Bilder.
Ni är inte bortskämda med bilder, men här kommer några.
(P.S Jag önskar mig verkligen en digitalkamera i julklapp....)
1. En helt vanlig promenad med en inte så vanlig hund.
2. Joel leker expidit och säljer pepparkakor för en euro styck under bordet.
Lägg märke till den snygga peruken.
(P.S Jag önskar mig verkligen en digitalkamera i julklapp....)
1. En helt vanlig promenad med en inte så vanlig hund.
2. Joel leker expidit och säljer pepparkakor för en euro styck under bordet.
Lägg märke till den snygga peruken.
om helgen.
För första gången på flera år fick jag liiiite liiiite känningar av någon slags julkänsla när våra ljuvliga 1-2:or uppträdde med sitt adventsprogram i fredags morse. Även om repetitionerna varit lite nervösa (25 stycken 7-8 åringar med varsitt levande ljus i händerna... ni fattar varför vi hade en hink med vatten och blöt trasa i närheten...) så gick framträdandet superbra. De sjöng så vackert man fick en tår i ögat. Efteråt var det glögg och pepparkaka i matsalen för föräldrar och barn.
På eftermiddagen blev jag kvar och möblerade om och satte upp julgran i klassrummet, det blev såå mysigt! Får hoppas att den mysiga stämningen smittar av sig på ungarna så de är lugna och harmoniska fram till jullovet om ett par veckor.
På eftermiddagen tog jag Joel med mig på vattengympa. Han plaskade på i en grunda delen av bassängen medan vi andra gjorde övningar som får det att svida i magmusklerna och krampa i armarna. Ni som tycker att vattengympa är mesigt har inte provat på Ankans pass! Hujedamej. Efteråt var det myskväll med Idol. Orkade dock inte se utröstningen, eftersom jag somnat på soffan redan strax före 23.
Lördag och Lillajul. Simon ringde tidigt och ville komma och hälsa på med Vingmuttern (Elias) och Knyttet (Adrian), som är Fasters sötaste pojkar. Sen ringde Moffa och undrade vad vi gjorde. Han kom hit mitt i pepparkaksbaket, suckade och stönade och stödde huvudet i händerna = bakis. Jag gav honom en Revigör och en kopp glögg, så piggnade han i. Och vid middagstid kom Linda, Stefan och Vilja. Aldrig har det väl varit så mycket folk här på samma dag. Jag kom på att det är väldigt sällan vi har gäster. "Det är för att vi aldrig blir hitbjudna" sa Linda och det har hon ju rätt i.
Fy vad tråkigt att inte bjuda över sina vänner lite oftare! ... här började jag skriva tio olika anledningar till varför det är så, men det låter bara fjantigt och ursäktande så jag skiter i det...
På kvällen såg vi Stjärnor på is och jag må säga att näst efter Robbie Williams på listan över sexiga män kommer Markus Fagervall. Need I say more?
På eftermiddagen blev jag kvar och möblerade om och satte upp julgran i klassrummet, det blev såå mysigt! Får hoppas att den mysiga stämningen smittar av sig på ungarna så de är lugna och harmoniska fram till jullovet om ett par veckor.
På eftermiddagen tog jag Joel med mig på vattengympa. Han plaskade på i en grunda delen av bassängen medan vi andra gjorde övningar som får det att svida i magmusklerna och krampa i armarna. Ni som tycker att vattengympa är mesigt har inte provat på Ankans pass! Hujedamej. Efteråt var det myskväll med Idol. Orkade dock inte se utröstningen, eftersom jag somnat på soffan redan strax före 23.
Lördag och Lillajul. Simon ringde tidigt och ville komma och hälsa på med Vingmuttern (Elias) och Knyttet (Adrian), som är Fasters sötaste pojkar. Sen ringde Moffa och undrade vad vi gjorde. Han kom hit mitt i pepparkaksbaket, suckade och stönade och stödde huvudet i händerna = bakis. Jag gav honom en Revigör och en kopp glögg, så piggnade han i. Och vid middagstid kom Linda, Stefan och Vilja. Aldrig har det väl varit så mycket folk här på samma dag. Jag kom på att det är väldigt sällan vi har gäster. "Det är för att vi aldrig blir hitbjudna" sa Linda och det har hon ju rätt i.
Fy vad tråkigt att inte bjuda över sina vänner lite oftare! ... här började jag skriva tio olika anledningar till varför det är så, men det låter bara fjantigt och ursäktande så jag skiter i det...
