Tom garderob.
När jag skulle ha bord på Bettans rensade jag ur det mesta ur garderoben. Jag tänkte: för pengarna ska jag köpa nya, snygga kläder. Tyvärr blev kovan inte så stor och det lilla som blev gick åt i helgen. Nu är läget såhär:
Joel - prima ballerina?
Idag tog jag och Carola med oss våra väna gossebarn till Ålands musikinstitut för instrumentprovardag. Fast egentligen var de mest sugna på att dansa som man också får göra där på åmi. En massa glada barn och föräldrar var på plats för att prova på att spela tuba, klarinett, gitarr eller kanske trummor. Vi strosade runt och pojkarna blåste för brinnkära livet i munstycken som någon annan liten knatte just varit och dreglat i.
Inne i lokalen fick barnen också prova på att dansa. Läraren Elzbieta (eller nåt liknande) är en glad och käck polska, och danslärare där. Hon samlade barnen och lärde ut några enkla steg. Joel och Tristan var de enda pojkarna och deras mammor var mäkta stolta över sönernas rytmkänsla.
Åå, vad de dansade. Och mera, mera ville de! Till slut var Elzbieta svettig och svag så hon fick lämna över till en annan dansfröken. Och det var nu den riktiga dansen började, den klassiska dansen.
Med kraftig brytning började dansfröken lära ut olika balettpositioner. Första positionen - hälarna ihop, sträckta ben, stark hållning. Som ungarna kämpade med att uppfylla frökens alla önskemål. Pojkarna tryckte ihop hälarna och tog i så att de liksom spretade med stela fingrar av ansträngningen. Olika andra positioner följde, mer avancerat blev det och våra killar tog allt på fullaste allvar och kämpade så svetten rann med att hålla händerna som "svanhuvudet" och göra "plie".
Men, herregud vad vi skrattade.
Med kraftig brytning började dansfröken lära ut olika balettpositioner. Första positionen - hälarna ihop, sträckta ben, stark hållning. Som ungarna kämpade med att uppfylla frökens alla önskemål. Pojkarna tryckte ihop hälarna och tog i så att de liksom spretade med stela fingrar av ansträngningen. Olika andra positioner följde, mer avancerat blev det och våra killar tog allt på fullaste allvar och kämpade så svetten rann med att hålla händerna som "svanhuvudet" och göra "plie".
Men, herregud vad vi skrattade.
Hysteriskt. Fast tyst. Jag tryckte in ansiktet i Joels varma tröja som han kastat av sig och hörde Carolas kvävda garv bredvid mig och kunde-inte-sluta. "Tänk tråkiga tankar, tänk tråkiga tankar" upprepade jag för mig själv, för inte ville jag förstöra ungarnas första balettlektion. Till sist avslutade dansfröken genom att visa hur pojkar tackar och sen flickor. Utan ord. Dansen är våra ord.
När vi åkte hem frågade jag Joel vad som var roligast. Var det kanske trummorna, eller fiolen? Nej, det var dansen!
När vi åkte hem frågade jag Joel vad som var roligast. Var det kanske trummorna, eller fiolen? Nej, det var dansen!
Go Saltvik!
Det är tur att jag är anställd i en RIK KOMMUN! Idag fick vi sprojlans och personliga laptopar. En blank, svart sak som jag fick riva plasten av helt själv och märka med JENNYS! En nätt liten väska har jag till den också.
Tur att man int jobbar i Finström, ialla fall :)
Ge mig tiden tillbaka!
Blev som vanligt väckt imorse alldeles för tidigt av ett svagt: "chi-chi-chi" på dörren. Det var ljudet av Nylocks tunna klor mot bastant ytterdörr. Och oavsett hur tungt jag sover, tycks jag vakna av det svaga krafsandet.
Jag klev upp och såg att klockan var halv nio.
"Fint" tänkte jag, då hinner jag med en massa idag. Jag lagade mig en näringsriktig frukost, bryggde kaffe, filade lite på klassens sida på nätet, såg på nyheterna och släpade ut Seidi på promenad. När jag kom in damsög jag hela lägenheten, satte en matta på tvättning, torkade golv och diskade.
