jeneli

Vilken härlig midsommar vi har haft! Jag vet inte om det var själva stället - en liten röd stuga i den minsta av skärgådskommuner, det härliga vädret, den vackra viken med båthusen, de söta korna längs vägen, de gästvänliga stugägarna eller de underbara människorna som var med under helgen, som gjorde att massa fina känslor började spritta i kroppen. 

Gänget bestod av mig själv, Linda, Stefan, Vilja, Patrik, Per och Seidi. Vi avnjöt supersmarriga måltider, drack massa god dricka (ej alkholfri), dansade små grodorna, spelade spel, badade, kvällsmös på bryggan, promenerade, latade oss och åt lite till.

På söndagen var magen i uppror och svullen som en sex månaders preggabuk. Men det var det värt efter en sån fantastisk helg!

Och så lite bilder...


Snapsen var god...



i stugan...


Vi var där, Linda och Jag.


Vi också, Stefan och Patrik.


Åsså vi, Per och Vilja.


Hälsade på hos Emmeli och fick kaffe nere vid sjön.


Seidi var också med, fast låg mest i spat förståss.


Kvällsmys vid bryggan.


Puss, älskling!

Imorrn drar vi till en annan skärgårdskommun - Kumlinge.

Mor Jennys vidbrända kakor

Ca 10 st

1/2 påse cashewnötter
1/2 påse hasselnötter
1/2 påse pekannötter
lite smör
lite socker
lite kakao

Gör så här:
Sätt ugnen på 250 grader.
Mixa nötterna till ett mjöl. Knåda i smöret och rör ner socker och kakao.
Märk att kakorna flyter ut och blir bruna i kanten. Undra stilla hur de möjligtvis kommer att bli färdiga i mitten innan de bränts vid. Vrid ner värmen på ugnen till 100 grader och öppna luckan. Vifta med en kärlhandduk in kall luft och ha luckan på glänt ett tag tills du tröttnar stå och vakta. Stäng luckan och avlägsna dig från köket tills det känns i lilltån att det är dags att kolla till kakorna. Ta ut dem. Smaka om du vågar.

GRATTIS JOEL 8 ÅR!


Suddigt, men så här såg han ut för åtta år sen, litet knyte.


Imorse väckte jag och Seidi Joel med sång och partyhattar.


Han fick frukost på sängen och Rockoffbesök i födelsedagspresent.


Idag är det kalas, välkomna!

Nu har vi bott på Skrakis i nästan 5 månader. Jag och Joel handlade för massor med svenska tusenlappar på IKEA och inredde hela lägenheten med nya möbler när vi flyttade in. Jag var ivrig och hade många ideér om hur vi skulle ha det. Nu är fortfarande många av dem inte uppfyllda och jag känner att det är dags att slå slag i saken.
Så... är det nån som snart är påväg till IKEA och kan ta oss med, alt. handla lite åt oss?

Det här ska vi ha:

Mikael databord - rött


Lack hylla.


Fira förvaring.


Lidan förvaring.



Pja... det var lite av det allra nödvändigaste.
Nu ska vi städa lite. Ikväll är det kalas.

Dagarna blir rätt långa när det är skitväder ute och man ska försöka roa en halvkrasslig (snart) 8-åring på dåligt humör. Inte för att det är mitt jobb att vara någon slags narr som ska hoppa runt och göra konster och trolleri för att han ska hållas glad, men ändå får man ju bidra med lite när det vägrar bli strandväder.
För att själv hållas på humör har jag idag farit på länk runt Östernäs i duggregnet. Jag blir förvånad över hur lätt det går att springa! Men det kan bero på alla inre frustrationer som ligger och pyr och som behöver ut.

