chaparral och vi ville göra ALLT! Vi såg en skithäftig Westernshow med mycket slagsmål och skjutande (det gillade Joel verkligen), vi åkte diligens, köpte hagelbössa i vapenaffär, vi vaskade guld, vi åkte tåg och blev rånade av hemska banditer som skrämde vettet ur oss, vi åt sliskiga burgare, besökte en indianby och kom tillochmed ända fram till Mexico!
Vi var blöta och trötta när vi åkte tillbaks mot Stockholm vid 18-tiden på kvällen. Regnet hade knappast avtagit och nu blåste det också och blev snabbt mörkt. Vid 23-tiden kom vi helskinnade fram till S och A-C. Joel var pigg och vaken, han hade inte sovit en sekund under hela resan, varken påväg dit eller påväg hem. Han satt i baksätet och kollade på dvd, vi lånade "Mommojohans" bärbara. Utan den hade vi knappast orkat åka så lång väg, guld värd!
På tisdagen drog vi så äntligen hemåt mot Åland. Stannade till vid Täby centrum, jag var sugen på att spendera ännu lite mer än de flera hundra som redan gått åt. Slutade som vanligt med att man inte fick titta på någonting själv och det enda vi köpte var Adidas byxor och jacka till Joel på rea. Men han måste ju ha gymnastikkläder nu när han ska börja skolan.
På M/S Rosella rullade det bra. En stackars utvecklingsstörd kvinna satt i cafeterian och skrek skärrat och skrämde i sin tur slag på Joel som trodde vi var påväg att kapsejsa. Jag hade spyorna i halsen och måste lägga mig på det iskalla golvet i lekrummet, medan Joel tjoade runt. Somnade där och vaknade precis i tid för avstigning.
Det tar verkligen på energin att vara "påväg". Själv däckar man i bilens monotona brummande, somnar som en stock på kvällarna och blir slut av att det gungar på båten. Men Joel, han har energi som han gärna kunde dela med sig av. Jag fattar inte hur han orkar prata hela tiden, röra sig hela tiden, leka, busa, vara glad (och grinig emellanåt). Men iofs, jag är ju ingen ungdom längre eftersom jag blir 27 nästa vecka.
Linda frågade för ett tag sen om vi inte skulle ha 30-årsfest ihop. "Hejda dig!" ville jag skrika. "Det är tre år kvar!" Bara tre år kvar. Nåja, nu får jag vila upp mig lite till innan jag ska umgås med 10 "joelar" dagligen i skolan.
High Chaparral betyg: 5 scheriffstjärnor av 5!
Simskoleavslutning.
Barnen visade hur man livräddade med "den förlängda armen" och så gjorde de hopp och kullerbyttor från bryggan. Här gör Joel "kanonen".
Efter uppvisningen fick barnen diplom och simbok. Joel tog två simmärken som vi köpte - vattenvanemärket och nybörjarmärket. Sen blev det trip och bulle. Här får Joel sitt diplom av simläraren Zaida.
