Marknaden.
Som sagt ska jag, vi, flytta inom en vecka eller så. Vi har fått en jättemysig tvåa på Skrakvägen, alltså precis nästdörrs. Lägenheten genomgår just nu en Extreme home makeover med nytt kakel och klinkers i badrummet, ny spis och ny färg på alla väggar och dörrar. Det är ett fint läge precis invid skogen och jättenära Joels bästa kompis. Joel är eld och lågor och kan inte vänta på att flytta in. Speciellt lycklig var han över bastun och duscharna i källaren (han skryter om att vi har bastu och TVÅ DUSCHAR i vår nya lägenhet, som om det faktiskt var I lägenheten de fanns...)
När jag för ungefär ett år sen trodde att jag skulle bli lycklig sambo för resten av mitt liv, gjorde jag mig av med allt vad jag ägde och hade. Nåja, det var inte mycket att hänga i julgranen, men ändå. Nu står jag helt tomhänt. Men jag ser det som positivt - inga gamla, fula möbler, omatchande som jag släpar med mig och försöker passa in. Nu ska det vara nytt! Jag har lite stålars sparade och de ska jag handla upp på IKEA nästa helg är det tänkt.
Men jag ska ändå göra en lista här på saker som jag vill skaffa beggat. Har ni till en billig slant, hojta till!
- en TV (helst färgtv, större än 14" och med fjärrkontroll och scart-uttag :) får jag vara riktigt kinkig så ska den vara minst 26".
- en micro utan gamla matrester i
- en dammsugare (JOOO, jag har Enjo-dammduken, men mitt hem blir hårigt, sandigt och smuligt på nolltajm, jag måste få dammsuga!) Gärna liten och smidig och helst ska den inte låta som ett flygplan.
Nu kommer jag inte på mer... jag lägger in fler på grejer efterhand.
När jag för ungefär ett år sen trodde att jag skulle bli lycklig sambo för resten av mitt liv, gjorde jag mig av med allt vad jag ägde och hade. Nåja, det var inte mycket att hänga i julgranen, men ändå. Nu står jag helt tomhänt. Men jag ser det som positivt - inga gamla, fula möbler, omatchande som jag släpar med mig och försöker passa in. Nu ska det vara nytt! Jag har lite stålars sparade och de ska jag handla upp på IKEA nästa helg är det tänkt.
Men jag ska ändå göra en lista här på saker som jag vill skaffa beggat. Har ni till en billig slant, hojta till!
- en TV (helst färgtv, större än 14" och med fjärrkontroll och scart-uttag :) får jag vara riktigt kinkig så ska den vara minst 26".
- en micro utan gamla matrester i
- en dammsugare (JOOO, jag har Enjo-dammduken, men mitt hem blir hårigt, sandigt och smuligt på nolltajm, jag måste få dammsuga!) Gärna liten och smidig och helst ska den inte låta som ett flygplan.
Nu kommer jag inte på mer... jag lägger in fler på grejer efterhand.
Sista lördagen i januari.
Idag har varit en riktigt bra dag! Jag steg upp tidigt, tog en långpromenad med Seidi och sen ner till Mariebad för några längder i bassängen. Det var jätteskönt!
Tessa och Jeff var också där, men höll till på andra sidan glasväggen - i terapibassängen på babysim. Efter simmet drog vi till Nikolaj på lunch, lördsgssushi, tillsammans med Jessica. Där stötte vi också på pappa och Helene och slog oss ner vid samma bord. De drog snart vidare på sin danskurs, medan jag och Tessa blev kvar och snattrade länge och väl och jag fick mig många goda skratt! Det känns som det är längesedan jag skrattat på riktigt! Vi är liksom av samma skrot och korn, jag och Tessa. Pinsamma och småvidriga saker som jag sysselsätter mig hemma med när ingen ser, det vet jag att jag kan berätta för henne och få ett igenkännande garv och ett svar som lyder ungefär: "Jag veeeet, sådär har jag å gjort!"
När vi snottrat ett bra tag och vinkat hejdå, drog jag vidare till Linda, Stefan och Vilja. Vilja hade kalas idag, eftersom hon fyllde ett år i onsdags. Då var jag också på kalas, men jag passade på att åka igen för jag kan inte få för mycket av LIndas goda marängtårta! Vilja var söt som socker i sin fina klänning, men trött på alla gäster så hon somnade snart i mamma Lindas famn. Vi spelade lite Buzz, sen åkte jag hem.
Nu försöker jag bjuda in mig till Janina ikväll, jag har hört att de har någon sammankomst där.
