Utvilad!
Här sitter jag med mitt morgonkaffe i köket. För tillfället är jag fast i just detta rum, eftersom datorn vägrar laddas i något annat uttag än i det bredvid micron. Det tycker jag är konstigt. Annan apparatur funkar ju i de övriga eluttagen.
Morgonkaffe ja... lunchkaffe för andra kanske. Jag sov som en stock till kvart i 11. Så skönt! Och mina planer för dagen är:
- gå långpromenad med Seidi.
- åka och simma kanske... eller Avancia....
- städa.
- förbereda utvecklingssamtal.
Igår eftermiddag satte jag igång med utvecklingssamtalen. Tre stycken hade jag inbokade. Förberedd både praktiskt och mentalt var jag och tyckte det skulle bli kul att träffa eleverna och föräldrarna och skönt att ha tre undan! Men... så dyker den tredje inte upp! Jag ringer och frågar var de är, "jag har nog glömt kolla tiden" och så bidde det inget.
Fan, sånt där gillar jag inte. Man borde debitera föräldrarna för uteblivna besök, precis som t ex tandläkare gör.
Ska jag simma.... eller kolla vad det går för pass på Avancia idag? Det är den stora frågan jag brottas med idag.... Lejter.
Fläng och jäkt.
Det är intensiva dagar.
Upp kl 6, jobba till 16, hem och sköta barn, hund, katt och råtta. Och nu är jag inne i en riktigt skön och härlig träningsperiod (som jag hoppas ska hålla i sig)! Det har varit combat eller step på måndagar, combat på onsdagar med Emmeli, box på torsdagar med Sofie och core på fredagar. Sen har jag ofta lyckats klämma in nåt pass under helgen också.
Igår skulle jag precis börja göra mig klar för träning då Joel, som satt i soffan och tittade på en film, såg på mig med ledsna ögon och darrig underläpp. "Jag vill ju ha sällskap..." Och jo, jag förstod honom, jag har ju flängt på som en vettvilling de senaste veckorna. Han har själv inte varit hemma särskilt mycket, utan lekt med sina kompisar. Så jag sket i träningen och vi hade en mysig kväll tillsammans istället, med kvällspromenad och gris-pyssel.
Idag åkte han till sin pappa. Jag ska ha en LUGN helg, jag har ju min utgångsfria månad. Hoppas det inte kommer alltför många spöken och trick or treatar och stör, för jag har tänkt hasa runt ifred i knäiga mjukisbyxor och flottigt hår hela helgen.
Upp kl 6, jobba till 16, hem och sköta barn, hund, katt och råtta. Och nu är jag inne i en riktigt skön och härlig träningsperiod (som jag hoppas ska hålla i sig)! Det har varit combat eller step på måndagar, combat på onsdagar med Emmeli, box på torsdagar med Sofie och core på fredagar. Sen har jag ofta lyckats klämma in nåt pass under helgen också.
Igår skulle jag precis börja göra mig klar för träning då Joel, som satt i soffan och tittade på en film, såg på mig med ledsna ögon och darrig underläpp. "Jag vill ju ha sällskap..." Och jo, jag förstod honom, jag har ju flängt på som en vettvilling de senaste veckorna. Han har själv inte varit hemma särskilt mycket, utan lekt med sina kompisar. Så jag sket i träningen och vi hade en mysig kväll tillsammans istället, med kvällspromenad och gris-pyssel.
Idag åkte han till sin pappa. Jag ska ha en LUGN helg, jag har ju min utgångsfria månad. Hoppas det inte kommer alltför många spöken och trick or treatar och stör, för jag har tänkt hasa runt ifred i knäiga mjukisbyxor och flottigt hår hela helgen.
Middagsbjudning.
Tjo vad det var livat i holken i lördags.
Vi var bjudna till Mor och Johan på middag. Det är spännande att få mat hos dem, då man aldrig vet vad det ska bli för konstiga anrättningar. Men man vet att det blir något fett... och något grillat. Just den här dagen var det paprikasoppa till förrätt, entrecote med nån slags gratäng med potatissubstitut i + broccoli till varmrätt och grädde med bär till efterrätt.
Det var många gäster som strömmat till Skitviken: Anna (styvsyster), Siv (styv"farmor") och lille Oliver (styv.... hund?). Senare kom också Ann-Catherine (svägis) och Elias (brors/gudbarn). Det var nu det blev livat. Lektanten Anna satte igång att liva upp de andra barnen och så höll cirkusen på utan särskilt entusiastiska åskådare.
Nu är jag skittrött, så det blir inget roligt avslut på bloggandet - MEN jag måste bara skriva in ett av mina nya mål i livet: Lära mig breakdance. Fy tusan vad skoj det skulle vara!
Vi var bjudna till Mor och Johan på middag. Det är spännande att få mat hos dem, då man aldrig vet vad det ska bli för konstiga anrättningar. Men man vet att det blir något fett... och något grillat. Just den här dagen var det paprikasoppa till förrätt, entrecote med nån slags gratäng med potatissubstitut i + broccoli till varmrätt och grädde med bär till efterrätt.
Det var många gäster som strömmat till Skitviken: Anna (styvsyster), Siv (styv"farmor") och lille Oliver (styv.... hund?). Senare kom också Ann-Catherine (svägis) och Elias (brors/gudbarn). Det var nu det blev livat. Lektanten Anna satte igång att liva upp de andra barnen och så höll cirkusen på utan särskilt entusiastiska åskådare.
Nu är jag skittrött, så det blir inget roligt avslut på bloggandet - MEN jag måste bara skriva in ett av mina nya mål i livet: Lära mig breakdance. Fy tusan vad skoj det skulle vara!
Runda magar.
En hoper av väldigt blandat folk strömmar till Avancias gruppass. Det är smala snärta ungdomar, mer vältränade unga kvinnor, mulliga äldre kvinnor och tjocka tjejer i alla åldrar och någon enstaka man ibland.
Det roliga är att flera av de där tjejerna med runda magar inte bara har fläsk i dom, utan några stycken skuttar runt med bebis i magen. Det tycker jag är jättehäftigt!
En tjej på torsdagboxningen ser nästan sprickfärdig ut! Men hon tar i för kung och Fosterland (hähä) ändå medan magen guppar med. Och idag var det en bebismage som var på step. När passet var slut gick hon till kassan och betalade för nästa pass. Två pass på raken!
