Före och efter.
Såhär kaosartat levde vi i tre månader. Kläder och skor överallt!
Nu har vi det såhär fint! (Schyssta bilder med bra kvalitet, jag vet. Jag är mästerfotograf! ... not.)
Nya "gabberåden" (som Joel säger, fast han snart är sju). Fin va?! :)
Dynan som ska ligga på skomöbeln är tillfälligt på tvätt. Ska nog sy nytt överdrag till den, gärna i nåt rörandigt liksom lådorna som står ovanpå garderoben.
Nu har vi det såhär fint! (Schyssta bilder med bra kvalitet, jag vet. Jag är mästerfotograf! ... not.)
Nya "gabberåden" (som Joel säger, fast han snart är sju). Fin va?! :)
Dynan som ska ligga på skomöbeln är tillfälligt på tvätt. Ska nog sy nytt överdrag till den, gärna i nåt rörandigt liksom lådorna som står ovanpå garderoben.
Hej Lille-Skutt!
Jag antar att mitt hälsoryck inte blir långvarigt, eftersom hälsosam mat inte verkar vara något som gör mig pigg i kropp och knopp. Medan kollegerna snaskade på hemvete, mycket pålägg och gurka på kollegiemötet idag satt jag själv och knaprade på en morot och därefter en näve blandade nötter - Paulúns tips på ett gott och mättande mellanmål. Till stan för att handla mascara och mineralpuder och höll på svimma inne på Lisco parfym. Vidare till Coola barn för att köpa födelsedagspresent till den nya Petterssonaren som föddes inatt och där höll jag på att krevera av kallsvettningar, yrsel och hunger.
När jag kom hem måste jag lägga mig på sängen och vila. Sen blev det Paulúns thaikycklingsoppa och jag blev åter vid fullt medvetande och kunde t o m föra en konversation med min sambo över en kopp kaffe och ett parti Vänd tia.
Och sen - iväg för att titta på det lilla underverket som fötts under natten. Nja, lilla och lilla förresten. Fyratusen gram och redan kinder som om han fötts med påssjukan. Storebror Elias var glad över sin lillebror och vi undrade vad han skulle heta. Elias hade inget bra förslag, men det kom andra mer eller mindre vettiga förslag från hopen av människor som samlats i rum 8 på BB för att hälsa bebin välkommen till världen.
"Bamse, kanske?" sa en.
"Eller Lille-Skutt" föreslog jag. "Lille-Skutts" pappa tyckte inte det var något vidare förslag sen när han ska bli vd för något fläskigt företag. Nå, nog ska väl gossebarnet få ett namn småningom.
Jaha, lite kvällsjobb nu då, hur man nu ska orka. Den här hälsomaten gör en verkligen trött och slut.
När jag kom hem måste jag lägga mig på sängen och vila. Sen blev det Paulúns thaikycklingsoppa och jag blev åter vid fullt medvetande och kunde t o m föra en konversation med min sambo över en kopp kaffe och ett parti Vänd tia.
Och sen - iväg för att titta på det lilla underverket som fötts under natten. Nja, lilla och lilla förresten. Fyratusen gram och redan kinder som om han fötts med påssjukan. Storebror Elias var glad över sin lillebror och vi undrade vad han skulle heta. Elias hade inget bra förslag, men det kom andra mer eller mindre vettiga förslag från hopen av människor som samlats i rum 8 på BB för att hälsa bebin välkommen till världen.
"Bamse, kanske?" sa en.
"Eller Lille-Skutt" föreslog jag. "Lille-Skutts" pappa tyckte inte det var något vidare förslag sen när han ska bli vd för något fläskigt företag. Nå, nog ska väl gossebarnet få ett namn småningom.
Jaha, lite kvällsjobb nu då, hur man nu ska orka. Den här hälsomaten gör en verkligen trött och slut.
IKEA och Fyris.
Sådär. Då var IKEAtrippen avklarad och vi kom hem med precis det vi skulle. Det enda extra som slank ner i varukorgen var bajspåsar till Seidi. 9 kr för 50 st. Dyrt! Då kan t o m jag börja ha mer ordning och plocka upp bajset efter henne.