Tessa och Jeff var också där, men höll till på andra sidan glasväggen - i terapibassängen på babysim. Efter simmet drog vi till Nikolaj på lunch, lördsgssushi, tillsammans med Jessica. Där stötte vi också på pappa och Helene och slog oss ner vid samma bord. De drog snart vidare på sin danskurs, medan jag och Tessa blev kvar och snattrade länge och väl och jag fick mig många goda skratt! Det känns som det är längesedan jag skrattat på riktigt! Vi är liksom av samma skrot och korn, jag och Tessa. Pinsamma och småvidriga saker som jag sysselsätter mig hemma med när ingen ser, det vet jag att jag kan berätta för henne och få ett igenkännande garv och ett svar som lyder ungefär: "Jag veeeet, sådär har jag å gjort!"
När vi snottrat ett bra tag och vinkat hejdå, drog jag vidare till Linda, Stefan och Vilja. Vilja hade kalas idag, eftersom hon fyllde ett år i onsdags. Då var jag också på kalas, men jag passade på att åka igen för jag kan inte få för mycket av LIndas goda marängtårta! Vilja var söt som socker i sin fina klänning, men trött på alla gäster så hon somnade snart i mamma Lindas famn. Vi spelade lite Buzz, sen åkte jag hem.
Nu försöker jag bjuda in mig till Janina ikväll, jag har hört att de har någon sammankomst där.
KAPITEL 2
Ett nytt kapitel inleds i Jenelis oförskönade verklighet. Tänk att vi bara kommit till kapitel 2 av 831 inlägg. Jag förstår att ni blitt uttråkade. Men saker och ting har förändrats och nu börjar jag om på nytt. Återigen får jag upprepa mantrat: ensam är stark, det bästa sällskap man kan ha är en själv, god kvinna reder sig själv och jag klarar mig nog.
Därför sitter jag "hemma" ikväll med Seidi i soffan, en finne på örsnibben och ett glas rött i handen. Efter att ha plöjt igenom SATC boxen är jag nu redo för filmen. Det är rätt kväll ikväll.
Nästa helg är "hemma" på en annan adress.
Därför sitter jag "hemma" ikväll med Seidi i soffan, en finne på örsnibben och ett glas rött i handen. Efter att ha plöjt igenom SATC boxen är jag nu redo för filmen. Det är rätt kväll ikväll.
Nästa helg är "hemma" på en annan adress.
Söta fröken.
Idag har vi haft en lugn dag, jag och mina ettor. Matte, svenska - det vanliga. Vi har räknat pengar, skrivit bokstäver med penna och på dator, lekt "förstelningsleken" som de älskar, haft fruktstund och så har de som klarat sitt "positiva uppdrag" fått en guldstjärna. Vi brukar köra positiva uppdrag emellanåt, eftersom det får dem att tänka till lite extra på saker som borde vara självklara men inte alltid är det när man är sju år. Uppdragen kan handla om t ex att vara extra snäll mot någon under dagen, att komma ihåg att vänta på sin tur, att räcka upp handen, att ge någon beröm eller att säga hej till någon man inte brukar hälsa på. Alla klarade sitt uppdrag idag!
På bilden ritade vi med stearinljus på papper och sen skulle barnen måla med vattenfärg ovanpå. Eftersom färgen inte fastnar på stearinet så framträder en "hemlig bild". När alla gjort sin bild, fick de ta klottpapper och skriva hemliga meddelanden till varandra med stearinet. Mottagaren tog sin pensel och målade på det till synes blanka pappret och kunde sedan läsa meddelandet. Mitt i allt sträcker en av gossarna ett papper till mig och ler lite finurligt.
"Ah, ett meddelande. Nu blir jag nyfiken!" sa jag och greppade genast en pensel och målade över pappret.
Texten DU ÄR SÖT framträdde och jag rodnade nästan av glädje. Killen strålade mot mig och jag tog ett ljus och skrev meddelande tillbaka. DU MED kunde han läsa efter att han målat pappret blått.
Tänk att såna där småsaker kan förgylla ens dag och jag kan tillägga att gossen INTE fått i uppdrag att smöra för fröken!
På bilden ritade vi med stearinljus på papper och sen skulle barnen måla med vattenfärg ovanpå. Eftersom färgen inte fastnar på stearinet så framträder en "hemlig bild". När alla gjort sin bild, fick de ta klottpapper och skriva hemliga meddelanden till varandra med stearinet. Mottagaren tog sin pensel och målade på det till synes blanka pappret och kunde sedan läsa meddelandet. Mitt i allt sträcker en av gossarna ett papper till mig och ler lite finurligt.
"Ah, ett meddelande. Nu blir jag nyfiken!" sa jag och greppade genast en pensel och målade över pappret.
Texten DU ÄR SÖT framträdde och jag rodnade nästan av glädje. Killen strålade mot mig och jag tog ett ljus och skrev meddelande tillbaka. DU MED kunde han läsa efter att han målat pappret blått.
