jeneli

Bestämde mig för att göra Henrik sällskap till cykels imorse. Vi skildes åt i korsninen Ålandsvägen-Södragatan och jag tramapde sen vidare mot skolan med platta däck. Fan vad jobbigt det är att cykla med för lite luft. Två minuter före 8 staplade jag flåsande in genom ytterdörren helt plaskblöt på ryggen. Träffade några nya elever på morgonen, de treor som jag har geografi med. Snälla och rara barn!
På håltimmen mellan 9 och 10 tog jag cykeljäveln och drog ner till Carolas jobb för att hämta en bit av Berlinmuren som hennes far har huggit ur. Flåsande och slut staplade jag in på firman, fick stenbiten och en tidning där det stod om Berlinmurens fall... eller ja, åtminstone var det bilder från den tiden. Vad det stod har jag ingen aning om, för jag kan inte tyska. Eleverna tyckte det var spännande ialla fall!
När dagen var slut var det dags att sätta sig på cykeln och trampa hemåt igen. I uppförsbacke. På platta däck. Och så regnade det.

I onsdags var det pajfest hos P. Larsson tillsammans med det gamla kollegiet. De ville fira att jag fått examen och att de äntligen kommer att bli av med mig. För att se till att jag gör bra ifrån mig på min kommande arbetsplats, fick jag ett presentkort på Spaavdelningen på Mariebad. Riläxa lite inför det tunga arbetet att "sköta om" en egen klass. Efter att vi ätit oss proppmätta på broccolipaj, kasslerpaj, räkpaj och paprika/fetaostpaj samt citruspaj till efterrätt, spelade vi Plump. Vi bråkade länge om regler, huruvida vi skulle ha trumf eller ej och om det överhuvudtaget var plump vi spelade. Vad det nu än hette - spelet, så förlorade jag. Vi fortsatte med Mariaz. Eller hur stavas det nu? Marjas, påstod Jutta. Hillevi höll inte med. Mariuas, så stavas det. Och sådär höll vi på en stund innan vi kunde enas om att skita i stavningen och istället koncentrera oss på spelet. När klockan var 03 och vi spelat Gurka (inget bråk om stavning) en hel massa gånger, ringde vi taxi och Jutta betalade hemresan.

När man avklarat de där vanliga artighetsfraserna tillsammans med taxichaffisen ("mycket körningar ikväll?" och "du kan väl stänga av taxametern vid trafikljusen på Ålandsvägen, höhöhö!") började vi hitta gemensamma saker hos varandra. Chaffisen bodde, liksom jag, på Doppingvägen. Chaffisen hade, liksom jag, en son på 6 år som ska börja skolan i höst. Chaffisens pojke var, liksom min, en leksugen kille som gärna vill ha nya kompisar. Jag la in en stöt (för Joels skull) och vi bestämde att hålla utkik efter varandra i kvarteret. Tänk att man alltid måste ragga upp pappor för att få lekkompisar till sitt barn. Tyvärr kan det misstolkas av papporna, då de lätt får för sig att jag även är sugen på att leka med dem. Marcials pappa är ett exempel på en sådan pappa. Skulle pojkarna leka, skulle även föräldrarna leka och han kämpade i flera år för att vinna mitt hjärta. Nu har han gett upp, tror jag eftersom han inte svarar längre när jag ringer, utan låter Marcial sköta snacket kring skjutsa och hämta.

Man har ju hört talas om hundtricket: att promenera med sin söta jycke och låta kopplet trassla in sig i snygga killens ben så han ramlar omkull och man får böja sig ner, visa klyftan och ge honom en hjälpande hand. Barntricket funkar oftast inte lika bra, då barn inte är lika gulliga som hundar i singelkillars ögon. För egen del har det dock fungerat rätt bra, även om det inte lett till någon romantik utan mer till vänskap (fallet Marcials pappa). Henrik raggade jag upp helt på egen hand. Fast jag hade nog lite hjälp av både Seidi och Joel där. Men den historien tar vi en annan gång.

Det händer så mycket så jag knappt hinner sätta mig vid datorn nuförtiden!

Den här veckan är jag "butiksbiträde". Det låter gammaldags och charmigt. Ordet biträde associerar jag till förkläde, ungefär som att man stod bakom en disk i Bullerbyn med hyllmeter av konservburkar bakom sig och vägde upp mjöl på lösvikt.
Men nej, jag bär inget förkläde och jag säljer sannerligen inte mjöl. Skor är det jag försöker kränga på folk, men de är svårflirtade (30-50% rea på vinterkängor på Zko!) I måndags blev jag utskälld efter noter två gånger. Det är sådant ett stackars biträde får stå ut med, men jag har svårt att tro att de bullerbyborna nånsin skällde ut byns butiksbiträde. Och då hade han knappast ens nån rea!
Ialla fall - det är inte kul att bli skälld på och allra minst inte av helt främmande människor som tycker att det är mitt fel att de ska åka till London imorgon och inte skomakaren fixat klacken på stöveln hon tänkt strosa runt på Picadilly cirkus med till utlovat datum. Sen skäller de för missvisande reklam och kräver att jag ska ringa chefen som är i Thailand och att de missvisande reklamskyltarna ska plockas ner.
"Seså! Ta ner dem!" pekade kunden mot skyltarna med ett darrande argt finger. Två vrålsminkade ögon med klibbig mascara stirrade upprört på mig. Som det vana biträdet jag är höll jag mitt lugn och förklarade som det var:

"Jag är ett litet biträde, jag har inga som helst befogenheter att ta några egna beslut vare sig gällande nedplockning av skyltar eller att störa chefen på semestern. (ANTINGEN KÖPER DU STÖVLARNA FÖR 30 % ELLER SÅ SKITER DU I DET JÄVLA KÄRRING, SKA DET VARA NÅNTING ATT STÅ I EN KVART OCH TJAFSA OM?!)