Fyrishov var jätteroligt, tyckte Joel. Han simmade och åkte vattenrutsch och kunde mitt i allt dyka också - han som varit livrädd för att få vatten på huvudet. Det bästa var nog ändå när Henrik hoppade från 10 meter.
"Wow! Du ÄGER!" sa Joel imponerat till honom efteråt.
Det blev ingen annan shopping, även om jag gjorde ett tappert försök att köpa jeans på JC. Men NÄ! Fläsket får inte plats i rätt storlek längre och jag vägrar köpa större. Får lägga av med allt extrasnacks och försöka bli kvitt sockerberoendet istället. Ska göra ett nytt försök om en månad. Tills dess får jag gå i fula byxor.
Fyrishov var jätteroligt, tyckte Joel. Han simmade och åkte vattenrutsch och kunde mitt i allt dyka också - han som varit livrädd för att få vatten på huvudet. Det bästa var nog ändå när Henrik hoppade från 10 meter.
"Wow! Du ÄGER!" sa Joel imponerat till honom efteråt.
Det blev ingen annan shopping, även om jag gjorde ett tappert försök att köpa jeans på JC. Men NÄ! Fläsket får inte plats i rätt storlek längre och jag vägrar köpa större. Får lägga av med allt extrasnacks och försöka bli kvitt sockerberoendet istället. Ska göra ett nytt försök om en månad. Tills dess får jag gå i fula byxor.
(S)kärtorsdag.
Skärtorsdag. Ledig. Skönt.
Jag hade förväntat mig en skön och lång sovmorgon, men väcktes 7.45 av en skrovlig röst från lillrummet "mammaaaaa?" Ove. Han hade ont i halsen och var däppt i däsan. Halv nie hasade jag upp ur sängen och blickade ut genom köksfönstret och tänkte att när det nu inte var någon snö på sportlovet, ska man väl passa på att kasta sig utför Gnisten på påsklovssnön.
Först ärenden till skolan, posten och skolkansliet för att lämna in 8 prydliga ansökningar till kommande läsår.
Hem, svida om för pulkåkning. I backen träffade vi Joels nya kompis Liam. Vi stannade en bra stund och gick sen hem för att äta lunch. Åkte till "närbutiken" och handlade bullar och drog till Linda för att se hur det var med henne och lilla Vilja. De mådde fint och Vilja har blivit så stor och duktig. Idag var hon vaken och drog på smilbanden åt tant Jenny.
Idag har jag också dragit mer på smilbanden än vanligt. Lite järnberikad spenatsoppa med proteinrika ägg verkade göra susen. När sen älsklingen föreslog ett glas rött till det, så var humöret riktigt strålande. Joel gick till Liam och vi fick lite tumistid som gick åt till att diskutera IKEA inköpen på lördag, mäta lite väggar och planera förvaringsmöjligheter. Och så hann vi med lite djupsnack som löste upp diverse PMS-knutor som suttit nånstans i lillhjärnan.
Joel kom hem och det blev wrestling och karate i hallen, vilket brukar betyda att alla är på gott humör, har kraft att skoja lite och visa sina ömhetsbedyrelser genom att brottas, hiva varann i golvet och kläm-kittla på låren. Sen gick Henrik till "Karlsson" för några påsköl och jag och Joel är nöjda på tumis.
En riktig "kärtorsdag" :)
Jag hade förväntat mig en skön och lång sovmorgon, men väcktes 7.45 av en skrovlig röst från lillrummet "mammaaaaa?" Ove. Han hade ont i halsen och var däppt i däsan. Halv nie hasade jag upp ur sängen och blickade ut genom köksfönstret och tänkte att när det nu inte var någon snö på sportlovet, ska man väl passa på att kasta sig utför Gnisten på påsklovssnön.
Först ärenden till skolan, posten och skolkansliet för att lämna in 8 prydliga ansökningar till kommande läsår.
Hem, svida om för pulkåkning. I backen träffade vi Joels nya kompis Liam. Vi stannade en bra stund och gick sen hem för att äta lunch. Åkte till "närbutiken" och handlade bullar och drog till Linda för att se hur det var med henne och lilla Vilja. De mådde fint och Vilja har blivit så stor och duktig. Idag var hon vaken och drog på smilbanden åt tant Jenny.