Tänk att såna där småsaker kan förgylla ens dag och jag kan tillägga att gossen INTE fått i uppdrag att smöra för fröken!
Återfall!
Joel var hemma från skolan ännu i fredags och verkade piggare än någonsin. Eftersom vi ruttnat bort här hemma bestämde vi oss för att åka till Mommojohan och sova över för att få lite miljöombyte.
På lördagen gick vi upp till fexet och mockade åt hästarna och klappade fåren och på eftermiddagen for vi hem. Joel var ivrig, nu när han äntligen var frisk ville han leka med en kompis! Jag bäddade ner mig i soffan med Ibumetin och Finrexin, för jag mådde själv inte bra och vid 20-tiden kom Joel hem och vi såg på vårt favvoprogram: Wild kids.
Då hade jag piggnat i, men Joel såg slut ut. Ont i magen igen. Jag bäddade med madrassen på golvet och där låg han och ojade sig och ville att jag skulle krusa honom i håret. Som den mjuka mor jag är, gjorde jag sonen till viljes tills jag fick kramp i armen och blev irriterad på det där förbannade magsjukan.
"Nu får det vara nog" sa jag och gick till medicinskåpet för att se om vi hade nåt jag kunde proppa i ungen för att få slut på eländet. Fast, vad hjälper mot magsjuka??
Då hörde jag rop från vardagsrummet, jahapp, dags att spy igen då. Men det var inte bara spyor det kom. Medan den lilla stackaren satt böjd över städhinken (jag ska döpa om den till spyhinken), så florrade det ut senap från andra ändan som landade i en fin hög på madrassen. Jag hjälpte Joel till toan där han tryckte ut resten medan jag städade upp bajs och spyor. Jag duschade av mitt stackars lilla barn och bäddade ner honom på en annan madrass, där han strax somnade.
Puh, men det var i alla fall värre då jag städade på lungavdelningen på ÅCS och farbror Torvald hade gjort tarmsköljning.
En sköterska knackade mig försiktigt på axeln och undrade om jag kunde reda upp lite på toaletten efter honom. Det gjorde jag gärna, det var inte direkt mycket att göra annars på den där avdelningen. Det roligaste var om man fick sitta inne hos tant Greta och tant Rakel en stund och lyssna på deras förvirrade, men ack så roliga, konversation. Glad över att få en oförutsedd uppgift i den annars så rutinmässiga och tråkiga arbetsdagen, tog jag min städvagn och traskade muntert iväg till toaletten. Om jag hade visslat, så hade jag slutat med det tvärt då jag öppnade dörren till toan. Farbror Torvald hade verkligen haft eld i baken, kan man säga. Ur honom hade det fullkomligt sprutat ut skit på väggar, golv, handfat, toa... ja, hela jävla toaletten var nerskiten. Jag svalde och städade upp och tänkte att det var kanske inte direkt den här sortens överraskningar på jobbet jag ville ha.
Åter till Joels återfall. Imorse vaknade han pigg och ställde genast till med frukostkok, spagetti ville han ha. Nu sitter han och svär över sitt Playstation som hackar och pja... ordningen är återställd. Nu håller vi tummarna för att det ska vara över.
På lördagen gick vi upp till fexet och mockade åt hästarna och klappade fåren och på eftermiddagen for vi hem. Joel var ivrig, nu när han äntligen var frisk ville han leka med en kompis! Jag bäddade ner mig i soffan med Ibumetin och Finrexin, för jag mådde själv inte bra och vid 20-tiden kom Joel hem och vi såg på vårt favvoprogram: Wild kids.
Då hade jag piggnat i, men Joel såg slut ut. Ont i magen igen. Jag bäddade med madrassen på golvet och där låg han och ojade sig och ville att jag skulle krusa honom i håret. Som den mjuka mor jag är, gjorde jag sonen till viljes tills jag fick kramp i armen och blev irriterad på det där förbannade magsjukan.
"Nu får det vara nog" sa jag och gick till medicinskåpet för att se om vi hade nåt jag kunde proppa i ungen för att få slut på eländet. Fast, vad hjälper mot magsjuka??
Då hörde jag rop från vardagsrummet, jahapp, dags att spy igen då. Men det var inte bara spyor det kom. Medan den lilla stackaren satt böjd över städhinken (jag ska döpa om den till spyhinken), så florrade det ut senap från andra ändan som landade i en fin hög på madrassen. Jag hjälpte Joel till toan där han tryckte ut resten medan jag städade upp bajs och spyor. Jag duschade av mitt stackars lilla barn och bäddade ner honom på en annan madrass, där han strax somnade.