Dagen fortsatte med snälla kunder som tålmodigt väntade när jag stod på stege, låg på mage och bläddrade med blicken över de tusentals skolådorna på lagret för att hitta maken till högerskon i butiken.

Kanske jag skulle prova att fläta håret till rågblonda tampar, sticka in ett havrestrå bakom örat och klä mig i förkläde för att övertyga kunderna om att jag är ett litet, sött biträde som man inte ska skälla på. Sen ska jag nog sätta fram en skål karameller, såna fick bullerbybarna av sitt butiksbiträde. Och bullerbybarna var alltid snälla!

Mitt för närvarande variationsrika arbetsliv fortsätter och igår gjorde jag debut som "eftistant", efter ett par timmars vick i Rby. På eftiset i Källbo var det rätt lugnt, jag fick stå i mål när det spelades "innebandy" (vi var ute, så utebandy då kanske) och traskade runt i skogen och väntade på att killarna skulle sticka ögonen ur varandra i pinnkriget de hade. Sen gick vi in, åt frukt och ritade och kvart i fem hade alla barn gått hem. Lätt jobb att vara eftistant.

Idag ska jag iväg på core en sväng (jihuuu, äntligen en plats ledig på Avancia!) och sen ska jag till Önäs för personalmöte och sista praktisk genomgång med Mikaela, som jag snart ska ta över efter.

Tänk hur bra allt har ordnat sig!
Inga orosmoln så långt ögat når!

En trevlig överraskning väntade i hallen när jag kom hem från Rby idag.
Mitt examensbevis! Prydligt instucket i en fräsch mapp från Mittuniversitetet, på skrovligt papper och med snirkliga bokstäver.
Genast slog jag igång datorn för att skicka iväg min VG-uppsats till de skolor jag gjort mina observationer och intervjuer i så de kan ta del av resultatet av mitt arbete som belönats så fint.
Hmm... det var bara den gamla versionen som jag hade sparad på datorn. Det slutgiltiga arbetet finns på mitt USB minne, som är.... ja, var fan då? Jag hittar det inte! Men inte så konstigt efter flytt hit och dit att en liten 7 cm lång plastbit försvinner.
Får leta vidare.

Hollywood festen i fredags på Larssons bodega var en lyckad tillställning. "Hollywoodkändisarna" blev ivrigt fotograferade av en paparazzi när de släntrade uppför röda mattan i ljuset av marchaller och strålkastare. Jack Sparrow och hans Elisabeth (Patrik och Carola) hälsade alla välkomna. Som gäster fanns b la Sonny och Cher, Elizabeth Taylor, Indiana Jones, Robin Hood och Marion, Rocky Balboa och Ace Ventura. Själv var jag Åsnan och Henrik var min Shrek (fast Carola trodde först att jag var en hare med de långa öronen och kunde för sitt liv inte komma på vad det finns för hare med i Shrekfilmen). Vi skålade i champagne, fick snacks och tilltugg, senare tacos och efterrätt. Under kvällen delades också priset ut för bästa manliga/kvinnliga huvudroll och bästa biroll. Bästa manliga huvudroll blev "Jack Sparrow" i sin väldigt naturtrogna utstyrsel. Han hade t o m sparat skägget i två månader för att likna sin hjälte. Bästa kvinnliga gick till Ace Ventura. Inte bara spelade hon en karaktär av det motsatta könet, hon gjorde det med bravur och en fantastisk frisyr. Hon hade också sina djur med sig som en pet detective bör och delade även ut visitkort med texten: "Ace Ventura - to serve and protect your pets." Birollen gick till den duktiga paparazzin.
När alla var lagom runda under fötterna drogs filmduken ner och karaokemaskinen sattes igång. Cher (Sofie) och Åsnan var ett radarpar framför micronfonen och drog av hit efter hit tillsammans. När klockan närmade sig 03 (tror jag) var det dags att ringa Sussi för skjuts hem. I taxin trängdes två Shrek, lady Marion, Robin Hood och en åsna. Längst bak satt Sonny och Ace och i framsätet kucklade Cher med Rocky Balboa. Udda gäng, minst sagt. Men roligt var det!

Tyvärr glömde vi att plåta oss innan vi drog iväg på festen, men jag har för mig att paparazzin hade kameran laddad med sisådär 900 bilder så hoppeligen kan man få nån skickad till sig. Carola nämnde också något om att skicka in bilder till Veckans visit i Ålandstidningen, så håll utkik!