Mamma, Pappa, Barn
"Man får höra sanningen av barn och fyllhundar" brukar man säga. Det stämmer. Barn är brutalt ärliga, totalt otaktfulla och nästan sjukt själviska. När man är ensamstående mamma är man inget attraktivt byte på marknaden, framför allt inte för sådana som inte själv har barn. Det kan vara av största vikt att introducera den tilltänkta mannen i ett relativt tidigt skede, så att han lugnt kan vänjas vid barnet, lära känna det och förstå det. Man kan få förklara:
"Den funkar såhär: Den vaknar oftast sjukt tidigt, då ska den matas och med lite tur kan man sätta på teven och få sova en timme extra. Sedan ska den underhållas. Det kan bli en timme i pulkbacken, på isen eller i lekparken. Sedan ska den ha mat igen. Ofta händer något oväntat under dagen, vilket medför att den ger ifrån sig störande ljud av olika slag. Ljud så som gråt, skrik eller skratt. Det sistnämnda är dock inte speciellt störande. Man kan t o m skratta med barnet. Man kan få tycka att det är roligt med barn. Ibland kan barnet själv underhålla en och man kan skratta åt det. Men inse, ditt liv med barn blir aldrig som det varit. Det här är vad du får; mig, ungen, hunden och katten. Du kan inte välja bort något, förutom mig då, men då förlorar du allt. Nå, hur ska du ha det?"
Det kan verka lite rakt på sak, men det kan vara nödvändigt. En del män säger direkt: "Har du barn, okej... hejdå!" Då kan man rycka på axlarna och gå vidare.
Men vissa tror att de tycker att det är okej att man har barn. De frågar sig själva hur farligt det kan vara, de kanske t o m är redo att ta lite ansvar över den lille. Men sedan inser de efter ett tag att det inte var någon dans på rosor. Då mumlar de nåt om att "det här funkar inte längre, vi är för olika, bla bla bla." Då kanske man har hunnit kära ner sig och blir olycklig. Man fixar inte det där med axelrycket och man kan inte gå vidare.
Första mötet mellan barn och man kan bli rätt nervöst. Det var det där med barn och ärlighet. Mitt i allt avslöjar ungen något ytterst genant om en själv. Eller så frågar han högt "Mamma, när ska du gifta dig?", vilket gör att mannen ifråga får nåt lätt panikartat i blicken. Värre är när ungen säger: "Mamma, jag vill ha två pappor". Har inte karln sprungit ut genom dörren då, då kanske han är redo.
"Den funkar såhär: Den vaknar oftast sjukt tidigt, då ska den matas och med lite tur kan man sätta på teven och få sova en timme extra. Sedan ska den underhållas. Det kan bli en timme i pulkbacken, på isen eller i lekparken. Sedan ska den ha mat igen. Ofta händer något oväntat under dagen, vilket medför att den ger ifrån sig störande ljud av olika slag. Ljud så som gråt, skrik eller skratt. Det sistnämnda är dock inte speciellt störande. Man kan t o m skratta med barnet. Man kan få tycka att det är roligt med barn. Ibland kan barnet själv underhålla en och man kan skratta åt det. Men inse, ditt liv med barn blir aldrig som det varit. Det här är vad du får; mig, ungen, hunden och katten. Du kan inte välja bort något, förutom mig då, men då förlorar du allt. Nå, hur ska du ha det?"
Det kan verka lite rakt på sak, men det kan vara nödvändigt. En del män säger direkt: "Har du barn, okej... hejdå!" Då kan man rycka på axlarna och gå vidare.
Men vissa tror att de tycker att det är okej att man har barn. De frågar sig själva hur farligt det kan vara, de kanske t o m är redo att ta lite ansvar över den lille. Men sedan inser de efter ett tag att det inte var någon dans på rosor. Då mumlar de nåt om att "det här funkar inte längre, vi är för olika, bla bla bla." Då kanske man har hunnit kära ner sig och blir olycklig. Man fixar inte det där med axelrycket och man kan inte gå vidare.
Första mötet mellan barn och man kan bli rätt nervöst. Det var det där med barn och ärlighet. Mitt i allt avslöjar ungen något ytterst genant om en själv. Eller så frågar han högt "Mamma, när ska du gifta dig?", vilket gör att mannen ifråga får nåt lätt panikartat i blicken. Värre är när ungen säger: "Mamma, jag vill ha två pappor". Har inte karln sprungit ut genom dörren då, då kanske han är redo.
hockeyproffs
Idag hade vi med oss klubban och pucken till Islandia, och fan så mycket roligare blev det. Första tio minutrarna tänkte jag dock ge upp för jag hade så saaatans ont i fotknölarna. Jag var vresig och sur och höll på börja lipa där mitt på isen, men efter bök och fix med raggsockorna lyckades jag avlasta trycket på mina röda och svullna fotknölar litegrann. Och sen glömde jag bort allt var smärta hette för det var ju så jäkla kul att trixa runt med klubba och puck.
"Mamma, får jag prova nu?" försökte Joel när jag for runt som en vettvilling med hans utrustning. Jo, han fick ha klubban mesta tiden, medan jag sparkade puck. Nästan tre timmar tyckte vi det var roligt och jag blir förvånad över hur hjälpsamma folk är. En man kom fram och sa att Joel borde ha en lite kortare klubba så skulle det gå lättare och en annan gav honom en bättre puck och visade lite klubbteknik.
Jag är också förvånad över hur fort min son lär sig saker. Det var som när han skulle börja cykla utan stödhjul när han inte ens var fyra år. En dag tog det, sen kunde han. Samma sak är det med skridskoåkandet; han är jäkligt snabb nu med tanke på att han var ute första gången på isen igår. Och så kan han t o m hantera klubba och puck.
Imorrn blir det ett nyårsåk. Vi kan inte hålla oss därifrån, helt enkelt!
"Mamma, får jag prova nu?" försökte Joel när jag for runt som en vettvilling med hans utrustning. Jo, han fick ha klubban mesta tiden, medan jag sparkade puck. Nästan tre timmar tyckte vi det var roligt och jag blir förvånad över hur hjälpsamma folk är. En man kom fram och sa att Joel borde ha en lite kortare klubba så skulle det gå lättare och en annan gav honom en bättre puck och visade lite klubbteknik.
Jag är också förvånad över hur fort min son lär sig saker. Det var som när han skulle börja cykla utan stödhjul när han inte ens var fyra år. En dag tog det, sen kunde han. Samma sak är det med skridskoåkandet; han är jäkligt snabb nu med tanke på att han var ute första gången på isen igår. Och så kan han t o m hantera klubba och puck.
Imorrn blir det ett nyårsåk. Vi kan inte hålla oss därifrån, helt enkelt!
Joel
Jag och Joel på hal is
Har lagt mina sista penningar på skridskor och nyårsraketer.
Igår var vi på premiäråk på Islandia. Joel, men ny hockeyhjälm och bättre begagnade skridskor, och jag i sprillans nya grillor som klämde på fotknölarna. Det är skoj att åka runt och studera folks åkteknik. Tioåriga ungar som med stela ben och armarna rakt ut stapplar fram i en jäkla fart, trots att det ser ut som om de skulle ramla närsomhelst och femåringar som med sneda fötter hasar fram på lädret, medan deras pappor susar omrking på långa skär med ena armen på ryggen och den andra svängande av och an. Själv började jag lätt stapplande med vinglande överkropp och flaxande armar. Det är ju trots allt ett par år sedan jag stod på ett par skridskor sist. Men på slutet hade jag fått in knixen och övade på hockeystopp och på att svänga i farten och börja åka baklänges. Det är faktiskt inte så svårt med nya, vassa skridskor!
Och Joel klarade sig riktigt bra han med och åkte runt med beslutsam min, trillade och grimaserade, tog sig för rumpan, reste sig upp och gav sig iväg igen. Efter ett par timmar var jag slut och frös och förkylningen hade knappast blivit bättre. Joel var genomsvettig, men glad!
Nu ska vi strax åka iväg till Islandia igen, denna gången med klubba och puck.
Jag har inte lust med nåt på nyår. Vi var till Sparis och handlade mjölk, öl och några små raketer.