Nöjd med min insats tittade jag på klockan. Bara 12! Och så mycket jag har hunnit! Fixade lite lunch bestående av Ryvita-knäckis med ost, tonfisk och avokado.
Sen ringde Joel och när jag tog upp telefonen blev jag ytterst förvirrad. Är klockan över 13? Hur kan den vara det när den just var 12? Jag kollade datorn. Samma sak där. Klockan var över 13. Gick tillbaka till köket. Över 12. Har någon skojat med mig, ställt om köksklockan? Vem skulle isåfall ha gjort det? Jag upplevde under några minuter en ytterst stor förvirring tills jag kom till sans och insåg - det är nog idag man ska ställa om klockan till sommartid.
Jag blev så besviken.
Här hade jag stigit upp tidigt, fått gjort en massa och trott att jag hade resten av dagen på mig till att först träna lite och sen vila mig resten av dagen. Men så har jag blivit SNUVAD på en hel timme!
After Dark.
After Dark överraskade mig verkligen. Jag hade egentligen inga förväntningar på de där sjungande transorna. Jag tänkte att de sjunger väl några halvtråkiga låtar i rosa klänningar. Men tji fick jag. Gud, vilken bra show! Det drevs en hel del med såväl den svenska som den internationella artisteliten, det var snuskigt, det var allsång och även om skämten kändes väldigt förutsägbara och gamla, så gick de hem hos publiken. De skämtade t o m om Skarven. Dansarna var snygga, speciellt de som inte klätt ut sig till kvinna, och de hade vi ett flertal tillfällen inte särskilt mycket kläder på sig! Dregel, dregel.
Carro hade fått två biljetter till showen ikväll som killarna ordnat, men jag sa att hon fick gå med någon annan. Jag ska ha myskväll med Seidi =)
Efter showen drog jag, Carro och Annika till Indigo på öl. Vi fick sällskap av Fredrika och några arbetskompisar till henne. När vi tröttnat på Indigo gick vi till Arken.
Arken en fredag.
Will never happen again.
Det kryllade av 18 åringar som alla hade samma outfit: en svart, tight, lårkort klänning och svarta leggings. De skreks och skränades. Det grovhånglades och smektes på dansgolvet. Jag fick äntligen anledning att använda mig av den välbeprövade frasen:
"Get a room!"
"Get a room!"
De förstod inte vad jag menade, tror jag.
Även Lars-Åke minglade runt i lobbyn. Han hade lämnat Babsan på hotellrummet och jag och Carro började genast hålla utkik efter hans snygga dansare. Vi hittade dom inte förrän halv 4 och då gjorde vi sånt fint intryck tydligen, så vi blev bjudna upp på hotellrummet på en bärs.
Det tackade vi inte nej till! Tyvärr var majoriteten av de där killarna bögar och gnällde över att det inte kom några snygga killar på besök. Efter en öl drog jag hem till Skrakis och vaknade "imorse" med sprängande huvudvärk. Helt slut har jag varit, men nu såhär på kvällskvisten börjar jag kvickna till.
Carro hade fått två biljetter till showen ikväll som killarna ordnat, men jag sa att hon fick gå med någon annan. Jag ska ha myskväll med Seidi =)
Joel i tv.
Joel och hans kompis Linus berättar om en bok i Aland24. Kolla in!
Lova.
Har lilla Lovas öde förbigått er? Kika in på bloggen som Lovas mamma skriver och skänk en gåva till Lovas spargris!
Vem äddä?!
I lördags åkte jag och Sofie på combat och bestämde oss för att försöka få plats igen på onsdag. Sånt jävla roligt pass nu!!! Aj lööv it! Hursomhelst, vi skildes åt med löftet om att höras närmare onsdagen.
Ikväll ringer telefonen, från ett okänt hemnummer.
"Nu är det Sofie" tänkte jag och svarade.
"Jo, hejjo, det här är Anna-Lena Gustavsson (eller nåt liknande)" sa en viktig och damig röst på andra linjen.