Idag har jag också dragit mer på smilbanden än vanligt. Lite järnberikad spenatsoppa med proteinrika ägg verkade göra susen. När sen älsklingen föreslog ett glas rött till det, så var humöret riktigt strålande. Joel gick till Liam och vi fick lite tumistid som gick åt till att diskutera IKEA inköpen på lördag, mäta lite väggar och planera förvaringsmöjligheter. Och så hann vi med lite djupsnack som löste upp diverse PMS-knutor som suttit nånstans i lillhjärnan.
Joel kom hem och det blev wrestling och karate i hallen, vilket brukar betyda att alla är på gott humör, har kraft att skoja lite och visa sina ömhetsbedyrelser genom att brottas, hiva varann i golvet och kläm-kittla på låren. Sen gick Henrik till "Karlsson" för några påsköl och jag och Joel är nöjda på tumis.
En riktig "kärtorsdag" :)
Jag - ett offer?
Fick irritationsknäpp och fräste iväg till Hallen för att handla ägg, solrosfrön och yoghurt ("Jag tänker minsann inte äta nåt asigt rostbröd till frukost imorgon bitti, dels håller jag mig inte mätt längre än sju minuter och så smakar det SKIT!").
Oskyldiga och rädda blickar från de jag delar hus med.
Traskade runt på Hallen med varukorg som var så proppad så handtaget vek sig, men är man arg så är man stark. Så hittade jag senaste ToppHälsa tidningen och blicken fastnade på rubriken Hitta livsbalansen. "Äntligen" tänkte jag och kostade på mig 6:95 för att hitta livsbalansen. Jag började med att kolla saldot på mitt livskonto och fyllde i ett test för att kunna se var i problemet ligger. Är det i kroppen, själen, jobbet eller relationen? Mitt själskonto hamnade på 3 plus och 11 minus och då var jag inte helt ärlig på den sista frågan. Kroppskontot var okej, även om jag känner mig plöfsig och trött. Jobbet okej och relationen okej (även om PMS-tendenserna drog ner på betyget).
På livskontot har man ingen kredit, dags att börja jobba. Jag ska börja med själsbiten- hitta lugnet och njuuuuuta!
Steg 1 - fråga dig själv vad du vill ha ut av livet. Låt svaret leda in dig i dina livsval. Se över dina mål i livet, är de realistiska? Eller har du inga mål alls vilket gör dig till ett offer för omständigheter?
Jag är rädd att jag hamnar under kategorin offer här. Jag ska genast göra min läxa!
Oskyldiga och rädda blickar från de jag delar hus med.
Traskade runt på Hallen med varukorg som var så proppad så handtaget vek sig, men är man arg så är man stark. Så hittade jag senaste ToppHälsa tidningen och blicken fastnade på rubriken Hitta livsbalansen. "Äntligen" tänkte jag och kostade på mig 6:95 för att hitta livsbalansen. Jag började med att kolla saldot på mitt livskonto och fyllde i ett test för att kunna se var i problemet ligger. Är det i kroppen, själen, jobbet eller relationen? Mitt själskonto hamnade på 3 plus och 11 minus och då var jag inte helt ärlig på den sista frågan. Kroppskontot var okej, även om jag känner mig plöfsig och trött. Jobbet okej och relationen okej (även om PMS-tendenserna drog ner på betyget).
På livskontot har man ingen kredit, dags att börja jobba. Jag ska börja med själsbiten- hitta lugnet och njuuuuuta!
Steg 1 - fråga dig själv vad du vill ha ut av livet. Låt svaret leda in dig i dina livsval. Se över dina mål i livet, är de realistiska? Eller har du inga mål alls vilket gör dig till ett offer för omständigheter?
Jag är rädd att jag hamnar under kategorin offer här. Jag ska genast göra min läxa!
PMS?
Hormonerna sprutar i och nerverna hänger utanför kroppen i stora klasar. Ena stunden är man glad och i nästa retar man upp sig över att någon stackare frågar en oskyldig fråga som man inte har lust att svara på. Det kryper i kroppen, man har lust att kasta porslin och vill helst av allt göra ett Ronjavrål från toppen av Helvetesgapet.