Puh, men det var i alla fall värre då jag städade på lungavdelningen på ÅCS och farbror Torvald hade gjort tarmsköljning.
En sköterska knackade mig försiktigt på axeln och undrade om jag kunde reda upp lite på toaletten efter honom. Det gjorde jag gärna, det var inte direkt mycket att göra annars på den där avdelningen. Det roligaste var om man fick sitta inne hos tant Greta och tant Rakel en stund och lyssna på deras förvirrade, men ack så roliga, konversation. Glad över att få en oförutsedd uppgift i den annars så rutinmässiga och tråkiga arbetsdagen, tog jag min städvagn och traskade muntert iväg till toaletten. Om jag hade visslat, så hade jag slutat med det tvärt då jag öppnade dörren till toan. Farbror Torvald hade verkligen haft eld i baken, kan man säga. Ur honom hade det fullkomligt sprutat ut skit på väggar, golv, handfat, toa... ja, hela jävla toaletten var nerskiten. Jag svalde och städade upp och tänkte att det var kanske inte direkt den här sortens överraskningar på jobbet jag ville ha.
Åter till Joels återfall. Imorse vaknade han pigg och ställde genast till med frukostkok, spagetti ville han ha. Nu sitter han och svär över sitt Playstation som hackar och pja... ordningen är återställd. Nu håller vi tummarna för att det ska vara över.
Skriv en bok, vetja!
Självbiografier är verkligen i ropet nu. Varenda en b-kändis vill "skiva en bok", en självbiografi om sitt hårda liv.
Den bok jag först kommer att tänka på är Carolina Gynnings Ego girl. Och med risk för att uttala mig om sånt jag inte vet nåt om (jag läser inte sånt där crap, jag inriktar mig på böcker av riktiga författare) så antar jag att den handlar om henne själv (doh!) och början på hennes "karriär" som ... eh.... blond bimbo i Big Brother. Tilläggas ska ju att hon inte skrivit den själv, hon hade en frilansjournalist till hjälp.
Sen var det Magdalena Graaf som behövde en liten skjuts i sin "karriär" som... eh... fotbollsfru (eller f.d fotbollsfru, eller f.d f.d fotbollsfru) .... eller artist kanske (hon släppte väl en skitdålig singel tillsammans med syrran för fem-sju år sen?) Hennes bok har en lite mer allvarlig touch än Gynnings (doh!) och handlar typ om hur hon flyr från sin våldsamme ex man. Jo, den kanske är bra, jag har inte läst den. Och så är det ju bra att hon numer har fått en riktig titel, då hon tituleras som författare när hon ropas upp på dansgolvet i Let´s dance.
Nu menar jag inte att bagatellisera upplevelsen av en våldsam man eller en missbrukande morsa, det är hemska saker som vanliga människor normalt brottas med dagligen. Men det är kändisarna som skriver om det för det ges möjlighet till det. Det är en skjuts i karriären om inte annat. Det är klart att alla kan vända och vrida ur sig ett traumatiskt öde som att de blev mobbade i skolan (någon sa en gång att man hade en ful tröja) eller att deras hund blev överkörd när de var sju år. Perfekt material för en självbiografi.
Såhär kan du planera din egen självbiografi:
Gör en lista över ditt liv, kronologisk från födelse till nutid. Markera sådant som varit jobbigt (alla har jobbiga perioder i sitt liv), t ex föräldrarnas skilsmässa. Ta det ämnet och förstora upp det till max, saker som passar att skriva här är att man alltid påverkats av det, att det förmodligen är därför man själv misslyckas i sina förhållanden, men att man trots sin kassa barndom kämpat sig upp till toppen och planerar att stanna kvar där.
Kan du inte skriva själv, ta hjälp av en journalist som vrider på orden så och printar ner så att det låter bra.
På böckernas omslag ska det sedan finnas ett proffsfotograferat porträtt av en själv. Man ska helst blicka lite sorgset på en svävande punkt någonstans snett ovanför kameran medan man håller händerna antingen skyddande kring sina axlar eller så ska man försiktigt fösa undan håret. Ett alternativ kan vara att man sitter uppkrupen i en fluffig fåtölj med en rykande varm kopp te, vilken man har omslutit sina händer kring. Sedan ska bokens titel gärna vara i en handstilsliknande font, som om det kommit direkt ur författarens dagbok.
Fast du måste ju bli känd för nåt först...
Just när man tror att det är över...
... så är det inte det.
Joel, som varit någorlunda pigg hela dagen, fick magont precis i samband med sänggåendet igårkväll.
"Joooomeeen, sääääkert!" sa jag och himlade med ögonen. Bra ursäkt för att slippa gå och lägga sig!