När jag själv väntade barn blev jag vääälidigt bekväm av mig. Det var väldigt lätt att skylla på att jag var gravid och att jag varken kunde eller borde göra vissa fysiska grejer. Pappa sa till mej en gång då jag gnällde över nåt:
"Du är gravid, du är inte sjuk!"
Vissa får tyvärr olika krämpor när de är gravida, men jag tycker att om man mår bra och inte har foglossning etc. så är det nog bara nyttigt att fortsätta röra på sig. Tänk vilken fysisk ansträngning det är att föda barn - jag tror att det nog går lättare om man är i god form inför förlossningen.
Jag vet att man får olika råd angående detta då man börjar gå på kontroller till MVC. Har jag fel när jag säger att man inte bör hoppa och skutta så mycket innan vecka 13, då den där kritiska perioden är över? Det var så länge sen jag själv väntade barn, så jag minns inte. Och det kan hända att jag aldrig ens frågade, jag var ju så jävla lat.
OM (det kommer knappast att ske, men OM) jag (mot förmodan) någonsin skulle bli på tjocken igen, så skulle jag göra väldigt mycket annorlunda än förra gången. Vill inte gå upp närmare 30 kg igen!
Förresten, en annan som har bulle i ugnen är Katrin Zytomierska. Hon verkar inte vara mammatypen. Läs här!
Ja, si ålänningar.
Ålänningar är ett sjukt svårflirtat folk. Under t ex Rockoff fick jag nästan skämmas då hopen ålänningar framför scenen stod som miffon utan en tillstymmelse till leenden eller glädje och betraktade den kvällens artist. De som uppträdde fick verkligen slita ihjäl sig för att få fart på den skeptiska publiken och det lyckades väl sådär. Åtminstone under EMD:s konsert kunde man konstatera att de som lät mest bland nåt hundratal ålänningar var tio svenska tjejer.
Igår fick jag också detta bekräftat då jag var på step till Avancia. Den ordinarie instruktören hade lämnat över "spakarna" till en ny tjej. Nyligen inflyttad, av afrikansk härkomst (men talade finlandssvenska), otroligt karismatisk och sprudlande! Jag blev glad av att bara se henne och impad över hennes sätt att röra sig. Mjukt, smidigt, böljande, gungande och vigt - alltså helt tvärtemot en styver ålänning. Där trampade vi på stället, instruktören satte mjukt ner fötterna som om hon trampade på bomull medan höfterna rullade. Vi andra stampade på lätt framåtlutade i ryckig marschtakt. Vår ljuvliga instruktör försökte på ett naturligt sätt att få oss lite avslappnade och glada genom att småskoja, peppa, berömma och framförallt le. Men när jag studerade mina medtränare i spegeln kunde jag inte se en enda som drog på smilbanden:
"Ska här tränas, så ska här tränas! Skippa skitsnacket och trava på!"
När vi trampat på och gjort några stepövningar, bröt vår vackra instruktör för att träna just på dessa höftrullningar. Först framåt-bakåt i takt med musiken, sen från sida till sida i cha-cha stil. Nu såg ålänningarna generade ut:
"Stå här och vicka på höfterna som nånannan sköka! Bäst att göra det så omärkbart som möjligt och hoppas att eländet tar slut nångång!"
Ju längre passet fortskred, desto styvare blev ålänningarna och när vi var klara gick de muttrande ut ur salen. Först i hallen vågade de öppna truten och säga vad de tyckte:
"Nääiii, jag vill int dansa, ja vill stäppa ja!"
Och... om det där är vad ålänningarna kallar dans, ja... då förstår jag varför de måste supa sig fulla på Arken innan de kan släppa loss.
Igår fick jag också detta bekräftat då jag var på step till Avancia. Den ordinarie instruktören hade lämnat över "spakarna" till en ny tjej. Nyligen inflyttad, av afrikansk härkomst (men talade finlandssvenska), otroligt karismatisk och sprudlande! Jag blev glad av att bara se henne och impad över hennes sätt att röra sig. Mjukt, smidigt, böljande, gungande och vigt - alltså helt tvärtemot en styver ålänning. Där trampade vi på stället, instruktören satte mjukt ner fötterna som om hon trampade på bomull medan höfterna rullade. Vi andra stampade på lätt framåtlutade i ryckig marschtakt. Vår ljuvliga instruktör försökte på ett naturligt sätt att få oss lite avslappnade och glada genom att småskoja, peppa, berömma och framförallt le. Men när jag studerade mina medtränare i spegeln kunde jag inte se en enda som drog på smilbanden:
"Ska här tränas, så ska här tränas! Skippa skitsnacket och trava på!"
När vi trampat på och gjort några stepövningar, bröt vår vackra instruktör för att träna just på dessa höftrullningar. Först framåt-bakåt i takt med musiken, sen från sida till sida i cha-cha stil. Nu såg ålänningarna generade ut:
"Stå här och vicka på höfterna som nånannan sköka! Bäst att göra det så omärkbart som möjligt och hoppas att eländet tar slut nångång!"
Ju längre passet fortskred, desto styvare blev ålänningarna och när vi var klara gick de muttrande ut ur salen. Först i hallen vågade de öppna truten och säga vad de tyckte:
"Nääiii, jag vill int dansa, ja vill stäppa ja!"
Och... om det där är vad ålänningarna kallar dans, ja... då förstår jag varför de måste supa sig fulla på Arken innan de kan släppa loss.
Wireless Grejsimojs.
Jag har varit totalt avskärmad från verkligheten. Jag har känt mig ensam och övergiven. Jag har lika gärna kunnat bosätta mig på Sottunga - jag hade förmodligen haft mer kontakt med folk där.
Alltså. Jag har varit utan internet!!!
Så idag, efter idogt letande, stegade jag in på Ålcoms kontor och möttes av Mikael, en kille med mörkblont tunt hår, lite rödflagig mellan ögonbrynen, bruna manchesterjeans och stickad olle med åttiotalsmönster. Kunde verka vara en tråkmåns såhär till det yttre, men han hade en inomboende, lugn charmighet och humor.
"Hej, jag vill ha trådlöst.... grejsimojs."
"Hmmmjaaa..." Micke tar fram en låda. "Vad vill du ha för färg på ditt... grejsimojs?" frågar han och ler.
"Haha! Vad har du för färg?" frågar jag.
Micke tar upp innehållet i lådan - ett grått modem:
"Det är ingen uppiggande färg, direkt, men jag tror den smälter in i omgivningen rätt bra".
(Jag måste tillägga att jag fortfarande inte är säker på om det faktiskt fanns andra färger att välja mellan...)
