Hemlängtan
En akut hämlängtan drabbade mig i torsdagskväll när jag låg i mitt och Maggans fisiga rum och funderade på vem jag skulle våldgästa fredagkväll, då det var meningen att jag skulle anlända till Stockholm. Jag hade några övernattningsalternativ, men jag ville helt enkelt hem!
Förut, när jag inte var såhär grymt mycket singel (IGEN!!) längtade jag till att komma till stockholm för att få krypa in i en varm famn. Nu är det bara en väldigt stor stad med alltför många människor som springer in i lilla mig när jag går på Cityterminalen med ängslig blick och min töntiga ryggsäck som får mig att likna en sjuåring som är påväg till skolan för första dagen. Och resväskan på hjul som bara välter.
Nä, Stockholm var roligare förut... när jag hade någon att hålla i handen.
Så jag fick lov att åka med en tidigare buss och hann ta Ålandsfärjans 20.30 tur hem, och fan vad lång resa men ack så skönt att komma hem och mötas av en glad Seidi.
På bussen ner till Stockholm fick jag kväva gråten tre gånger av olika nördiga anledningar.
1) I sätet bredvid mig satt det en kille, vars flickvän låg med huvudet i hans knä. De sov. Och de såg lyckliga ut.
2) Jag har Joel på skärmsläckaren på min telefon och jag tänkte på när jag pratade med honom i telefon igår kväll och han lät så himla gullig på rösten. På natten drömde jag att han drunknade och att jag inte kunde ta mig fram i vattnet för att rädda honom.
3) Mariah Carey (som jag inte överhuvudtaget gillar i normala fall) sjön O holy night på radion.
Imorgon ska jag sova länge, sen ska jag städa och göra julfint här.
Oj, vad jag är skör och känslig ikväll. Kanske jag inte borde läsa romaner just nu...
Förut, när jag inte var såhär grymt mycket singel (IGEN!!) längtade jag till att komma till stockholm för att få krypa in i en varm famn. Nu är det bara en väldigt stor stad med alltför många människor som springer in i lilla mig när jag går på Cityterminalen med ängslig blick och min töntiga ryggsäck som får mig att likna en sjuåring som är påväg till skolan för första dagen. Och resväskan på hjul som bara välter.
Nä, Stockholm var roligare förut... när jag hade någon att hålla i handen.
Så jag fick lov att åka med en tidigare buss och hann ta Ålandsfärjans 20.30 tur hem, och fan vad lång resa men ack så skönt att komma hem och mötas av en glad Seidi.
På bussen ner till Stockholm fick jag kväva gråten tre gånger av olika nördiga anledningar.
1) I sätet bredvid mig satt det en kille, vars flickvän låg med huvudet i hans knä. De sov. Och de såg lyckliga ut.
2) Jag har Joel på skärmsläckaren på min telefon och jag tänkte på när jag pratade med honom i telefon igår kväll och han lät så himla gullig på rösten. På natten drömde jag att han drunknade och att jag inte kunde ta mig fram i vattnet för att rädda honom.
3) Mariah Carey (som jag inte överhuvudtaget gillar i normala fall) sjön O holy night på radion.
Imorgon ska jag sova länge, sen ska jag städa och göra julfint här.
Oj, vad jag är skör och känslig ikväll. Kanske jag inte borde läsa romaner just nu...
Kommentarer:
Postat av: Tessa
Gu-h-gumman, jag blir ju rörd till tårar. Nu skulle jag bara vilja krama dig hårt och säga att livet är fullt av roliga saker. Att leva är som att åka berg- och dalbana, up and downs. Kan tillägga att jag aldrig åker berg- och dalbana på tivolin, jag börjar må så illa.
Tur att du hann hem med Ålfen. Sånt kan betyda mycket. Hoppas du fått sova ut, med lyckliga drömmar och pyntat så du fått ro i själen. Julepuss!
Postat av: Linda
pussar o kramar på världens bästa tjej!!
Postat av: Simon
Men vannen.... Forlat att jag inte kan vara hemma o krama dig, annars skulle de saklar funnits plats hos mig i Uppsala oxo... =( Hoppas du kanner dig starkare idag! Kram kram kram kram!
Trackback