Gah!
Ingen fungerande dator hemma. Bilen är fortfarande obesiktad och idag skall Seidi till veterinären med inflammerade analsäckar och långa klor. Det hopar sig, liksom.
Till på köpet är det en fullspäckad vecka med föreläsning till 21 i måndags, möte på skolan till sent på eftermiddagen i går + Joels fotbollsträning på kvällen. Föräldramöte/middag på eftis idag och sen direkt till Rangsby skola för jurydeltagande i Småstjärnorna. Imorrn är det 70-talsfest och jag har fortfarande inga 70-talskläder.
SEN har vi lov i tre dagar.
Unningar.
Imorrn åker Joel till sin pappa - då ska jag unna mig tid i form av detta:
- att få komma hem när jag vill och gå när jag vill
- att åka och träna
- att inte serva
Och när helgen kommer ser jag fram emot att:
- sova länge
- ta en lång morgonpromenad
- dricka kaffe och läsa bok långt in på förmiddagen
- gå ner på stan, strosa runt, kanske fika, gå i affärer, träffa folk
- bjuda hem snygga brudar och gå ut och röja sen
Tja, det är såna där saker som jag får lov att unna mig. På nåt vis är det ju tur att det inte händer så ofta, då hade det inte kännts som en lyxig unning!
Emmaus.
4 djupa och 4 flata tallrikar - 8 euro, och efter en snabb visp med Enjotrasan blev de som nya!
Och det här...
... är mina nya soffkuddar som jag sydde idag på textilslöjden (tur att mina femmor är nästan helt självgående, man får liksom lite tid för sig själv också :) Tyget köpte jag på Emmaus - flera meter för 4 euro.
Det är inte så noga.
Till soppan blev det "burköl". Alla glas var skitiga.
Skor
Inga Converse, men för elva å nitti på Mattssons i Godby duger dom till mej.
Dialog.
Besök på banken
För kanske femte gången på två år besökte jag banken. Själva doften av papper och sedlar inne på banken och de alltid så ensamma banktanterna bakom sina diskar får en nästan att tro att man gått in på ett museum. Vem vet - kanske Ålandsbanken i Godby lockar turister och skolklasser om tjugo år.
"Såhär var det förr - då kunde man gå in på en bank och ta ut pengar, kontanta pengar alltså. Jo, jo! Sedlarna såg ut som papperslappar med roliga gubbar på och mynten var hårda och skramlade i fickan".
Hursomhelst var mitt ärende just det - att jag skulle ta ut pengar. Jag hade just fått min order från H&M och den var inte billig. Och jag hade för lite pengar på mitt konto, vilket innebar att jag måste ta ut pengar från mitt sparkonto.
Jenny: Hej, jag skulle vilja ta ut lite pengar. Men först måste jag föra över från mitt 1848.... nånting-konto till mitt 4031.. nånting konto.
Banktant: *Knappeliknappeliknapp...* hmmm... föra över... Hur mycket då?
J: Etthundratrettio euro.
B: Mhm... *Knappeliknappeliknapp...*
J: Sen vill jag ta ut dem.... fast... vänta nu.... Haha, varför skulle jag föra över pengarna för när jag helt enkelt kan ta ut dem med en gång från 1848-kontot!
B (river "överföringslappen med en djup suck, stämplar hårt på den nya "Uttagningslappen" som hon hastigt skriver, räcker över 130 euro, viftar med kvittot): Ska du ha det här?
J: Nej tack. Tack och hej!
Besök på skattebyrån
Jenny: Hej! Jag har tappat mitt beskattningsintyg. Jag vill ha ett nytt!
Skattetant: Mhm... det kostar 10 euro.
J: Okej.
S: Ditt personsignum.
J: Fjortonnollåttaåttaett, streck tvåhundratjugotvåji.
S: Tvåhundra....?
J: ... tjugotvåji.
S: Det blir intyget från 2007 då.
J: Blir det? Men det har jag hemma!
S: Jaha...?
J: Jag trodde det var från 2008 jag skulle ha.
S: Nej, du har inte deklarerat för 2008 än.
J: Har jag inte...? Okej, hejdå.
P.S Har just läst avsnittet om att skriva dialoger i min lära-skriva-bok. Tyckte ni den var intressant, förde handlingen framåt, var den för förutsägbar eller lämnade den lite åt er att läsa mellan raderna... t ex vad säger den här scenen om den där Jenny egentligen, hurdan koll har hon på såna här viktiga saker? Hur verkar Skattetanten vara på humör? Gör en liknande analys av besöket på banken.