"Vad kostar det?" undrar jag och pillar på dragkedjan till plånboken.
"95"
"NITTIFEM?!"
Men Micke bryr sig inte om mitt utspel.
"På vilket namn ska jag sätta det?"
Han har en sån cool självsäkerhet, så jag ids inte ens ifrågasätta priset och försöka hitta någon annan lösning för att komma billigare undan.
"Jenny Pettersson" svarar jag och Micke dyker ner bakom en skärm. Strax dyker hans huvud upp igen.
"Du Jenny, det fanns många av dig. Var bor du?"
"Skrakis"
Micke dyker ner igen.
När han återvänder till mig har han ett papper i handen som han ber mig signera och sen tänker stoppa ner i min låda med nästan hundraeurosgrejsimojsen i.
"Vänta lite nu. Hur gör jag?" frågar jag.
Micke ger en snabbkurs i hur man ansluter en grejsimojsa till väggen och vilka knappar du ska trycka på datorn.
"Vänta, vänta, jag måste skriva ner..." säger jag och fumlar efter en penna, rycker åt mig pappret och tänker precis krafsa ner några stolpar. Micke för fram sin bleka hand och säger med ett snett leende:
"... och det där är min kopia."
"Ehehhe, oj. Då tar jag min istället" säger jag och blir faktiskt lite generad.
När instruktionerna är nedskrivna berättar Micke att han skickar mig en faktura.
"Och du, jag finns på kontoret till klockan 18, så om du undrar nåt är det bara att höra av dig."
"Ja, tack då!"
Guuuuu!!! Om han bara vore snygg!
Och efter ett par timmars slit funkar det.
Alltså. Jag har varit utan internet!!!
Så idag, efter idogt letande, stegade jag in på Ålcoms kontor och möttes av Mikael, en kille med mörkblont tunt hår, lite rödflagig mellan ögonbrynen, bruna manchesterjeans och stickad olle med åttiotalsmönster. Kunde verka vara en tråkmåns såhär till det yttre, men han hade en inomboende, lugn charmighet och humor.
"Hej, jag vill ha trådlöst.... grejsimojs."
"Hmmmjaaa..." Micke tar fram en låda. "Vad vill du ha för färg på ditt... grejsimojs?" frågar han och ler.
"Haha! Vad har du för färg?" frågar jag.
Micke tar upp innehållet i lådan - ett grått modem:
"Det är ingen uppiggande färg, direkt, men jag tror den smälter in i omgivningen rätt bra".
(Jag måste tillägga att jag fortfarande inte är säker på om det faktiskt fanns andra färger att välja mellan...)
"Vad kostar det?" undrar jag och pillar på dragkedjan till plånboken.
"95"
"NITTIFEM?!"
Men Micke bryr sig inte om mitt utspel.
"På vilket namn ska jag sätta det?"
Han har en sån cool självsäkerhet, så jag ids inte ens ifrågasätta priset och försöka hitta någon annan lösning för att komma billigare undan.
"Jenny Pettersson" svarar jag och Micke dyker ner bakom en skärm. Strax dyker hans huvud upp igen.
"Du Jenny, det fanns många av dig. Var bor du?"
"Skrakis"
Micke dyker ner igen.
När han återvänder till mig har han ett papper i handen som han ber mig signera och sen tänker stoppa ner i min låda med nästan hundraeurosgrejsimojsen i.
"Vänta lite nu. Hur gör jag?" frågar jag.
Micke ger en snabbkurs i hur man ansluter en grejsimojsa till väggen och vilka knappar du ska trycka på datorn.
"Vänta, vänta, jag måste skriva ner..." säger jag och fumlar efter en penna, rycker åt mig pappret och tänker precis krafsa ner några stolpar. Micke för fram sin bleka hand och säger med ett snett leende:
"... och det där är min kopia."
"Ehehhe, oj. Då tar jag min istället" säger jag och blir faktiskt lite generad.
När instruktionerna är nedskrivna berättar Micke att han skickar mig en faktura.
"Och du, jag finns på kontoret till klockan 18, så om du undrar nåt är det bara att höra av dig."
"Ja, tack då!"
Guuuuu!!! Om han bara vore snygg!
Och efter ett par timmars slit funkar det.
Rapport.
JoelRapport:
Snorklingar och harklingar: oförändrat.
Sömnprognos: Fördjävlig. Igår tog det 2h och 48 min för honom att somna. Tid: 23.30. Inget gnäll dock, jag tyckte synd om honom där han låg i sängen och snorklade och inte fick tag i sömn. Gårdagen var ungefär likadan, slocknade väl strax efter 23. Ja, när jag tänker efter har det väl varit likadant i ca en veckas tid...
Morgonpigghet: Inte pigg överhuvudtaget. Snarare medvetslös. Hopplös att få upp ur sängen. Nu har han dock själv kommit med ett förslag: "Väck mig bara och låt mig va sen" säger han förståndigt. "Och om jag inte vaknar ordentligt innan du åker, så väck mig igen." Så, nu är det lite lättare.
Det är slitigt, måste jag säga.
Snorklingar och harklingar: oförändrat.
Sömnprognos: Fördjävlig. Igår tog det 2h och 48 min för honom att somna. Tid: 23.30. Inget gnäll dock, jag tyckte synd om honom där han låg i sängen och snorklade och inte fick tag i sömn. Gårdagen var ungefär likadan, slocknade väl strax efter 23. Ja, när jag tänker efter har det väl varit likadant i ca en veckas tid...
Morgonpigghet: Inte pigg överhuvudtaget. Snarare medvetslös. Hopplös att få upp ur sängen. Nu har han dock själv kommit med ett förslag: "Väck mig bara och låt mig va sen" säger han förståndigt. "Och om jag inte vaknar ordentligt innan du åker, så väck mig igen." Så, nu är det lite lättare.
Det är slitigt, måste jag säga.
Dålig stil.
Jaha, jag borde väl ha förstått att det var för bra för att vara sant. Eller förresten, varför borde jag ha förstått det? Ska man inte alltid tro gott om människor innan man vet att saken är annorlunda? Fortfarande har jag lite svårt att ändå tro att eftermiddagens träff stood me up helt och hållet p g a att han var en idiot.
16.45 skulle vi ses på ett café i stan. Jag var där i god tid och satt och väntade till 17.05, då jag ringde för att kolla vart han tagit vägen. Inget svar. Jag blev förbannad och åkte hem och lugnade ner mig litegrann medan jag satte potatis på spisen och kyckling i ugnen.