Igår var vi på premiäråk på Islandia. Joel, men ny hockeyhjälm och bättre begagnade skridskor, och jag i sprillans nya grillor som klämde på fotknölarna. Det är skoj att åka runt och studera folks åkteknik. Tioåriga ungar som med stela ben och armarna rakt ut stapplar fram i en jäkla fart, trots att det ser ut som om de skulle ramla närsomhelst och femåringar som med sneda fötter hasar fram på lädret, medan deras pappor susar omrking på långa skär med ena armen på ryggen och den andra svängande av och an. Själv började jag lätt stapplande med vinglande överkropp och flaxande armar. Det är ju trots allt ett par år sedan jag stod på ett par skridskor sist. Men på slutet hade jag fått in knixen och övade på hockeystopp och på att svänga i farten och börja åka baklänges. Det är faktiskt inte så svårt med nya, vassa skridskor!
Och Joel klarade sig riktigt bra han med och åkte runt med beslutsam min, trillade och grimaserade, tog sig för rumpan, reste sig upp och gav sig iväg igen. Efter ett par timmar var jag slut och frös och förkylningen hade knappast blivit bättre. Joel var genomsvettig, men glad!
Nu ska vi strax åka iväg till Islandia igen, denna gången med klubba och puck.
Jag har inte lust med nåt på nyår. Vi var till Sparis och handlade mjölk, öl och några små raketer.
Joel klättrar i träd
Tics
Joel har muntics och det är något irriterande. Jag får bita mig i läppen och räkna till hundra minst för att stå ut med hans klickande med tungan. "Måste du göra sådär?" frågar jag till sist uppgivet. "Jag kan inte sluta" säger han och klickar vidare. Sedan säger han att han sjunger Lordi med tungan. Att han kan sjunga vadsomhelst med tungan.
Nu ligger han i sängen och jag hör hur han klick-klackar. Vi har delat säng i två nätter hos Farmor och jag kan säga att det är svårt att sova när någon ligger och klickar bredvid en. I sömnen, till på köpet.
Han har ett annat tics, och det är att harkla sig. När han ska berätta nåt sväljer han noga ett par gånger, för att liksom rensa munnen från spott. Sen harklar han sig en gång för att rensa halsen. Sen är han igång. Typ såhär kan det "låta":
"Förut... *errrhhhh*.... när-när-när jag *errrrhhhgg* sku gå till-till-till *errhhh* dagis. Då... *errhhgghh*, ja, så då... *erreerrhgghh* då mötte jag... *eerhhhgg*...."
Ja, ni förstår. Till slut har man lust att vända honom uppochner och skaka ut själva poängen ur honom. Men man får försöka sitta tålmodigt med ett stelt leende på läpparna och vänta på att han ska tala till punkt. Som tur var är han så upptagen av sig själv att han knappt bryr sig om ifall man svarar eller inte, så man kan lätt stänga öronen och med fejkad entusiasm utbrista "Jahaaaa!" när man ser att munnen slutat röra sig och han avfyrar ett soligt leende.
Nu ligger han i sängen och jag hör hur han klick-klackar. Vi har delat säng i två nätter hos Farmor och jag kan säga att det är svårt att sova när någon ligger och klickar bredvid en. I sömnen, till på köpet.
Han har ett annat tics, och det är att harkla sig. När han ska berätta nåt sväljer han noga ett par gånger, för att liksom rensa munnen från spott. Sen harklar han sig en gång för att rensa halsen. Sen är han igång. Typ såhär kan det "låta":
"Förut... *errrhhhh*.... när-när-när jag *errrrhhhgg* sku gå till-till-till *errhhh* dagis. Då... *errhhgghh*, ja, så då... *erreerrhgghh* då mötte jag... *eerhhhgg*...."
Ja, ni förstår. Till slut har man lust att vända honom uppochner och skaka ut själva poängen ur honom. Men man får försöka sitta tålmodigt med ett stelt leende på läpparna och vänta på att han ska tala till punkt. Som tur var är han så upptagen av sig själv att han knappt bryr sig om ifall man svarar eller inte, så man kan lätt stänga öronen och med fejkad entusiasm utbrista "Jahaaaa!" när man ser att munnen slutat röra sig och han avfyrar ett soligt leende.
Kumlingevisit
Min Farmor är en prickig tant som snart ska fylla 77. Hon bor ensam i ett hus på Kumlinge, i skärgårn alltså, där jag själv föddes och växte upp. Jag och Joel har varit och hälsat på henne i nåra dar.
Farmor har ett munläder som heter duga. Hon är full av kloka visdomsord och har alltid svar på tal. Hon är också bra på att berätta historier från när hon var ung. Som t ex den gången hon tog med den rullstolsbundne Kalle på dans, och när de skulle gå hem blev han pissnödig på vägen. Kalle hade inte bara krokiga ben, utan händerna funkade heller inte som de skulle. Så där stod hon, mitt på byvägen, drog upp hans gylf och slet ut "slangen" och vi må tro att hon skrattade!
Farmor är en väldigt omtänksam människa, som sätter alla andra före sig själv. Därför tycker hon inte att man ska prata om sig själv och kräva: "Jag vill ha...". Sådana gånger fräser hon: "Jag sket ihjäl sig i ett alkärr ifjol!" Sen får man vara tyst, om man lyckas hålla sig för skratt vill säga.
Vad gör man då på en skärgårdsö i två dar? Jo, man kan tvätta bilen både invändigt och utvändigt. Man kan spela kort tre timmar i sträck. Man äter ofta och dricker kaffe och äter massa kakor. Man besöker gravar på kyrkogården och åker till butiken för att köpa mjölk. Man kollar på tv och går och lägger sig tidigt.
Och sen är det rätt skönt att komma hem igen, få sätta sig vid datorn och uppdatera sig om vad som hänt i allas liv de senaste två dagarna.
Gitarrabstinens! Har inte lirat på två dar. Herregud.
Snygg på insidan eller utsidan?
Lite sakta såhär håller man på komma tillbaka efter att det stora vemodet rullat in.
Linda såg det redan förra veckan på boxercisen, då jag hade helt annat go än sist vi var och tränade och jag känner mig liksom... snyggare än jag gjort på länge. "Jag tror jag gått ner i vikt" sa jag till LInda och klämde lite på love handlesen. "Nä, fattar du inte att du mår bättre, det är därför du känner dig snygg" sa Linda, som är rätt klok för sin ålder. "Jaha... det har jag aldrig tänkt på" sa jag fundersamt. "Så du menar att jag inte ser smalare ut då?" frågade jag sen lite ängsligt. "Nej, du ser likadan ut som alltid" sa Linda. "Tack" muttrade jag.
Huvudsaken är ju ändå att man känner sig fin och mår bra, då blir man liksom snygg på utsidan också. Det har Linda sagt.
Förresten kom vi fram till det på julafton, att vi Petterssonare är jävligt attraktiva. Vi har det inte lätt kom vi på. Hur lätt är det att vara eftertraktad och bli jagad, liksom? "Man får stå ut" sa vi. Kan tillägga att Petterssonare kan snacka mycket utan att det är så värst mycket sanning i orden. Att använda sig av ironi är rätt vanligt i vår släkt också.
Nu har jag druckit två spetsade glöggar och jag ser roat på hur min son iförd hockeyhjälm med gallervisir busar med vår hund. Nya jeans har han som han fått av Tomten. Och han är inte lite läcker i dem. Det syns att han brås på Petterssons släkten.
juldagsbox
Juldagsöppet på Avancia och genast slängde jag och Linda oss på datorn för att boka in ett av årets sista boxpass. Vem har sagt att man måste låta julskinkan sätta sig på låren?
Nä, dags redan nu att tänka på Beach 2007!
Julklappar fick jag ju igår också. Min lillebror Simon, som inte är så himla liten längre, struttade runt i vardagsrummet och väste: "Jenny, jag såg ett jääättestort paket i sovrummet och det står : Till Simon på det!" Det visade sig vara en boxningssäck och genast var jag framme och mallade mig och skulle visa honom lite teknik. Elias, Vingmuttern, stod bredvid och daskade på säcken på ett sätt som såg otroligt fjolligt ut. Med tomteöronmuffar på huvudet och stort leende fick han alla att vrida sig av skratt och när Farmor började pusta och ta sig för bröstet blev vi nästan oroliga att hon skulle trilla av pinn där, mitt på julafton.
Ja, jag fick ialla fall ett presentkort på en ansiktsbehandling, men efter lite uträkningar tror jag det kan räcka till två behandlingar. Utöver det fick jag en stavmixer och så lite annat smått och gott.
Och snart är det nyår och som vanligt är det svårt att veta hur man ska spendera den sista dagen på året. Tips någon?