På kvällen såg vi Stjärnor på is och jag må säga att näst efter Robbie Williams på listan över sexiga män kommer Markus Fagervall. Need I say more?
Diagnos?
Jag har börjat förstå att det faktiskt finns någonting som heter "utbrändhet". Eller ja, det heter ju så men jag menar att jag faktiskt börjar tro på att det går att få den åkomman.
Förut hade jag starka åsikter angående denna sjukdom, som jag tidigare tyckte var en fjantig "innegrej". Alla var eller på god väg att bli utbrända och jag tänkte att de bara var lata. Min far som jobbar 12 timmar i dygnet 7 dar i veckan fnyste en gång irriterat: "Bah, utbrändhet. Jag skulle aldrig ha tid att bli utbränd!" Jag nickade instämmande.
That´s life, bit ihop och håll käften, typ.
Men nu börjar jag undra om det är normalt att ALLTID gå runt med grus i svidande ögon.
Att inte komma längre än till Godby på hemvägen innan man måste göra allt som står i sin makt för att hålla sig vaken i bilen.
Att aldrig orka sitta uppe längre än till 21.30 innan man däckar i soffan.
Att alltid känna sig irriterad och arg.
Att aldrig känna sig tillräckligt duktig på sitt arbete och alltid lämna jobbet besviken över hur dagen blev.
Jag undrar också om det är det där sista som är själva felet. Det känns som att jag jobbar och sliter, planerar och engagerar mig men ändå är jag aldrig nöjd med resultatet. Inte konstigt att man blir trött sen!
Nej, lathet lider jag verkligen inte av.
Men kanske en släng av prestationsångest och perfektionism.
Love or not?
Vad tror ni? För kärleken eller pengarna?
För några år sedan gick det ett program på teve som hette For lover or money som jag följde slaviskt. Det gick ut på att några killar tampades om en kvinnas gunst, men samtidigt ställdes inför ultimatumet: love or money!
"Vinnaren" kunde i slutet alltså välja mellan antingen 2 miljoner dollar eller tjejen.
Väljer man det andra alternativet måste ju den stora riktiga kärleken existera.
Andra kärleksprogram som jag följer slaviskt:
- Ensam mamma söker.
- Bonde söker fru/man/partner
För några år sedan gick det ett program på teve som hette For lover or money som jag följde slaviskt. Det gick ut på att några killar tampades om en kvinnas gunst, men samtidigt ställdes inför ultimatumet: love or money!
"Vinnaren" kunde i slutet alltså välja mellan antingen 2 miljoner dollar eller tjejen.
Väljer man det andra alternativet måste ju den stora riktiga kärleken existera.
Andra kärleksprogram som jag följer slaviskt:
- Ensam mamma söker.
- Bonde söker fru/man/partner
Långt men innehållslöst.
Den här helgen har jag valt att omge mig med en massa småttingar. Som om man inte fick nog på skolan :S
Skillnaden är att de här småttingarna är riktigt små och ni vet ju vad man säger om små barn och bekymmer :P
Först ut var Adrian, eller "Nej-Adjan!" som jag och Joel kallar honom. Det är hans storebror om säger så hela tiden... Igår hämtade jag honom från hans mommo. Om små barn medför små bekymmer så kommer det istället med en massa packning med dom. In i min lilla bil skulle det rymmas en barnvagn, en resesäng, en stor skötväska + barnet i sin bilstol. Allt knådade jag in i kupén eftersom trunken var upptagen av fyra däck. Men det gick bra.
Adrian är verkligen solstrålen själv! Vi besökte Enbergs på Tallvägen på eftermiddagen och där hade Adrian ett skrattfnatt likt den berömda youtube-bebisen William som alla sett skratta åt sin pappa som härmar mikrovågsugnen.
Kvällen och natten gick bra och på morgonen belönades jag med ett riktigt kacklass som t o m fick mig att rynka på näsan.
Och så kom ju snön inatt! Joel flängde runt här som en skottspole och tjatade och nojsade om att få gå ut. Han hade panik och förbannade solen som han trodde skulle smälta bort den efterlängtade snön. Han började nästan lipa när han såg att temperaturen sakta steg från -3 till -2. "Det blir varmare! Nu smälter det snart, skynda dig mamma, vi måste passa på att gå ut nu!" Vi tog Nej-Adjan och Seidi med oss ut i snön och gick sen in och gjorde oss redo för kalas som Joel och hans kompis skulle på. In med alla ungar i bilen, svetten lackade efter en kamp med att fälla ihop barnvagnen.
