jeneli

"Man får höra sanningen av barn och fyllhundar" brukar man säga. Det stämmer. Barn är brutalt ärliga, totalt otaktfulla och nästan sjukt själviska. När man är ensamstående mamma är man inget attraktivt byte på marknaden, framför allt inte för sådana som inte själv har barn. Det kan vara av största vikt att introducera den tilltänkta mannen i ett relativt tidigt skede, så att han lugnt kan vänjas vid barnet, lära känna det och förstå det. Man kan få förklara:

"Den funkar såhär: Den vaknar oftast sjukt tidigt, då ska den matas och med lite tur kan man sätta på teven och få sova en timme extra. Sedan ska den underhållas. Det kan bli en timme i pulkbacken, på isen eller i lekparken. Sedan ska den ha mat igen. Ofta händer något oväntat under dagen, vilket medför att den ger ifrån sig störande ljud av olika slag. Ljud så som gråt, skrik eller skratt. Det sistnämnda är dock inte speciellt störande. Man kan t o m skratta med barnet. Man kan få tycka att det är roligt med barn. Ibland kan barnet själv underhålla en och man kan skratta åt det. Men inse, ditt liv med barn blir aldrig som det varit. Det här är vad du får; mig, ungen, hunden och katten. Du kan inte välja bort något, förutom mig då, men då förlorar du allt. Nå, hur ska du ha det?"

Det kan verka lite rakt på sak, men det kan vara nödvändigt. En del män säger direkt: "Har du barn, okej... hejdå!" Då kan man rycka på axlarna och gå vidare.
Men vissa tror att de tycker att det är okej att man har barn. De frågar sig själva hur farligt det kan vara, de kanske t o m är redo att ta lite ansvar över den lille. Men sedan inser de efter ett tag att det inte var någon dans på rosor. Då mumlar de nåt om att "det här funkar inte längre, vi är för olika, bla bla bla." Då kanske man har hunnit kära ner sig och blir olycklig. Man fixar inte det där med axelrycket och man kan inte gå vidare.

Första mötet mellan barn och man kan bli rätt nervöst. Det var det där med barn och ärlighet. Mitt i allt avslöjar ungen något ytterst genant om en själv. Eller så frågar han högt "Mamma, när ska du gifta dig?", vilket gör att mannen ifråga får nåt lätt panikartat i blicken. Värre är när ungen säger: "Mamma, jag vill ha två pappor". Har inte karln sprungit ut genom dörren då, då kanske han är redo.