Skön kväll.
Joel har haft svårt att komma till ro och somna på kvällarna. Först efter 22 har han kommit till ro - efter det att mamman blitt arg och snäsig och han blivit ledsen. Jag bestämde mig för att ta itu med saken och få en kväll utan gråt och sura miner.
Steg 1 - tidigare sänggående. Läggningsproceduren skall inledas 20.30 SHARP! Förhoppningsvis somnar han då innan 21.
Steg 2 - byt ut kvällsmålet. Tidigare har Joel druckit te på kvällarna. Te med typ tre teskedar socker i. Och alla vet vi vad socker gör med småglin... Te i sig är väl inte så bra heller, tror jag.
Steg 3 - Mamman gosar en stund längre med gossen i sängen.
Alla stegen gick smidigt och enkelt. Joel accepterade den nya tiden, mjölken och framförallt att få ha mamma i sängen! Det slutade med att vi båda somnade och när jag vaknade skyndade jag mig för att kolla klockan. 21.02 och gossen nassar sött. Jippiii!
Nu får vi bara hålla tummarna att den fula ovanan att ha mamma i sängen tills man somnar blir svår att bryta...
Här planterar Joel "olivträd".
Fiolsträngar.
Fy satan vad den här dagen har varit lång! Det är inte ofta jag kommer hem klockan 16.15 och tycker att tiden går långsamt fram till 20.30 när det börjar bli dags för Joel att gå i säng.
Nä, efter middagen var det underhållning som gällde för hela slanten här. Vi var ut med Seidi och kickbiken, det skulle gnällas över för lång väg etc. etc. Sen planterade vi olivkärnor ute på balkongen, lagade cocosbollar, fikade och gjorde läxa i solskenet. Sen såg vi en kort film som jag lånat från LMC och som jag ska visa för 1-2:an imorrn. Sen ritade vi och klippte ut ufon. Sen gick vi ut igen, jag lade i en maskin tvätt och så raceade vi med kickbiken på olika banor här utanför och tog tid med Joels mobiltelefon. Sen gick vi in, jag lade igång datorn. Då skulle Joel vara på datorn, spelen krånglade: "Mammaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa (med världens gnälligaste röst), det gååååååååååååååår inteeeeeeeeeeeeeeee (ännu gnälligare röst och lätt gråtfärdigt vibrato)".
KAN MAN FÅ VARA IFRED I EN MINUT?!?!?!?!
BILDER!
... jag fick också överta Johans mobiltelefon som har en massa moderna finesser (tycker jag, andra tycker nog såna saker är standard idag) som kamera (roligt) och mp3 spelare.
Igår kom Joel hem och jag lovade att hjälpa honom med hans kojprojekt som pågår i skogen utanför huset.
Vinkevink från kojan.
Mitt i allt kom Nylock smygandes. Söta!
Påsklov.
Tänk bara en underbart stillsam slöjdlektion, hur ofta händer det?! Vi syr fingerdockor och barnen är sååå duktiga att få till jämna och fina langettstygn! Vi satt allihopa vid stora, runda bordet i klassen, småpratade och lyssnade på Absolute Rock ballads som lilla C hade tagit med sig.
Sen var det diktamen, som eleverna fick skriva på datorn idag. Diggades skarpt! När jag gick i skolan fanns det en dator som hette Viktor, en enda i hela skolan som alla skulle dela på! Vi har 14 bärbara datorer - bara att rulla in datavagnen i klassrummet och så kan varje elev förse sig med en egen. Smidigt!
Efter lunch kom Maria som är diakon i Saltvik för att ha påskfirande med oss. Hon är toppen tycker jag! Hon spelar gitarr och vi sjunger psalmer, hela skolan tillsammans. Idag läste hon påskberättelsen ur en bok och eleverna var delaktiga och fick lägga fram saker som fanns med i berättelsen på ett stort lakan som hon lagt ut på golvet. Sist sjöng vi en sång som gick ungefär såhär: "Jesus har uppstått, hurra, hurra! Han LEVER, han LEVER, han LEE-EEVER än!" Herregud, liiiite väl "frälsaren kommer och räddar oss" över det hela när sjuttioen ungar + personal skrålar att Jesus lever så taket nästan lyfter. Men det är bara att spela med.
Det var en fin avslutning på skoldagen innan påsklovet.