Skön julafton!
God Jul, gott folk!
Jag inledde årets julafton med att stiga upp i ottan, inte för att åka till någon julkyrka i tonerna till bjällerklang, utan för att dra på jobb. Öppnade, sket i att baka, tänkte att det blir ju hur lugnt som helst. Vem fan fikar på julafton? Det var MÅNGA! Jag insåg efter dagens slut att folk inte alls håller sig hemma i myspyjamas på julaftonsdagen. Nä. De ska ut och promenera, handla sistaminutenklappar och så fika förstås. Det kryllade av folk på stan och ungefär en tredjedel av dem satt inne hos mig och hade det skönt medan jag sprang runt som en vettvilling för att serva dem. Men kul är det ju! Jag har verkligen saknat att bli fnyst åt för att det är så jävla dyrt, att be om ursäkt för att jag inte har svensk växel och att stressa ihjäl mig när grädden till den varma chokladen är slut och jag först måste springa ner till lagret och hämta för att sen springa upp igen och fylla på i tryckbehållaren medan det står sju personer i kö och väntar.
Vid 12-tiden kom dock Anders in, iklädd kostym redo att åka på julfirande, och hjälpte mig diska undan. Vid det laget var alla rena koppar slut, så det var tur att han kom när han kom. Mitt i all stress hör jag någon som ropar: "Det brinner, det brinner!". Jaha, och där stod adventsljusstaken i högan låga. Anders tog coolt tag i staken och slängde en handduk över den, öppnade glassluckan och ställde ut staken. Sen log han mot mig, som stod förstenad med fasa i blicken, och sa att han hoppades att inte brandlarmet skulle gå. Det enda jag kunde få fram då var: "Fy fan vad cool du är Anders". För hade jag varit där själv hade jag börjat yla värre än brandlarmet och antagligen skrämt slag på alla gäster i caféet, hällt ett par liter vatten över ljusstaken direkt på disken och fått ett helvete att reda upp sen.
Nåja, klockan 13 var alla gäster ute och jag kunde städa upp och åka hem.
Bytte om, hämtade bror med flickvän + Vingmutter. Till Pappa. Hungrig som en varg, jag hade ju inte hunnit äta lunch på jobbet. Anläde ca kl. 15 hos Pappa. Halv sju var maten klar. Halv sju! Då var jag nästan död och jag åt som om jag aldrig sett mat förut, vilket resulterade i de vanliga magkramperna jag brukar få. Blev akut trött och var glad då vi kunde åka hem vid 22.30 efter julklappsutdelning och efterrätt.
Och nu sitter jag här. Med en öl som jag snodde av pappa. Och tycker att julen blev rätt okej.
Imorrn kommer Joel hem. Plutt!
Jag inledde årets julafton med att stiga upp i ottan, inte för att åka till någon julkyrka i tonerna till bjällerklang, utan för att dra på jobb. Öppnade, sket i att baka, tänkte att det blir ju hur lugnt som helst. Vem fan fikar på julafton? Det var MÅNGA! Jag insåg efter dagens slut att folk inte alls håller sig hemma i myspyjamas på julaftonsdagen. Nä. De ska ut och promenera, handla sistaminutenklappar och så fika förstås. Det kryllade av folk på stan och ungefär en tredjedel av dem satt inne hos mig och hade det skönt medan jag sprang runt som en vettvilling för att serva dem. Men kul är det ju! Jag har verkligen saknat att bli fnyst åt för att det är så jävla dyrt, att be om ursäkt för att jag inte har svensk växel och att stressa ihjäl mig när grädden till den varma chokladen är slut och jag först måste springa ner till lagret och hämta för att sen springa upp igen och fylla på i tryckbehållaren medan det står sju personer i kö och väntar.
Vid 12-tiden kom dock Anders in, iklädd kostym redo att åka på julfirande, och hjälpte mig diska undan. Vid det laget var alla rena koppar slut, så det var tur att han kom när han kom. Mitt i all stress hör jag någon som ropar: "Det brinner, det brinner!". Jaha, och där stod adventsljusstaken i högan låga. Anders tog coolt tag i staken och slängde en handduk över den, öppnade glassluckan och ställde ut staken. Sen log han mot mig, som stod förstenad med fasa i blicken, och sa att han hoppades att inte brandlarmet skulle gå. Det enda jag kunde få fram då var: "Fy fan vad cool du är Anders". För hade jag varit där själv hade jag börjat yla värre än brandlarmet och antagligen skrämt slag på alla gäster i caféet, hällt ett par liter vatten över ljusstaken direkt på disken och fått ett helvete att reda upp sen.
Nåja, klockan 13 var alla gäster ute och jag kunde städa upp och åka hem.
Bytte om, hämtade bror med flickvän + Vingmutter. Till Pappa. Hungrig som en varg, jag hade ju inte hunnit äta lunch på jobbet. Anläde ca kl. 15 hos Pappa. Halv sju var maten klar. Halv sju! Då var jag nästan död och jag åt som om jag aldrig sett mat förut, vilket resulterade i de vanliga magkramperna jag brukar få. Blev akut trött och var glad då vi kunde åka hem vid 22.30 efter julklappsutdelning och efterrätt.
Och nu sitter jag här. Med en öl som jag snodde av pappa. Och tycker att julen blev rätt okej.
Imorrn kommer Joel hem. Plutt!
Bäst musik just nu!
Snurrar i dvd:n
The Jasmines. Har ni inte köpt deras nya EP Wide awake, så gör det! 10 spänn på Kalmers.
Spelas på datorn
Oasis, Don´t look back in anger
My chemical romance, Welcome to the black parade
Eels, Flyswatter
Spelas på gitarren
Gavin DeGraw, Follow through
Green Day, Time of your life
Lyssnas på i mobilradion
Rix Fm, Rix morronzooo på morgonpromenaden... bäst!
julkänslor, eller vad är det för känslor?
Dåså... då tror jag att jag gjort julshoppat färdigt för i år. Fredrika följde med som rådgivare och när inköpen var klara firade vi med kladdkaka på Bagarstugan. Nu är det bara rimmen som fattas, och det ska man väl kunna knåpa ihop lite lätt ikväll efter boxningspass med Linda, middag, dusch och EN öl på Dinos. "EN öl?" fnyste Fredrika något skeptiskt. "Jaja, det tror jag när jag ser det." Jag förstår inte varför hon har såna där förutfattade meningar om mig...
Jag vet inte om det är liten julkänsla som spridit sig i min kropp, eller vad det riktigt är. Jag känner mig faktiskt riktigt glad och uppspelt, lite pirrig och förväntansfull och längtar nästan efter julafton.
På juldagen kommer liten Joel hem och vi ska vara lediga och ha det skönt hela veckan. Hoppas på lite snö, så vi kan spendera dagarna i pulkbacken och skrikande flyga över guppet som barnen brukar bygga där, medan Seidi springer bredvid och försöker nafsa oss i hasorna. Nyåret kommer också att bli en lugn tillställning tillsammans med Joel och det känns faktiskt rätt skönt att slippa tänka på vad man ska ha på sig och var man ska fira. Ifjol var vi nöjda med att vara hemma, smälla några smällare, äta spagetti och köttsås till nyårssupé och gå och lägga oss 23.30.
Nyårslöften då? Ja, fjolårets löfte om att vara galen, leva livet och att ta risker och chanser, har jag inte på långa vägar lyckats hålla. Årets löfte kommer inte att vara riktigt så storslaget, tror jag, och jag ser faktiskt fram emot det nya året!
2007. Härriguuu, vad tiden går fort!
Jag vet inte om det är liten julkänsla som spridit sig i min kropp, eller vad det riktigt är. Jag känner mig faktiskt riktigt glad och uppspelt, lite pirrig och förväntansfull och längtar nästan efter julafton.
På juldagen kommer liten Joel hem och vi ska vara lediga och ha det skönt hela veckan. Hoppas på lite snö, så vi kan spendera dagarna i pulkbacken och skrikande flyga över guppet som barnen brukar bygga där, medan Seidi springer bredvid och försöker nafsa oss i hasorna. Nyåret kommer också att bli en lugn tillställning tillsammans med Joel och det känns faktiskt rätt skönt att slippa tänka på vad man ska ha på sig och var man ska fira. Ifjol var vi nöjda med att vara hemma, smälla några smällare, äta spagetti och köttsås till nyårssupé och gå och lägga oss 23.30.