Hämta Johannes och kuta in på Lekplaneten och köpa present 2 minuter innan kalaset började. Jag har glömt hur svettig man var jämt när man hade småbarn och skulle kånka runt på liten parvel med tillbehör...
När de stora killarna var på kalas mötte jag upp A-C på stan, Adrians mamma alltså, tackade för lånet och lämnade tillbaka honom. Sen ringde jag runt efter lunchsällis. Ingen hade passligt, så jag satte mig själv på Bagarstugan med en kycklingsallad och kände mig ledsen och övergiven. Löjligt va! Men så är det ibland.
Och för att göra en lång och svamlig blogg ännu längre och happigare ska jag berätta att nästa lilla solstråle - Vilja - ska få leka med Tant Jenny och Joel hela kvällen och natten. Fast jag hoppas Vilja inte är speciellt lekfull på natten i och för sig.
Jag ska avsluta med ett roligt uttryck från min rolige son:
Joel kommer in i badrummet och ser bromsspår i toastolen. Utbrister äcklat:
- Vem har skitit såhär våldsamt?!?!
Skillnaden är att de här småttingarna är riktigt små och ni vet ju vad man säger om små barn och bekymmer :P
Först ut var Adrian, eller "Nej-Adjan!" som jag och Joel kallar honom. Det är hans storebror om säger så hela tiden... Igår hämtade jag honom från hans mommo. Om små barn medför små bekymmer så kommer det istället med en massa packning med dom. In i min lilla bil skulle det rymmas en barnvagn, en resesäng, en stor skötväska + barnet i sin bilstol. Allt knådade jag in i kupén eftersom trunken var upptagen av fyra däck. Men det gick bra.
Adrian är verkligen solstrålen själv! Vi besökte Enbergs på Tallvägen på eftermiddagen och där hade Adrian ett skrattfnatt likt den berömda youtube-bebisen William som alla sett skratta åt sin pappa som härmar mikrovågsugnen.
Kvällen och natten gick bra och på morgonen belönades jag med ett riktigt kacklass som t o m fick mig att rynka på näsan.
Och så kom ju snön inatt! Joel flängde runt här som en skottspole och tjatade och nojsade om att få gå ut. Han hade panik och förbannade solen som han trodde skulle smälta bort den efterlängtade snön. Han började nästan lipa när han såg att temperaturen sakta steg från -3 till -2. "Det blir varmare! Nu smälter det snart, skynda dig mamma, vi måste passa på att gå ut nu!" Vi tog Nej-Adjan och Seidi med oss ut i snön och gick sen in och gjorde oss redo för kalas som Joel och hans kompis skulle på. In med alla ungar i bilen, svetten lackade efter en kamp med att fälla ihop barnvagnen.
Hämta Johannes och kuta in på Lekplaneten och köpa present 2 minuter innan kalaset började. Jag har glömt hur svettig man var jämt när man hade småbarn och skulle kånka runt på liten parvel med tillbehör...
När de stora killarna var på kalas mötte jag upp A-C på stan, Adrians mamma alltså, tackade för lånet och lämnade tillbaka honom. Sen ringde jag runt efter lunchsällis. Ingen hade passligt, så jag satte mig själv på Bagarstugan med en kycklingsallad och kände mig ledsen och övergiven. Löjligt va! Men så är det ibland.
Och för att göra en lång och svamlig blogg ännu längre och happigare ska jag berätta att nästa lilla solstråle - Vilja - ska få leka med Tant Jenny och Joel hela kvällen och natten. Fast jag hoppas Vilja inte är speciellt lekfull på natten i och för sig.
Jag ska avsluta med ett roligt uttryck från min rolige son:
Joel kommer in i badrummet och ser bromsspår i toastolen. Utbrister äcklat:
- Vem har skitit såhär våldsamt?!?!
brada
Så skönt att få avsluta en pissvecka med en bra fredag!
Här är dagens bra saker:
- Intresset var stort idag då jag berättade om myran på omgivningskunskapen. Vi pratade om hur myran kan bitas och sen viker upp rumpan och kissar i bettet så det svider. Sånt tycker ungar om att höra och sitter och lyssnar med stora ögon och halvöppen mun.
- Min tur var det att ordna fredasfika idag och jag hade bakat en god paj. På fredagsfikat slappnar alla liksom av, alla har tid att sitta och snacka skit en stund och berätta roliga händelser eller visa roliga klipp på Youtube. Bland annat det här fick vi se, hahah.
- Jag testade äntligen skolans nya elgitarr och drog av några tuffa riff tillsammans med gympa-Johan.