Har man fått nån jävla PMS, eller vad är det frågan om?
Surkärring har man blitt i alla fall.
Har man fått nån jävla PMS, eller vad är det frågan om?
Surkärring har man blitt i alla fall.
Kräkspruta.
Såg ni en svart, fet labrador stå på Zoodiakens parkering och hulka i lördags eftermiddag, så var det Seidi. Såg ni en hög "Frisikiesprickar" ligga på gräsmattan bredvid, så var det det Seidi haft i magen. Chokladen som hon ätit sparade hon tills vi kom in och la så fint i en hög framför veterinären Erikas fötter.
Jepp, 70% choklad är inte något för hundar, speciellt inte en hel chokladkaka. Man blir lätt risig av sånt när man är hund, så när jag kom hem från Mariebad på lördagseftermiddagen och fann den omgivande folien (som suttit runt chokladplattan som legat på vardagsrumsbordet) i små molekyler och själva förpackningen i slarvor bredvid, ringde jag genast veterinärjouren. Vi fick rådet att komma in, Seidi fick en "kräkspruta" för att få ur sig giftet som hon glufsat i sig, helt omedveten om faran. Hon blev så slut av allt spyende att hon knappt orkade kliva in i bilen när vi skulle åka. Hon spydde på sätet och när vi väl kom hem låg hon och darrade på golvet i Joels rum.
Nu mår hon bra, men jag ska hota med kräkspruta så fort hon försöker ge sig på komposten eller Nylocks mat.
Vem har...?
Kommer hem och hittar mystiska spår i lägenheten.
.................................................................................................
... gjort en grop i sängen som jag i morse lämnade slät och bäddad?
... lagt en Pågen Rasker på sovrumsgolvet?
... tuggat på märgben och dängt runt med sin sjabbiga "knut" i Joels rum?
... ätit upp Nylocks mat?
- Inte jag ialla fall! säger Seidi.
.................................................................................................
... gjort en grop i sängen som jag i morse lämnade slät och bäddad?
... lagt en Pågen Rasker på sovrumsgolvet?
... tuggat på märgben och dängt runt med sin sjabbiga "knut" i Joels rum?
... ätit upp Nylocks mat?
- Inte jag ialla fall! säger Seidi.
Min sambo är skådis.
Fredag. Igen! Vad veckorna går!
Har haft några tuffa dagar, men det var skönt att avsluta med en bra dag på skolan då allt gick smärtfritt och jag kände att läget var under kontroll. Man hetsar lätt upp sig när man känner att saker inte blir som man tänkt sig. Laddar inför en ny BRA vecka igen!
I onsdags fick jag mig i alla fall ett gott skratt i allt det kämpiga. Treorna skulle se en film om Åland. Vi bänkade oss framför teveapparaten i Johannas klass och hon snurrar igång filmen. Först lite klipp från Ålands fantastiska natur och en mjuk finlandssvensk röst som talar om att Åland är fredens öar, att vi är 25 000 människor och att det i skärgården finns 6500 öar och skär. Rösten fortsätter:
"Henrik är född och uppvuxen på Åland". Och där, mitt på en blomstrande gullviveäng struttar min Henrik omkring med fiskarolle och en nätt bukett i handen. Han böjer sig ned och plockar en blomma och struttar vidare så de långa flätorna flaxar mot axlarna. Filmen var inte direkt purfärsk, eftersom han var 15 när han medverkade i en serie om Åland som sändes i nån finsk tevekanal (och på Tv Åland antar jag). Fimen vi såg var ett hopklipp av alla fyra avsnitten. Vi fick följa med Henrik då han klättrade runt på Bomarsunds fästning och vi fick se när han åkte med seglaren Linden.
När vi samtalde om filmen efteråt måste jag berätta för barnen att det var min sambo som var med i filmen.
"Men hur kan du veta att det är han?" undrade de.
"Jo, jag känner nog igen honom. Fast nu har han inga flätor."
Har haft några tuffa dagar, men det var skönt att avsluta med en bra dag på skolan då allt gick smärtfritt och jag kände att läget var under kontroll. Man hetsar lätt upp sig när man känner att saker inte blir som man tänkt sig. Laddar inför en ny BRA vecka igen!