"Han är svensk" tänkte jag. "Han kanske tänkte svensk tid?"
Jag lämnade potatis, kyckling och barn hemma (stängde av spis och ugn först!) och flängde ner till stan igen och stormade in på samma café kvart i sex. "Nu väntar jag inte längre än till fem i", bestämde jag mig för medan jag studerade folk som satt vid borden. Kunde nån vara han?
Jag föreställde mig hans röst och av namnet att döma var han nog inte någon 40+are heller. Och inte kvinna, det visste jag ju. Jag uteslöt samtliga. Nä, han var inte där nu heller. Och inte kom han.
Förbannat.
Jag beställde en hamburgertallrik åt Joel, eftersom jag ansåg att jag redan försummat honom tillräckligt den dagen och middagen skulle bli übersen, p g a någon dumbom som tydligen inte kan vara ärlig nog och säga att jag inte är intressant, alt. ringa och säga att han fick förhinder.
När jag kom hem knäppte jag på spis och ugn igen, lät låren grillas klart i ugnen och potatisen koka mjuk medan jag åt Joels hamburger- och pommes fritesrester. Dagens middag blir imorrn, då jag förresten ska jag ha träff med Sofie och Annika. De är raringar. De kommer inte att strunta i mig.
16.45 skulle vi ses på ett café i stan. Jag var där i god tid och satt och väntade till 17.05, då jag ringde för att kolla vart han tagit vägen. Inget svar. Jag blev förbannad och åkte hem och lugnade ner mig litegrann medan jag satte potatis på spisen och kyckling i ugnen.
"Han är svensk" tänkte jag. "Han kanske tänkte svensk tid?"
Jag lämnade potatis, kyckling och barn hemma (stängde av spis och ugn först!) och flängde ner till stan igen och stormade in på samma café kvart i sex. "Nu väntar jag inte längre än till fem i", bestämde jag mig för medan jag studerade folk som satt vid borden. Kunde nån vara han?
Jag föreställde mig hans röst och av namnet att döma var han nog inte någon 40+are heller. Och inte kvinna, det visste jag ju. Jag uteslöt samtliga. Nä, han var inte där nu heller. Och inte kom han.
Förbannat.
Jag beställde en hamburgertallrik åt Joel, eftersom jag ansåg att jag redan försummat honom tillräckligt den dagen och middagen skulle bli übersen, p g a någon dumbom som tydligen inte kan vara ärlig nog och säga att jag inte är intressant, alt. ringa och säga att han fick förhinder.
När jag kom hem knäppte jag på spis och ugn igen, lät låren grillas klart i ugnen och potatisen koka mjuk medan jag åt Joels hamburger- och pommes fritesrester. Dagens middag blir imorrn, då jag förresten ska jag ha träff med Sofie och Annika. De är raringar. De kommer inte att strunta i mig.
Braveheart.
Man måste våga för att vinna och att vara modig och ge sig i kast med nya saker och utmaningar gör en mer självsäker. Ingen nyhet för någon, men det är kanske inte alltid så lätt att vara den där modiga - helt enkelt för att människan vill känna sig "hemma" och trygg. Allt det där nya och stora kan ibland verka oöverstigligt, ialla fall för mig. Men eftersom jag håller på med en självkänsleboost, har jag bestämt mig för att strunta i det "farliga" och bete mig modigt.
Det hela började med en annons i tidningen, ett skrivarjobb. Jag funderade i en vecka (inte sååå modigt kanske) innan jag tänkte att "äh, jag ger det ett försök". Jag plitade iväg ett intressemail och väntade sedan ivrigt i flera dagar på svar. Inget svar kom. Det gick en vecka. Inget svar. Två veckor och nu började jag tappa hoppet om ett svar.
Tänkte nästan att det var likabra, så slapp jag gå vidare med det. Så slapp jag kliva över nästa tröskel. "Jag gav det ett försök, det var modigt av mig" tänkte jag och pustade ut.
MEN
Så igår, en månad senare, hade jag fått mail från en kille på företaget! Och även om jag "inte var den mest erfarne" var han sugen på att träffa mig och kunde jag ringa honom? Jag blev skraj och tänkte nästan radera mailet och skita i att jag såg det. Men så kom modiga Jenny fram igen. Så idag ringde jag och vi bestämde träff.
Och även om jag kommer möta en proffessionell människa som säkert har slips också, så tänker jag (trots att jag inte är den mest erfarne) bete mig övertygande och modigt!
Det hela började med en annons i tidningen, ett skrivarjobb. Jag funderade i en vecka (inte sååå modigt kanske) innan jag tänkte att "äh, jag ger det ett försök". Jag plitade iväg ett intressemail och väntade sedan ivrigt i flera dagar på svar. Inget svar kom. Det gick en vecka. Inget svar. Två veckor och nu började jag tappa hoppet om ett svar.
Tänkte nästan att det var likabra, så slapp jag gå vidare med det. Så slapp jag kliva över nästa tröskel. "Jag gav det ett försök, det var modigt av mig" tänkte jag och pustade ut.
MEN
Så igår, en månad senare, hade jag fått mail från en kille på företaget! Och även om jag "inte var den mest erfarne" var han sugen på att träffa mig och kunde jag ringa honom? Jag blev skraj och tänkte nästan radera mailet och skita i att jag såg det. Men så kom modiga Jenny fram igen. Så idag ringde jag och vi bestämde träff.
Och även om jag kommer möta en proffessionell människa som säkert har slips också, så tänker jag (trots att jag inte är den mest erfarne) bete mig övertygande och modigt!
Barnvakt.
Inatt har vi haft en liten gäst här som sovit över. Det är Vilja. Hon kom rätt sent (bebistid) igårkväll, så vi hann bara ta en kvällspromenad och bada länge innan det var dags att sova. Hon svepte en flaska välling och somnade sen gott i sin resesäng i köket.
Den stora pojken, däremot, var inte lika lättskött. Det gnälldes om kokosbollar klockan 22 och sen kunde han förstås inte sova - som vanligt. Det är svårt att vara lugn, förstående och vänlig då han klagar över sina olika krämpor som gör det omöjligt att somna. För det upprepas VARJE KVÄLL! Det tar honom en 2-3 timmar att somna. Nu kan ni ju gissa vem det är som ligger och drar sig länge nu och inte orkar stiga upp...