Igår åkte vi tillsammans med Joels kompis Marcial till tivolit. Det var sig likt, förutom att de fattat att sänka volymen vid radiobilarna. I fjol var ljudet där öronbedövande. Efteråt cyklade vi till Timjan och fikade. Det var år och dar sen jag träffade Marcial, hans pappa och lillebror så det var riktigt trevligt!
På kvällen drog vi till Linda, Stefan och Vilja. Sjöng lite Singstar, spelade lite Guitar Hero, drack en öl och avslutade med Från A till Ö.

För tillfället väntar vi på att privatchaffisen Tessa ska plocka upp oss och ta oss med till Sparhallen. Imorrn ska vi ha kompiskalas och det ska bunkras till det. Övriga är välkomna att fira Joels 8-årsdag på torsdag.

Att vara utan bil har gått bra hittils. Man märker nog inte hur beroende man är och hur mycket man använder bilen till vardags förrän man är utan den. Allt blir bara liiiiite mer besvärligt, men som sagt, det känns bra för stunden.
Vi började med att cyla ner till Svarta Katten och hålla Linda lunchsällis idag. Moccaruta och kaffe, via Dillen och köpa vattenpicka och så kryssa hemåt mellan alla slemmigt upplösta mördarsniglar.
Efter lunch tog jag hojen och drog iväg till besiktningen med Carros brickor och skrotningsintyg. Svetten rann då jag klev in och skrev under ansökan om skrotpeng som ska lämnas in till miljöbyrån. Trampa hemåt igen, via Mathispunkten och handla och sen var ju Seidi sugen på promenix. Gick en timme med henne innan middagen och tog sen vara på solen som tittade fram. I den här takten lär ju strandsäsongen vara räddad!

När Joel kom hem från sin kompis, traskade vi ner till kiosken och Joel köpte sig en glass.
Han har en period just nu då han är extremt mammig och som ett plåster på mig. Han ska helst sitta i famnen hela tiden och t ex när vi borstar tänderna på kvällen måste jag hålla om honom. Det är lätt nervpåfrestande och tillsammans med hans eviga snattrande blir själva tillvaron lätt svår att hantera emellanåt och jag hymlar inte med det inför honom. Jag är glad att han har vänner i närheten som han kan leka med, så jag får en lugn stund.
Hursomhelst satt vi där utanför kiosken och hade det rätt trevligt. Joel slickade glass och pratade om ditt och datt som vanligt, jag hummade och lyssnade och garvade åt hans uttrycksfulla minspel som verkligen säger allt.
"Vad skrattar du åt?" frågade han och låtsades bli förnärmad.
"Du är rolig, bara" svarade jag.
"Rolig?"
"Ja, för det mesta, men ibland är du duktigt irriterande".

Och så garvade vi så vi låg dubbelvikta. Mor och son i samförstånd - jag är säker på att han känner likadant.

Igår tog Joel och jag hojjarna och drog ner till torget för självstyrelsefirande (jag kommer aldrig ihåg om Åland är självständigt eller självstyrt, måste alltid googla). Det trängdes massor med folk på torget och framförallt var de sugna på den jättelika Ålandstårtan som det bjöds på. Vi sket i den, för vem orkar köa en halvtimme för en stackars tårtbilt. Istället satte vi oss vid Eat och fikade och lyssnade på diverse tal och utmärkelser.
Speciellt glatt överraskad blev jag då jag såg att min kära kusin Camilla var nominerad till Årets nyföretagare med sitt café Timjan. Tyvärr vann hon inte, men bra reklam för dem! Gå till Timjan, det rekommenderar jag varmt!

På torget stod också Joels polare Jussi med sin motorcykel och sidovagn. Joel ville åka naturligvis och satte sig tillrätta i sidovagnen. Jussi fräste iväg i en hiskelig fart och när de kom tillbaka berättade Joel att Jussi svängt så tvärt i kurvorna så hela vagnen lyfte från marken. Nå, Jussi vet väl att Joel har fartsinne i blodet.


Jussi försäkrar sig om att Joel sitter bekvämt innan han ger honom en tur han sent skall glömma.


Jussi rockar fett, tycker Joel.

