jeneli

Det blev en sen middag, eftersom jag promenerade till dagis för att hämta Joel. Vi stannade vid Robert´s och åt en glass sen fick han leka en stund på torget. Sen gick vi hem, åkte och handlade och vips var klockan sju. Jag, hungrig som en varg, slängde ihop en tacopaj med ruccolasallad... mmmmmmmm! Joel var ute och lekte med Oliver, jag ropade in honom och han kom in, hungrig som ett djur. När han får se maten på tallriken sjunker han ihop och säger argt och irriterat:

"Näää, va e de hääär för nånting! Jag tycker inga ooom! Ta bort det!"

Han skjuter tallriken ifrån sig. Och jag blir sur, såklart. Och tar till det fula tricket. Jag tittar på honom med ledsna ögon och säger med sorgsen röst:

"Är det här tacken man får för att man står och lagar mat? Jag köper mat för dyra pengar och du bara skäller och surar. Tänk om vi inte hade någon mat alls... ja... (och här kommer det) tänk på de fattiga barnen i Afrika, som skulle bli jätteglada om de fick tacopaj på sin tallrik!"

Det var fult gjort. Joel tittade ner i tallriken och viskade: "Jag ber om ursäkt". Jag för dåligt samvete. Klart han inte ska få klaga på maten och gapa om att han inte tycker om innan han ens smakat, men lite fult att ta till lipen nästan och ge honom dåligt samvete. Vi blev vänner och han frågade om han fick tacka och gå från bordet. Han hade ätit en tugga av pajen. Han var jättehungrig...

...jag värmde på lite risgrynsgröt...