- Via centrum och kolla efter jacka på vägen hem. Kom hem med jacka, jeans och bälte. Tjoho! (Löning idag...)
- Tyst och lugnt hemma, öppnade en kall brun och satte mig vid datorn.
- Ikväll blir det vattengympa.
= en bra dag.
Pissdag.
Usch, det har varit en riktigt pissvecka. Så pissig att jag undvek måndagsprogramsidan i tevebilagan bara för att slippa påminnas om att det kommer en måndag efter helgen.
Ibland önskar jag att jag hade ett jobb som inte krävde att man alltid är på topp, att man inte alltid skulle behöva ge av sig själv, vara uppfinningsrik och inspirerande. Jag önskar att jag skulle kunna ha en dålig dag, sitta och sura för mig själv och ha så lite med folk att göra som möjligt. Och framför allt att jag inte skulle behöva vara så jävla pedagogisk hela tiden, att jag helt enkelt skulle kunna säga "stopp för i helvete - nu räcker det!".
Nä, istället ser man hur ungarna njuter när man sakta men säkert får spända mungipor, rynka mellan ögonbrynen och svett som tränger fram i pannan. Man försöker behärska sig men hela kroppen darrar av irritation och till sist ryter man till lite halvhjärtat och ungen tänker "Yes! Där fick jag henne!"
Det värsta är ju att genom att i det här yrket ge av sig själv, vara uppfinningsrik, inspirerande och pedagogisk, så slipper man få spända mungipor, rynkor mellan ögonen och bråkiga ungar. För får man ungarna motiverade så har de inte tid att hitta på bus.
Men som sagt, ungar märker när man har pissdagar och då gör de allt som står i deras makt för att göra den ännu värre!
Ibland önskar jag att jag hade ett jobb som inte krävde att man alltid är på topp, att man inte alltid skulle behöva ge av sig själv, vara uppfinningsrik och inspirerande. Jag önskar att jag skulle kunna ha en dålig dag, sitta och sura för mig själv och ha så lite med folk att göra som möjligt. Och framför allt att jag inte skulle behöva vara så jävla pedagogisk hela tiden, att jag helt enkelt skulle kunna säga "stopp för i helvete - nu räcker det!".
Nä, istället ser man hur ungarna njuter när man sakta men säkert får spända mungipor, rynka mellan ögonbrynen och svett som tränger fram i pannan. Man försöker behärska sig men hela kroppen darrar av irritation och till sist ryter man till lite halvhjärtat och ungen tänker "Yes! Där fick jag henne!"
Det värsta är ju att genom att i det här yrket ge av sig själv, vara uppfinningsrik, inspirerande och pedagogisk, så slipper man få spända mungipor, rynkor mellan ögonen och bråkiga ungar. För får man ungarna motiverade så har de inte tid att hitta på bus.
Men som sagt, ungar märker när man har pissdagar och då gör de allt som står i deras makt för att göra den ännu värre!
Farbror Barbro.
Jag tror jag kissar ner mig! HAHAHAH!
Kolla in!
Kolla in!
Stormar.
Var tvungen att gå ut på en lång kvällspromenad i höststormen för att det inte gick att vara här hemma pga två gapande ungar här som lekte orkanen Katrina tror jag. Ett vadderat och ljudisolerat rum borde man ha till såna där...
Tog ialla fall vägen längs Lotsgatan och kom att tänka på att en våldtäktsman sprungit lös där förra helgen och antastat oskyldiga kvinnor. Jag funderade på hur Seidi skulle reagera om någon försökte ge sig på mig. Hon kan ju vara aggressiv mot fyllon och sådana som verkar hotfulla så jag tror tamej tusan att hon skulle skydda mig!
Och i helgen var vi på Monster Jam till Globen. Det var häftigt, men inte lika häftigt att missa bussen med en hel timme och bli kvar i Stockholm när man helst av allt ville åka hem och lägga huvet på dynan efter en lång och spännande dag. Och nu skriver jag inte det här för att hälla salt i såren på Carola som brottades med dåligt samvete i typ ett och ett halvt dygn och gjorde allt för att gottgöra "sitt" misstag då hon trodde bussen skulle gå en timme senare än vad den faktiskt gjorde. Vi får inte glömma att alla har ansvar och att jag inte borde ha tagit förgivet att hon skulle ha koll på busstider och dylikt.
Hursomhelst löste sig allting jättebra, vi fick övernatta hos världens raraste Sören (Carolas mosters "pojkvän") som bjöd ut sin väldoftande lägenhet till oss strandsatta ålänningar.
