jeneli

Ikväll ska det ske... kampernas kamp. Länge trodde vi att det inte skulle bli av, eftersom "vapnet" var försvunnet och jag var nästan på väg att införskaffa ett nytt. Tur att man inte behöver någon licens. Det går att köpa i vilket varuhus som helst. Igår kom dock Joel springandes med det, det hade tydligen legat i hans verktygslåda. Jag blev glad och tyckte det var tur att han hittat det! Men den stackarn som låg bredvid mig såg ut som hon just sålt smöret och tappat pengarna.
Joel höll upp klotången mot mig och jag log ett, för Seidi, elakastyvmodernaktigt leende och visade den för henne. "Titta! Vi hittade den!" Innan jag hann blinka hade hunden hoppat ner från soffan och intagit försvarsställning på golvet under bordet.
Att klippa klorna på en hund är ungefär lika lätt som att kratsa hovarna på en ilsken noshörning. Nåja, det finns säkert de hundar som är väldigt medgörliga, men min är det inte! Bara man visar vertkyget åt henne, fattar hon vad som är på gång. Då går hon iväg med svansen mellan benen och undviker ögonkontakt. Det gäller att ladda med godis och tålamod. Det tar sin tid. Joel brukar vara den som sköter godiset och klappar henne på huvudet och säger "duktig vovve" när man lyckats med att klippa en klo. En av 22 stycken. De två "sporrarna" hon har kvar på bakbenen är jobbigast. De måste klippas ofta eftersom de tenderar att växa runt och skada trampdynan. Nåja, vi får se hur det går ikväll... jag ska fundera på taktik och ladda ordentligt innan, pasta har jag hört att är bra att äta innan man ska utöva fysisk aktivitet.

Jag fikade på Robert´s igår och började prata med en gubbe om hundar. Han tyckte min var så fin! Vi satt där och pratade och tittade ut på henne, där hon satt och huttrade utanför fönstret och viftade lite osäkert på svansen när någon gick förbi. Emellanåt tittade hon längtansfullt in på mig där jag satt med min kaffekopp och goda texasbulle.

Idag var samme gubbe på Robert´s. Vi hälsade som gamla bekanta. Han hade tagit med sig varuprover på ett torrfoder han sålde, det innehöll jättelite fett. Perfekt för min smått överviktiga jycke. Han hade slängt i ett hundkex också. Jag tog hans nummer och lovade ringa om hunden gillade det. Vaddå om hon gillade det. Hon nästan knuffade omkull mig när jag kom ut och skulle binda loss henne. "Det luktar maaaaaaaat!" Hon fick kexet. Jag ska ringa gubben på måndag.