I onsdags fick jag mig i alla fall ett gott skratt i allt det kämpiga. Treorna skulle se en film om Åland. Vi bänkade oss framför teveapparaten i Johannas klass och hon snurrar igång filmen. Först lite klipp från Ålands fantastiska natur och en mjuk finlandssvensk röst som talar om att Åland är fredens öar, att vi är 25 000 människor och att det i skärgården finns 6500 öar och skär. Rösten fortsätter:
"Henrik är född och uppvuxen på Åland". Och där, mitt på en blomstrande gullviveäng struttar min Henrik omkring med fiskarolle och en nätt bukett i handen. Han böjer sig ned och plockar en blomma och struttar vidare så de långa flätorna flaxar mot axlarna. Filmen var inte direkt purfärsk, eftersom han var 15 när han medverkade i en serie om Åland som sändes i nån finsk tevekanal (och på Tv Åland antar jag). Fimen vi såg var ett hopklipp av alla fyra avsnitten. Vi fick följa med Henrik då han klättrade runt på Bomarsunds fästning och vi fick se när han åkte med seglaren Linden.
När vi samtalde om filmen efteråt måste jag berätta för barnen att det var min sambo som var med i filmen.
"Men hur kan du veta att det är han?" undrade de.
"Jo, jag känner nog igen honom. Fast nu har han inga flätor."
Liten i orden å på jorden.
Och dagarna går, men alldeles för fort. Kvällarna räcker inte till riktigt när alla vill ha sin dos av mamma/sambo/matte. Joel är hos sin pappa och jag satsar på att jobba undan i veckan, så jag slipper sitta klistrad vid datorn/köksbordet och greja när han är här. Och fast jag kämpar och sliter blir det inte riktigt som jag tänkt mig. Är det jag som är överambitiös och har prestationsångest? Det känns lite som om jag tappat gnistan och den har slocknat i allt virrvarr med nya elever och kolleger. Jag känner mig ganska liten på jorden för tillfället. Om jag åtminstone vore stor i orden ändå...
Vingmuttern.
Idag har vi haft den lilla Vingmuttern Elias på besök. Vi har hunnit med mycket under dagen, och det har tagit på krafterna för en snörvlig och krakig mor/faster.
Första anhalten var Mariebad. Jag hade först tänkt åka själv med småttingarna, men kom på att det kanske inte var så smart. Henrik fick följa med och det gjorde han så gärna. Han gillar småttingar och "familjeliv". Han tog hand om Joel i killarnas omklädning, medan jag hade hand om Vingmuttern.
"Jag ska bada" förklarade Elias åt en tant i omklädningsrummet. Sen visade han sina tuffa simbyxor och armpuffarna för henne.
Elias gillar verkligen att bada! Han sprattlade, skrek och tjöt i vattnet så det var bara tur att det inte kom en badvakt och undrade om allt stod rätt till. Vi gick också till banorna för att simma några repor. Joel simmade 150 meter (med sin flytdräkt) och sen skulle Elias åka vattenrutsch. Hans äldre kusin är lite tveksam till rutschen, men efter att ha sett mig och Elias landa utan att Elias fick huvudet under ytan ville han också prova. Sen var det ingen hejd på åkandet. Upp i tornet och ner i rutschen om och om igen. När vi sen satt och värmde oss i bubbelpoolen var det trötta och långsamma blickar på småkillarna. Vi tvättade oss och åkte hem och åt plättar till lunch, vilket gav ny energi och vi traskade iväg till skolan och åkte linbana och gick sen vidare till Baltichallen för att hälsa på moffa/faffa som hade en monter utanför. Där var det kul att leka och busa med moffa/faffa som samtidigt försökte göra affärer. Pojkarna tiggde till sig hamburgare, korv och trip och vi fick engagera bekanta som vi träffade i att hålla i Seidi, vantar och trippar samt att hjälpa till att fixa till korven som gärna glider ur en knubbig hand.
"Tur att man bara har en i vanliga fall" pustade jag.
Sen kom Elias höggravida mamma och hämtade honom och den lilla blivande storebrodern vinkade hejdå till "Faster Jenny" och kusin Joel.
