jeneli

Fick idag en ilskeattack mitt på blanka eftermiddagen.

Jag gör mitt bästa som förälder och allt för att mitt barn ska vara glad och nöjd. Jag ställer upp med allt, vi hittar på roliga saker varje vecka. Det är simning på Mariebad, biobesök, High Chaparrall och nästa helg Monster Jam i Globen. Men tänk att det aldrig är nog! Tänk att när man själv ska göra nåt är det ett jävla gnäll!
Jag börjar undra om man kan skämma bort barnen genom att ge dem för mycket av sin tid, hitta på för mycket roligt och inte visa dem att mamma behöver tänka på sig själv emellanåt - precis som att man kan skämma bort dem med materiella ting.

Och nu sitter man här förbannad och känner sig fläskig och jävlig.
För när fan ska man komma iväg och träna nångång???!!!?!??!
Frustration!

Jag börjar få riktig träningsabstinens! Det var över en månad sen jag satte min fot på Avancia och mina nya träningsbrallor har än så länge bara tjänstgjort som mysbyxor.  

Värre blev det när Linda ringde och frågade om jag skulle med på box ikväll. Jag ville sååå gärna, men tyvärr funkar inte mitt liv så att jag hux flux kan skutta iväg på vad jag känner för. Nej, det ska planeras och pusslas, ordnas och arrangeras. Planering, ordning och arrangemang har aldrig tillhört mina starka sidor. Jag är för lat för det. Jag drar mig för det. Jag avskyr att ringa viktiga samtal och jag är impad över såna som orkar hålla på reklamera trasiga saker, fylla i otaliga papper och skicka dem kors och tvärs för att få in 12 euro extra på skatteåterbäringen, lämna in biblioteksböcker i tid (och orka förlänga lånet om de märker att de inte hinner), tanka bilen innan mätaren är långt under sista strecket och lampan lyst röd i 50 km. Tänk om man hade inspiration att hyra bord på Bettans som så många sysselsätter sig med och tjänar en bra hacka på. Plocka ihop prylar, prismärka, sortera, lägga fram? Huuuvvva! Ens orka ta kontakt med Bettan och fråga om plats? Nej, iväg med skiten fort som fan till den som vill ha. Ta det gratis, bara ni hämtar!

Ja, sen står man ju utan en pryl i sin ägo också. En risig gammal bil, som jag inte ens betalt för är vad jag äger. "Det här måste vara den äldsta bilen i stan" trodde Joel. Och jo, en av de äldre skulle jag tro ialla fall. Tänk om jag inte vore så lat, då skulle jag ha ordnat en ny antenn (den förra gick av i biltvätten för x antal månader sen) så jag slapp sitta med hörlurar och lyssna på telefonradion på väg ut till Saltvik varje morgon.

Den här bloggen skulle egentligen handla om min träningsabstinens. Men kontentan av det hela blev att jag faktiskt är väldigt lat. Lustigt.

Ibland har man tur!

Det är inte alla dagar man får en ansiktsbehandling med tillhörande dekolletagemassage - gratis! Så när Carola ringde och frågade om inte jag kunde "ställa upp" som försökskanin när hon ska öva cirkulerande fingertoppsrörelser på finnigt fejs så var jag inte sen att tacka ja!
Hon går nämnligen en utbildning för att bli "hudmänniska"... vaddetnuheter. Så igår tog hon med sig mitt barn från stan och jag tog med hennes barn från skolan och så möttes vi hemma hos dom där hon dukat upp spa i garaget.
Jag vet, det låter konstigt. Man hittar liksom allt annat än en bil i det där garaget. Det är braskamin, bioduk, surfshop och spa. På övervåningen är det en hel bostad där man kan övernatta.