Efter lite trugande gick han och lade sig, men vaknade inatt och ojade sig över magont. Och imorse när jag precis duschat och ätit frukost och var glad över att få gå på jobb och slippa sitta inlåst i lägenheten mer, så vaknade Joel och grät av magont och oro över att han skulle börja spy i skolan.
Det var bara att ta på sig mysdressen igen, ringa skolan och nästan be om ursäkt för att jag skulle vara borta en dag till. Men sjuka barn kan ju man inte skicka till skolan.
Idag blir det ialla fall en låååååååångpromenad med Seidi, den lilla sjuklingen får säga vad han vill, för nu är förruttnelseprocessen i mig långt skriden och bryter förmodligen snart ner mitt pansarlika immunförsvar, som kommer ge vika för den otäcka magsjukebacillen. Vips ligger jag själv och spyr sur galla i städhinken.
Joel, som varit någorlunda pigg hela dagen, fick magont precis i samband med sänggåendet igårkväll.
"Joooomeeen, sääääkert!" sa jag och himlade med ögonen. Bra ursäkt för att slippa gå och lägga sig!
Efter lite trugande gick han och lade sig, men vaknade inatt och ojade sig över magont. Och imorse när jag precis duschat och ätit frukost och var glad över att få gå på jobb och slippa sitta inlåst i lägenheten mer, så vaknade Joel och grät av magont och oro över att han skulle börja spy i skolan.
Det var bara att ta på sig mysdressen igen, ringa skolan och nästan be om ursäkt för att jag skulle vara borta en dag till. Men sjuka barn kan ju man inte skicka till skolan.
Idag blir det ialla fall en låååååååångpromenad med Seidi, den lilla sjuklingen får säga vad han vill, för nu är förruttnelseprocessen i mig långt skriden och bryter förmodligen snart ner mitt pansarlika immunförsvar, som kommer ge vika för den otäcka magsjukebacillen. Vips ligger jag själv och spyr sur galla i städhinken.
Det var bättre förr.
Jo, jag har tråkigt och inget att göra. Började läsa mina gamla bloggar, och fan vad gammal och tråkig jag har blivit! Såna här roligheter kunde man läsa då jag hade ett lätt och glatt sinne:
Ur Jenelis blogg 26.10.2007
"Hursomhelst började vi (av nån anledning, vi pratar om mycket konstiga saker) diskutera urinprovtagningar. Jag hävdade att det var orättvist att män och kvinnor ska få lika stor mugg att kissa i. Männen har det ju lätt att sticka ner "uken" i muggen och spilla i några droppar.
Vi kvinnor ska sitta på porslinet, sticka in muggen under rumpan och försöka pricka strålen på rätt ställe utan att titta. Man försöker förutspå vart strålen ska spruta, ibland är man ju jäkligt pissnödig. Då sprutar den rätt framåt. Jaha... då har man ju pisset, som borde ligga i muggen, strilandes rätt ut över underarmen.
Ibland försöker man lite försiktigt släppa på trycket, med resultatet att pisset strilar åt sidan och börjar rinna längs låret. Förfärat försöker man fånga upp de spillda dropparna genom att skrapa upp dem med muggkanten.
Är man jättelätt på trycket, rinner pisset bakåt mot rumpan. Då kan det lätt bli fel i provsvaret. "Ojdå, du har skit i urinet. Det är allvarligt!"
De påpekar ju ofta det, att det är de första dropparna som är viktigast när man tar urinprov. Men hur i helsikke ska man få dit dem då, när man inte har en jäkla aning om var de kommer hamna?
Jag funderade på att kräva en avlång balja att urinera i nästa gång jag ska lämna pissprov. "
Ur Jenelis blogg 26.10.2007
"Hursomhelst började vi (av nån anledning, vi pratar om mycket konstiga saker) diskutera urinprovtagningar. Jag hävdade att det var orättvist att män och kvinnor ska få lika stor mugg att kissa i. Männen har det ju lätt att sticka ner "uken" i muggen och spilla i några droppar.
Vi kvinnor ska sitta på porslinet, sticka in muggen under rumpan och försöka pricka strålen på rätt ställe utan att titta. Man försöker förutspå vart strålen ska spruta, ibland är man ju jäkligt pissnödig. Då sprutar den rätt framåt. Jaha... då har man ju pisset, som borde ligga i muggen, strilandes rätt ut över underarmen.
Ibland försöker man lite försiktigt släppa på trycket, med resultatet att pisset strilar åt sidan och börjar rinna längs låret. Förfärat försöker man fånga upp de spillda dropparna genom att skrapa upp dem med muggkanten.
Är man jättelätt på trycket, rinner pisset bakåt mot rumpan. Då kan det lätt bli fel i provsvaret. "Ojdå, du har skit i urinet. Det är allvarligt!"