Hähä, Sofie, den lilla luringen, tänkte jag och började garva högt:
"Hahahahääää, hej på dej du 'Anna-Lena Gussstavssåån'"skrålade jag.
"Ehrm... eh, hej" lät det i luren.
Jag kom av mig i mitt ljudliga flabbande och började ana oråd.
"Vet du varför jag ringer?" undrade rösten sedan lite ängsligt.
"Emmm, nä?" sa jag och nu förstod jag. Det VAR verkligen Anna-Lena Gustavsson. Inte Sofie som ville driva med mig. Hur kan jag ens vara så dum och omogen så jag fortfarande tror att mina närmare 30-åriga vänner skulle ringa och fejka rösten? Sånt där höll man väl på med i tioårsåldern?? (Okej, Fredrika och Tessa är undantagen då. De tycker fortfarande sånt där är kul.)
Slutligen fick jag veta att Fru Gustavsson ville veta om Joel tänkte komma på övningstillfället inför skolans Småstjärnorna på torsdag kväll. Jag fick be henne om ursäkt för mitt omogna beteende och sa som det var: Jag trodde min vän ringde och drev med mig.
Satan vad skämmigt. Tur att det är Fredrik som får fara på det där övningstillfället med Joel på torsdag.
Jakten på smörgåsen.
Seidi har det kämpigt för överlevnaden varje dag. Många av dygnets timmar går åt till att söka föda. Likt en utsvulten hyena smyger hon runt på områden där hon känner doften av något ätbart. Hyenor drar sig till gnur, Seidi får nöja sig med Joels bortglömda frukostsmörgås. Ack, så hon kämpar för den där torra brödbiten med svettig ost. Hon börjar med att smyga sig på sitt byte, lägger sig på golvet intill bordet och låtsas se oberörd ut. Håller ändå ett vakande öga mot smörgåsen för att se att den inte flyttar på sig. Småningom avancerar hon och börjar liksom valla brödet. Kretsar runt bordet, stannar, lyfter huvudet och vädrar, tittar lite bedjande ömsom på smörgåsen, ömsom på den människa som sitter i närheten.
Seidi är en klok hund. Hon vet att hon inte har rätt att stjäla smörgåsen från bordet, åtminstone inte när hon är iakttagen. Då tänker hon: Måtte den där människan flytta på sig så att jag kan hämta mitt byte! Men det gör inte människan, den sitter envist kvar och då vet Seidi att det enda som hjälper är att se till att smörgåsen kommer till henne. I detta skede börjar Seidi utstöta en en serie halvkvävda lockrop, sådana som hon tror att passar smörgåsar. Samtidigt gör hon sitt bästa för att inte avslöja sig, försöker titta lite åt ett annat håll som om ljudet kom från någon annan.
Efter ihärdigt lockande börjar människan förstå vad som är på gång. "Seidi, sluta tigga!!" brukar de morra åt henne. Då vet Seidi att det är nära. Snart är smörgåsen min. Hon har fått människans uppmärksamhet, nu gäller det att vara på sin vakt. Precis just kommer människan att ta den där smörgåstallriken och bära iväg den till köket. Seidi sätter sig i startposition. Där! Där sträcker människan fram armen, tar tag i tallriken och ... och reser sig upp! Bytet flyr! Seidi kastar sig upp, hon kretsar och snurrar kring människans ben utan att ta blicken från smörgåsen. Hon får kämpa, hon blir knuffad, men hon ger sig inte! Nu är smörgåsen i köket. "Måtte den landa i min skål" tänker Seidi.
Men ack.
Den onda människan ställer läckerheten på diskbänken. I ett sista tappert försök att undvika svält utstöter Seidi ett desperat och uppgivet ljud. Då händer det!
"Ja ja, du får väl den där jävla smörgåsen då!" säger människan.
SMACK!
Brödbiten landar i Seidis skål och försvinner lika fort som den kom dit.
Seidi slickar sig belåtet om munnen.
"Undrar när dom tänker äta middag..."
Nya skor.