Vilja har varit vaken en timme ungefär. Lite gnäll och gny inatt, men annars sov hon så gott i Tants kök. Och imorse fixade hon på här lite för sig själv, medan jag drog mig. Sen åt vi frukost, alltså slicka bort smör från bröd + ost. Nån äggbit slank ner och så sköja ner med mjölk. Djuren skulle också ha frukost och Vilja tycker det är det roligaste att göra här - ge kissen och vovven "ma". Försiktigt tar hon lite torrfoder i ett decilitermått, häller i skålen, plockar matbitarna en och en tillbaka i decilitermåttet, häller tillbaks i skålen och så håller hon på. Allt medan den stackars katten försöker hinna få i sig nåt av godsakerna. (Seidi slafsar ju i sig sin mat på två röda, så Vilja vet att det inte är lönt att köra samma procedur med henne.)
När Vilja åkt hem idag, ska jag träna och förhoppningsvis kommer jag mig iväg till skolan en sväng.
Den stora pojken, däremot, var inte lika lättskött. Det gnälldes om kokosbollar klockan 22 och sen kunde han förstås inte sova - som vanligt. Det är svårt att vara lugn, förstående och vänlig då han klagar över sina olika krämpor som gör det omöjligt att somna. För det upprepas VARJE KVÄLL! Det tar honom en 2-3 timmar att somna. Nu kan ni ju gissa vem det är som ligger och drar sig länge nu och inte orkar stiga upp...
Vilja har varit vaken en timme ungefär. Lite gnäll och gny inatt, men annars sov hon så gott i Tants kök. Och imorse fixade hon på här lite för sig själv, medan jag drog mig. Sen åt vi frukost, alltså slicka bort smör från bröd + ost. Nån äggbit slank ner och så sköja ner med mjölk. Djuren skulle också ha frukost och Vilja tycker det är det roligaste att göra här - ge kissen och vovven "ma". Försiktigt tar hon lite torrfoder i ett decilitermått, häller i skålen, plockar matbitarna en och en tillbaka i decilitermåttet, häller tillbaks i skålen och så håller hon på. Allt medan den stackars katten försöker hinna få i sig nåt av godsakerna. (Seidi slafsar ju i sig sin mat på två röda, så Vilja vet att det inte är lönt att köra samma procedur med henne.)
När Vilja åkt hem idag, ska jag träna och förhoppningsvis kommer jag mig iväg till skolan en sväng.
dklfjaögdh
Igår åkte jag och Joel och hälsade på våra goda vänner Tristan och Carola i Kroklund. TIll familjen hör också en man/pappa (Patrik) och fem söta kattor i alla möjliga färger och storlekar. Förutom att umgås så var mitt ärende att se till att få en skön behandling av Carola, som nu är utexaminerad... någonting inom naturkosmetologi, eller hudvårdstjohej. Det var en skön stund! Jag blev rengjord i fejset och dekolletaget, jag fick massage, ansiktsmask och ögonfransfärg. Och inte nog med det - vi fick middag också! Lyxigt!
Efter Kroklundsvistelsen lämpade jag av Joel hos hans farmor och drog vidare till en annan Patrik för att se en film. Boy A. Lite konstig, men godkänd.
Nu ska jag jobba!
Efter Kroklundsvistelsen lämpade jag av Joel hos hans farmor och drog vidare till en annan Patrik för att se en film. Boy A. Lite konstig, men godkänd.
Nu ska jag jobba!
Höstlov dag 1.
Vi har höstlov här på skrakis. Tja, egentligen tjuvstartade vi med höstlovet redan i tisdags. Jag VAB:ade som man så fräckt säger i Sverige. Här säger man väl mest att man är hemma med sjukt barn. Nu har barnet i fråga fått nässpray som kanske underlättar andningen och den ska vi spraya friskt med 2-4 ggr per dag tills besöket på barnpoli den 6 november.
Mamman börjar bli lite uttråkad här efter alla sjukdagar och en dags höstlov. Men jag har märkt att det är perfekt att ha tråkigt, för det är då man får saker gjort!
Idag:
- en timmes promenad med Vilja, Linda och Seidi.
- vikt tre maskiner tvätt.
- lagat näringsriktig och mättande kost till båd lunch och middag.
- diskat undan efter varje mål.
- städat i bortglömda skymslen, exempelvis bakom och ovanpå micron.
- röjt bland skorna och hivat en halv sopsäck med bråte.
- sorterat sopor.
- planerat lite inför kommande skolvecka samt gjort tidsschema för förestående utvecklingssamtal
- åkt och boxats med Sofie
Imorrn ska vi fördriva dagen hos Tristan och Carola. Jag har bokat in mig på nån form av behandling, Carola är ju numer utexad som ... som... hudvårdsmänniska? Eller nåt. Det ska bli sååå najs!
Mamman börjar bli lite uttråkad här efter alla sjukdagar och en dags höstlov. Men jag har märkt att det är perfekt att ha tråkigt, för det är då man får saker gjort!
Idag:
- en timmes promenad med Vilja, Linda och Seidi.
- vikt tre maskiner tvätt.
- lagat näringsriktig och mättande kost till båd lunch och middag.
- diskat undan efter varje mål.
- städat i bortglömda skymslen, exempelvis bakom och ovanpå micron.
- röjt bland skorna och hivat en halv sopsäck med bråte.
- sorterat sopor.
- planerat lite inför kommande skolvecka samt gjort tidsschema för förestående utvecklingssamtal
- åkt och boxats med Sofie
Imorrn ska vi fördriva dagen hos Tristan och Carola. Jag har bokat in mig på nån form av behandling, Carola är ju numer utexad som ... som... hudvårdsmänniska? Eller nåt. Det ska bli sååå najs!
Bilder från röda mattan.
Dessa två nya heta sjärnor kunde man skåda på röda mattan under filmfestivalen i Cannes. Nedan ses Jänu P Pettersson, aktuell i nya filmen "Ensam är stark!"
Och här har vi det nya, unga stjärnskottet, Joela Fredlunda, som nyligen gjorde debut som Pippi Långstrump i filmen med samma namn.
Och här har vi det nya, unga stjärnskottet, Joela Fredlunda, som nyligen gjorde debut som Pippi Långstrump i filmen med samma namn.
Joels ljud.
Idag ska Joel till sjukan för andra gången på en vecka. Anledningen är hans "ljudtics", som åtminstone jag försökt ignorera och tänkt att de är nån psykisk åkomma som kommer gå över om ett tag. Men nu har det riktigt eskalerat och "ljuden" har nu blivit ett regelbundet och rytmiskt mönster i set om tre: "snrrppfff, hscchhhk, mmhh". Eftersom en själv känner att det är otroligt enerverande att lyssna på, måste det ju vara sju gånger värre för Joel som även skall tvingas utstöta dessa ljud. På köpet får han ont i bröstet och andnöd, säger han.
