jeneli

Igår i värtsta kalabaliken då jag och Joel rykt ihop för sjuttielfte gången, plingade det på dörren och där stod mitt i allt Moffa med ett paket i handen. Att Moffa kom gjorde Joel glad. Att han hade paket med sig gjorde honom jätteglad. Han slet upp paketet och inuti fanns en fotbollsutstyrsel, en gul och blå och det stod SVERIGE på ryggen. "En Zlatan dräkt!" utbrast Joel och drog den på sig. Sen skulle han höra Zlatan låten direkt och dansa runt i sin fotbollsdräkt.
En snabb middag och kaffe på maten, sen drog jag, "Zlatan" och Moffa ut för att sparka boll.
Joels Moffa på fotbollsplanen var lika oväntat som att hitta nålen i höstacken. Han är ingen sportkille direkt. Det var ett rent under att han visste vem Zlatan var, liksom. Han fick vara målis, eftersom han inte kan springa. Jag tror inte han kan springa... jag vet inte, för jag har nog aldrig sett honom springa. Tappert tog han emot Joels rackabajsarskott och försökte lira bollen, jonglera med fötterna och Joel ramlade omkull av skratt.

Imorse ville han till dagis redan klockan 9, fast jag inte börjar jobba förrän kl 12. Han skulle såklart ha Zlatandräkten på sig och fotbollsskorna.