Idag fick jag körförbud på min kära, gamla Toyota Carina. Hon gick verkligen på sista versen med diverse rosthål, dåliga stötar och släta däck. Jag kände att det var dags för Carro att få sista vilan på bilkyrkogården - Jägerströms bilskrot.
När jag rullade in på grusvägen in till skroten blev jag helt tagen och faschinerad av alla billik som stod staplade ovanpå varandra. Mellan alla travar gick var det som en labyrint av gångar åt olika håll och jag hade ingen aning om vart jag skulle åka för att hitta nån människa där bland allt skrot. Högst upp i backen hittade jag en verkstad och ett litet hus. Först knackade jag på verkstadsdörren men ingen öppnade. Jag försökte då istället hitta en framkomlig väg fram till husdörren för att knacka på där, men det var så mycket skrot framför så det var omöjligt att ta sig in. Det var nästan lite kuslig stämning med den grå himlen och regnet som strilade ner och gjorde att håret hängde i blöta testar. Jag kunde konstatera att ingen (levande?) människa fanns i huset och istället började jag vandra nedåt på vägen och strax möttes jag av en kufisk typ med långt hår, skägg och stapplig gång.
"Hej!" sa jag. "Jag kommer med en bil åt dig!"
"Vad snällt" sa mannen och verkade mycket trevligare än vad han såg ut. Han pekade neråt vägen och sa att de hade sitt kontor där och att jag skulle följa med för att skriva på några papper. Under tiden vi promenerade hann han fråga mig om jag inte hade någon karl som kunde svetsa fast rosthålen åt mig ("höhöhö").
Inne på kontoret var det skitigt och i dunklet kunde jag se silhuetten av en annan människa. Han sa inte ett pip, utan började direkt skriva under skrotningsintyget då jag räckte honom registerutdraget. Medan han skrev gick jag och den andra typen tillbaka uppåt vägen för att rycka loss brickorna och jag skulle hämta mina nycklar som satt i tändningslåset.
"Se och lär" sa den långhårige och tryckte in en stor skruvmejsel under brickan och slet till. På ett kick hade han fått loss båda brickorna. De satt inte fast nå vidare förstås, för det gick hål i plåten som var helt söndervittrad av rost.
"Såhär gör poliserna när de avregistrerar bilar" skrockade typen och räckte mig brickorna.

Med brickorna i handen vandrade vi återigen nedåt vägen, jag fick skriva under skrotningintyget och blev hämtad av mamma, som var lika faschinerad som jag över bråtet på skroten.


Det här är allt som finns kvar av gamla Carro. Två brickor och ett skrotningsintyg. Buuääääähhhhh!

Idag har jag betalat räkningar för 300 euro :(
Passade samtidigt på att kolla hur det går med mina avbetalningar på studielånen (2 st). 16 000 har jag i lån. År 2025 är lånen avbetalda! Herregud! Då är jag 44 år. Och har säkert massa andra lån. Tänk att man har skulder så länge man lever.

Får jag presentera Nim, 2 mån, vår nya familjemedlem. Hon flyttade in idag och har gjort sig hemmastadd i sin nya (dyra) bur. Joel har matat henne med äpple och morot och längtar efter att hon ska bli riktigt tam så att han kan ha henne på axeln.




Men än så länge får man vara försiktig och akta fingrarna. Nim bet Joel så det riktigt gick hål.
"Jag tänker inte tycka om den där dumma gnagaren" grät han. Men det tog typ en minut så var han framme vid buren igen och jollrade med henne.



För tillfället är Nim rätt liten och gullig, men jag har läst att de här råttorna kan bli upp till 50 cm långa med svansen!

Ska det vara såhär?!

Jag har solsken på balkongen, det är lördag, jag har inget barn hemma. Jag har två cider i kylen och två flaskor vin. Jag har nya jeans och skor.
Det jag saknar är en vän att skoja med. Var håller ni hus ikväll?!?!?