Ikväll ska jag på Billabong-party till Larssons Vattensport/Spa/Shop/Bodega/Spelhus och allt annat de har där. Jag har hört talas om en nyinförskaffad bubbelpool, vin och manliga gäster. Kanske jag ska inhandla en snygg Billabongbikini, ta mig en stänkare och hoppa i?
Trevlig skärtorsdag, och kom ihåg... Jesus lever än!
Duktigt, Joel!
Det är ju viktigt att veta hur det går för ens barn i skolan, man vill främst höra om han sköter sig och lyder. Här hemma kan det ju vara si och så med den saken ibland... Som tur var slapp jag skämmas, det visade sig att Joel skötte sig väldigt fint i skolan, han är trevlig och vänlig mot vuxna och barn i skolan, han tar ansvar och han berättar gärna och uppträder framför klassen. Kunskapsmässigt har han inga svårigheter heller, vilket är skönt! När han satt där och diskuterade med sin lärare så tyckte jag han lät så klok och förståndig, han samtalade verkligen och satt inte okoncentrerat och pillade med annat.
När vi gick från samtalet så hade Joel en sak som han skulle tänka på och det var att räcka upp handen och vänta på sin tur.
Jag var nöjd såklart och lovade Joel att om han sköter skolan och läxorna såhär fint i fortsättningen, så får han en belöning till sommarlovet. Han visste direkt vad han skulle önska sig - en hamster!
När jag hämtade honom från eftis idag berättade han om dagen:
"Idag har jag inte ropat på Pia en enda gång, jag har bara räckt upp handen och väntat på min tur!"
That´s my boy!
Bio.
I lördags var det uteserveringspremiär. Jag och Joel satt i solen på ett litet fik vid Hötorget och åt foccacca (å hur skrivs det?). Det var så varmt och skönt, det strosade vårglada människor förbi i lätta kläder och en bit därifrån hördes torghandlarnas rop:
"Jårdgobar! En för tjugi, två för treti!"
Vi köpte en (förpackning) för tjugi och strosade runt en stund innan det var dags att gå och bänka sig för bion, "Marley och jag".
Det var en underbar och härlig film och jag grät så det skvalade på slutet.
Eftersom vi hade några timmar att slå ihjäl innan det var dags att återvända till Kapellskär, så passade vi på att shoppa lite. Joel har lätt för det där med shopping. Han river helt enkelt åt sig några plagg som ser ut att passa. Han vet vad han vill ha och han lyckas på nåt vis matcha det han köper även om det går fort.
Han köpte sig en snygg, rutig hatt, ett par slitna baggy jeans (kalsongerna skall synas...), ett par shorts och ett par rutiga tygskor. Han svidade om på plats och såg så cool ut att jag inte kunde slita blicken ifrån honom. Han liknade Jason Mraz (här borde jag ha en bild... men... ni vet....).
För mig är det mer omständligt. Jag ska gå in och ut ur sjutusen butiker, prova sjutusen plagg, muttra och svära sjutusen gånger över feta lår eller "konstiga storlekar" och hänga tillbaka sjutusen plagg med besviken min.
"Kan du bara inte ta nåt?" frågade Joel och slängde uppgivet ut med händerna.
Jag tog en kofta på rea för 149 kroners.
Hemma då....
.... chokladen som jag köpt åt kollegerna på färjan åt Seidi upp. Okej, hon var schysst och lämnade kvar hälften av de omslagna pralinerna i asken. Hon var också schysst och lämnade inget papper på golvet. Kanske man skulle börja med det - att äta upp pappret också. Det blir mindre skräp på det viset.
Jävla gam.
Roligt och tråkigt.
Detta har resulterat i en pessimistisk inställning till det mesta och när en kille på radion idag fick frågan om vem han skulle vara om han vore en komiker, visste jag genast vem jag skulle vara. Just nu, alltså.
Magnus Betnér. Herregud, finns det någon argare människa än han egentligen (förlåt Linda, jag vet att du gillar honom). En gång kallade Zandra Lundberg honom för surgubbe och då blev han ännu surare när han fick höra det. Jag tänker inte kalla honom surgubbe (jag är rädd att han läser min blogg... haha, sääääkert!), jag bara tycker det är intressant med en komiker som mest levererar en harang av upprörda ord som visserligen alltid har en liten knorr på slutet, om man hinner med att lyssna.
Magnus Betnér måste ju vara toppen inom den "nya" formen av komikerformen - roasting - som ju går ut på att vara så elak som möjligt mot kända personer.