Nu har han börjat uttrycka oro för hur han ska orka springa på stranden och dyka i revet då vi åker till Egypten. "Hoppas jag mår bättre i februari" säger han och snorklar lite.
Då får man börja oroa sig, när han själv pratar om hur dåligt han mår och hur han inte orkar springa och leka mer. Och inte kan han somna på kvällarna, tre timmar kan det ta ibland, han har så svårt att andas, så ont i halsen, mår illa etc. etc.
I fredags var Joel till hälsocentralen med sin pappa och nu väntar vi på en remiss till barnavdelningen för vidare utredning. Även om det kanske är nåt psykiskt, så måste man ju i första hand utesluta att det är nåt fysiskt fel på honom. Inte vet jag vad doktorn på hälsocentralen kan hjälpa oss med idag, men nu måste vi börja bena i det här!!!
Internetdejt.
Jag har märkt att jag inte fått EN ENDA intresseanmälning efter mitt skryt om min goda hälsa...
Fast, bloggen är kanske inte rätt forum för en kontaktannons.
Förresten har jag slutat med sånt!
Jag var ju under en period en flitig internetraggare. Herregud, så jag höll på! Stockholm var den givna mötesplatsen, då jag passerade staden ungefär en gång i månaden på min väg upp till Härnösand, där jag pluggade. Det var (utan inbördes ordning) fika på Cityterminalen med Anders, öl på Söder med Martin, promenad med Johan, åktur i BMW med Jagharglömthansnamn, Gröna Lund med Jonathan, middag på kineshak med Rickard, bastubad med Micke och caféhäng med Joni.
Ja, det var en rolig tid, men nu skulle jag aldrig ha tid med sånt där.
Ensam är stark! (Fast även den starke behöver en varm kram emellanåt...) :)
Fast, bloggen är kanske inte rätt forum för en kontaktannons.
Förresten har jag slutat med sånt!
Jag var ju under en period en flitig internetraggare. Herregud, så jag höll på! Stockholm var den givna mötesplatsen, då jag passerade staden ungefär en gång i månaden på min väg upp till Härnösand, där jag pluggade. Det var (utan inbördes ordning) fika på Cityterminalen med Anders, öl på Söder med Martin, promenad med Johan, åktur i BMW med Jagharglömthansnamn, Gröna Lund med Jonathan, middag på kineshak med Rickard, bastubad med Micke och caféhäng med Joni.
Ja, det var en rolig tid, men nu skulle jag aldrig ha tid med sånt där.
Ensam är stark! (Fast även den starke behöver en varm kram emellanåt...) :)
Perjantai.
Tänk att det är fredag igen och här sitter jag instängd i köket och bara väntar på att klockan ska bli halv nie, så jag kan kasta ut Joels högljudda vän, bänka mig i soffan med en kall Björn, en påse chips och Idol.
Idag har jag tampats med 17 högljudda skolbarn och fått ta fram Gordon Ramsay i mig, banne mig! De var helt fredagsstissiga och det värsta är att de är duktigt måndagsfladdriga också. Men tre lugna dar av fem är bättre än inga alls...
Lite annan kalabalik har det varit på jobbet, som gjort mig lite nedstämd så det är tur att jag kommit iväg på combat (i onsdags) och box med Sofie i torsdags. Träning gör verkligen susen för humöret och även om en uppfriskande promenad i rask takt är skönt det med, så är den där totala utpumpningen då svetten strilar och ansiktet är högrött, den bästa medicinen mot dåligt humör.
Nu - inte tänka på jobb.
Nu - ta helg!
Idag har jag tampats med 17 högljudda skolbarn och fått ta fram Gordon Ramsay i mig, banne mig! De var helt fredagsstissiga och det värsta är att de är duktigt måndagsfladdriga också. Men tre lugna dar av fem är bättre än inga alls...
Lite annan kalabalik har det varit på jobbet, som gjort mig lite nedstämd så det är tur att jag kommit iväg på combat (i onsdags) och box med Sofie i torsdags. Träning gör verkligen susen för humöret och även om en uppfriskande promenad i rask takt är skönt det med, så är den där totala utpumpningen då svetten strilar och ansiktet är högrött, den bästa medicinen mot dåligt humör.
Nu - inte tänka på jobb.
Nu - ta helg!
Bakterier och becel.
Jag kanske var lite väl skrytsam igår angående min goda hälsa. Idag ringde nämnligen Sussi från Medimar och gav mig svaren på urin- och blodprovet jag gav igår.
Ni som följt min blogg ett par år sådär, vet ju att jag inte är någon hejjare på urinprov. Och tydligen blev det fel nu med.
"Du har bakterier i urinen" sa Sussi. "Hur gjorde du egentligen när du tog urinprovet?"
"Ehm... jaa, alltså. Jag drog ner byxorna och pissade i muggen, helt enkelt" svarade jag.
"Tvättade du dig före då? Sen ska du kissa en skvätt i toastolen innan du strilar i burken."
Det hade jag såklart inte gjort. Nä, på fastande mage och törstig som ett djur skvätte jag i samtliga droppar av det gula och nästan trögflytande morgonkisset i burken. MEN jag hade faktiskt duschat på morgonen, så särskilt smutsig borde jag ju inte ha varit.
Sussi tröstade mig och sa att det var ett vanligt misstag. Men det var inte utan att jag kände mig lite skitig när hon sa sådär.
Inte nog med det. Mitt kolesterolvärde var liiite högt.
"Du måste röra på dig och inte äta så mycket onyttigt fett!" mässade Sussi.
Jag blev nästan sur. Jag rör på mig JÄMT, nästan så att nån borde säga åt mig att vara still emellanåt. Och nu vet jag att Mor kommer skriva en lång och arg kommentar när jag säger att Sussi rekommenderade mig att äta.... håll i er.... BECELPRODUKTER!
Eftersom jag på äldre dar blitt uppfostrad till att äta riktigt smör, så skrattade jag hårt och länge i luren åt Sussi.
"Nä, sånt skit stoppar jag inte i mig." sa jag.
Nå, jag kan leva med en gnutta högt kolesterol till pappers, huvudsaken att jag själv känner att jag mår bra. Och jag är säker på att riktigt smör från kossan är bättre än ... becel. Nu lämnar jag över ordet till Mor.
Ni som följt min blogg ett par år sådär, vet ju att jag inte är någon hejjare på urinprov. Och tydligen blev det fel nu med.
