jeneli

Idag fyller jag år, 24 stycken. Jag hade bestämt mej för att jag nu blivit så gammal att jag inte behöver fira någon födelsedag mer. Så jag sa till mina vänner att de gärna fick komma på lite mat och vin på fredagen, bara litet samkväm i lugn och ro, och inga presenter skulle jag ha. Jag skulle ju ha barn hemma också, och det skulle inte bli någon utgång. Men på fredagen kom min kompis Fredde till mej och sa: "Du ska ut ikväll, vi har fixat barnvakt och vi ska inte alls vara hos dej!" Jag satt som en fågelholk i mina solkiga mjukisbrallor, med barnet som rev mej i ärmarna och en hund som svansade runt mina fötter och började genast oroa mej för vem som skulle ha barnet, hur det skulle ordna sig för hunden och allt annat praktiskt. Men det behövde jag ju inte, de hade tänkt på allt.

Barnvakten dök upp tidigt på eftermiddagen och vi stack genast till Alko för att handla dricka. Sen strosade vi runt på stan och önskade att vi hade jättemycket pengar. Det hade vi inte efter att ha köpt två lådor vin och diverse "tjejdrickor". Så vi gick hem till Fredde och började rusta i ordning för kalaset. (Jag fick ialla fall stå för maten, som jag lovat!) Efter att ha somnat på soffan och svurit över strömavbrott och en hackig cd-spelare, fick vi äntligen till käket och småningom dök "våra" grabbar upp också. Simon hade bakat en paj och en underbar marängtårta som det stod Jenny på :) Sen hade han målat en snopp i choklad under mitt namn... varför vet jag inte! ;)

Sen bar det förstås iväg till Arken och jag lyckades få komma gratis in, efter en diskussion med den irriterade tjejen vid "insläppet". ("Jag fyller ju åår! Asså, int idag, men på söndag, men jag måste gå ut idag, för jag ska jobba på söndag, därför! Du kan få se leg, jag har det här nånstans... var fan är det? Tommen, har du mitt leg?!") Gå in för fan, så jag slipper se dej, eller nåt i den stilen fick jag till svar. Sen dansade vi ålnajtlång, eller Fredde dansade bara en liten stund, eftersom jag lyckades hoppa på hennes fot med min sylvassa klack. Jag märkte inget förstås, utan rockade vidare och undrade sen vart hon tog vägen. Jag fick se henne sitta och oja sig vid ett bord intill baren med en servett med is på foten. Simon hade en tröstande hand runt hennes axel.

"Vad har hänt?" frågade jag oroligt.

"NÅGON har trampat på hennes fot" svarade Simon.  

"Nää-i, stackars! Vad var det för idiot?" undrade jag.

"Det var du!"  väste Fredde 

Jag var ångerfull förstås, men Fredde förlät, men förblev sittandes vid bordet förutom när jag fick leda henne till toaletten.

Jag dansade vidare och lade märke till en liten utvecklingsstörd kille som stod längst fram vid scenen och sjöng med i alla låtar, han kunde texterna utantil och jag var skitimpad.  Jag och Tommen drog med honom i vårt dansande och när sista låten kom bjöd vi upp honom. Så stod vi där, jag och Tommen och killen och skrålade till "From this moment on" (eller vad den nu heter, Shania Twain-låten) ikapp.

Efter krogen stängt var vi hungriga och gick till korvmojjen för att köpa några med bröd. Där intygade jag för en kille som jobbar på Ålandstidnigen att jag och mina armmuskler var värsta scoopet, och så hamnade jag nästan i slagsmål med en högljudd kärring i kön. Ialla fall, jag åt mina korvar och åkte hem!

Jag måste säga att det inte var så dumt att fylla år ialla fall, inte när man har världens underbaraste vänner som bryr sig om en!