Jag klädde av mig halvnäck och lade mig tillrätta på mjuka filtar och blev omsvept av fluffiga handdukar, ljuv musik och Carolas sövande röst: "Sådääääärjaaa... nu ska jag..." Jag sjönk in i halv medvetslöshet, så avslappnad kände jag mig. Sen blev jag tvättad och skrubbad både här och där, smord och masserad, knådad och tryckt på. Det var oljor, paddar och varma handdukar kring ansiktet. Och det var sååå skööönt!

Inte dumt att vara försökskanin!!

Idag på textilslöjden fick ett av mina kära barn ett riktigt skrattanfall.
"Det där måste ha varit skönt!" utbrast jag när pojkstackarn lugnat ner sig.
Jag funderade på när jag skrattade ett riktigt gott skratt senast. Jag kan inte minnas det!

En tid då jag skrattade väldigt mycket var förra sommaren då jag jobbade med Tessa på Dillen. Då kunde man bli liggandes och krampa bakom disken bara av blotta åsynen av hennes "fula" nuna bakom någon hylla.

Så nu orkar jag inte youtuba på Robbie Williams klipp och sitta och lipa (liksom fler av er gjort) och önska att jag var en söm i hans svettiga linne bara för att komma den heta kroppen nära. Nä, nu får ni bjuda på nåt kul istället!

Vi hade såååå kul igår, jag, Linda, Emmeli och Janina.
Emmeli har inte bara den förmånen att vara duktig på inredning och ha en fantastiskt mysig lägenhet, nä hon bor dessutom i ett hyreshys som har pool i källaren, hur lyxigt är inte det?! Nu var det inte den varmaste poolen jag doppat tån i, men finns det vatten ska man plaska i det ändå. Och så fick vi ju värma upp oss i bastun. När vi var rena och färdigtbadade blev det middag som underbara Emmeli hade styrt ihop. Pajer, dippar, nachochips och sallad. Jag säger bara MMMMMmmmmmmmmmmmmmm!

Det är kul att träffa människor man känner men inte träffar så ofta, det är mysigt att bara sitta och snacka skit och umgås och ta det lugnt. Vi hade bestämt oss för att skippa den där kroghetsen som slår in vid -00 snåret och istället stanna hemma och ha ännu roligare! Efter att vi rett ut världsproblemen (eller vissas inte existerande problem och andras i allra höstsa grad svåra problem) slog vi igång Singstar. Mitt i allt kommer Emmeli med någon härlig efterrätt bestående av chokladkaka, hallon, grädde och en liten snirklig chokladfigur på toppen. "Det här var inte alls planerat, men håll ti godo!" Vi satt som frågetecken, inte planerat? Fast samtidigt var vi inte förvånade, kan någon trolla fram en hel efterrätt ur rockärmen så är det hon. När vi sjungit oss hesa och klockan närmade sig 04 var det dags att ta sig hemåt.

Och idag mår man som man förtjänar - alltså SKITBRA! (... förutom en deciliter tjockt, gult snor som tockats fast någonstans mellan näsan och svalget.)
Tänk att det tog 27 år att fatta att man ska vara försiktig med spriten.

Japp, det blev en hemma-sjukdag i onsdags, vilket var otroligt skönt! Jag följde Joel till skolan på morgonen och stod med klump i halsen och ont i hjärtat av rörelse då jag såg honom traska iväg över skolgården efter att vi kramats hejdå. Stora ryggsäcken på ryggen och gympakassen svängandes av och an. Skolpojken min...

På torsdagmorgonen drog vi iväg till Stockholm, trots att jag var bara halvfrisk. Jag MÅSTE iväg och shoppa. Skor och jacka var det nödvändigaste. På färjan träffade vi kompisar till Joel, tuffingar som går i trean. De hade skramlande armband och kedjor längs midjan, tuff keps och baggyjeans. "Hänger du mé?" frågade de. Joel ruskade på huvudet. Han satt hellre med mamma i kafeterian och broderade på sin korsstygnsduk.