Nyårslöften då? Ja, fjolårets löfte om att vara galen, leva livet och att ta risker och chanser, har jag inte på långa vägar lyckats hålla. Årets löfte kommer inte att vara riktigt så storslaget, tror jag, och jag ser faktiskt fram emot det nya året!
2007. Härriguuu, vad tiden går fort!
julefrid
Jag vinkade av Joel på dagis imorse och önskade God Jul. Jag har erbjudit mig att jobba julafton, eftersom jag inte tycker det är speciellt viktigt att vara ledig då jag ändå inte får mysa med min lilla unge och se hur han på morgonen hittar ett litet paket i fotändan på sängen som "Nissarna" vart och lagt dit under natten, bara så han ska stå sig till kvällen då den riktiga Tomten kommer.
Vi har inte ens någon julgran i år, varför skulle man släpa in en sådan när Joel ändå knappt är hemma såhär dagarna kring jul? Det är inte så att jag har glädje av en gran som står här och barrar i två veckor, innan man kastar ut den på balkongen där barren blåser runt och fastnar i sockorna när man ska ut och vädra mattor, för att till sist - nånstans runt den tredje juni - kasta ner den från balkongen och bära in den i skogen.
Jag har liksom skippat julen i år. Det enda juliga jag gjort är att göra de där tomtarna i lera och baka julstjärnor tillsammans med Joel. Vi har hängt upp lite julpynt och han har haft en adventskalender. Ingen julhysteri har jag märkt av alls, för att jag helt enkelt inte bryr mig. Jag struntar i att stressa upp mig och förbereda mig en månad i förid med att hänga upp julbelysning, boka julskinka och tomte, gå ut i skogen och se ut en passlig gran, förköpa mig på julklappar samt posta hundrafemtio julkort. Nä, alla de där måstena hoppar jag över.
Julen ska vara en högtid då man passar på att träffa vänner/släkt, slappnar av, äter och dricker gott och sedan fortfarande ha plus på kontot på juldagen. Det är väl det som är julefrid?
Vi har inte ens någon julgran i år, varför skulle man släpa in en sådan när Joel ändå knappt är hemma såhär dagarna kring jul? Det är inte så att jag har glädje av en gran som står här och barrar i två veckor, innan man kastar ut den på balkongen där barren blåser runt och fastnar i sockorna när man ska ut och vädra mattor, för att till sist - nånstans runt den tredje juni - kasta ner den från balkongen och bära in den i skogen.
Jag har liksom skippat julen i år. Det enda juliga jag gjort är att göra de där tomtarna i lera och baka julstjärnor tillsammans med Joel. Vi har hängt upp lite julpynt och han har haft en adventskalender. Ingen julhysteri har jag märkt av alls, för att jag helt enkelt inte bryr mig. Jag struntar i att stressa upp mig och förbereda mig en månad i förid med att hänga upp julbelysning, boka julskinka och tomte, gå ut i skogen och se ut en passlig gran, förköpa mig på julklappar samt posta hundrafemtio julkort. Nä, alla de där måstena hoppar jag över.
Julen ska vara en högtid då man passar på att träffa vänner/släkt, slappnar av, äter och dricker gott och sedan fortfarande ha plus på kontot på juldagen. Det är väl det som är julefrid?
Rondellhundar och Guppkatter
Det har ju snackats mycket om Rondellhundar den senaste tiden, men de är ute nu!
Idag när jag passerade korsningen Skillnadsgatan/Ålansvägen fick jag se två fina Guppkatter sitta vid farthindren.
Idag när jag passerade korsningen Skillnadsgatan/Ålansvägen fick jag se två fina Guppkatter sitta vid farthindren.
snö, julfest och boktips
Ja, så var det äntligen lite vitt utanför dörren imorse. Joel jublade när han tittade ut och jag klädde på mig tjocka täckbyxorna, fleecetröja, jacka, stormössan med tofs på huvet och påsvantarna som jag haft sen
-02. Är det vinter så är det! Men när jag gått ca 1 km på min och Seidis morgonpromenad började det rinna längs ryggen. Puh, bäst att dra upp jackan och fleecen litegrann. Nästa km åkte mössan och vantarna av och när jag kom fram till Rober´s för morgonkaffet var jag dyngsur och halvnaken. Men jag VILL ju så gärna att det ska vara kallt och snöigt!
Ikväll är det julfest på dagis! Tjohooo, äntligen ska jag få gå på julfest, även om det "bara" blir uppträdande av dagisbarn, kaffe och pepparkaka och inte julshow, trerätters, vin och skumpa. Nä, jag är nöjd, speciellt eftersom min son ska uppträda med sin egenhändigt nedplitade luciadikt. Eller, han dikterade och jag plitade.
Dags att gå till bibban, fjärrlåna lite kurslitteratur, samt ännu en skön bok av Lisa Jewell.
Är du i 25-årsåldern, gillar att läsa lättsmälta böcker på två-tre dar, roliga böcker som får en att skratta för att i nästa sekund få dig att sätta skrattet i halsen och börja gråta istället, böcker som handlar om "vanligt" folk som du och jag, folk som har otur och råkar ut för ödets nycker men till sist finner sig lyckliga, lite mjukporriga böcker om relationer och kärlek, böcker - som du när du läst ut dem - gör att du önskar att du hade åtminstone halva boken kvar? Läs då nåt av Lisa Jewell, t ex Ralphs party, Vince & Joy, eller Typ trettio. Eller nåt av Marian Keyes.
-02. Är det vinter så är det! Men när jag gått ca 1 km på min och Seidis morgonpromenad började det rinna längs ryggen. Puh, bäst att dra upp jackan och fleecen litegrann. Nästa km åkte mössan och vantarna av och när jag kom fram till Rober´s för morgonkaffet var jag dyngsur och halvnaken. Men jag VILL ju så gärna att det ska vara kallt och snöigt!
Ikväll är det julfest på dagis! Tjohooo, äntligen ska jag få gå på julfest, även om det "bara" blir uppträdande av dagisbarn, kaffe och pepparkaka och inte julshow, trerätters, vin och skumpa. Nä, jag är nöjd, speciellt eftersom min son ska uppträda med sin egenhändigt nedplitade luciadikt. Eller, han dikterade och jag plitade.
Dags att gå till bibban, fjärrlåna lite kurslitteratur, samt ännu en skön bok av Lisa Jewell.
Är du i 25-årsåldern, gillar att läsa lättsmälta böcker på två-tre dar, roliga böcker som får en att skratta för att i nästa sekund få dig att sätta skrattet i halsen och börja gråta istället, böcker som handlar om "vanligt" folk som du och jag, folk som har otur och råkar ut för ödets nycker men till sist finner sig lyckliga, lite mjukporriga böcker om relationer och kärlek, böcker - som du när du läst ut dem - gör att du önskar att du hade åtminstone halva boken kvar? Läs då nåt av Lisa Jewell, t ex Ralphs party, Vince & Joy, eller Typ trettio. Eller nåt av Marian Keyes.
Julfest
Imorrn är det dagisjulfest. Hurraaa! Äntligen får jag gå på julfest! Joel ska uppträda med sin lilla luciadikt han plitat ner på egen hand, eller, jag plitade och han dikterade. Kommer man vara stolt, månntro? Han har blivit duktig på att skriva ändå, lillgossen. Idag när vi satt på bussen och en av våra medresenärer tryckte på stopknappen och skulle kliva av, frågade han vad det stod på skylten ovanför chauffören.
"Det börjar på ssssss" visste han.
"Ja, och vad kommer sen?" frågade jag.
"Tttt, oooo, och P."
"Och vad står det?"
"Jag vet inte.... STOP?"
"Jaaaa!"
"Det ska jag skriva när jag kommer hem" sa han nöjt. Och minsann, vi hann inte komma innanför dörren innan han fattade pennan och skrev STOP stort och fint på pappret. Helt rätt också!
Ikväll har vi hängt upp julstjärnor i fönstren och pysslat med våra lertomtar. Joel var expert på lertomtarna och knådade till några fårhuvuden också, medan han förklarade noggrannt för mig hur man gjorde. I mina vuxna, fantasilösa ögon såg det dock mer ut som.... lerklumpar. Fast fina sådana.
Ojoj, nu säger Linda att det är snö ute! Minsann...
"Det börjar på ssssss" visste han.
"Ja, och vad kommer sen?" frågade jag.
"Tttt, oooo, och P."