De påpekar ju ofta det, att det är de första dropparna som är viktigast när man tar urinprov. Men hur i helsikke ska man få dit dem då, när man inte har en jäkla aning om var de kommer hamna?
Jag funderade på att kräva en avlång balja att urinera i nästa gång jag ska lämna pissprov. "
Småttingar.
Joel inte riktigt frisk än. Han var pigg en stund på eftermiddagen igår, men på kvällskvisten var det dags för spya och vid 22.30 slocknade han på madrassen i vardagsrummet. Vi valde att flytta ut ur sovrummet, eftersom jag inte vill riskera ytterligare en kaskadspya från loftsängen som plaskar ut över hela rummet. Detta hände sist han var magsjuk.
En god natts sömn fick vi och nu sitter jag med morgonkaffet i kaoset i hans rum och läser bloggarna. Många av mina bloggvänner är småbarnsföräldrar och det bästa sättet att tappa lusten till en liten telning till är att läsa om kampen att roa en missnöjd ettåring, om sömnlösa nätter, om oro över vad som är fel när ungen inte kan kommunicera, om blöjor, nappar och eftermiddagssömn. Nej, fy fan. Jag skulle aldrig orka med det! Nu är jag så bortskämd med min store, duktige sjuåring som nästan är helt självgående och som kan lämnas ensam en stund när jag vill ta en promenad eller åka och handla. Det enda jag inte är nöjd med är att jag inte "får" åka och träna en timme, men det kommer, det kommer.
Jag tror ändå att mina bloggande småbarnsmammor kan skratta sig lyckliga över sina söta bebisar och att de trots att det är jobbigt stundtals får mycket glädje av ungarna. Och det bästa är ju om man är två och delar ansvaret för ungarna, då kan man turas om att roa/vila öronen och t o m göra saker tillsammans.
Nå, kanske jag hamnar i någon trettioårskris och blir sugen igen. Fast då går jag in på småbarnsmorsornas bloggar och läser om senapsbajs och ömmande bröstvårtor och är glad över att jag har en duktig tioåring som skiter på toa och äter med sked.
En god natts sömn fick vi och nu sitter jag med morgonkaffet i kaoset i hans rum och läser bloggarna. Många av mina bloggvänner är småbarnsföräldrar och det bästa sättet att tappa lusten till en liten telning till är att läsa om kampen att roa en missnöjd ettåring, om sömnlösa nätter, om oro över vad som är fel när ungen inte kan kommunicera, om blöjor, nappar och eftermiddagssömn. Nej, fy fan. Jag skulle aldrig orka med det! Nu är jag så bortskämd med min store, duktige sjuåring som nästan är helt självgående och som kan lämnas ensam en stund när jag vill ta en promenad eller åka och handla. Det enda jag inte är nöjd med är att jag inte "får" åka och träna en timme, men det kommer, det kommer.
Jag tror ändå att mina bloggande småbarnsmammor kan skratta sig lyckliga över sina söta bebisar och att de trots att det är jobbigt stundtals får mycket glädje av ungarna. Och det bästa är ju om man är två och delar ansvaret för ungarna, då kan man turas om att roa/vila öronen och t o m göra saker tillsammans.
Nå, kanske jag hamnar i någon trettioårskris och blir sugen igen. Fast då går jag in på småbarnsmorsornas bloggar och läser om senapsbajs och ömmande bröstvårtor och är glad över att jag har en duktig tioåring som skiter på toa och äter med sked.
Magsjukan!
Efter att en stor del av skolans elever och personal insjuknat i den hemska magsjukan, så har det äntligen blivit vår tur! Igårkväll lade jag en frisk unge i sängen och i natt hann han bara ropa "Mammaaaa!" innan gurglande ljud ekade i städhinken.
Nu ligger han på en madrass i vardagsrummet och har äntligen lyckats somna en stund. Hela morgonen har han mått så dåligt och bökat, stånkat och stönat:
"Mammaaa... jag mår så dåååliiiiigt.... Mamma, jag vill inte ha det hääääär... Mamma.... krusa på mina fötter."
Tänk att det alltid är han som drabbas, själv blir jag ju sällan magsjuk (bara vissa söndagar). Men man ska väl inte ropa hej...
Nu ligger han på en madrass i vardagsrummet och har äntligen lyckats somna en stund. Hela morgonen har han mått så dåligt och bökat, stånkat och stönat:
"Mammaaa... jag mår så dåååliiiiigt.... Mamma, jag vill inte ha det hääääär... Mamma.... krusa på mina fötter."
Tänk att det alltid är han som drabbas, själv blir jag ju sällan magsjuk (bara vissa söndagar). Men man ska väl inte ropa hej...
