jeneli

Amningsdebatt pågår på Aftonbladet. Man kan läsa om Celia, 2 år, som får "mammas tutte", när det finns tid och känns rätt. – Vi kan ha en lång mysstund i soffan eller så snuttar hon tio gånger om dagen, säger mamman. Bland läsarnas kommentarer är det en mamma som skriver att hon fortfarande ammar sin 6-åriga dotter och att hon blivit så självständig och smart p g a det. "Och jag bryr mig inte om vad folk tycker!"

Men alltså... jag har försökt, verkligen försökt tänka att det är väl okej så länge mamma och barn trivs med det. Två år är väl okej, men hallå! Sex år! Då blir det nästan äckligt. Sen då, när hon börjar skolan? Ska hon ha mammas tutte då också? Jag börjar tro att mamma har lite svårt att släppa sin dotter, skulle helst se att hon är en liten bebis ännu. Och att en tvååring ska snutta tio gånger om dagen? Hur hinner man med det? Mitt i matlagningen ska mamma slänga fram tutten, för dotter är sugen. Nä, det där skulle jag aldrig gå med på.

Att amma sitt barn handlar väl i grund och botten om att ungen ska få mat i sig. Bröstmjölken är bra för de små. I andra hand kommer väl det mysiga med amningen, visst är det ju gosigt när ens lilla bebis ligger och smaskar på tutten. Men när man är sex år, då behöver man inte ammas. Ungen får i sig all näring den behöver i den vanliga maten och mysstund kan man ha med saga och pussar och kramar, varför ska man måsta slita fram tutten?