Kom snart igen, lilla Vingmutter!
Första anhalten var Mariebad. Jag hade först tänkt åka själv med småttingarna, men kom på att det kanske inte var så smart. Henrik fick följa med och det gjorde han så gärna. Han gillar småttingar och "familjeliv". Han tog hand om Joel i killarnas omklädning, medan jag hade hand om Vingmuttern.
"Jag ska bada" förklarade Elias åt en tant i omklädningsrummet. Sen visade han sina tuffa simbyxor och armpuffarna för henne.
Elias gillar verkligen att bada! Han sprattlade, skrek och tjöt i vattnet så det var bara tur att det inte kom en badvakt och undrade om allt stod rätt till. Vi gick också till banorna för att simma några repor. Joel simmade 150 meter (med sin flytdräkt) och sen skulle Elias åka vattenrutsch. Hans äldre kusin är lite tveksam till rutschen, men efter att ha sett mig och Elias landa utan att Elias fick huvudet under ytan ville han också prova. Sen var det ingen hejd på åkandet. Upp i tornet och ner i rutschen om och om igen. När vi sen satt och värmde oss i bubbelpoolen var det trötta och långsamma blickar på småkillarna. Vi tvättade oss och åkte hem och åt plättar till lunch, vilket gav ny energi och vi traskade iväg till skolan och åkte linbana och gick sen vidare till Baltichallen för att hälsa på moffa/faffa som hade en monter utanför. Där var det kul att leka och busa med moffa/faffa som samtidigt försökte göra affärer. Pojkarna tiggde till sig hamburgare, korv och trip och vi fick engagera bekanta som vi träffade i att hålla i Seidi, vantar och trippar samt att hjälpa till att fixa till korven som gärna glider ur en knubbig hand.
"Tur att man bara har en i vanliga fall" pustade jag.
Sen kom Elias höggravida mamma och hämtade honom och den lilla blivande storebrodern vinkade hejdå till "Faster Jenny" och kusin Joel.
Kom snart igen, lilla Vingmutter!
Oruttig.
Fredag.
Som student hade man ingen aning om hur skön en fredag är för en hårt arbetande människa. Man tyckte att fredag var nästan som vilken dag som helst. Och i värsta fall innebar helgen mer arbete, eftersom man ibland fick hoppa in här och där för att tjäna lite extra slantar. Nu betyder fredagen helg och vila, något som kan behövas efter en vecka då jag gått helt upp i mitt arbete. Dag som natt går jag igenom mina framsteg och vad jag kan förbättra för att bli ännu bättre på mitt jobb. Jag antecknar och filosoferar för att komma underfund med hur jag ska lösa det ena och det andra och hur jag bör hantera situationer som uppstår och hur jag borde ha hanterat situationer som redan uppstått.
Så när jag körde hemåt idag tänkte jag på hur jädrans skönt det skulle bli att ta helg, slappa hemma, äta nåt gott och umgås med barn och sambo. Men var fann jag mig själv sittandes medan Joel kollade Bolibompa? Jo, vid köksbordet med kommande veckas planering. Jag läste in mig på vad pronomen är för något och funderade på hur jag på ett kul sätt kunde förklara en triangels vinkelsumma för eleverna.
Jag antar att detta är ett fullt normalt beteende för en som just "fått" en ny klass för än kan jag inte lita på min erfarenhet och intuition. Däremot kommer man långt på rutiner (det vet alla som har egna barn). Får jobba på det!
Nu ska jag och Joel ordna fredagsmys - UTAN skolböcker!
Grus.
Nä, det är inte direkt så att man längtar ihjäl sig efter att sätta sig vid datorn efter en dag på skolan.
Här hade jag skrivit en lång klagoramsa om hur kämpigt det var på morgnar osv osv osv. Men jag tänker inte klaga. Det är tur att man trivs med jobbet och går så in för det att man är totalt slut varje kväll.
Här hade jag skrivit en lång klagoramsa om hur kämpigt det var på morgnar osv osv osv. Men jag tänker inte klaga. Det är tur att man trivs med jobbet och går så in för det att man är totalt slut varje kväll.