"Och vad står det?"
"Jag vet inte.... STOP?"
"Jaaaa!"
"Det ska jag skriva när jag kommer hem" sa han nöjt. Och minsann, vi hann inte komma innanför dörren innan han fattade pennan och skrev STOP stort och fint på pappret. Helt rätt också!
Ikväll har vi hängt upp julstjärnor i fönstren och pysslat med våra lertomtar. Joel var expert på lertomtarna och knådade till några fårhuvuden också, medan han förklarade noggrannt för mig hur man gjorde. I mina vuxna, fantasilösa ögon såg det dock mer ut som.... lerklumpar. Fast fina sådana.
Ojoj, nu säger Linda att det är snö ute! Minsann...
Julfest
Imorrn är det dagisjulfest. Hurraaa! Äntligen får jag gå på julfest! Joel ska uppträda med sin lilla luciadikt han plitat ner på egen hand, eller, jag plitade och han dikterade. Kommer man vara stolt, månntro? Han har blivit duktig på att skriva ändå, lillgossen. Idag när vi satt på bussen och en av våra medresenärer tryckte på stopknappen och skulle kliva av, frågade han vad det stod på skylten ovanför chauffören.
"Det börjar på ssssss" visste han.
"Ja, och vad kommer sen?" frågade jag.
"Tttt, oooo, och P."
"Och vad står det?"
"Jag vet inte.... STOP?"
"Jaaaa!"
"Det ska jag skriva när jag kommer hem" sa han nöjt. Och minsann, vi hann inte komma innanför dörren innan han fattade pennan och skrev STOP stort och fint på pappret. Helt rätt också!
Ikväll har vi hängt upp julstjärnor i fönstren och pysslat med våra lertomtar. Joel var expert på lertomtarna och knådade till några fårhuvuden också, medan han förklarade noggrannt för mig hur man gjorde. I mina vuxna, fantasilösa ögon såg det dock mer ut som.... lerklumpar. Fast fina sådana.
Ojoj, nu säger Linda att det är snö ute! Minsann...
"Det börjar på ssssss" visste han.
"Ja, och vad kommer sen?" frågade jag.
"Tttt, oooo, och P."
"Och vad står det?"
"Jag vet inte.... STOP?"
"Jaaaa!"
"Det ska jag skriva när jag kommer hem" sa han nöjt. Och minsann, vi hann inte komma innanför dörren innan han fattade pennan och skrev STOP stort och fint på pappret. Helt rätt också!
Ikväll har vi hängt upp julstjärnor i fönstren och pysslat med våra lertomtar. Joel var expert på lertomtarna och knådade till några fårhuvuden också, medan han förklarade noggrannt för mig hur man gjorde. I mina vuxna, fantasilösa ögon såg det dock mer ut som.... lerklumpar. Fast fina sådana.
Ojoj, nu säger Linda att det är snö ute! Minsann...
jag har vänner
Ja... lördagen blev inte riktigt som väntat med mysig tomtemålning på en man hand (okej, Seidi var ju hemma, så tumanhand då...). Mitt i allt började min karaktäristiska telefonsignal och sms-pipen påkalla min uppmärksamhet från Ensam hemma 2 på teve. Jag har trots allt vänner, tänkte jag och mitt i allt dök Catta upp hos mig och en stund senare stod jag dansade på Dinos dansgolv, där en Ola Salo look a like i skotskrutig kjol och cerise ögonskugga rev av gitarrsolon på löpande band.
Arken var såklart nästa anhalt och när jag vaknade igår morse önskade jag att jag suttit hemma och målat de där jävla tomtarna hela lördagskvällen istället.
Nu har jag städat hela lägenheten och ska snart få gå och hämta min lilla älskling och så ska vi bygga lego, julpynta, laga mat tillsammans och bara myyyyyysa!
Och grattis till Linda som har slitit i skolan i.... många år och äntligen har hon blitt förskolelärare! Grattis, grattis, grattis!
Arken var såklart nästa anhalt och när jag vaknade igår morse önskade jag att jag suttit hemma och målat de där jävla tomtarna hela lördagskvällen istället.
Nu har jag städat hela lägenheten och ska snart få gå och hämta min lilla älskling och så ska vi bygga lego, julpynta, laga mat tillsammans och bara myyyyyysa!
Och grattis till Linda som har slitit i skolan i.... många år och äntligen har hon blitt förskolelärare! Grattis, grattis, grattis!
julklappar och pyssel
Begav mig in till stan idag för att få undan julklappsinköpen. När jag kom till Kalmers dvd-hylla krockade jag med min far och Helene. Far och dotter, lika varann på många sätt; vi har båda stor skalle, krokiga lillfinger, irriterande nysningar och lider av ett gravt sockerberoende. Dessutom avskyr vi att köpa julklappar. Med trötta ögon frågade pappa vad jag önskade mig i julklapp. "En soffa som inte luktar gäster" sa jag, men kom sen på att jag önskade mig en ansiktsbehandling. "Men om jag måste välja ville jag hellre ha en ny soffa än en vacker hud" sa jag. Helene, som älskar att handla julklappar, jublade och klappade i händerna och utbrast "Åh, vad kuuuuuul. Nu kan vi handla tillsammans!", tog farsan i ena handen och mig i den andra och så slog vi följe och hjälpte varann med inköp, tog en fika och när jag kom hem hade jag två ganska stora och ganska dyra julklappar med mig.
Ikväll ska jag julpyssla lite här i min tomteverkstad, lyssna på stämningsfull julmusik, dricka lite vin och tja... gå och lägga mig. December är julfesternas månad och just ikväll, när jag är fri och ledig, ska alla på julfest eller julshow med trerätters eller studentfest. "Njut av ensamheten" sa Linda. Javisst kan jag njuta av ensamheten, men inte just ikväll när jag har lust att socialisera lite. Det här singellivet suger verkligen. Jag vill egentligen inte gå ut och supa skallen i bitar, vakna imorgon med en sjuhelvetes krapula, ha ångest i tre dagar och förvirras av en stor minneslucka från kvällen som under veckan fylls i med olika pinsamma saker jag haft för mig. Men jag vill inte vara själv heller.
Jag vill ha någon som kan sitta med mig här i min tomteverkstad och hjälpa mig att måla röda luvor på lertomtarna.
Ikväll ska jag julpyssla lite här i min tomteverkstad, lyssna på stämningsfull julmusik, dricka lite vin och tja... gå och lägga mig. December är julfesternas månad och just ikväll, när jag är fri och ledig, ska alla på julfest eller julshow med trerätters eller studentfest. "Njut av ensamheten" sa Linda. Javisst kan jag njuta av ensamheten, men inte just ikväll när jag har lust att socialisera lite. Det här singellivet suger verkligen. Jag vill egentligen inte gå ut och supa skallen i bitar, vakna imorgon med en sjuhelvetes krapula, ha ångest i tre dagar och förvirras av en stor minneslucka från kvällen som under veckan fylls i med olika pinsamma saker jag haft för mig. Men jag vill inte vara själv heller.
Jag vill ha någon som kan sitta med mig här i min tomteverkstad och hjälpa mig att måla röda luvor på lertomtarna.
Hemlängtan
En akut hämlängtan drabbade mig i torsdagskväll när jag låg i mitt och Maggans fisiga rum och funderade på vem jag skulle våldgästa fredagkväll, då det var meningen att jag skulle anlända till Stockholm. Jag hade några övernattningsalternativ, men jag ville helt enkelt hem!
Förut, när jag inte var såhär grymt mycket singel (IGEN!!) längtade jag till att komma till stockholm för att få krypa in i en varm famn. Nu är det bara en väldigt stor stad med alltför många människor som springer in i lilla mig när jag går på Cityterminalen med ängslig blick och min töntiga ryggsäck som får mig att likna en sjuåring som är påväg till skolan för första dagen. Och resväskan på hjul som bara välter.
Nä, Stockholm var roligare förut... när jag hade någon att hålla i handen.
Så jag fick lov att åka med en tidigare buss och hann ta Ålandsfärjans 20.30 tur hem, och fan vad lång resa men ack så skönt att komma hem och mötas av en glad Seidi.
På bussen ner till Stockholm fick jag kväva gråten tre gånger av olika nördiga anledningar.
1) I sätet bredvid mig satt det en kille, vars flickvän låg med huvudet i hans knä. De sov. Och de såg lyckliga ut.
