jeneli

Om någon har missat det, så kan jag berätta att jag fyllde år i fredags.

Tack.

Jag hade för en ovanlighetens skull bestämt mig för att bjuda över lite gäster till min enkla, lilla boning. Många var bjudna via Facebook, några kom.



Dessa var Daniel och Fredrika, Linda, Stefan och Vilja, Tessa, Jonas och Tommen. Jag fick ett stort paket innehållande föremål som mina gäster tyckte att saknades i mitt hem. Det var dricksglas, vinglas, tallrikar och besticklåda, samt ett decilitermått. Även Simon och Ann-Catherine kikade över med en presang, men sen åkte de. SImon påstod att han inte kände sig välkommen, fast jag bad dem sätta sig ner och smaka lite på salladen.
"Beklagar på födelsedagen" trutade han, sen gick dom.
Vi andra, som var på bra humör, åt potatissallad, kex, ost, vitlöksbröd, morotsstavar, chips, dippar och MASSA KRÄFTOR. Vi drack skitsur limebål, öl och vin i nya vinglasen (utan att damma av dem först). Mitt i allt utbrister Tessa:
"Vafan är det här, hahaha".
Yes, hon hade hittat min morotssnopp som jag hade täljt till och gömt bland de andra morotsstavarna. Jag hade egentligen tänkt att den som hittade snoppen, skulle rimma - typ som mandeln i gröten. Men det räckte med att Tessa slickade lite på den, innan hon doppade den i guacemole och svalde.



När vi ätit varm fruktsallad och glass till efterrätt, slog Tommen igång Singstar. Vi fick alla utom Jonas att sjunga och jag försökte samtidigt göra mig lite snygg inför besöket på Stadshotellet. När jag borstat, dragit och svurit över min för långa lugg ett bra tag, slog Tessa slag i saken och började klippa mig. Det kändes inte helt safe, jag visste att hon druckit både cider och vin, men jag litade på att hon var stadig på hand då hon svepte med saxen framför ögonen på mig. MItt i allt nöp det till i ögonlocket och det kom blod! Först nekade hon till att hon klippt mig, tills hon, med sin ledsyn, såg att så faktiskt var fallet. Nåja, det var ingen större skada skedd och luggen blev riktigt bra till slut.



Vilja var på toppenhumör!


Vissa samlade sina kräftskallar som trofeér på tallriken, med "morrhåren" (Jonas uttryck) stickandes utanför.


Andra koncentrerade sig på att trycka i sig så många som möjligt på så kort tid som möjligt och hade inte tid för något slags konstnärligt arrangemang på tallriken.

Firandet fortsatte sen på Arken. Ja må hon leva från bandet och presang från gulliga Carola. En Billabongtisha som genast åkte på. Som vanligt dansades det en hel del, men jag pratade även med folk för ovanligehetens skull. Och vid stängningsdags hade jag ännu inte pratat klart, tyckte jag. Så hem kom jag först på tidiga morgonkvisten.
Mådde riktigt kack på lördagen och låg hela dagen, kvällen och natten.
Det blev en toppenkväll, tack alla för att ni kom och förgyllde min dag!

Här sitter man på balkongen, i allsköns ro med solkeps och allt och läser Penetrering av Drougge (snuskbok), när det brakar till i buskagen nedanför. Jag hör en kvävd gubbröst: "Ajj, ajjj", lyfter på skärmen på kepsen och kikar över balkongräcket. Där ligger granngubben, med en promillehalt som absolut överstigit det tillåtna för bilkörning gånger 5. För han ligger där han ligger, endast iförd kalsonger och strumpor, fast plånboken har han fortfarande ett stadigt grepp om.
Jag sätter mig hastigt ner på stolen igen och försöker koncentrera mig på boken. Läser en rad, kikar mellan springorna på balkongräcket om gubben rest sig. Han ligger där han ligger. Läser samma rad igen. Funderar på om han är skadad. Jag ställer mig upp och studerar eländet som ligger i fosterställning där i gräset. Inget blod ser jag. Han rör på sig, stönar lite, alltså är han inte död. Borde jag gå ner och hjälpa honom? Nä, han får ligga där han ligger. Han tar sig nog upp småningom. Han lär ju inte frysa ihjäl i den här hettan. Fast tänk om han får värmeslag! Alkohol kombinerat med hetta bådar inte gott. Fast han ligger ju i buskarna, i skuggan av en tall. Nä, har han hällt i sig sprit får han minsann reda sig själv också.
Sätter mig ner igen, läser samma rad en gång till. Kanske jag skulle gå ner ialla fall...? Eller ringa polisen? Knacka på hos nån granne och be om hjälp?
Telefonen ringer. Sofie undrar om jag fick upp tanklocket på bilen (det är en annan pinsam historia...) Vi tjatar en stund, lägger på och när jag går för att kolla till gubben är han borta.

Han är harmlös, gubben, väldigt snäll och särskilt mån om Nylock. Han har berättat att han brukar mata Nylock när han verkar hungrig (=jämt) och han fyller på vatten i skålen som jag har ute på trappan. Men tokigt att en såndär farbro ska hamna i det där skicket titt som tätt.

