Egypten kort.
I fredags kom vi hem från Egypten. Jag tänker bara skriva att vi hade det otroligt bra och härligt, fint väder och trevligt resesällskap. Joel var nöjd med resan och tyckte det var kul att flyga! Det enda jobbiga var proceduren att ta sig därifrån. Hurghadas flygplats var inget kul ställe, sjuttielva säkerhetskontroller, oorganiserat, kaosartat, bullrigt, varmt. Många resenärer fick betala mutor för att få med sitt bagage eller för att de hade "olovliga" saker i sina väskor.
Min stora dröm gick ialla fall i upplevelse under resan - jag fick simma med delfiner!
Delfiner i Dolphin House.
Jag har den senaste tiden kunnat bocka av en del saker på min "to do list". Nu ska jag hitta nya mål att uppfylla!
Visum?!
Vi är i startgroparna. Kvällen har jag ägnat åt att klippa håret på nåt långhårigt drägg :) Det är andra gången han besöker Salong Jänu och pja... jag antar att han är nöjd eftersom han vågar komma tillbaka.
"Vad är det värsta som kan hända?" sa han medan jag klämde fast en handduk runt axlarna på honom med en klädnypa. "Jag kan ju alltid gå till ett proffs och fixa till det om det blir att se förjävligt ut."
Nå, det blev rätt bra.
Innan min stabila klippning var jag desto mer nervös och hispig. Jag snubblade över någon internetsida där det stod med stora bokstäver:
DU VET VÄL OM ATT DU BEHÖVER VISUM NÄR DU BESÖKER EGYPTEN?!
DU VET VÄL OM ATT DU BEHÖVER VISUM NÄR DU BESÖKER EGYPTEN?!
Jag stelnade till som om jag blivit träffad av blixten (jag föreställer mig att man blir stel först och sen börjar darra av elektriska impulser). Jag har inte skaffat nåt jävla visum, for det igenom huvudet på mig. Texten löd vidare:
DET FINNS RESENÄRER SOM TVINGATS VÄNDA OM OCH FLYGA HEM IGEN.
"Jävlar, nu är vi i pisset!" tänkte jag och kastade mig på telefonen:
"Patrik, måst jag ha visum?!"
"VAAA?!?! Menar du att du inte skaffat visum?! Ja, siddu. Då kan du packa opp väskan igen då!"
Jag trodde jag skulle börja lipa tills jag hörde att han log på rösten.
"Nä. Det där fixar du på flygplatsen."
Jag blev lugnad av orden, men fortfarande inte övertygad om att det skulle lösa sig. Visum är en omständlig process som tar säkert en månad att få igenom och ut, fick jag läsa på nätet. På Frididsresors hemsida läste jag att visum skulle bokas och betalas i samband med resan.
"Men jag har ju inte sagt att jag ska ha något visum!" tänkte jag.
"Men jag har ju inte sagt att jag ska ha något visum!" tänkte jag.
När jag ringt till ytterligare fyra andra vana Egyptenresenärer kände jag mig lugnare. Och när en av resenärerna i sin tur ringt till en människa som JUST NU befinner sig i Egypten och försäkrade henne om att han inte behövt boka eller söka visum, utan fick det liksom per automatik, var jag nästan säker på att resan faktiskt skulle bli av.
Nu är jag nästan övertygad om att jag kommer få en lapp på flyget som jag fyller i. Sedan ska jag stå i en skitlång kö på Hurghadas flygplats och lämna lappen till en otrevlig arab som behandlar mig som boskap.
Imorrn åker vi till Sverige och på torsdag till Egypt (förhoppningsvis).
Weather forecast.
Glömde säga att de lovat mellan 28-30 grader i Hurghada de närmsta sju dagarna.
Magawish.
Vid Hurghadas längsta strand
Magawish Swiss Inn Resort är byggt som en sydegyptisk by med många byggnader inom ett stort område. Våra lägenheter är belägna i hotelldelen Lotus intill hotellets uppvärmda pool. Inom anläggningen finns två poolområden, båda med barnpool.
Vid den långa sandstranden finns möjlighet till snorkling och andra aktiviteter. Från stranden utgår dessutom dagligen båtturer för snorkling och dykning. Här finns även tennisbana och Internetmöjligeheter.
Flera kvällar i veckan arrangeras musik, dans och underhållning. Till centrum tar du dig enkelt med hotellets busservice. Här kan du boka halvpension, helpension eller all inclusive med buffémåltider som tillval.
