jeneli

Idag hade vi med oss klubban och pucken till Islandia, och fan så mycket roligare blev det. Första tio minutrarna tänkte jag dock ge upp för jag hade så saaatans ont i fotknölarna. Jag var vresig och sur och höll på börja lipa där mitt på isen, men efter bök och fix med raggsockorna lyckades jag avlasta trycket på mina röda och svullna fotknölar litegrann. Och sen glömde jag bort allt var smärta hette för det var ju så jäkla kul att trixa runt med klubba och puck.
"Mamma, får jag prova nu?" försökte Joel när jag for runt som en vettvilling med hans utrustning. Jo, han fick ha klubban mesta tiden, medan jag sparkade puck. Nästan tre timmar tyckte vi det var roligt och jag blir förvånad över hur hjälpsamma folk är. En man kom fram och sa att Joel borde ha en lite kortare klubba så skulle det gå lättare och en annan gav honom en bättre puck och visade lite klubbteknik.

Jag är också förvånad över hur fort min son lär sig saker. Det var som när han skulle börja cykla utan stödhjul när han inte ens var fyra år. En dag tog det, sen kunde han. Samma sak är det med skridskoåkandet; han är jäkligt snabb nu med tanke på att han var ute första gången på isen igår. Och så kan han t o m hantera klubba och puck.

Imorrn blir det ett nyårsåk. Vi kan inte hålla oss därifrån, helt enkelt!