Full rulle var det i det Petterssonska/Renforska hemmet i Salem. Vi drog genast iväg till Lekslottet för att ungarna skulle få springa av sig. Jättefint ställe med höga klätterställningar, rutschkanor och massor med skoj. Där fördrev vi några timmar innan vi drog till Skärholmen för lite shopping. Ungarna var dock trötta, så vi åkte hem utan onödiga prylar.
På fredagen tog vi det lugnt, var ut och lekte lite på förmiddagen och vid 13-tiden åkte jag och Joel mot Täby. Nu skulle här shoppas!!!! Jag mutade Joel med en leksak för att han skulle hålla sig lugn. Jag hade packat väskan med smörgåsar, banan, kakor och dricka för att jag skulle få prova kläder i lugn och ro. Kontot var fyllt eftersom det just varit löning. Läget var perfekt för shopping!
Men... jag hittade ING-EN-TING!
I Täby centrum finns ca 150 butiker, man tycker att det borde finnas någonting för mig. Men nä. Joel köpte fina kläder på H&M, bland annat  en snygg slipover som han valde själv. "Man ska ha en tunn, långärmad under" sa han och plockade åt sig en vit sådan. När det var dags att börja ta sig mot bilen och åka hemåt, rusade jag in på Indiska och slet åt mig en brokig samling tröjor bara för att inte komma hem tomhänt. Besviket åkte vi till Kapellskär. Joel svidade om till nya byxor, "tunn långärmad" och slipover. "Sen ska jag gå till parfymen och ta parfym och springa runt själv. Nu ska jag vara modig!" förklarade han. Alltså - inte sitta med mamma och brodera korsstygn.

FUllt med folk på Rosella. Jag fick köa sjutusen minuter för att få två läbbiga räkmackor som vi åt sittandes på golvet i ankomsthallen. Inte en sittplats så långt ögat nådde. Joel provade parfym (Calvin Klein) och skulle prompt själv gå och hämta snus ur kylen som hans pappa beställt hem. "Jag vet vilken sort han gillar!" Sen kom han tillbaka. "Du mamma, det kanske inte är så smart att jag plockar snus ur kylen. Det ser nog lite konstigt ut."
Och så började det gunga och Joel blev ändå sittandes med mamma i ankomsthallen, törstig och illamående.

Idag åkte han till sin pappa och lillsyrran Bianca, som fått samma namn som min gamla pålle. Jag drog envist ner på stan för att hitta jacka och skor och köpte ett par snygga stövlar. Ingen jacka dock.


Ikväll blir det lite partaj hos Emmeli med bastubad. Lugnt för min del dock, då jag hostar och snorar ännu. Och den här gången ska jag hålla mig borta från vinet.

Vilken tuff vecka det har varit! Det är tur att veckorna går fort och att det snart är helg igen. Joel har åkt till sin pappa och det är både skönt och tråkigt.

Min unge har verkligen varit en "periodare" genom sina sju levnadsår. Han har inte följt de där ålderskategoriserade trotsperioderna eller "den harmoniska femårsperioden". Det har gått upp och ner hela tiden. Emellanåt har man varit redo att lägga in sig på Grelsby för återhämtning och nervlugnande medicin för i nästa stund ha en underbart rolig liten filur hemma som man bara blir glad av. Ibland har jag tyckt att han faller in under benämningen "speciellt krävande barn", men nu fattar jag inte att jag har en sån tur som har en sån förståndig och duktig pojke.

Han sköter skolan exemplariskt och gillar att läsa hela böcker som han lånar hem från biblioteket. Han är påhittig och gör egna sykort som han pysslar med. Han går själv till skolan vissa morgnar och är så omtänksam när han tänder lampan i badrummet och sätter en sko för dörren så att den ska hållas öppen, bara för att Seidi inte ska ha så mörkt hemma ensam på morgonen. Han har en otrolig humor och vi kan skratta mycket åt varandras fånigheter (har han en mogen humor, eller har jag en omogen...?).

Nu håller jag tummarna för att de här fina perioden ska vara långvarig!