Källa: http://www.fritidsresor.se/resa/egypten/hurghada/lagenheter-magawish-swiss-inn-resort
Hit åker vi om 2 dar. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Jag är inte rumsren.
Hej Linda! Det är så kul att du läser min blogg. Jag tänkte, eftersom ingen annan gör det, så kan jag skriva liksom som ett personligt mail här till dig. Fast å andra sidan, det kan ju hända att någon annan kikar in, onödigt att ta risken tycker jag. Kram vännen!
Så om någon annan läser har jag en liten rolig sak att berätta för er.
Det florerar rykten om mig på byn. Det är inga hemskt elaka rykten, som att jag sågs höggravid (tvillingar förmodligen), full och rökandes i lobbyn på Arken med två män på var sida om mig (vem av dom är pappan?). Det var rykten av den mildare graden och det var min vän cK som informerade mig i fredags:
"Jag har hört att du inte kan bete dig bland folk."
"Va?! Vem har sagt det?"
"N.N hade träffat dig på någon tillställning. Han var inte särskilt imponerad. Du satt och rapade. Och så var du en dålig förlorare. Tydligen."
Jag försökte att visa att jag inte brydde mig, cK bytte samtalsämne, men jag blev något otroligt störd av att höra detta!
"Skulle jag vara en dålig förlorare?!" fräste och muttrade jag. "Och inte kunna bete mig bland folk?! Det var det värsta jag har hört!"
Sen följde en lång och utdragen utfrågning där jag ville ha reda på exakt när dessa hemskheter yttrats om mig, vem N.N hade sagt detta till och vem som hade fört det vidare till cK.
"Förlåt, men jag trodde verkligen att du inte skulle ta åt dig" sa cK och klappade mig på axeln då jag satt där med darrande underläpp.
Nu har jag kommit över det här. Jag har tänkt såhär: att jag har många fina vänner som står ut med mig precis så äcklig och oförskämd som jag är. Jag tänker inte låtsas vara fin i kanten för att bli accepterad av någon "pryding". I´m over it.
P.S Nästa gång jag träffar N.N ska jag rapa honom rätt i ansiktet!
Finnig.
Håh håh. Det har varit en verkligt tuff vecka. Nervtrådarna har varit spända och jag har varit på ett stingsligt humör. Sånt här påverkar också det yttre. Förutom bekymmersrynka har tre STORA finnar ploppat upp - en på det vänstra ögonlocket och två i det högra ögonbrynet. Enda dagen vaknar jag med ingesvullet vänsteröga och andra med svullet högeröga. Jag är ialla fall glad åt att Joel delar mitt klämintresse.
Ibland när jag står framför spegeln och påtar, klumar och klämmer och skriker av smärta, så kommer han ångandes och trär papperstussar på pekfingertopparna precis som jag brukar göra. (Detta gör man för att öka friktionen.)
"Får jag försöka?" säger han och trycker på så armarna darrar. Han har inte lärt sig tekniken riktigt än, men det kommer, det kommer.
Nu är det bara en liten vecka kvar till Egyptenresan. Idag var det 29 grader där, hääärligt!! En veckas semester i solen gör nog gott för humöret och lite sol brukar utplåna finnar och ge en en liten yttre fräschör.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och läsa.
G´natt.
Arg, ledsen, bortgjord och framförallt - PANK!
Fysatan vilken jävla skitdag.
Det började med att jag vaknade av ett sms imorse. Det var någon förälder som ville meddela sjukfrånvaro. Fasan slog mig som en pisksnärt i tinningarna då jag såg den digitala klockan på telefonen: 08:15. Härrigu, jag ska vara på skolan om 15 minuter! Alla vi som kan Ålands geografi vet att det är omöjligt att ta sig till Ödkarby från stan på 15 minuter, när man dels är oklädd och har diverse morgonsysslor som ska göras: väcka barn, servera frukost, mata djuren, rasta djuren. Dessutom var jag i behov av en dusch. På femton minuter var jag ialla fall påväg till skolan, utan frukost och kaffe i magen.
Efter att jag vräkt i mig kopiösa mängder mat till lunch, blev jag återigen slagen i huvudet. Denna gången av en obarmhärtig huvudvärk.
Och inte lättade den heller då jag kom hem och mötte:
- en hög med kläder, skridskor och hjälmar innanför dörren.