2) Jag har Joel på skärmsläckaren på min telefon och jag tänkte på när jag pratade med honom i telefon igår kväll och han lät så himla gullig på rösten. På natten drömde jag att han drunknade och att jag inte kunde ta mig fram i vattnet för att rädda honom.
3) Mariah Carey (som jag inte överhuvudtaget gillar i normala fall) sjön O holy night på radion.
Imorgon ska jag sova länge, sen ska jag städa och göra julfint här.
Oj, vad jag är skör och känslig ikväll. Kanske jag inte borde läsa romaner just nu...
Förut, när jag inte var såhär grymt mycket singel (IGEN!!) längtade jag till att komma till stockholm för att få krypa in i en varm famn. Nu är det bara en väldigt stor stad med alltför många människor som springer in i lilla mig när jag går på Cityterminalen med ängslig blick och min töntiga ryggsäck som får mig att likna en sjuåring som är påväg till skolan för första dagen. Och resväskan på hjul som bara välter.
Nä, Stockholm var roligare förut... när jag hade någon att hålla i handen.
Så jag fick lov att åka med en tidigare buss och hann ta Ålandsfärjans 20.30 tur hem, och fan vad lång resa men ack så skönt att komma hem och mötas av en glad Seidi.
På bussen ner till Stockholm fick jag kväva gråten tre gånger av olika nördiga anledningar.
1) I sätet bredvid mig satt det en kille, vars flickvän låg med huvudet i hans knä. De sov. Och de såg lyckliga ut.
2) Jag har Joel på skärmsläckaren på min telefon och jag tänkte på när jag pratade med honom i telefon igår kväll och han lät så himla gullig på rösten. På natten drömde jag att han drunknade och att jag inte kunde ta mig fram i vattnet för att rädda honom.
3) Mariah Carey (som jag inte överhuvudtaget gillar i normala fall) sjön O holy night på radion.
Imorgon ska jag sova länge, sen ska jag städa och göra julfint här.
Oj, vad jag är skör och känslig ikväll. Kanske jag inte borde läsa romaner just nu...
dyrt med hund
Väskan är packad, jag är nyduschad och nyäten och snart ska jag åka. Det kommer att bli en låååååång dag! Klockan visar 06.47 i skrivande stund. Klockan 22.30 (lokal tid) når jag min slutdestination för dagen - Härnösand, eller "Heresneezedduck".
6 timmar i Stockholm att fördriva. Man lär vara trött på att glo i butiker efter det... trött och fattig.
Påtal om fattig blev jag 150 euro fattigare igår då min hund var till veterinärn. Hennes ben hade bra rörlighet, men veterinärn ville röntga henne för säkerhets skull, då hon inte blivit höftledsröntgad som ung heller. Hon fick narkos och däckade i röntgenrummet och såg så söt och ynklig ut så jag höll på börja gråta. Jag fick ta på mig ett sånt där tungt förkläde och halsskydd och hjälpa hålla i Seidi, dra ut tassar osv, medan "sköterskan" Anders tog bilder av henne.
Allt såg fint ut, förutom en fläck på ena bogbenet som de var väldigt förbryllade över. Två nya bilder fick tas, varav en togs när Seidi höll på att vakna ur narkosen, så hon blev lite skärrad där på röntgenbordet.
Det enda veterinärn sen kom fram till vara att hennes skelett och leder såg jättefina ut, de flesta labradorer i hennes ålder har någon form av förslitningar.
Ja, jag fick med mig en slö hund, en burk antiinflammatoriska tabletter, en kalender, två provpåsar med lightmat och en räkning på 150 euro. Tackochhejdå.
Nå, huvudsaken att Seidi mår bra. Nu är hon hos Fredrika och Daniel, som har fått stränga order om att dosera maten väl och inte ge något extra. Om en månad ska vi på återbesök och då ska nålen inte peka på 30 kg längre, helst ett par kilo under. Annars kommer veterinärn att sätta in henne på ett viktminskningsprogram med diet och specialfoder och allt möjligt. Det låter inte heller så billigt.
Nu ska jag sätta på mig ansiktet och dra.
Puss och kram
6 timmar i Stockholm att fördriva. Man lär vara trött på att glo i butiker efter det... trött och fattig.
Påtal om fattig blev jag 150 euro fattigare igår då min hund var till veterinärn. Hennes ben hade bra rörlighet, men veterinärn ville röntga henne för säkerhets skull, då hon inte blivit höftledsröntgad som ung heller. Hon fick narkos och däckade i röntgenrummet och såg så söt och ynklig ut så jag höll på börja gråta. Jag fick ta på mig ett sånt där tungt förkläde och halsskydd och hjälpa hålla i Seidi, dra ut tassar osv, medan "sköterskan" Anders tog bilder av henne.
Allt såg fint ut, förutom en fläck på ena bogbenet som de var väldigt förbryllade över. Två nya bilder fick tas, varav en togs när Seidi höll på att vakna ur narkosen, så hon blev lite skärrad där på röntgenbordet.
Det enda veterinärn sen kom fram till vara att hennes skelett och leder såg jättefina ut, de flesta labradorer i hennes ålder har någon form av förslitningar.
Ja, jag fick med mig en slö hund, en burk antiinflammatoriska tabletter, en kalender, två provpåsar med lightmat och en räkning på 150 euro. Tackochhejdå.
Nå, huvudsaken att Seidi mår bra. Nu är hon hos Fredrika och Daniel, som har fått stränga order om att dosera maten väl och inte ge något extra. Om en månad ska vi på återbesök och då ska nålen inte peka på 30 kg längre, helst ett par kilo under. Annars kommer veterinärn att sätta in henne på ett viktminskningsprogram med diet och specialfoder och allt möjligt. Det låter inte heller så billigt.
Nu ska jag sätta på mig ansiktet och dra.
Puss och kram
I´m a singstar
Det gick vilt till på Storagatan ovanför Minimarket i lördags. Med andan i halsen och håret på ända anlände jag, Jonathan och Rafaela alldeles för sent (i mitt tycke) till Linda och Stefan, som stod och ordnade med glögg åt allihop. Hastigt kopplades Singstar in och sen brakade det lös. Vi tävlade i dueller, där två personer sjöng samtidigt i varsin mic och fick skilda poäng. Ingen ville sjunga i den blå micen, som det var glapp i, för då förlorade de flesta. Men när Linda och jag duellerade med Scissor Sisters "Laura" vann hon fast hon hade den blå micen. Hrmpf... Nåja, Rafaela hade det ialla fall inte lätt, då hon knappt känner igen någon låt alls. Den enda hon kunde på engelska var "the Unchained melody", som inte ens fanns med i playlisten. Hon gjorde dock tappra försök att sjunga och när Linda och Joniie sjöng "Kom hem" tyckte jag och Stefan att det inte var mer än rätt att vi översatte texten för henne. (Come hooome, we´ll start all over agaiiin. We forget evertythiiiing, ´caus it´s so cooolt out heeeree!)
Nåja, före tolv var vi påväg till Arken och gick och rappade en fräck melodi på portugisiska som lät såhär på svenska: "Full utav helvitte, full utav - helvitte, full utav helvitte, full utav - helvitte" osv...
Nåja, Arken var sig lik, samma matta, samma bar, samma dansgolv och samma människor. Vid stängningsdags var vi hungriga och skulle ta oss till Dixie för att få i oss nåt stort, fett och flottigt. Påvägen, utanför Koti Pizza, satt en man och spelade dragspel. Några få cent låg glest och sken i mannens koffert i ljuset av hans glansiga och fuktiga ögon. Genast tyckte vi synd om honom. Där satt han, klockan fyra på morgonen, i snålblåsten och duggregnet och spelade på sitt dragspel med frusna fingrar för att tjäna sitt levebröd. Det var itne mer än rätt att vi hjälpte honom lite. Så jag bad honom spela Santa Lucia och stämde in i en fantastisk sång till tonerna av hans dragspel, medan Joniie stoppade folk på gatan och bad dem skänka en slant. Och det gjorde de! Klirr, klirr, sa det i mannens koffert och nattens goda gärning var fullbordad.
Vi var hemma nångång... ett tag senare... typ.
Och igår var jag trött, trött, trött. Joel kom hem vid halv 12 och vi gick ut och lekte "burken" i skogen.
Den här veckan ska han vara hos sin pappa och jag ska åka till skolan. Urk. Har ingen lust alls.
Strax ska jag med Seidi till veterinärn, hon har ont i benet.