Vanligt och ovanligt.
Enligt Aftonbladet är just måndagen den 19 januari den dag då flest människor känner sig deprimerade. Vädret är skit, man är pank (om man får lön den 25:e, själv fick jag just:) och pja... livet är allmänt trist.
Själv känner jag mig inte mer deprimerad idag än vad jag gjorde igår, nåja... lite kanske, för jag och Joel hade en sån himla rolig dag igår. Vi skrinnade och simmade och det var bara när mystiska, svidande prickar uppenbarade sig på Joels torso som lyckan överskuggades litegrann.
Hursomhelst var det en vanlig måndag i skolan. Tur att det är någonstans som nåt är som vanligt ialla fall.
En ovanlig sak är att jag ska träna ikväll. Det är Linda som tar med mig på box och jag tror det kommer att göra gott! Om inte annat kommer jag nog känna att jag lever imorgon, för den som inte rört fläsket en tum på ca fem månader lär ha en jävla träningsvärk.
Själv känner jag mig inte mer deprimerad idag än vad jag gjorde igår, nåja... lite kanske, för jag och Joel hade en sån himla rolig dag igår. Vi skrinnade och simmade och det var bara när mystiska, svidande prickar uppenbarade sig på Joels torso som lyckan överskuggades litegrann.
Hursomhelst var det en vanlig måndag i skolan. Tur att det är någonstans som nåt är som vanligt ialla fall.
En ovanlig sak är att jag ska träna ikväll. Det är Linda som tar med mig på box och jag tror det kommer att göra gott! Om inte annat kommer jag nog känna att jag lever imorgon, för den som inte rört fläsket en tum på ca fem månader lär ha en jävla träningsvärk.
Kul dans!
Jud Laipplys Evolution of dance är det roligaste jag sett på länge!
Kolla in!
Skatt.
Lätt som en plätt gick jag in på nätet och ändrade mitt skattekort idag. Jag som fnulat och varit brydd över hur jag ska hitta en tid till att besöka skattekontoret. Med några enkla knapptryck hade jag vips beställt ett nytt skattekort med en betydligt högre procent. Suck. Nåja, man vill ju inte hamna på att betala någon saftig kvarskatt.
De senaste åren har jag i början av december fått en härligt saftig återbäring istället!
Hurra för vårt moderna samhälle!
De senaste åren har jag i början av december fått en härligt saftig återbäring istället!
Hurra för vårt moderna samhälle!
Stora killen!
Så har snart ännu en vecka gått. Varje torsdag säger jag till mina kolleger: "Tänk att det är fredag imorgon igen. Tänk vad veckorna går..."
Mycket arbete har det varit den här veckan. Förutom de vanliga lektionerna så har vi haft Fronter utbildning på eftermiddagarna till kl 17. Jag har fått stressa hem för att kunna hämta Joel senast 17.30 då eftis stänger. Men idag var han stolt, för då fick han nyckel med sig och skjutsades hem av eftistanten Liz, som bor här i närheten.
Efter middagen är det läxdags och jag kan bli helt slut när jag ser honom sitta och knåpa ner spretiga bokstäver i sitt lilla häfte. Min stora, duktiga pojke!
Tränar på diktamen...
... koncentrerat.
Fina bokstäver blir det!
Färdigt!
Sen packas det ner spel och kontroller i en plastpåse och så drar han iväg till någon kompis och spelar/leker. 19.30 ska han vara hemma och det finns ingen som är så punktlig som Joel!
Mycket arbete har det varit den här veckan. Förutom de vanliga lektionerna så har vi haft Fronter utbildning på eftermiddagarna till kl 17. Jag har fått stressa hem för att kunna hämta Joel senast 17.30 då eftis stänger. Men idag var han stolt, för då fick han nyckel med sig och skjutsades hem av eftistanten Liz, som bor här i närheten.
Efter middagen är det läxdags och jag kan bli helt slut när jag ser honom sitta och knåpa ner spretiga bokstäver i sitt lilla häfte. Min stora, duktiga pojke!
Tränar på diktamen...
... koncentrerat.
Fina bokstäver blir det!
Färdigt!
Sen packas det ner spel och kontroller i en plastpåse och så drar han iväg till någon kompis och spelar/leker. 19.30 ska han vara hemma och det finns ingen som är så punktlig som Joel!
Tråkig förälder?
Diskussion under tisdagens slöjdlektion med åk 5:
"Jennyyy, hur gammal är du?"
Jag svarade som jag alltid brukar:
"Gissa!" (för det är så himla roligt att höra vad de tror.)
"31!" fick jag till svar.
"Nääää, hördu du! Nu tog du i lite väl mycket!"
"21?"
"Plus sex".
