jeneli

Jag vinkade av Joel på dagis imorse och önskade God Jul. Jag har erbjudit mig att jobba julafton, eftersom jag inte tycker det är speciellt viktigt att vara ledig då jag ändå inte får mysa med min lilla unge och se hur han på morgonen hittar ett litet paket i fotändan på sängen som "Nissarna" vart och lagt dit under natten, bara så han ska stå sig till kvällen då den riktiga Tomten kommer.
Vi har inte ens någon julgran i år, varför skulle man släpa in en sådan när Joel ändå knappt är hemma såhär dagarna kring jul? Det är inte så att jag har glädje av en gran som står här och barrar i två veckor, innan man kastar ut den på balkongen där barren blåser runt och fastnar i sockorna när man ska ut och vädra mattor, för att till sist - nånstans runt den tredje juni - kasta ner den från balkongen och bära in den i skogen.

Jag har liksom skippat julen i år. Det enda juliga jag gjort är att göra de där tomtarna i lera och baka julstjärnor tillsammans med Joel. Vi har hängt upp lite julpynt och han har haft en adventskalender. Ingen julhysteri har jag märkt av alls, för att jag helt enkelt inte bryr mig. Jag struntar i att stressa upp mig och förbereda mig en månad i förid med att hänga upp julbelysning, boka julskinka och tomte, gå ut i skogen och se ut en passlig gran, förköpa mig på julklappar samt posta hundrafemtio julkort. Nä, alla de där måstena hoppar jag över.

Julen ska vara en högtid då man passar på att träffa vänner/släkt, slappnar av, äter och dricker gott och sedan fortfarande ha plus på kontot på juldagen. Det är väl det som är julefrid?