Skulle jag få önska, så ville jag vara Henrik Dorsin. Han är "sååååå humor", som SajmonK skulle sagt för två år sen. Nu säger han kanske: "It´s much fun" för han bor i Amerrrkat.
Jämför själva:
Magnus
VS
Henrik
Listor.
EMD.
Alandica kultur och kongress. Jävla fjantigt namn. Fast bättre än att döpa ett badhus till Mariebad.
Hursomhelst ärade jag, liksom EMD, Alandica med ett besök ikväll. EMD hör väl inte till mina idoler direkt, men däremot Joels. Han ääälskar dem och tycker att alla i gruppen är lika snygga! Det var ett myller av barn /släsch/ ungdomar i entren och efter en stunds köande under överinseende av en välbemannad vaktstyrka med hörsnäckor och stärkta kragar fick vi tåga in i stora salen och sätta oss högst upp på läktaren. Det dröjde inte länge, enligt mig, och alltför länge, enligt Joel, innan Erik, Mattias och Danny entrade scenen. Sorlet i salen förbyttes mot jubel och sen var det igång!
Nu är jag ingen lysande rescencent (jag kan nog inte ens stava själva ordet rätt) men jag tror att jag vågar skriva att det var avslappnad med en hel del skojjigt mellansnack:
- "Ja, både Danny och Erik har ju släppt singelalbum, men jag har ju inte släppt nåt än" sa Mattias.
- "Jo, tidigare i hotellrummet gjorde du det" fnissade Erik... eller kanske Danny.
Så lämplig humor för en trettonårig publik och en och annan förvuxen fjortis = jag!
Hursomhelst - från att ha klappat lite blygt i takt till musiken fann jag mig plötsligt ståendes på läktaren i kulturhuset med fjantigt namn. Jag sjöng och vevade med armarna och fnissade förtjust "Nu kommer min låt" när de sjöng "Jennie let me love you".
Sådär kul kan det bli en torsdagskväll! Tänk att vi kommit så långt på Åland att man helt spontant kan bestämma sig för att gå på konsert!
Kanske inte Alandica är så tokigt ialla fall...
Mor narras.
När jag var en 8-9 år hörde jag henne prata med en vän, det kan ha varit moster eller nåt liknande.
Jag citerar:
"Jo, de (jag och mina bröder) börjar bli så stora nu att det inte ens går att lura dem längre!"
Man börjar ju undra vad hon egentligen tutat i en för skit genom åren...
APRIL, APRIL!
1:a april. Alla ungars favvodag - då FÅR man luras hur mycket som helst och man gör det bara för att man kan och vill. Jag blev "lurad" två gånger innan jag ens fått upp klassrumsdörren imorse.
"Jenny, jag hittar inte min skolväska!"
"Jaha..."
"APRIL, APRIL!"
"Jenny, jag såg på teve igår!"
"Mmm, kul."
"APRIL, APRIL"
Sådär höll det på och jag låtsades bli lurad ungefär tio gånger, men sen tröttnade jag.
Istället hade jag ett eget lur till dem som jag hittade på www.lektion.se, alla lärares drömsajt.
Efter fruktstunden bad jag alla gå och sätta sig på sina platser. Jag förklarade allvarligt att vår skolsköterska ringt och sagt att det gick en epidemi av fotvårtor i skolan. Det är ytterst smittsamt och inför ettornas läkarbesök följande tisdag ville sköterskan att jag skulle kontrollera allas fötter.
"Så nu tar ni av er högerstrumpan och sätter upp foten på pulpeten, så kommer jag runt och kollar era fötter".
Sen började jag gå runt, med papper och penna i högsta hugg. Jag studerade varje liten fot noggrannt och låtsades anteckna på min lapp med viktig min medan eleverna tittade orolig på mig.
"Hmm... här var det bara tåludd..." muttrade jag emellanåt och antecknade.
När jag gått runt och petat på allas fötter meddelade jag:
"Nu kommer jag att skriva upp på tavlan vilka som hade fotvårtor!"
Barnen såg skärrade ut och jag skrev...... APRIL, APRIL!
En del av barnen såg lite förvirrade ut och kanske inte förstod skämtet fullt ut, men däremot fick assistenten Jill sig ett gott skratt. Hon hade nämligen gått på det lika mycket som ungarna och hade själv börjat studera deras fötter med glasögonen på nästippen.
Där fick dom!