"Du har bakterier i urinen" sa Sussi. "Hur gjorde du egentligen när du tog urinprovet?"
"Ehm... jaa, alltså. Jag drog ner byxorna och pissade i muggen, helt enkelt" svarade jag.
"Tvättade du dig före då? Sen ska du kissa en skvätt i toastolen innan du strilar i burken."
Det hade jag såklart inte gjort. Nä, på fastande mage och törstig som ett djur skvätte jag i samtliga droppar av det gula och nästan trögflytande morgonkisset i burken. MEN jag hade faktiskt duschat på morgonen, så särskilt smutsig borde jag ju inte ha varit.
Sussi tröstade mig och sa att det var ett vanligt misstag. Men det var inte utan att jag kände mig lite skitig när hon sa sådär.
Inte nog med det. Mitt kolesterolvärde var liiite högt.
"Du måste röra på dig och inte äta så mycket onyttigt fett!" mässade Sussi.
Jag blev nästan sur. Jag rör på mig JÄMT, nästan så att nån borde säga åt mig att vara still emellanåt. Och nu vet jag att Mor kommer skriva en lång och arg kommentar när jag säger att Sussi rekommenderade mig att äta.... håll i er.... BECELPRODUKTER!
Eftersom jag på äldre dar blitt uppfostrad till att äta riktigt smör, så skrattade jag hårt och länge i luren åt Sussi.
"Nä, sånt skit stoppar jag inte i mig." sa jag.
Nå, jag kan leva med en gnutta högt kolesterol till pappers, huvudsaken att jag själv känner att jag mår bra. Och jag är säker på att riktigt smör från kossan är bättre än ... becel. Nu lämnar jag över ordet till Mor.
I gott skick.
Lyckades få Joel isäng FÖRE 21, halleluja! Han var så trött och grinig efter fotbollsträningen och ville inget, orkade inget, kunde inget. Just då skulle han naturligtvis göra undan sin läxa och det slutade med att jag blev arg och drog fram dammsugaren. Jag börjar alltid hetsa, röja, städa, dona när jag blir arg, samtidigt som jag "påttrar", fräser och muttrar. Egentligen borde jag bli arg lite oftare, eller helt enkelt lära mig städa fast jag är glad.
Morgonen började ialla fall bra. Jag var på företagshälsovård. Det var lite mysigt att sitta där med sjuksyrran, medan hon frågade mig om ALLT, verkligen ALLT! Jag öppnade mig och svarade helt sanningsenligt på hennes frågor och kände mig lite speciell då hon verkligen verkade bry sig om mig :)
Jag fick väga mig och mäta mig. Jag gjorde ett syntest och ett hörseltest och fick MVG på alla punkter! Jag kände mig riktigt nöjd med mig själv efteråt, "jag är ett riktigt kap", tänkte jag. Ung och frisk människa i otroligt god kondition, perfekt BMI, utmärkt syn, fantastisk hörsel och kraftig benstomme som inte kommer att urkalkas så hastigt bara jag börjar äta kalciumtabletter. Jag skulle nog ge fina avkommor*, ja... det har jag ju redan ett bevis på.
Att eventuellt anmärka på är den där psykiska biten hos mig. Jag kan ju vara rätt lynnig och hetsig emellanåt. Och... jag städar bara då jag är arg.
* Intresserade kan lämna namn och nummer i kommentatorsfältet.
Morgonen började ialla fall bra. Jag var på företagshälsovård. Det var lite mysigt att sitta där med sjuksyrran, medan hon frågade mig om ALLT, verkligen ALLT! Jag öppnade mig och svarade helt sanningsenligt på hennes frågor och kände mig lite speciell då hon verkligen verkade bry sig om mig :)
Jag fick väga mig och mäta mig. Jag gjorde ett syntest och ett hörseltest och fick MVG på alla punkter! Jag kände mig riktigt nöjd med mig själv efteråt, "jag är ett riktigt kap", tänkte jag. Ung och frisk människa i otroligt god kondition, perfekt BMI, utmärkt syn, fantastisk hörsel och kraftig benstomme som inte kommer att urkalkas så hastigt bara jag börjar äta kalciumtabletter. Jag skulle nog ge fina avkommor*, ja... det har jag ju redan ett bevis på.
Att eventuellt anmärka på är den där psykiska biten hos mig. Jag kan ju vara rätt lynnig och hetsig emellanåt. Och... jag städar bara då jag är arg.
* Intresserade kan lämna namn och nummer i kommentatorsfältet.
Rutsch.
Idag har jag lite ont i min vänstra höft. Det är sviterna efter våldsamma åk i vattenrutschen på Mariebad. 12.05 blev min bästa tid, men ingen av oss (jag, Linda, Patrik) kunde slå Stefan som med tjut och höga skratt susade ner på rygg i fosterställning med badbrallorna vid knäna och landade på 11.43. Det var verkligen en syn då man såg ett rövhål komma farande och en hög med armar och ben som sen landade och förorsakade en mindre tsunami.
Vi reläxade också i bubbelpoolen, svettades en sväng i ångbastun och drog sen hem till Linda och Stefan för lite Singstar. Toppenkväll!
Ingen har väl undgått att Idol har börjat igen och jag har naturligvis mina favoriter.
Krusbollen Rabih.
Musikaliska Mariette
All I want is having you, and music, music, music!
Gud i himmelen vad jag älskar att ha musik med barnen i skolan! Mina 1-2:or är ett väldigt livligt gäng, men de är också otroligt sångglada och snappar lätt upp en text och en melodi. Nu när vi har gått några veckor i skolan, har vi ju lärt oss ett antal sånger och favoriten just nu är en gammal Mora Träsk-dänga som går såhär:
"Sätt ett finger, där smaken slinker in, sätt ett finger där smaken slinker in. Sträck upp händerna och vinka, titta på en vän och blinka, ja sätt fingrarna där smaken slinker in."
Sen ska man sätta fingrarna där lukten, ljudet etc slinker in. Just den här visan är rätt rolig, för den känns nästan snuskig... slinker in förknippar jag med annat på nåt vis. Det är nästan så jag börjar sjunga: "Sätt ett finger, där snoppen slinker in."
Årskurs 6 har också fröken Jenny i musik, och även i bild (äääälskar det med!!!). Ofta är det inte bara att hälsa, instruera och så är man igång med lektionen. Nä, först ska ungarna ha utfrågning och åsikter angående mitt utseende. Ungefär såhär brukar det låta:
"Hej mina kära vänner, idag ska vi spela på xylofonen. Jag har en overhead och - - - ja, Putte?"
