dyrt med hund
Väskan är packad, jag är nyduschad och nyäten och snart ska jag åka. Det kommer att bli en låååååång dag! Klockan visar 06.47 i skrivande stund. Klockan 22.30 (lokal tid) når jag min slutdestination för dagen - Härnösand, eller "Heresneezedduck".
6 timmar i Stockholm att fördriva. Man lär vara trött på att glo i butiker efter det... trött och fattig.
Påtal om fattig blev jag 150 euro fattigare igår då min hund var till veterinärn. Hennes ben hade bra rörlighet, men veterinärn ville röntga henne för säkerhets skull, då hon inte blivit höftledsröntgad som ung heller. Hon fick narkos och däckade i röntgenrummet och såg så söt och ynklig ut så jag höll på börja gråta. Jag fick ta på mig ett sånt där tungt förkläde och halsskydd och hjälpa hålla i Seidi, dra ut tassar osv, medan "sköterskan" Anders tog bilder av henne.
Allt såg fint ut, förutom en fläck på ena bogbenet som de var väldigt förbryllade över. Två nya bilder fick tas, varav en togs när Seidi höll på att vakna ur narkosen, så hon blev lite skärrad där på röntgenbordet.
Det enda veterinärn sen kom fram till vara att hennes skelett och leder såg jättefina ut, de flesta labradorer i hennes ålder har någon form av förslitningar.
Ja, jag fick med mig en slö hund, en burk antiinflammatoriska tabletter, en kalender, två provpåsar med lightmat och en räkning på 150 euro. Tackochhejdå.
Nå, huvudsaken att Seidi mår bra. Nu är hon hos Fredrika och Daniel, som har fått stränga order om att dosera maten väl och inte ge något extra. Om en månad ska vi på återbesök och då ska nålen inte peka på 30 kg längre, helst ett par kilo under. Annars kommer veterinärn att sätta in henne på ett viktminskningsprogram med diet och specialfoder och allt möjligt. Det låter inte heller så billigt.
Nu ska jag sätta på mig ansiktet och dra.
Puss och kram
6 timmar i Stockholm att fördriva. Man lär vara trött på att glo i butiker efter det... trött och fattig.
Påtal om fattig blev jag 150 euro fattigare igår då min hund var till veterinärn. Hennes ben hade bra rörlighet, men veterinärn ville röntga henne för säkerhets skull, då hon inte blivit höftledsröntgad som ung heller. Hon fick narkos och däckade i röntgenrummet och såg så söt och ynklig ut så jag höll på börja gråta. Jag fick ta på mig ett sånt där tungt förkläde och halsskydd och hjälpa hålla i Seidi, dra ut tassar osv, medan "sköterskan" Anders tog bilder av henne.
Allt såg fint ut, förutom en fläck på ena bogbenet som de var väldigt förbryllade över. Två nya bilder fick tas, varav en togs när Seidi höll på att vakna ur narkosen, så hon blev lite skärrad där på röntgenbordet.
Det enda veterinärn sen kom fram till vara att hennes skelett och leder såg jättefina ut, de flesta labradorer i hennes ålder har någon form av förslitningar.
Ja, jag fick med mig en slö hund, en burk antiinflammatoriska tabletter, en kalender, två provpåsar med lightmat och en räkning på 150 euro. Tackochhejdå.
Nå, huvudsaken att Seidi mår bra. Nu är hon hos Fredrika och Daniel, som har fått stränga order om att dosera maten väl och inte ge något extra. Om en månad ska vi på återbesök och då ska nålen inte peka på 30 kg längre, helst ett par kilo under. Annars kommer veterinärn att sätta in henne på ett viktminskningsprogram med diet och specialfoder och allt möjligt. Det låter inte heller så billigt.
Nu ska jag sätta på mig ansiktet och dra.
Puss och kram
Kommentarer:
Postat av: Tessa
Du får sluta va naiv och gå på de där hungriga ögonen. Som egentligen visar "matte jag åt upp heela Nylocks matskål + lite ur komposten" men det är inte riktigt tillräkligt... tjocko Seidi, men söt!
Trackback