På söndagen tog vi ECKERÖLINJEN hem. Vi var rörande överens (eller kanske var det så att Carola övertalade/hjärntvättade mig) om att hela M/S Rosella och hennes avgångar suger fett och att vi aldrig kommer att sätta vår fot på det gungande åbäket nå mer.
Tog ialla fall vägen längs Lotsgatan och kom att tänka på att en våldtäktsman sprungit lös där förra helgen och antastat oskyldiga kvinnor. Jag funderade på hur Seidi skulle reagera om någon försökte ge sig på mig. Hon kan ju vara aggressiv mot fyllon och sådana som verkar hotfulla så jag tror tamej tusan att hon skulle skydda mig!
Och i helgen var vi på Monster Jam till Globen. Det var häftigt, men inte lika häftigt att missa bussen med en hel timme och bli kvar i Stockholm när man helst av allt ville åka hem och lägga huvet på dynan efter en lång och spännande dag. Och nu skriver jag inte det här för att hälla salt i såren på Carola som brottades med dåligt samvete i typ ett och ett halvt dygn och gjorde allt för att gottgöra "sitt" misstag då hon trodde bussen skulle gå en timme senare än vad den faktiskt gjorde. Vi får inte glömma att alla har ansvar och att jag inte borde ha tagit förgivet att hon skulle ha koll på busstider och dylikt.
Hursomhelst löste sig allting jättebra, vi fick övernatta hos världens raraste Sören (Carolas mosters "pojkvän") som bjöd ut sin väldoftande lägenhet till oss strandsatta ålänningar.
På söndagen tog vi ECKERÖLINJEN hem. Vi var rörande överens (eller kanske var det så att Carola övertalade/hjärntvättade mig) om att hela M/S Rosella och hennes avgångar suger fett och att vi aldrig kommer att sätta vår fot på det gungande åbäket nå mer.
Rara flickor.
Jag avslutar väl med en för en gångs skull fin bild.
Jag och Linda. I ... just det - Gävle.
Jag och Linda. I ... just det - Gävle.
Stor bak, ful min.
Den här bilden hör till kategorin "Fula bilder".
Också en Gävlehelg.
Också en Gävlehelg.
Rolit.
Man kan hitta mycket roligt när man letar igenom gamla bilder.
Den här till exempel, hahah!
Jag och Linda har krapulla efter en vild helg i Gävle anno.... 2003 kansje?
Den här till exempel, hahah!
Jag och Linda har krapulla efter en vild helg i Gävle anno.... 2003 kansje?
Tyst... aaaahhhhh!
Jag kände mig löjligt glad när jag stod i bassängen i Allaktivitetshuset igår kväll och värmde upp genom att trampa vatten och boxas med armarna. Äntligen kom jag iväg på vattengympan!
Det känns verkligen att jag inte rört en fena på sisådär två månader, för oj vad slut jag var i kroppen efteråt!
Sen tog jag mig tid att sitta och snottra i bastun med de andra brudarna en lång stund innan jag åkte och köpte ett 6-pack bruna och en påse chips. Hämtade Joel som varit på Halloweenparty och skjutsade honom till sin pappa.
Och när jag kom hem var det tomt och tyst, fast det luktade rätt illa eftersom Seidi tömt komposten på köksgolvet.
Jag städade upp och satte mig i soffan med en brun för att kolla på Idol. Sen såg jag filmen Crash (skitbra) och efter den andra bruna var jag så slut så jag gick och lade mig.
Imorse när jag vaknade var det fortfarande tomt och tyst i huset. Whatever... jag trivs med ensamheten. EGENTID!
Det känns verkligen att jag inte rört en fena på sisådär två månader, för oj vad slut jag var i kroppen efteråt!
Sen tog jag mig tid att sitta och snottra i bastun med de andra brudarna en lång stund innan jag åkte och köpte ett 6-pack bruna och en påse chips. Hämtade Joel som varit på Halloweenparty och skjutsade honom till sin pappa.
Och när jag kom hem var det tomt och tyst, fast det luktade rätt illa eftersom Seidi tömt komposten på köksgolvet.
Jag städade upp och satte mig i soffan med en brun för att kolla på Idol. Sen såg jag filmen Crash (skitbra) och efter den andra bruna var jag så slut så jag gick och lade mig.
Imorse när jag vaknade var det fortfarande tomt och tyst i huset. Whatever... jag trivs med ensamheten. EGENTID!