Nåja, före tolv var vi påväg till Arken och gick och rappade en fräck melodi på portugisiska som lät såhär på svenska: "Full utav helvitte, full utav - helvitte, full utav helvitte, full utav - helvitte" osv...
Nåja, Arken var sig lik, samma matta, samma bar, samma dansgolv och samma människor. Vid stängningsdags var vi hungriga och skulle ta oss till Dixie för att få i oss nåt stort, fett och flottigt. Påvägen, utanför Koti Pizza, satt en man och spelade dragspel. Några få cent låg glest och sken i mannens koffert i ljuset av hans glansiga och fuktiga ögon. Genast tyckte vi synd om honom. Där satt han, klockan fyra på morgonen, i snålblåsten och duggregnet och spelade på sitt dragspel med frusna fingrar för att tjäna sitt levebröd. Det var itne mer än rätt att vi hjälpte honom lite. Så jag bad honom spela Santa Lucia och stämde in i en fantastisk sång till tonerna av hans dragspel, medan Joniie stoppade folk på gatan och bad dem skänka en slant. Och det gjorde de! Klirr, klirr, sa det i mannens koffert och nattens goda gärning var fullbordad.
Vi var hemma nångång... ett tag senare... typ.
Och igår var jag trött, trött, trött. Joel kom hem vid halv 12 och vi gick ut och lekte "burken" i skogen.
Den här veckan ska han vara hos sin pappa och jag ska åka till skolan. Urk. Har ingen lust alls.
Strax ska jag med Seidi till veterinärn, hon har ont i benet.
Snälla "Moffrar", ställer upp när morsorna ska på turné!
Återigen visar sig Joel från sin bästa sida när han får vara med och dela ansvaret när vi barnvaktar. Li är verkligen ingen "jobbig" unge att ha hand om, men Joel visar ändå att han är äldst genom att bete sig exemplariskt och föredömligt.
Li var uppe först imorse. "Jag går och kissar" viskade hon och tassade iväg til badrummet. Sen var hon tillbaks i sängen igen. Upp och kissa igen, och tillbaks till sängen. Upp och kissa... då var det bara att stiga upp själv. Hon fick se på Nemo medan jag duschade och sen kom även Joel upp. Barnen åt sin snällt sin frukost, klädde på sig och hann se en snutt till på filmen innan det var dags att borsta tänderna och gå till bussen.
Vi lämnade av Joel på dagis och gick sedan hem. Stackars Seidi har väldigt ont i tassen/benet och haltar rätt mycket, så jag ringde veterinärn men fick tid först på måndag.
Halv ett förde jag Li till parken. "Mommo och Moffa hämtar mig - båda!" sa hon.
"Ja" sa jag.
"Jag tycker baara om min Mommo och Moffa!"
Okej Li, tack och hejdå för den här gången, lilla sötnos!
Ikväll kommer vår vän Jonathan och hälsar på. Linda har ordnat Singstarparty på lördag, så det får vi ju inte missa! Joels Moffa har lovat att barnvakta, något som brukar vara populärt. Och så blir det väl en sväng till "Stadshotellet" för att showa till lite sköna covers. Ja, jag kallar det showa, för dansa kan jag inte. Det är mer en form av skådespel som utförs på dansgolvet, ett slags "kroppsmim" till musiken.
Ja, det blir kul det.
Hejdå.
Li var uppe först imorse. "Jag går och kissar" viskade hon och tassade iväg til badrummet. Sen var hon tillbaks i sängen igen. Upp och kissa igen, och tillbaks till sängen. Upp och kissa... då var det bara att stiga upp själv. Hon fick se på Nemo medan jag duschade och sen kom även Joel upp. Barnen åt sin snällt sin frukost, klädde på sig och hann se en snutt till på filmen innan det var dags att borsta tänderna och gå till bussen.
Vi lämnade av Joel på dagis och gick sedan hem. Stackars Seidi har väldigt ont i tassen/benet och haltar rätt mycket, så jag ringde veterinärn men fick tid först på måndag.
Halv ett förde jag Li till parken. "Mommo och Moffa hämtar mig - båda!" sa hon.
"Ja" sa jag.
"Jag tycker baara om min Mommo och Moffa!"
Okej Li, tack och hejdå för den här gången, lilla sötnos!
Ikväll kommer vår vän Jonathan och hälsar på. Linda har ordnat Singstarparty på lördag, så det får vi ju inte missa! Joels Moffa har lovat att barnvakta, något som brukar vara populärt. Och så blir det väl en sväng till "Stadshotellet" för att showa till lite sköna covers. Ja, jag kallar det showa, för dansa kan jag inte. Det är mer en form av skådespel som utförs på dansgolvet, ett slags "kroppsmim" till musiken.
Ja, det blir kul det.
Hejdå.
Vill du ha en sån här mamma?
Nä, tänkte väl det...
söta barn
Två små guldklimpar ligger nu och nassar i varsin säng i sovrummet här. Li sover över, för hennes mamma och pappa ska till Tyskland och kolla på boxningsmatch. Jag passade på att åka på pump, medan Tessa var här och nattade barnen. T om min unge fick hon att sova, fast han har fasoner annars och ska komma upp, "kan inte sova", är "rädd" osv. Kanske det är hans mor som är lite klen och daltig? Tessa är ju den "stränga" och konsekventa mamman som säger "stoppochbelägg" när barnen gör nåt som inte passar sig. Och så lyder de sen också... oftast!
Själv är man sån som tar emot, står ut, andas, räknar till tio för att sedan pang bom förvandlas till en eldsprutande drake, medan barnet sätter mjölken i halsen, tittar på en med stora ögon och undrar vadfan det var som hände. Nä, det är nog bättre att lugnt visa var skåpet ska stå direkt utan det ska gå så långt att man blir hysterisk - och sen ångerfull. Ska träna på det.
Nu är jag ialla fall aptrött och ska väcka två trötta barn imorrn, så det är väl bäst att krypa till kojs bredvid Joel, som jag hoppas får en god natts sömn, d v s ger mig en god natts sömn utan att sparka mig i ryggen och gnissla tänder.
Själv är man sån som tar emot, står ut, andas, räknar till tio för att sedan pang bom förvandlas till en eldsprutande drake, medan barnet sätter mjölken i halsen, tittar på en med stora ögon och undrar vadfan det var som hände. Nä, det är nog bättre att lugnt visa var skåpet ska stå direkt utan det ska gå så långt att man blir hysterisk - och sen ångerfull. Ska träna på det.
Nu är jag ialla fall aptrött och ska väcka två trötta barn imorrn, så det är väl bäst att krypa till kojs bredvid Joel, som jag hoppas får en god natts sömn, d v s ger mig en god natts sömn utan att sparka mig i ryggen och gnissla tänder.
skratt
En rätt trög och tråkig morgon förvandlades mitt i allt till en underbar dag!
Att bara få se Musikinstitutetkillarna sitta på Robert´s och dricka latte när jag gick förbi fönstret, gjorde att jag blev glad. När de sen välkomnade mig så hjärtligt ("Heeeej! Kom! Sitt med oss!") blev jag ju ännu gladare. Sen satt vi där, pratade om viktiga och oviktiga saker, fjantade oss, lyssnade på musik och drack en balja kaffe var. Och sällan skrattar jag så mkt som när jag får sitta och fika med dem. Ni vet, sådär så man sitter dubbelvikt och bultar med handen i bordet och kippar efter luft.
Ett gott skratt förlänger livet - eller gör åtminstone dagen lättare att stå ut med.
gott och blandat
Don efter person, brukar man ju säga. Just därför har jag införskaffat denna nya mobiltelefon. "Inspirerande självsäker med ett modernt utseende och en läckert trendig utforming", visst passar väl den beskrivningen in på mig! I wish...
Nåja, det var ialla fall Johan som var så snäll och tänkte på mig när den bättre begagnade telefonen för ett bra pris var till försäljning på hans jobb. Jag fick t o m hemleverans, det kallar jag service!
Jag jobbar stenhårt på min "läckert trendiga utformning" ialla fall. Ikväll var jag på core igen. Denna gång var det inget nybörjarpass som sist, utan ett riktigt benknäckarpass som gav hela kroppen en riktig genomkörare. Härligt!
Imorrn är det pump och på torsdag ska jag på Connys (ni vet han med lottolappen mellan skinkorna) pump/hardcorepass. Få se om jag tar mig igenom hela den här gången...
Röd dag imorrn.