Idag skjutsade vi ut Linda, Stefan och Patrik till Käringsund. De skulle gå på Itech, jag och Joel skulle hyra trampbåt. Vad fantastiskt det var därute!! Vädret gjorde ju stitt till, men även alla glada och halvnakna människor som strosade runt på stranden, badade, hängde på bryggan och i båtar, lunchade på restaurangen eller spelade minigolf. Lite "dunka-dunka" hördes från stugorna intill, där Itecharna hade börjat förfesten inför kvällens bravader.
Vi hyrde en gul trampbåt och åkte runt lite i viken, runt en ö och så iland. Sen fick Joel prova på att tuffa runt i bassängbåten en stund, innan vi vadade ut till ön och bredde ut oss på det varma berget. Vi käkade granatäpple, banan och vindruvor till mellis och tog oss ett dopp.
Sen hoppade vi i bilen och drog oss tillbaka mot stan med glassätarpaus i Kattby.

En trevlig dagsutflykt!

Nu är jag inte alls sugen på att bli härhemma ikväll, jag vill ut och äta och ta en öl på uteservering. Det kanske är sista chansen för i år... Nån som hänger på?!

Vi spenderar de tryckande heta augustidagarna på stranden.


Spexar´n


Bara ben i skyn


The creation of Adam


Love is in the air


Joel i ringen


Mamman i ringen

Skönt såhär i hettan på kvällskvisten är att jogga, bredvid Joel som cyklar, ner till Gröna Udden. Badkläder under shorts och top, bara slita av sig och springa ner i vattnet och försvinna under ytan.

Idag har jag äntligen varit till banken och ordnat med lånet klart, så från och med nu är lilla bilen officiellt min. Hurraa! Jag har gjort mig massor med ärenden idag och på eftermiddagen drog vi ut till Finby för att åka lite ring, efter båt alltså. Brorsan med familj bor ute hos farsan för tillfället och där finns det ett par båtar att välja mellan. Jag åkte vattenskidor för första gången på många, många år och det gick riktigt bra, även om brorsan påstod att jag bara "draggade" efter. Nå, jag stod stadigt ialla fall. Till skillnad från han. Det var jag som fick lov att köra båten då han skulle åka. Jag är absolut ingen van båtförare så det gick ryckigt och knyckigt och jag var livrädd för att köra på nån av de dolda grynnorna som ligger och lurar under vattnet. Till slut sjönk brollan smidigt ner i vattnet då jag helt enkelt körde alldeles för sakta. När jag sen satte mig i ringen för att åka fick jag igen, då drog han iväg så jag ärligt talat höll på skita ner mig. Jag tänkte: "Åker jag ur i den här farten så dör jag!" Allt fångades på film också, hur jag skrek som en gris om att han skulle sakta farten.

Joel skrek lika mycket då vi skulle åka. Han fick tillslut lyftas i båten igen. Det var tydligen nåt fel på ringen... :)

Jag läser Mia Törnbloms Självkänsla Nu! och den väcker många tankar. Som ni säkert redan vet så är självförtroende och självkänsla inte alls samma sak. En person med gott självförtroende har en stark tilltro till personlighetens förmåga att prestera, medan självkänslan är en medvetenhet om den egna personlighetens värde.
Jag tror att jag har rätt gott självförtroende, men en svagare självkänsla. Jag känner igen mig själv mycket i boken, då Mia och andra personer beskriver sina tankar och känslor. Ett exempel är att sitta bland en grupp människor och känna sig som en 4:a (på skalan 1-5) inom ett visst område. Plötsligt dyker en 5:a upp och liksom "tar över", då blir jag avundsjuk och halkar genast ner till nivå 2. Fattar ni?

Hursomhelst, en grej fick mig att fundera på om det har att göra med personers självkänsla, eller om det bara är ett jävligt nonchalant beteende.

Du går på stan och är påväg att passera en bekant människa, nån som du pratat ett par ord med någongång eller kände rätt väl fast för länge sedan. Vad gör du?

a) Söker ögonkontakt och hälsar glatt om personen tittar åt ditt håll.
b) Vet inte riktigt vart du ska titta och funderar om du bör hälsa på den här personen för att till slut vända bort blicken och inte låtsas se personen som passerar.
c) Söker ögonkontakt och hälsar om personen hälsar först.

Jag har själv varit en som hade valt alternativ b. Inte för att jag är nonchalant av mig, utan för att jag varit osäker på mig själv. Känner personen igen mig? Vill personen hälsa på mig?
Nu har jag mer blivit en c, men mitt mål är att bli a!
Nuförtiden har jag så svårt med människor som man stöter på och som så uppenbart låtsas inte se en. Igår var vi på ett centralt fik i stan och en kille som jag känner litegrann stod vid disken. Jag stod mitt framför honom, två meter ifrån men han fokuserade blicken på någonting längre bort strax ovanför mitt huvud. I såna tillfällen ids jag inte hälsa, om personen inte ens vill (vågar??) möta min blick så får det vara. Kan sägas bör att den här personen är en sån man kunde tro att har en god självkänsla, men skenet kan bedra. Kanske hans självförtorende är gott, men självkänslan låg. Annars hade han kanske tyckt att han var värd min hälsning?

Vilket av alternativen hade ni valt?