hurtigbullar!
148 myggbett räknade vi till imorse. 148 kliiiande myggbett. Vi har varit i skärgården i helgen, hos min farmor och alla myggen. I lördags packade jag väskor, hund, barn och cykel in i bilen och åkte ner till skärgårdsfärjan för att åka över till den lilla ön Kumlinge, där jag bodde de fem första åren av mitt liv. På färjan träffar man alltid kumlingebor, oftast gamla tanter som hälsar och frågar: "Nämen, är det inte Jenny? Du är så lik din pappa, jag minns när....." och så får man sitta och lyssna till gamla historier om hur de rev farsgubben i nackskinnet när han pallat äpplen i nåns trädgård.
Vårt egentliga ärende till ön var, förutom att hälsa på farmor, att jobba! Joel, min företagsamme son, hade nån dag tidigare klippt hela gräsmattan hos min pappa och nu var han sugen på större utmaningar. Gräsmattan hos farmor är ingen liten plätt, nämnligen. Så det var bara att dra fram det gamla åbäket ur garaget på direkten, för Joel var ivrig. Här skulle klippas gräs! Tyvärr har inte farmor samma nymodigheter på sin gräsklippare som pappa, den drar inte av sig själv, utan måste knuffas. Det betydde förstås att det blev jag som fick klippa det mesta.
Efter ett par timmars slit och en miljon myggbett, bad jag "arbetsledaren" om nåd, torkade svetten och sjönk ner på en trädgårsstol. Ahhh... ljuvligt... solen skiner, vinden fläktar lite skönt, tar en slurk va.."Jag har inget att göööö-raaaaa!" På två minuter var Joel uttråkad. Jag var förvånad. Här fanns allt en unge kan önska sig. Stora öppna spring-ytor, garage med traktorer, skog att leka i, vatten att bada i. Det sistnämnda kräver ju sällskap av vuxen, men annars fanns det ju hur mycket som helst som en unge kunde roa sig med på egen hand. Men.. är mamma i närheten, ska hon minsann leka också. Hon ska inte tro att hon kan sitta stilla och lata sig. Jag lyckades få någon minut där på stolen, medan barnet skrålade: "Det är tråååkiiiigt!" Något irriterad tog jag itu med nästa uppgift. Att hacka bort ogräs från grusgången. Till slut kom farmor och avbröt oss, det var dags för mat. Farmödrar lagar god mat, mycket smör i såsen och på smörgåsen. Vi åt och njöt, mätta och belåtna dukade vi av och tänkte att en tunna kaffe på det här skulle vara pricken över i. "Nääää... ni får inte dricka kaffe!" Joel sa ifrån. Kaffe är lika med att lata sig, det ska pratas vuxenprat och barn får inte störa, det tyckte han inte alls att passade.
Vi cyklade ner till pappas stuga och mös i sängarna en stund, vi hittade hallon vid vägkanten som vi trädde upp på strå och överraskade farmor med, Joel fick åka traktor med min farbror och cross med min kusin, vi tittade på när farbror Tommy bytte däck på skördetröskan, vi åkte ner till sjön och såg på när hunden badade (det var för kallt för att vi skulle våga oss i) och vi studerade en liten snokunge på vägen. Det var fullt program hela tiden och jag var nöjd att åka hem igår. Visst kan det vara ljuvligt ute i skärgården, men att ligga på latsidan är inte att tänka på!
Vårt egentliga ärende till ön var, förutom att hälsa på farmor, att jobba! Joel, min företagsamme son, hade nån dag tidigare klippt hela gräsmattan hos min pappa och nu var han sugen på större utmaningar. Gräsmattan hos farmor är ingen liten plätt, nämnligen. Så det var bara att dra fram det gamla åbäket ur garaget på direkten, för Joel var ivrig. Här skulle klippas gräs! Tyvärr har inte farmor samma nymodigheter på sin gräsklippare som pappa, den drar inte av sig själv, utan måste knuffas. Det betydde förstås att det blev jag som fick klippa det mesta.
Efter ett par timmars slit och en miljon myggbett, bad jag "arbetsledaren" om nåd, torkade svetten och sjönk ner på en trädgårsstol. Ahhh... ljuvligt... solen skiner, vinden fläktar lite skönt, tar en slurk va.."Jag har inget att göööö-raaaaa!" På två minuter var Joel uttråkad. Jag var förvånad. Här fanns allt en unge kan önska sig. Stora öppna spring-ytor, garage med traktorer, skog att leka i, vatten att bada i. Det sistnämnda kräver ju sällskap av vuxen, men annars fanns det ju hur mycket som helst som en unge kunde roa sig med på egen hand. Men.. är mamma i närheten, ska hon minsann leka också. Hon ska inte tro att hon kan sitta stilla och lata sig. Jag lyckades få någon minut där på stolen, medan barnet skrålade: "Det är tråååkiiiigt!" Något irriterad tog jag itu med nästa uppgift. Att hacka bort ogräs från grusgången. Till slut kom farmor och avbröt oss, det var dags för mat. Farmödrar lagar god mat, mycket smör i såsen och på smörgåsen. Vi åt och njöt, mätta och belåtna dukade vi av och tänkte att en tunna kaffe på det här skulle vara pricken över i. "Nääää... ni får inte dricka kaffe!" Joel sa ifrån. Kaffe är lika med att lata sig, det ska pratas vuxenprat och barn får inte störa, det tyckte han inte alls att passade.
Vi cyklade ner till pappas stuga och mös i sängarna en stund, vi hittade hallon vid vägkanten som vi trädde upp på strå och överraskade farmor med, Joel fick åka traktor med min farbror och cross med min kusin, vi tittade på när farbror Tommy bytte däck på skördetröskan, vi åkte ner till sjön och såg på när hunden badade (det var för kallt för att vi skulle våga oss i) och vi studerade en liten snokunge på vägen. Det var fullt program hela tiden och jag var nöjd att åka hem igår. Visst kan det vara ljuvligt ute i skärgården, men att ligga på latsidan är inte att tänka på!
Kommentarer:
Trackback