Det får mig att tänka på i somras när jag jobbade på Robert´s och jag och Tomas stod ute och plockade fram utemöblerna. Två damer stannar bredvid oss och frågar på engelska var de kan köpa färskt bröd. Tomas svarar, pekar och visar vägen till närmsta konditori, men tillägger: "But it´s a red day, so I don´t know if they´re open." Damerna tackade och gick, om det förstod vad han menade med "red day" vet jag inte, kanske man säger så på engelska också?
Nu ska jag gå och se om jag får plats i min säng, där ett barn och en hund redan ligger och snarkar.
Nåja, det var ialla fall Johan som var så snäll och tänkte på mig när den bättre begagnade telefonen för ett bra pris var till försäljning på hans jobb. Jag fick t o m hemleverans, det kallar jag service!
Jag jobbar stenhårt på min "läckert trendiga utformning" ialla fall. Ikväll var jag på core igen. Denna gång var det inget nybörjarpass som sist, utan ett riktigt benknäckarpass som gav hela kroppen en riktig genomkörare. Härligt!
Imorrn är det pump och på torsdag ska jag på Connys (ni vet han med lottolappen mellan skinkorna) pump/hardcorepass. Få se om jag tar mig igenom hela den här gången...
Röd dag imorrn.
Det får mig att tänka på i somras när jag jobbade på Robert´s och jag och Tomas stod ute och plockade fram utemöblerna. Två damer stannar bredvid oss och frågar på engelska var de kan köpa färskt bröd. Tomas svarar, pekar och visar vägen till närmsta konditori, men tillägger: "But it´s a red day, so I don´t know if they´re open." Damerna tackade och gick, om det förstod vad han menade med "red day" vet jag inte, kanske man säger så på engelska också?
Nu ska jag gå och se om jag får plats i min säng, där ett barn och en hund redan ligger och snarkar.
Lite bilder från vårt pepparkaksbak
Det är roligt att baka pepparkakor, tycker Joel. Synd att Mommo brände en hel plåt, så bara Seidi kunde äta de pepparkakorna!
Såhär fin blev pepparkakskyrkan jag lagade. Men det ser mer ut som Villa Villekulla med alla sneda vinklar och glipor mellan vägg och tak.
Lillajultomten kastade in paket också, ansiktsfärger b la. Joel har Hollands flagga på ena kinden och I love Mor på den andra.
hmmm...
Det är svårt att knäcka "nötter".
Lillajul och advent
Lillajul.
Jag och Joel åkte till Mattssons och trängdes i tiometerskö med en pepparkaksdeg och två glassar i varukorgen. Sen åkte vi till mamma och bakade årets första pepparkakor. Joel kavlade och tryckte ut hjärtan, stjärnor och gummor ur degen som om han aldrig gjort annat. Jag fick lite skapandelust och började göra ritningar till ett pepparkakshus. Helst hade jag gjort ett trevånings med balkong och garage, men degen räckte inte, så det fick bli en liten kyrka. Och nu väntar jag bara på att mamma ska maila bild på min fina pepparkakskyrka, så jag kan lägga upp den här!
Gick över till Rafaela, min kusins söta brasilianska tjej och som vanligt fastnade jag där med munnen, medan våra söner sprang och busade sig svettiga till över nio på kvällen. Och jag förundras över hur lika två personer från så olika kulturer kan tänka om saker och ting, och hur bra man kan förstå varandra genom knagglig engelska och en svensk-portugisisk ordbok.
1:a advent.
Har knappt sett skymten av min son, som varit hos lekkompis hela dagen. Jag har passat på att städa, diska och handla. Sen julpyntade vi litegrann när Joel kom hem. Nu står hans sneda, dagisgjorda, men ack så söta jultomtar och änglar lite varstans i lägenheten och tittar på oss med vinda ögon och luvorna på sné.
Jag och Joel åkte till Mattssons och trängdes i tiometerskö med en pepparkaksdeg och två glassar i varukorgen. Sen åkte vi till mamma och bakade årets första pepparkakor. Joel kavlade och tryckte ut hjärtan, stjärnor och gummor ur degen som om han aldrig gjort annat. Jag fick lite skapandelust och började göra ritningar till ett pepparkakshus. Helst hade jag gjort ett trevånings med balkong och garage, men degen räckte inte, så det fick bli en liten kyrka. Och nu väntar jag bara på att mamma ska maila bild på min fina pepparkakskyrka, så jag kan lägga upp den här!
Gick över till Rafaela, min kusins söta brasilianska tjej och som vanligt fastnade jag där med munnen, medan våra söner sprang och busade sig svettiga till över nio på kvällen. Och jag förundras över hur lika två personer från så olika kulturer kan tänka om saker och ting, och hur bra man kan förstå varandra genom knagglig engelska och en svensk-portugisisk ordbok.
1:a advent.
Har knappt sett skymten av min son, som varit hos lekkompis hela dagen. Jag har passat på att städa, diska och handla. Sen julpyntade vi litegrann när Joel kom hem. Nu står hans sneda, dagisgjorda, men ack så söta jultomtar och änglar lite varstans i lägenheten och tittar på oss med vinda ögon och luvorna på sné.
Toppendag och ToppenMarkus!
Hade en toppendag igår. Efter att jag suttit och knåpat på min tomtesång hela kvällen blev den äntligen klar lite över midnatt och på morgonen studsade jag upp och åkte iväg till R-skola för att ha lite sång och rörelse med eleverna. De sjöng Tomten i galaxen helt otroligt fint och hittade på bra rörelser till. Deras lärare Åsa filmade och mitt i allt var den uppgiften klar. Tänk att man ska måsta ha piskan på ryggen innan man får nåt gjort.
Det var så himla kul att vara tillbaka i "min" gamla skola, där jag jobbat två år förut, så jag stannade kvar hela dagen och tassade runt i klasserna och tittade på när de övade inför julfesten. Och jag förstod plötsligt vad lärarna menade när de sa att det kändes som semester att vara på jobb - ungarna är helt fantastiskt underbara där, aldrig har jag väl fått så många kramar på samma dag!
Jag hann bara hem för att kasta i mig lite käk, innan det var dags att åka på core. Det var spännande med en helt ny träningsform och det kändes att det tog på mage och rygg. Core ska jag aboslut forstätta med!
Åkte sen via Esso för att handla lite lördagsgodis, dvs ett tolvpack Lapin Kulta och en påse chips. Jag och Linda hade bestämt oss för att se Idolfinalen ihop och Markus, den mystiske och fåordige norrlänningen, sjöng så jag blev helt betuttad och var tvungen att bita Linda i knät, så bra var det. Ja... jag finner inga ord.
Sen kröp jag återigen ner under Lindas täcke och fick lov att vara naken på överkroppen om jag ville, men dög det inte förut så tänker jag inte vara det nu heller, tänkte jag. "Vad du tar mycket rum!" klagade hon sedan, så jag lade mig ytterst på kanten med en flik av täcket över ena låret och tänkte att jag får väl vara glad att någon överhuvudtaget vill ha mig med i sängen...
Det var så himla kul att vara tillbaka i "min" gamla skola, där jag jobbat två år förut, så jag stannade kvar hela dagen och tassade runt i klasserna och tittade på när de övade inför julfesten. Och jag förstod plötsligt vad lärarna menade när de sa att det kändes som semester att vara på jobb - ungarna är helt fantastiskt underbara där, aldrig har jag väl fått så många kramar på samma dag!
Jag hann bara hem för att kasta i mig lite käk, innan det var dags att åka på core. Det var spännande med en helt ny träningsform och det kändes att det tog på mage och rygg. Core ska jag aboslut forstätta med!
Åkte sen via Esso för att handla lite lördagsgodis, dvs ett tolvpack Lapin Kulta och en påse chips. Jag och Linda hade bestämt oss för att se Idolfinalen ihop och Markus, den mystiske och fåordige norrlänningen, sjöng så jag blev helt betuttad och var tvungen att bita Linda i knät, så bra var det. Ja... jag finner inga ord.
Sen kröp jag återigen ner under Lindas täcke och fick lov att vara naken på överkroppen om jag ville, men dög det inte förut så tänker jag inte vara det nu heller, tänkte jag. "Vad du tar mycket rum!" klagade hon sedan, så jag lade mig ytterst på kanten med en flik av täcket över ena låret och tänkte att jag får väl vara glad att någon överhuvudtaget vill ha mig med i sängen...