Jag och Joel har köpt oss nya träningsskor idag. Joels hittade vi på Bettans bod och de gick loss på hela 2 euro. Mina skitsnygga tjackade jag på Mega för 75 euro. Det gäller att prioritera ;)
Joels i strl. 36,5, mina strl. 38,5. Snart är han ikapp!
Joels i strl. 36,5, mina strl. 38,5. Snart är han ikapp!
Bettans.
Idag har jag varit och ställt i ordning bord på Bettans. Vill ni fynda så besök bord nr. 36!!
Där hittar du:
- barnkläder (pojk), strl. 92-110 (ca), samt några i strl. 120 ->
- barnskor, kängor, stövlar i ca strl. 25
- "dam"kläder, bl a oanvända klänningar, mer använda tröjor och toppar från H&M och Vero Moda. Snygga jeans, shorts och kjolar.
- en och annan leksak som Joel plockat ihop + några PS2 spel
Å du! De e billit!!
Äventyrande av trafiksäkerheten.
Enligt lagen får du inte prata i mobiltelefon då du kör bil. (Du ska inte heller skicka sms när du kör bil, då kan det gå såhär.)
Men idag mötte jag en bil vars förare var djupt försjunken i en bok medan han körde. Han hade liksom båda händerna i "fem i ett" grepp på ratten och höll samtidigt i boken. Sådär satt han och läste medan han manövrerade sitt livsfarliga fordon på den hala vägen genom Sparisrondellen. Jävla galning.
Vad gör ni samtidigt som ni kör bil?
Joels fulbilder.
Joel blev också sugen på att grimasera.
Fulbilder.
Hahaha! Tessa har publicerat en fulbild av sig på min begäran. Jag höll ju på svimma av skratt. Kolla här barra! Nu utmanar jag alla att lägga ut fulbiler på er själva i era bloggar! Här kommer mina!
'
Och såhär mycket skrattade jag åt under tiden. Tänk vad kul man kan ha en krapulantisk söndag!
'Och såhär mycket skrattade jag åt under tiden. Tänk vad kul man kan ha en krapulantisk söndag!
Spring, spring, spring.
Det känns vårigt ute. Solen har visat sig och arbetat lite på snön. Vägarna har varit till stor del bara idag, förutom någon hal fläck som tydligen ställde till det för en stackars bilist i närheten av Grelsby idag. Bilen låg på taket i diket. Hoppas chauffören var okej!
Själv får man lite såna där vahettere....? Vårkänslor. Jag får lust att vrida upp volymen på sterjon, veva upp rutan, skicka ut armbågen, ta fram solglajjerna, snurra på stan, parkera på Nygge och gå och köpa en glass. Jag får också lust att hålla någon i handen då jag går ut och går. Jag får lite önskan om käääärlek. Men var inte oroliga, det går nog snart över.
Kärleken spirade dock i helgen, då LInda hade födelsedagsfest. Det visade sig senare arta sig till en födelsedagsfest/förlovningsfest eftersom Stefan slog på stort och FRIADE mitt i allt. Det firade vi till tidiga morgonen. Tack Linda för kalaset, det var toppen!
Non fotogenic.
Häromdagen satt jag med min vän Fredrick och kollade på bilder från Egyptenresan. Jag klickade fram bilder och kommenterade:
"Och här, här sitter jag ute på vår terass".
"Hahah hah hahah" flabbade Fredrick, pekade på bilden och härmade min bistra uppsyn och stängda kroppspråk.
"Ja, jag vet att jag inte är särskilt fotogenisk" sa jag trött.
"Nej, det är du verkligen inte" sa Fredrick och torkade tårarna ur ögonen.
"Så jag är inte sådär ful i verkligheten?" undrade jag oroligt.
"Nejdå, men DET ÄR NÅT med dig och bilder asså."
Jag ansträngde mig verkligen för att inge ett naturligt och avslappnat intryck. Som om jag blivit "caught in the moment" liksom. Jag föreställde mig hur det blåste lite i håret och ett tag funderade jag på att drömmande titta ut mot horisonten, men tyckte det verkade lite väl fjantigt. Jag valde att fokusera blicken mot kameralinsen. "Kameran älskar mig" tänkte jag. Ack, så fel jag hade. Igen.