"27! Alltså, du ser ut som om du var 31, men beter dig som om du var 27" tyckte S. Hon fortsatte: "Jenny, lova att du inte bli så där tråkig sen när du blir förälder."
"Hon är ju redan förälder" inflikade klasskompisen H.
Jag förklarade att man inte behöver bli tråkig bara för att man blir förälder. Det hindrar en t ex inte från att gå på julutsopning i fräckaste utstyrseln tillsammans med en ninja turtle. Kolla här (mors blogg).
"Jennyyy, hur gammal är du?"
Jag svarade som jag alltid brukar:
"Gissa!" (för det är så himla roligt att höra vad de tror.)
"31!" fick jag till svar.
"Nääää, hördu du! Nu tog du i lite väl mycket!"
"21?"
"Plus sex".
"27! Alltså, du ser ut som om du var 31, men beter dig som om du var 27" tyckte S. Hon fortsatte: "Jenny, lova att du inte bli så där tråkig sen när du blir förälder."
"Hon är ju redan förälder" inflikade klasskompisen H.
Jag förklarade att man inte behöver bli tråkig bara för att man blir förälder. Det hindrar en t ex inte från att gå på julutsopning i fräckaste utstyrseln tillsammans med en ninja turtle. Kolla här (mors blogg).
Hejdå jullov.
Trötta och hålögda kolleger mötte mig i lärarrummet morse. Slut på jullovet. Jag slog mig ner på en stol och bara stirrade rätt ut ett par minuter och gick igenom dagens program i huvudet. Masade mig till klassrummet när det ringt in och mötte tio glittrande ögonpar. Vi tog det lugnt, pratade om jullovet, lekte lekar och gick på rast en kvart tidigare för att kasta snöboll och åka pulka.
Och mitt i allt fann jag mig i lärarrollen igen med att dela ut papper, instruera, demonstrera, hjälpa, uppmuntra, samla, förmana, kopiera, sortera, plocka och förbereda.
Dagen gick i ett rasande tempo och nu är jag inne i rullorna igen!
Bring it on! (haha, vad töntigt)
Och mitt i allt fann jag mig i lärarrollen igen med att dela ut papper, instruera, demonstrera, hjälpa, uppmuntra, samla, förmana, kopiera, sortera, plocka och förbereda.
Dagen gick i ett rasande tempo och nu är jag inne i rullorna igen!
Bring it on! (haha, vad töntigt)
Happy New.
Så var nyårsaftonen avklarad och den blev riktigt lyckad! Det var många kockar i köket, men "soppan" blev ändå riktigt smarrig!
Här är vår nyårssupé:
19.30 Förrätt
Minipizza.
Var och en fick plocka på sin egen favoritfyllning
21.00 Varmrätt
Oxfilé med potatisgratäng och någon god sås
Härlig sallad
22.30 Efterrätt
Kokta päron (såna som växer på träd) med romsås och smält choklad
Pojkarna Noel och Joel hade jätteskoj tillsammans och vi vuxna hade kul med lite sällskapsspel. När klockan blev närmare tolv gick alla ut för att skjuta raketer, alla utom jag och Seidi.
För en gångs skull hade vi kameran framme, men tog typ fem bilder och jag är ful på alla (det värsta var när vi skulle ta en finbild och en fulbild och om man bara tittade på mig hade man ingen aning om vilken som var vilken).
Vid 02 åkte de som inte bodde här hem och jag lade en trött och hes pojke i säng.
Nu är det nytt år, nya möjligheter. Jag går in i det nya året utan några planer, måsten eller löften. Jag har ingen som helst aning om hur jag kommer att summera 2009 om ungefär ett år. Det är HELT öppet.
Här är vår nyårssupé:
19.30 Förrätt
Minipizza.
Var och en fick plocka på sin egen favoritfyllning
21.00 Varmrätt
Oxfilé med potatisgratäng och någon god sås
Härlig sallad
22.30 Efterrätt
Kokta päron (såna som växer på träd) med romsås och smält choklad
Pojkarna Noel och Joel hade jätteskoj tillsammans och vi vuxna hade kul med lite sällskapsspel. När klockan blev närmare tolv gick alla ut för att skjuta raketer, alla utom jag och Seidi.
För en gångs skull hade vi kameran framme, men tog typ fem bilder och jag är ful på alla (det värsta var när vi skulle ta en finbild och en fulbild och om man bara tittade på mig hade man ingen aning om vilken som var vilken).
Vid 02 åkte de som inte bodde här hem och jag lade en trött och hes pojke i säng.
Nu är det nytt år, nya möjligheter. Jag går in i det nya året utan några planer, måsten eller löften. Jag har ingen som helst aning om hur jag kommer att summera 2009 om ungefär ett år. Det är HELT öppet.