- en uppochnervänd skål på golvet, en söndertuggad mjölktetra och ett söndersmulat sockerpaket bredvid. Boven? Seidi naturligtvis. Jag är så in i .... trött på att städa efter den där hunden!
Hursom. Joel var hungrig så när jag vilat med två burana en stund åkte jag ner till butiken för att handla fiskpinnar. Plockade i korgen fullt. Mmmm, mat! Mitt goda te. Bacon, ägg och grädde! Skulle betala, men si NÄ! "Ej tillåtet". Jag vet att jag är bankrutt, men det är väl det man har Visa till, eller?! Och jag antar att en del av er varit med om det där. Man står där, skamsen och gjord till åtlöje, i kassan med långa kön bakom sig. Man stammar lite: Vad konstigt, och skrattar generat. Sätter händerna i fickorna och lommar ut medan kassörskan får ta hand om mina kvarlämnade varor. Och i bilen kan man bryta ihop när ingen längre ser en.
När jag kom hem lyckades jag inte ens hålla masken inför Joel. Till slut hade vi tömt hans spargris, där han sparat pengar till vår resa. Noga skrev han: "Lån 15 euro" på en lapp och jag satte mig åter i bilen, såg "dags-att-tanka-lampan" blinka och drog ner till en annan butik. Köpte de där jävla fiskpinnarna och nu sitter vi och äter dem tillsammans med potatismos gjord på vatten. Jag glömde naturligtvis att köpa mjölk.
Är det verkligen värt att åka på resa, då man måste leva på existensminimum ett halvår innan?
Dålig dag.
Ansiktsuttrycket på bilden nedan har varit statiskt den här helgen.
"Titta!" klagade jag i bilen påväg till Kumlinge idag. "Titta hurdan rynka jag har mellan ögonen. Ska man si ut såhär när man int ens e tretti?!"
"Men Mamma" sa Joel lugnande med en hand på min axel. "Det är för att du är så arg hela tiden."
Jag suckade tröstlöst och studerade återigen mitt bleka ansikte i backspegeln medan Pappa och Helene skrattade åt Joels kommentar. Huvudet värkte så jag måste dra ihop rynkan ännu djupare och en finne på det vänstra ögonlocket gjorde att ögat såg halvt igenmurat ut. Åldersrynkor OCH finnar.
Kan det bli värre?
Vi gratulerade Farmor som fyller 80 år imorgon. Som grädde på moset tryckte jag in rulltårta, bolja (bulle på kumlingska), kaka, dajmtårta och tre koppar kaffe.
Tydligen kan det bli värre: rynkig, finnig OCH fet.
Men grattis Farmor!
Helgens betraktelser.
Mariebad.
Ikväll var vi till Mariebad med Linda och Vilja. Det var nog skoj, men jag var väl inte riktigt på topp. Ungefär såhär kände jag mig:
Rymdbild.
Den här fina rymdbilden har Joel gjort åt mig i Paint. Den har jag som skrivbordsunderlägg. Visst är han duktig!?
Jennys teckneskola.
"Hur kan du riita sådär braaaa?!" brukar mina sexor undra med gnällig röst en gång i veckan.
"För att jag är mycket äldre än ni och har övat länge!" brukar jag säga.
Egentligen är det LÄTT att teckna bra, det försöker jag övertala dem nu, trots deras skepsis ("jag kan inte" och "jag gör fult" är förbjudna fraser på mina lektioner). Nu har vi precis hållit på med kroppen och proportioner, de har redan gjort stora framsteg om man jämför med deras före-bilder.
Imorgon ska vi träna på att rita enkla djur. Det här blir deras uppgift!
1. Hund.
2. Katt
3. Dino
4. Haj (bara trianglar)
Fixar ni det?
"För att jag är mycket äldre än ni och har övat länge!" brukar jag säga.
Egentligen är det LÄTT att teckna bra, det försöker jag övertala dem nu, trots deras skepsis ("jag kan inte" och "jag gör fult" är förbjudna fraser på mina lektioner). Nu har vi precis hållit på med kroppen och proportioner, de har redan gjort stora framsteg om man jämför med deras före-bilder.
Imorgon ska vi träna på att rita enkla djur. Det här blir deras uppgift!
1. Hund.
2. Katt
3. Dino
4. Haj (bara trianglar)
Fixar ni det?