Jag och Joel på hal is
Har lagt mina sista penningar på skridskor och nyårsraketer.
Igår var vi på premiäråk på Islandia. Joel, men ny hockeyhjälm och bättre begagnade skridskor, och jag i sprillans nya grillor som klämde på fotknölarna. Det är skoj att åka runt och studera folks åkteknik. Tioåriga ungar som med stela ben och armarna rakt ut stapplar fram i en jäkla fart, trots att det ser ut som om de skulle ramla närsomhelst och femåringar som med sneda fötter hasar fram på lädret, medan deras pappor susar omrking på långa skär med ena armen på ryggen och den andra svängande av och an. Själv började jag lätt stapplande med vinglande överkropp och flaxande armar. Det är ju trots allt ett par år sedan jag stod på ett par skridskor sist. Men på slutet hade jag fått in knixen och övade på hockeystopp och på att svänga i farten och börja åka baklänges. Det är faktiskt inte så svårt med nya, vassa skridskor!
Och Joel klarade sig riktigt bra han med och åkte runt med beslutsam min, trillade och grimaserade, tog sig för rumpan, reste sig upp och gav sig iväg igen. Efter ett par timmar var jag slut och frös och förkylningen hade knappast blivit bättre. Joel var genomsvettig, men glad!
Nu ska vi strax åka iväg till Islandia igen, denna gången med klubba och puck.
Jag har inte lust med nåt på nyår. Vi var till Sparis och handlade mjölk, öl och några små raketer.
Igår var vi på premiäråk på Islandia. Joel, men ny hockeyhjälm och bättre begagnade skridskor, och jag i sprillans nya grillor som klämde på fotknölarna. Det är skoj att åka runt och studera folks åkteknik. Tioåriga ungar som med stela ben och armarna rakt ut stapplar fram i en jäkla fart, trots att det ser ut som om de skulle ramla närsomhelst och femåringar som med sneda fötter hasar fram på lädret, medan deras pappor susar omrking på långa skär med ena armen på ryggen och den andra svängande av och an. Själv började jag lätt stapplande med vinglande överkropp och flaxande armar. Det är ju trots allt ett par år sedan jag stod på ett par skridskor sist. Men på slutet hade jag fått in knixen och övade på hockeystopp och på att svänga i farten och börja åka baklänges. Det är faktiskt inte så svårt med nya, vassa skridskor!
Och Joel klarade sig riktigt bra han med och åkte runt med beslutsam min, trillade och grimaserade, tog sig för rumpan, reste sig upp och gav sig iväg igen. Efter ett par timmar var jag slut och frös och förkylningen hade knappast blivit bättre. Joel var genomsvettig, men glad!
Nu ska vi strax åka iväg till Islandia igen, denna gången med klubba och puck.
Jag har inte lust med nåt på nyår. Vi var till Sparis och handlade mjölk, öl och några små raketer.
Kommentarer:
Trackback