jeneli

Den andra dagen på 2006 har börjat och än så länge har inget galet hänt, förutom att jag var en galen mor igår. Jag menar, ska det ta tre timmar att somna?! Ska man måsta komma och ge nattikram 74 gånger?! Ska man komma med papper när han har en snorkråka i på pekfringret 15 gånger?! Ska man stoppa om när han sparkat täcket av sig 23 gånger?! "Jag vill komma uuuupp! Jag kan inte sooovaaaa! Jag har trååååkiiiigt!" Hur mycket ska man tåla innan nerverna kollapsar?! Ja, han somnade tio i tolv ialla fall, då var jag ett nervvrak, pulsen i 120, galen blick och rufsigt hår, satt stel som en pinne i soffan och tuggade fradga. Närå, så farligt var det inte, men lite irriterande faktiskt.

Vi har läst om Marte Meo principerna i skolan. Med hjälp av en videokamera skall man dokumentera sitt samspel med barnet. Sedan finns det åtta principer man ska analysera sitt samspel med. Bland annat ska man följa barnets fokus och vara uppmärksam när barnet tar olika former av initiativ, både kroppsmässigt och verbalt. Exempel: Joel kliver ur sängen och tittar argt på mig från sovrumsdörren, stampar med foten i golvet och ropar: "Jag vill komma upp!" Här borde jag ha sökt barnets blick och lyssnat på vad han hade att säga. Istället sa jag: "Gå och lägg dej!" och lyfte honom i säng. Som vuxen ska man enligt princip 4 "benämna barnets initiativ, agerande, reaktion, svar och känslor på ett sätt som bilr bekräftande för barnet." Här borde jag alltså ha sagt någonting i stil med: "Joel, (ögonkontakt här) jag ser nu att du är arg eftersom du stampade med foten i golvet. Jag förstår att du inte vill sova eftersom du skriker att du vill komma upp. Det känns säkert jobbigt för dig, men nu måste du gå och lägga dig." Mhm... vidare: "Den vuxne tar ansvar för interaktionen så att den formas till en kommunikation med flera turtagningar och en rytm som gör det möjligt för barnet att aktivt vara med i denna interaktion." Alltså, Joel ropar: "Jag har tråååkigt!" Jag svarar: "Det struntar jag i, du ska sova!" Här borde jag ha lyssnat och svarat förståeligt. Låtit honom berätta vidare och svarat. Han hade pratat vidare, jag hade nickat och svarat. Nåja, han hade kanske somnat av leda efter en timme eller så... Och han hade fått som han ville, att jag skulle sitta bredvid honom tills han somnat. Ialla fall, den sista principen lyder: "Den vuxne ger tydliga start och slutsignaler, tydligt markera att `ja, nu är det färdigt`" Men hur?! "Färdigt diskuterat, nu ska du sova!" "Neej, jag vill inte!" "Jo, sluta nu, sov nu!" "Nää, jag vill komma upp!"
Jag tror jag gav femtielva slutsignaler igår och det funkade inte, iofs... jag gav aldrig någon startsignal. Det ska jag prova nästa gång: "Japp, nu kan du börja bråka Joel."

Det här kanske inte var något bra exempel, men nästa gång ska jag försöka ha Marte Meo principerna i huvudet och se om det hjälper.