"Alltså, jag tycker det är finare när du har håret i en svans härbak, såhär."
Då är det nån annan som inte håller med:
"Näää, du ska ha det utsläppt tycker jag. Det är finast!"
"Jajaaa! Nu fortsätter vi lektionen" invänder jag men hinner bara börja prata igen innan nån viftar med armen.
"Har du nån fråga som rör xylofoner? Annars kan du ta ner handen igen!" säger jag och får sträng min.
"Nää... men, jag bara undrar varför du har så trasiga jeans."
"För att jag råkar tycka att det är snyggt!"
Sådär kan vi hålla på ett tag, innan vi börjar med xylofonspelandet. Ofta frågar de om jag är trött, för att jag är så blå under ögona. Då brukar jag svara att jag blir trött och blå för att de nojsar så mycket.
Men jag älskar trots allt di där ungarna och di där musiklektionerna!
"Sätt ett finger, där smaken slinker in, sätt ett finger där smaken slinker in. Sträck upp händerna och vinka, titta på en vän och blinka, ja sätt fingrarna där smaken slinker in."
Sen ska man sätta fingrarna där lukten, ljudet etc slinker in. Just den här visan är rätt rolig, för den känns nästan snuskig... slinker in förknippar jag med annat på nåt vis. Det är nästan så jag börjar sjunga: "Sätt ett finger, där snoppen slinker in."
Årskurs 6 har också fröken Jenny i musik, och även i bild (äääälskar det med!!!). Ofta är det inte bara att hälsa, instruera och så är man igång med lektionen. Nä, först ska ungarna ha utfrågning och åsikter angående mitt utseende. Ungefär såhär brukar det låta:
"Hej mina kära vänner, idag ska vi spela på xylofonen. Jag har en overhead och - - - ja, Putte?"
"Alltså, jag tycker det är finare när du har håret i en svans härbak, såhär."
Då är det nån annan som inte håller med:
"Näää, du ska ha det utsläppt tycker jag. Det är finast!"
"Jajaaa! Nu fortsätter vi lektionen" invänder jag men hinner bara börja prata igen innan nån viftar med armen.
"Har du nån fråga som rör xylofoner? Annars kan du ta ner handen igen!" säger jag och får sträng min.
"Nää... men, jag bara undrar varför du har så trasiga jeans."
"För att jag råkar tycka att det är snyggt!"
Sådär kan vi hålla på ett tag, innan vi börjar med xylofonspelandet. Ofta frågar de om jag är trött, för att jag är så blå under ögona. Då brukar jag svara att jag blir trött och blå för att de nojsar så mycket.
Men jag älskar trots allt di där ungarna och di där musiklektionerna!
Tjuven.
Schhh... lova att inte säga nåt, men just nu sitter jag med min (rätt nya) laptop i famnen och tjuvsurfar på grannens trådlösa. Jag har ännu inte skaffat eget dito och mitt gamla, trogna modem har tackat för sig. Rätt bekvämt dethär, måste jag säga :)
Något som också kommer att bli bekvämt är våran härliga vistelse i Egypten under sportlovet. JA, vi har äntligen bokat resa. Och det är ett riktigt skönt gäng som ska åka, så det kommer nog att bli en toppensemester. Joel sparar pengar för fullt i sin lilla, rosa spargris och tänker inte köpa n å n t i n g på fem månader, eller vad det är kvar tills resan går av stapeln. Mamman är inte lika säker på att det går att hålla, men tanken var ju god ialla fall :)
Precis som Tessa noterat är det ungefär 1, 5 månader sen jag uppdaterade bloggen, så lite har ju hänt. Här kommer en lista:
- jag har börjat jobba, har 18 energiska 7-8 åringar i klassen som jag försöker tämja.
- jag har köpt en ny härlig dator och även fått ett databord levererat från IKEA. Bordet heter Mikael och är rött. Vi kallar det "Mikal" (åländska för Mikael) här hemma:
"Mammaaa, har du sett mitt Mulle Meck-spel?"
"Kolla om det ligger på Mikal."
- jag har inte lyckats tämja råttfan, hon bet mig i foten häromveckan och jag ringde lätt skärrad till HC för att kolla om min stelkrampsspruta var i kraft. Det var den.
- jag har bokat en resa till Egypten. Jaja, jag vet att jag redan skrev det, men det är värt att sägas igen.
- jag har just upplevt teves mest pinsamma ögonblick, då en tjej trodde det var HON som gått vidare i Idol och jublade och skrek och sprang fram och kramade Jihde, när det faktiskt var tjejen bredvid som tog finalplatsen. Stackars.
Nu kommer jag inte på mer, så... ni har egentligen inte missat så mycket av den oförskönade verkligheten.
Något som också kommer att bli bekvämt är våran härliga vistelse i Egypten under sportlovet. JA, vi har äntligen bokat resa. Och det är ett riktigt skönt gäng som ska åka, så det kommer nog att bli en toppensemester. Joel sparar pengar för fullt i sin lilla, rosa spargris och tänker inte köpa n å n t i n g på fem månader, eller vad det är kvar tills resan går av stapeln. Mamman är inte lika säker på att det går att hålla, men tanken var ju god ialla fall :)
Precis som Tessa noterat är det ungefär 1, 5 månader sen jag uppdaterade bloggen, så lite har ju hänt. Här kommer en lista:
- jag har börjat jobba, har 18 energiska 7-8 åringar i klassen som jag försöker tämja.
- jag har köpt en ny härlig dator och även fått ett databord levererat från IKEA. Bordet heter Mikael och är rött. Vi kallar det "Mikal" (åländska för Mikael) här hemma:
"Mammaaa, har du sett mitt Mulle Meck-spel?"
"Kolla om det ligger på Mikal."
- jag har inte lyckats tämja råttfan, hon bet mig i foten häromveckan och jag ringde lätt skärrad till HC för att kolla om min stelkrampsspruta var i kraft. Det var den.
- jag har bokat en resa till Egypten. Jaja, jag vet att jag redan skrev det, men det är värt att sägas igen.
- jag har just upplevt teves mest pinsamma ögonblick, då en tjej trodde det var HON som gått vidare i Idol och jublade och skrek och sprang fram och kramade Jihde, när det faktiskt var tjejen bredvid som tog finalplatsen. Stackars.
Nu kommer jag inte på mer, så... ni har egentligen inte missat så mycket av den oförskönade verkligheten.